Skip to main content

Full text of "Adam af Bremen och hans skildring af Nordeuropas länder och folk .."

See other formats


Google 



This is a digital copy of a book that was prcscrvod for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 

to make the world's books discoverablc onlinc. 

It has survived long enough for the copyright to cxpirc and the book to cntcr the public domain. A public domain book is one that was never subject 

to copyright or whose legal copyright term has expircd. Whcthcr a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 

are our gateways to the past, representing a wealth of history, cultuie and knowledge that's often difficult to discovcr. 

Marks, notations and other maiginalia present in the original volume will appear in this flle - a reminder of this book's long journey from the 

publishcr to a library and fmally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken stcps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing lechnical restrictions on automated querying. 
We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these files for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfivm automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a laige amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attributionTht GoogXt "watermark" you see on each flle is essential for informingpeopleabout this project and helping them lind 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can'l offer guidance on whether any speciflc use of 
any speciflc book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
anywhere in the world. Copyright infringement liabili^ can be quite severe. 

Äbout Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps rcaders 
discovcr the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 

at |http: //books, google .com/l 



Google 



Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibhotekens hyllor innan Google omsorgsfullt skannade in 

den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet. 

Don har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok 

som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte 

varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap 

som många gånger är svårt att upptäcka. 

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken fiinis med i filon. Det är en påiniimelse om bokens 

långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig. 

Riktlinjer för användning 

Google är stolt över att digitalisera böcker som h;ir blivit Jillmän egendom i samarbete med bibliotek odi göra dem tillgängliga för 
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi 
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har 
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor. 
Vi ber dig även att: 

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke 

Vi har tagit ftam Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, oeli vi vill att du använder dessa filer för 
enskilt, ideellt bruk. 

• Avstå från automatiska frågor 

Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, textigenkänning eller andra 
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är 
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov. 

• Bibehålla upphovsmärket 

Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa 
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den. 

• Håll dig på rätt sida om lagen 

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är laghgt. Förutsätt inte att en bok har 
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av 
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett 
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker 
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt. 

Om Google b ok sökning 

Googles mål är att ordna väi'ldens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att 
upptäcka världe ns böcker och författare och fö rläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben 
på följande länk |http : //books . google . com/| 



94 
■Al 



A 407092 



J 



ADAM AF BEEMEN 



HANS SKILDRING AF NORDEUROPAS LiNDER OCH FOLK 



AKADEMISK AFHANDLINu 



SVIDN LOJSIKOKG 



TRSCKT 11','8 

UAKALII WTfKTMåN^ UPreALA, 

:897. 



//i/:^ 



ADAM AF BREMEN 



OCH 



HANS SKILDRING AF NORDEUROPAS LiNDER OCH FOLK 



AKADEMISK AFHANDLING 



AF 



I t 



SYEK LÖKBORQ 



■^SS- 









TRYCKT HOS 

HARALD WRETMAN, UPPSALA, 

1897. 






'"Ärsr'^ 



. . )S(iiU.aA \ 



i . •■^11 yt\. 



- v S ^ / 



/hI lltsedan Adams af Bremen kyrkohistoria på 1500-talet utkom 
J i tryck, hafva ej få författare gjort densamma till föremål 
för behandling. En mera ingående kritisk imdersökning gjordes 
dock först af Lappenberg, dels i hans utmärkta edition af Adam 
i Monumenta Germanise (ny ed. in usum scholarum Hann. 1876), 
dels i hans grundliga afhandling »Yon den QueUen, Handschrif- 
ten und Bearbeitungen des Adam v. Bremen» i 6:te bandet af 
Archiv f. ält. deutsche Geschichtskunde (s. 766 — 872). Någon 
nyare, mera sammanfattande framstäUnuig af specielt Adams 
geografiska vetande om Norden, särskildt j-^ sammanhang med 
den föregående tidens geografiäSa^i^faiösk^ppr^ saknas ännu^. 
Föreliggande afhandling utgör ett försöf" t ^ajrénna;.' riktning. 

Då Adams ställning i geografiens historia för mig varit en 
hufvudsynpunkt, var det nödvändigt att egna ett kapitel åt en 
framställning af de i Yesterlandet i allmänhet rådande geogra- 
fiska föreställningarne före Adam, samt ett annat åt den speciella 
kännedomen om Norden under samma tid, hvarvid jag så vidt 
möjligt gått till källorna. Hvad angår kap. I har jag bland 
nyare arbeten särskildt användt Zöckler, Die Beziehungen zwi- 
schen Theologie und Naturwissenschaft, Giinther, Die Kosmo- 



^ OurUhers Adam v. Bremen (1894) är endast en kort öfversikt 
och för öfrigt alldeles full af felaktigheter. Långt bättre är en Uten 
latinsk afhandling af Bernard, de Adamo Bremensi Geographo, Paris 1895, 
men den innehåller föga nytt utöfver hvad Liappenberg gifvit. Att äfven 
denna afhandling särskildt beträffande Norden innehåller en del oiiktig- 
hetor, är ganska ursäktligt. 



IV 

gi*aphischen Auschanungen des M. A. (Deutsche Rundschau f. 
Geogr. IV), Kretschmer, Die Entdeckung Amerikas samt Peschel- 
Ruge, Gesch. d. Erdkunde, förutom i noterna anförd special- 
litteratur. Hvad beträffar kap. II har detta ämne på svenska 
förut flerstädes behandlats, så t. ex. af Oeijer, Svea Rikes 
Häfder, Ups. 1825, s. 52 — 111 (hufvudsakligen med ledning 
Schönings undersökningar i Schlözers Allgem. Nord. Gesch.), och 
senast af Ählenius, Olaus Magnus, s. 1 — 25, men då jag i åt- 
skilliga punkter har en afvikande uppfattning, har det synts 
mig nödigt att äfven härvidlag efter käUorna göra en kortare 
framställning af hufvudsakema. 

Angående käUoma till Adams arbete får jag hänvisa till 
Lappenbergs ofvan anförda arbeten. Endast där jag i en eUer 
annan punkt från honom afviker, har jag inlåtit mig på denna 
fråga. Hvad särskildt beträffar de i geografiskt afseende viktiga 
skolierna har jag utgått från Lappenbergs åsikt (Archiv s. 875) 
att de fleste äldre härleda sig från Adam själf, något som i 
vissa fall med full tydlighet framgår. Endast för så vidt verk- 
liga skäl tala emot Adams författarskap anser jag, att man kan 
frånkänna honom detta. 

Beträffande det lilla man vet om Adams lefnadsförhållanden 
har jag ansett nödigt att i kap. IH göra en skizzerad öfverblick. 
Här har jag också gifvit en kortfattad framställning af hvad 
man kan sluta sig till beträffande Adams bildning och geogra- 
fiska förutsättningar i allmänhet. 

Hvad slutligen angår den speciella redogörelsen för Adams 
geografi har jag i min framställning så vidt möjligt följt gången 
af Adams egen skildring, i det jag endast, där det för samman- 
hanget varit oundvikligt, sammanfört hans uppgifter på något 
annat sätt. Så behandlar jag i kap. lY Saxonia och Fresia, i 
V Sclavonia, i VI Dania, i VII det Baltiska hafvet, i VIII 
Sueonia, Norvegia och kringliggande länder samt i IX Vester- 
hafvet och därvarande öar. Beträffande käUoma för denna fram- 
ställning får jag hänvisa till noterna. Af viktigare moderna arbeten 
har jag användt bl. a. Schafarik, Slav. Alterth., Zeuss, Die 



Deutschen, och Mitllenkoff, Deutsche Alterthunaskunde. Så mycket 
som möjligt har jag dock hållit mig till originalkällorna. Någon 
fullständig kritik af alla möjliga från mina afvikande meningar 
har jag ej heller annat än undantagsvis ansett mig böra göra 
för att ej öfver höfvan förlänga min afhandling. 

I kap. X har jag slutligen gjort en öfverblick af kännedomen 
om Norden under tiden närmast efter Adam, en framställning, 
som ej kan göra anspråk på någon ens öfversiktlig fullständighet j 
då jag ej kunnat tillräckligt ingående undersöka de uppgifter, 
som sporadiskt förekomma i tidens krönikor beträffande denna 
i många afseenden högst intressanta fråga. — 

Af de krönikor, som i noterna citeras, har jag mestadels 
användt senaste tillgängliga upplagorna i Monumenta Germaniae 
och Geschichtsschreiber der deutschen Yorzeit. Af andra har 
jag användt editionerna i Scriptores Rerum Brittannicarum (S. 
R. B.) och Scriptores rer. danic. (S. R. D.). 



Uppsala i April 1897. 



Sven Lönborg. 



t .* 




INNEHALL 



I. De geogr. fdreställningarne i allmänhet under den äldre Medeltiden. 

Den senare antiken s. 1. Isidorus Hispalensis s. 4. Beda 
s. 5. Araberna s. 13. Gerbert s. 13. Verldskartoma s. 15. 

II. Kännedomen om Norden I Vesterlandet före Adam af Bremen. 

Plinius s. 18. Tacitus s. 21. Jordanes s. 24. Paulus Dia- 
conus s. 26. Ravennageogi*afen s. 29. Dicuil s. 31. Ein- 
hai-d s. 32 Geographus Bawarus s. 33. Alfred s. 34. Ottar 
s. 36. Wulfstan s. 39. Araberna s. 41. 

lU. Adam af Bremen. Allmänna geografiska förutsättningar. Härkomst, 
uppfostran m. m. s. 42. Resa t. konung Sven s. 43. Hans 
kyrkohistoria s. 44. Allmänna geogi'afiska förutsättningar 
s. 45. 

VI. Adams skildring af Nordeuropas länder: Saxonia. Frisia. Källor 
för hans skildring s. 48. Egna uppgifter s. 49. Frisia s. 51. 
Transalbingien s. 52. Hamburg s. 53. Bremen s. 54. 

V. Fortsättning: Sclavonia. Källor s. 56. Namnets omfattning s. 57. 
»Vinuler» s. 58. Vagrier s. 59. Obotriter s. 61. Polabinger 
och Lingener s. 63. Varnaber och Vilzer s. 64. Hevelli, 
Leubuzzi, Vilini s. 67. Sorabi, Susi s. 69. Oddara s. 70. 
Jumne s. 71. 

VI. Dania. Namn s. 79. Egidore s. 80. Judland s. 81. Funis s. 
87. Öfriga mindre öar s. 88. Seland s. 89. Slafhandel 
s. 91. Sconia s. 93. Pleicani, Hulmus s. 96. 

VII. Baltiska hafVet och kringliggande länder. Namn s. 97. Utsträck- 
ning s. 98. Delar s. 100. Natur af vik s. 101. Pomerani, 
Fembre s. 101. Reune s. 102. Semland s. 103. Ruzzia s. 
107. Wizzi m. fl. s. 110. Polani, Behemi m. fl. s. 113. 

VIII. Sueonia, Norwegia och kringliggande länder. Scritefinni, terra 
feminarum m. m. Namn s. 115. Westragothia, Vermilani. 
Finnedi s. 116. Ostrogothia s. 117. Birca s. 119. Sictona, 
Ubsolas. 121. Afgudaf ester s. 123. Scritefinis. 127. Lappai* 
s. 130. Amazoner s. 130. Hundhufvuden s. 137. Andra 
monstrer s. 139. Estland och Kurland s. 139. Norwegia 
s. 142. Herdelif s. 145. Begrafningsbruk s. 146. Djurlif 
s. 148. Ripheiska bergen s. 149. 

XI. VesterhafVet och där belägna öar. Nordpolsfärder. Namn och 
omfattnings. 151. Helgolands. 152. Brittannia o. Hibemia 
s. 157. Segelanvisningar 158. Hafvet i norr s. 161. Thyle 
eller Island s. 162. Grönland och Halagland s. 166. Vin- 
land s. 168. Nordhafvet; nordpolsfärder s. 170. 

X. Slutord. Kännedomen om Norden efter Adam af Bremen. Nya 

impulser s. 195. Mattheus Paris., Geographia Universalis 
s. 177. Aeneas Sylvius s. 181. 



I. 



De geografiska föreställningarne I allmänhet I Vesterlandet 

under den äldre Medeltiden. 

Med det vestromerska rikets förfall gick äfven den 
vesterländska vetenskapen sin undergång till mötes. I själfva 
verket hade denna dock redan långt förut varit i tillbaka- 
gående. Redan omkring midten af det andra århundradet 
e. Kr. synas vetenskapliga framsteg hafva upphört och efter 
denna tid inträder förfallet med allt raskare fart. Särskildt 
märkbart är detta beträffande kosniografien. Man möter här 
efter den tid, då den antika jordkunskapen uppnådde sin 
högsta blorastring och som betecknas af de lysande namnen 
Strabo, Mela, Plinius och Ptolemseus, i Vesterlandet ej ett 
enda namn af någon betydelse inom geografiens historia. 
Det enda som gjordes var att man på grundvalen af nyss- 
nämda och andra grekiska eller senlatinska författare sam- 
manskref smärre populära kosmografier, innehållande ett 
vanligen med föga urskillning verkstäldt urval af tidens geo- 
grafiska vetande. I början använde kompilatorerna såväl de 
grekiska som de latinska geografernas arbeten, men så små- 
ningom utdog i Vesterlandet allt mer kännedomen af det 
grekiska språket, hvarigenom man blir uteslutande hänvisad 
till de latinska författarnes skrifter. Ptolemseus går för år- 
hundraden förlorad för den vesterländska kulturverlden och 
Plinius blir under lång tid nästan den enda källan för det 
geografiska vetandet. Under det fjärde århundradet träffar 

1 



man ännu ett par skriftställare som känna till och använda 
sig af den grekiska litteraturen och Ptolemaeus, nämligen 
Marcianus af Heraklea^ och Ammianus Marcellinus, men 
dessa äro också de sista 2. Ungefär samtidigt med dessa 
båda författare var det som den kompilation skrefs, som 
för Vesterlandets geografiska vetande skulle spela en långt 
viktigare rol än något annat arbete, nämligen C. Julii Solini 
Collectanea verum memorabilium^^ en kortfattad populär 
jordbeskrifning, uteslutande byggd på latinska källor, hufvud- 
sakligen Mela och Plinius, med ytterst få egna tillägg*. 

Solini arbete tillf redsstäl de tidens smak och vann stor 
popularitet. Det dröjde ej heller länge förrän det efter- 
följdes af andra arbeten efter liknande plan. I början af 
det följande århundradet skref Paulus Orositis sin historia 
adversus paganos^^ hvilken tillika innehåller en kort jord- 
beskrifning, som förtjänar uppmärksammas då den jämväl 
stöder sig på andra arbeten än dem Solinus användt. Samma 
tid tillhöra äfven Marcrobii kompilationer i skilda veten- 
skaper, och längre fram under samma århundrade skref 
Martianus Capella^ sitt arbete de nuptiis Philologii et 
Mercurii et de VII artibus liberalibus. Detta verk, som 
under hela Medeltiden åtnjöt stort anseende, var en samman- 
fattning af tidens vetande i de mest skilda ämnen och inne- 



^ Hans viktigaste arbete, Periplus mans exteri, (Miäler, Geographi 
Gneci minores I s. 515 ff.) är hufvudsakligen skrifvet efter Ptolemaei 
förebild. Richthofeny China I s. 624. Ingen af dessa förf. kan dock 
egentligen räknas till den Vesterländska litteraturen. 

^ Märkas bör dock att Jordanes har åtskilliga från Ptolemseus häm- 
tade uppgifter, men han har den möjligen ur andra hand. Jordanes ed. 
Moramsen s. XXXI. 

8 Ed. Mommsmy Berol. 1864. — Ny edition år 1895. 

* »Bonum f actum quod haec sunt perpauca». Mommsen ; Solinus s. XI. 

® Arbetet har äfven den egendomliga titeln Hormesta, som säker- 
ligen är ett skriffel i stället för »de miseria mundi». Orositis, ed. Migne 
s. 642. 

« Ed. Koppy Frkf. 1836. 



håller bland annat en kortare jordbeskrifning, som jämte 
Solini arbete var den mest lästa geografiska handbok under 
den följande tiden. Ej obetydlig spridning hade äfven andra 
arbeten af liknande innehåll, hvaribland må framhållas de 
som författats af de under samma århundrade • lefvande 
Prisdaiius och Julius Honorius, hvilken senare är en af 
hufvudkällorna för den s. k. Aethicus Istricus i en senare 
tid affattade kompilationer^. 

De nu nämda författarne bilda öfvergången från den 
tid, under hvilken den klassiska forntidens vetenskapsmän 
betraktades söm högsta auktoritet, till den, hvarunder de 
kristna lärosatserna bildade medelpunkten för den vester- 
ländska kulturens åskådningssätt. De gamle författarne råkade 
allt mer i glömska och de nyssnämda bearbetningame blefvo 
tillika med några af de senare kyrkofädernas skrifter den 
hufvudsakliga grundvalen för den lärda bildningen i Vester- 
landet under den följande perioden. Det kuiturarf, som det 
vestromerska riket lämnade åt de inträngande germanska 
folken, var sålunda härvidlag ej öfver höfvan stort och det 
måste rättvisligen erkännas, att dessa folk synnerligen väl 
skött det pund som blifvit dem anförtrodt. 



Encyklopediska arbeten voro utmärkande för den 
senare antiken, och denna litteraturform accepterades jäm- 
väl af de författare, som i de nybildade germanska sta- 
terna fingo på sin lott att bevara resterna af den antika 
verldens vetande. Det dröjde dock länge innan några för- 
fattare af någon betydelse här framträdde. Endast inom det 
östgotiska riket i Italien möter man en kort tid af veten- 
skaplig blomstring, men denna kan snarare betraktas som 
den antika vetenskapens aftonrodnad än som morgonrodnaden 

^ Kretschmer, Die Entdeckung Amerikas s. 97. Richthofen, China 
1 8. 623 ff. Aethicus skref sannolikt i förra hälften af 800-taIet. Watten- 
bach, Deutschlands Geschichtsquelien P s. 111. 



af en ny tid. östgotariket gick i spiflror och Italien trädde 
ännu en gång i nära förbindelse med den grekiska kultur- 
världen. 

Goterna i Spanien iingo sig beskärd en längre tillvaro 
och här är det som under sammansmältningsprocessen mellan 
romare och germaner framträder en bildning, som omiss- 
känneligt bär den medeltida prägeln. Särskildt är detta 
förhållandet med kosmografien, som här representerades af 
en man, hvilken väl kan betecknas som den inflytelserikaste 
af alla den äldre Medeltidens skriftställare på detta område, 
nämligen den i början af det sjunde århundradet lefvande 
biskopen Isidorus af Sevilla\ en lärjunge till Augustinus 
och Gregorius den store. Han är en af de första i den 
långa rad af medeltida författare, som kritiklöst afskrifva och 
kompilera sina föregångare oftast utan något försök till att 
själfständigt sanimanarbeta materialet. Huru lågt man än 
från vår vetenskapliga ståndpunkt måste sätta ett sådant 
tillvägagångssätt, var det, om man betänker, huru få förut- 
sättningar man den tiden egde för ett fruktbärande veten- 
skapligt arbete, tvifvelsutan det, som för framtiden bjef af 
mesta gagn, då härigenom åtminstone fragment af antika för- 
fattare till en senare tid bevarades och spriddes, hvarigenom 
sammanhanget med den antika kulturen bevarades bättre än 
el jes blif vit förhållandet. Äf ven för , oss har afskrifnings- 
metoden haft sin stora betydelse, då därigenom ej få frag- 
ment af eljes förlorade författare i temligen autentisk form 
bevarats till vår tid. — Riktigt skildrar en samtida 2 Isidors 
betydelse, då han säger att Gud uppväckt honom för att i 
Spanien återupplifva minnet af antiken på det att ej tiden 
helt och hållet skulle förfalla till okunnighet och råhet Och 
denna betydelse har Isidor haft ej blott för Spanien utan 



^ Jfr Zödder, Geschichte der Beziehimgen zwischen Theologie und 
Naturwissenschaft, GKitersloh 1877. I 244 ff. 

* Braulio från Caesaitiugusta, hvilken Isidor tillegnat sina Etym- 
ologier. Werner, Beda der Ehrwiirdige und seine Zeit, "Wien 1875, s. 34. 



för hela Vesterlandet. Hans hufvudsakligen från Plinius 
hämtade kosraografiska framställning spelade en ofantlig rol 
och var under lång tid framåt hufvudkällan för de följande 
kosmografierna, jämväl för den viktiga framställning, som 
gjordes af Beda Venerabilis. 



Förhållandena i Spanien voro ej gynsamma för upp- 
komsten af något vetenskapligt lif och dessutom dröjde det 
ej länge förrän möjligheten för uppblomstrandet af en vester- 
ländsk odling här alldeles omintetgjordes genom slaget vid 
Jerez ^. Den kultur, som sedermera i Spanien uppkom, be- 
rodde på helt andra förutsättningar och kunde under lång 
tid ej utöfva något inflytande alls på Vesterlandets veten- 
skapliga bildning. Spanien indrogs i den österländska kultur- 
kretsen och Vesterlandets odling fick skapa sig andra medel- 
punkter. Det frankiska riket kunde ej ännu blifva en sådan 
medelpunkt. Frankerna hade ännu fullt upp med arbete 
om de skulle fylla sin förnämsta uppgift att som den vester- 
ländska kristenhetens soldater skvdda densamma mot fiender 
i norr och söder. Vetenskapligheten fick undan krigsbullret 
taga sin tillflykt till de undangömda klostren på de brittiska 
öarne längst i nordvest. 

Ett af de märkligaste af de här belägna klostren var 
det i senare hälften af det sjunde århundradet grundade 
dubbelklostret Wereraouth-Yarrow i Northumbrien. Dess 
grundare var biskop Benedictus, som ej mindre än fem 
gånger besökt Rom och såväl därifrån som från galliska 
kloster . hemfört ansenliga bokskatter och därigenom möjlig- 
gjort det betydliga litterära arbete som inom dessa kloster- 
murar utfördes. Det var nämligen här som den store Beda, 
kallad den vördnadsvärde, lefde och författade sina många 
arbeten (672—735). 

^ Det asturiska riket har dock att uppvisa en och annan författare 
af betydenhet t. ex. Beatus, om h vilken mera nedan. 



6 

Vi bafva här endast att svsselsätta oss med de af Bedas 
arbeten som hafva,J[osmologiskt eller kosmografiskt innehåll ^ 
och det torde vara.Jämpligt att något näimare ingå på Bedas 
kosmografiska uppfattning just emedan denne på detta om- 
råde är synnerligen karakteristisk samt jämväl en af de mest 
framstående under hela den förskolastiska perioden. 

Bedas i kosmografiskt afseende viktigaste skrift är den 
förutnämda »de natura rerum», ett af hans tidigaste arbeten. 
Denna, som omisskänneligt hår sin förebild i Isidors skrift 
med samma nara^n^ ger i 51 korta kapitel en öfversikt af 
den fysiska geografien. Utgående från bibelns skapelsehistoria 
behandlar Beda här himlakropparne och andra företeelser på 
himlahvalfvet, öfvergår så till luftens fenomen, haf, floder, 
fördelning af vatten och land på jordytan och slutar i 51 
kap. med några ord om jordens indelning i de tre verlds- 
delarne. 

BQmmelen beskrifver Beda ^ efter Isidor såsom en kon- 
vexsfer som roterar kring den i medelpunkten liggande jorden 
med en oerhörd hastighet, hvilken dock i viss mån motverkas 
af planetsferernas motsatta rörelser. Polerna, kring hvilka 
himmelen roterar, sägas vara »glaciali rigore tabentes». Nord- 
polen och dess stjärnbilder synas för nordborna öfver deras 
hufvuden, men synas till följd af jordens rundning längre 
ned för dem som bo sydligare och i vissa trakter af Indien 
^endast 15 dagar om året^. 

Jorden indelas* i fem zoner, drctili, hvaraf septentrio- 
nalis, australis och aequinoctialis äro obeboeliga, solstitialis 
och brumalis beboeliga. De tre mellersta zonerna åtskiljas 
genom årstidernas olikhet, då den första zonen (solstitiali») 
upplyses af solen vid (sommar)-solståndet, den andra under 



^ Nämligen de natura rerum, de temporibus, de tempomm ratione. 
Jfr Werner, Beda der EhnN^iirdige 107 ff. 
^ De nat. rer. c. V, VI. 
8 Efter Plinius, Hist. Nat. VI c. 19. 
* De nat. rer. c. IX. 



aequinoctierna och den tredje under vintern. Däremot tror 
han, något som förtjänar att framhållas, då det visar huru 
föga till och med en Beda kunde tillgodogöra sig det vetande 
han från antiken hämtat, att polarzonerna aldrig beröras af 
solen 1. Därföre finner man också — tillägger han — efter 
en dags segling norr om ön Thule hafvet tillfruset — Den 
kalla sydzonen täckes af fastland. 

I kap. X omtalas de fyra väderstrecken, som Beda efter 
Isidors föredöme ger namnet climata, ett namn som på hans 
ståndpunkt var rätt förklarligt, ity att han med väderstreck 
förstod något annat än vi därmed mena. Han säger näm- 
ligen att det östra klimatet sträcker sig från solens solstitial- 
till dess brumaluppgång, det södra från dess brumaluppgång 
till dess brumalnedgång, det vestra från dess brumalnedgång 
till dess solstitialnedgång och det norra från dess solstitial- 
nedgång till dess solstitialuppgång. Dessa klimat, tillägger 
han, förblifva blott för innevånarne i de mellersta zonerna 
städse desamma, men längre i norr vexlar deras storlek 
under de olika årstiderna. 

I de följande kapitlen omtalar Beda de på himlahvalfvet 
fastade stjärnorna och de mellan dem och jorden varande 
sju planeterna, som följa en mot himlahvalfvets rörelse mot- 
satt riktning, ehuru de i viss mon måste gifva efter för den- 
samma. Vidare skildrar han planeterna och deras omlopps- 
tider, nästan ordagrannt efter Plinius^, från hvilken han 
väl också fått den uppgiften, som han dock ej synes gilla, 
att månen är större än jorden ^ Kometerna tror Beda vara 
tecken som förebåda revolutioner, krig, pest, stormar eller 
torka. 

Kapitlet om vindarne (c. 26) är nästan helt och hållet 
hämtadt från Isidor. Hufvud vindarne äro fyra; mellan hvar 



^ Extremi semper sole carent. De nat. remm. c. IX. 
» Plinius, ffist. Nat. II. c. 13 ff. 

^ Plinius, Hist. Nat. II c. 11. »Non posset quippe Sol adimi terris 
interoedente Luna, si terra major esset quam luna.» 



8 

och en af dessa förläggas två vindar, så att hela antalet blir 
tolf, nämligen Septentrio, Åquilo, Voltumus, Subsolanus, 
Eurus, Euroauster, Auster, Euronotus, Afrieus, 2jephyru8y 
Corus, Gircius, hvar och en med sina karakteristiska känne- 
märken 1. 

Blixt, åska och regn jämte andra företeelser omtalas 
därpå, hufvudsakiigen efter Plinius och Isidor. Kap. 36, som 
behandlar signa tempestatum vel serenitatis, är helt och 
hållet hämtadt från Isidor. 

Af mera intresse är kap. 39, de sestu Oceani, om ebb- 
och flodfenomenen. [Jnder det Isidor för dessa ej kan finna 
någon förklaring'^, framhåller Beda efter Plinius 3, att månen 
utöfvar dragningskraft på hafsvattnet och sålunda orsakar 
det två gånger dagligen inträffande flodfenomenet. Floden 
är af två slag, Icpdoties och malinre, hvilka namn en gammal 
kommentator så förklarat: »Malina a majori luna, Isedona 
quasi laesa dicitur unda*.» — Vid malinie räcker vattnets 
stigande i fem, dess fallande i sju timmar, men vid Isedones 
räcker såväl stigandet som fallandet i sex timmar. Laedones 
börja hvar femte och tjugonde månadsdag, malinse däremot 
hvar trettonde och tjuguåttonde och äro under solstitium 
och sequinoctium starkare än vanligt. Som nämdt har Beda 
vid sin framställning af flodfenomenet följt Plinius, men 



^ Under antiken använde man såväl en åttadelad som en tolfdelad 
vindros. Den föiTa förekommer t. ex. hos Plinius och Orosius, den andra 
hos t. ex. Suetonius. Isidor har båda. Jfr Konrad Miller^ Die ältesten 
Weltkarten I s. 42. — I följd häraf är det under Medeltiden ofta mycket 
svårt att veta hvad som t. ex. menas med Eurus då man ej känner från 
h\Tlket system vederbörande författare utgår. Vanligast var under den 
äldre Medeltiden den tolfdelade vindrosen. Einhard Vita Caroli c. 29. 

^ Utrum ventorum spihtu aquje erigantur an lunari cursu increscant 
an sole retrahente decrescant, hoc Doo soli cognitum est. Isidonis, de 
rer. nat. c. 40. 

^ Pliniiis, Hist. Nat. II. c. 97, 99. Beda tar dock ej som Plinius 
äfven solen med i räkningen. 

* Beda, ed. Migne 258, skol. 



9 

äfven andra nyare författare, så t. ex. beträffande laedones 
och malinsB^ 

Beträffande jordens form har Beda, som förut antydt, 
alldeles bestämdt den uppfattningen, att den är klotformig^ 
och han har också innebörden af denna sats rätt klar för sig, 
hvarigenom han står betydligt framför Isidor, som visser- 
ligen ej förnekar klotformen, men icke desto mindre hyser 
mot denna åsikt rakt stridande föreställningar 3. Beda där- 
emot framhåller t. ex. hurusom på grund af jordens klotform 
den norra stjärnhimmelen ej är synlig för de i söder boende 
folken och tvärtom, och han visar sig i sin kommentar af 
första Mosebok^ vid framställningen af ljusets skapelse syn- 
nerligen fri från de vanliga mystiska besynnerligheter som 
utmärkte tiden, hviLket väl torde få tillskrifvas hans egen 
eftertanke snarare än någon kännedom om Gregorius' af 
Nyssa eller Areopagitens skrifter ^ 

Fastlandet omgifves enligt Beda af vatten, som äfven 
intränger i jorden och här utgör det element som håller 
denna tillsammans. 

Beda indelar efter dagarnes olika längd jorden i zoner, 
hvarvid han hufvudsakligen synes stödja sig på Plinii fram- 
ställning i Hist. Nat II 72 fil Att han äfven skulle ha användt 
Ptolemsei Almagest som Werner (s. 121) förmodar, är där- 
emot högst osannolikt 

De tre sista kapitlen af Bedas skrift om tingens natur 
äro efterbildade efter Isidor. Det 49:de handlar om jord- 



* Detta omtalas redan hos den iriske Augustin, som beträf&mde 
fysiskt-geografiska probleiji har flera yttranden, som vittna om skarp natur- 
iakttagelse. Se Rttge i Peterm. Mittheil. 1895 Litt. Bericht s. 6. 

^ Beda, de nat rer. c. 46. 

^ Isidor, som härvidlag följer Suetonius Tranquillus, synes tänka 
sig jorden simmande på vatten eller på skyar. Isidor de nat. rer. c. 46. 
MiUer, I s. 28. 

* In principium Genesis usque ad nativitatem Isaac et ejectionem 
Ismailis, libri IV. 

^ Zödder I 248; Werner 153. 



10 

skalf, och- det följande om Aetnautbrotten. I det sista om- 
talas fastlandets indelning i de tre verldsdelarne, af hvilka 
Asia är lika stort som de båda öfriga tillsammans. Bet 
omfattar hela den östra jordhalfvan och skiljes genom floderna 
Nilus och Tanais från den vestra, som delas mellan £uropa 
och Afrika, hvilka åtskiljas genom det gaditanska sundet. 



Från Brittannien var det den bildning, som Karl den 
store sökte väcka till lif i sitt rike, förnämligast ledde sitt 
ursprung 1. Men det dröjde länge innan den nådde en så 
hög ståndpunkt som den britanniska. Man träffar föga mer 
än ytterst torftiga excerpter, särskild t ur de latinska kyrko- 
fäderna och ytterst få skrifter ega något intresse för geo- 
grafiens historia. En sådan finnes dock, nämligen den af 
Hrabanus Maurits i början af 800-talet författade skriften 
»De Universo», ett under den följande tiden mycket användt 
kompendium i geografi och andra naturvetenskaper. Trots 
sitt torftiga innehåll åtnjöt den ett stort anseende till och 
med under den följande skolastiska perioden och af sådana 
storheter som en Albertus Magnus och andra. 

Hrabani arbete innehåller blott hufvudsakligen excerpter 
ur Isidors skrifter, tillökade med en del betraktelser öfver 
naturtingens mystiska betydelse. Äfven Beda har han excer- 
perat, men står genom sitt teologiska uppfattningssätt och 
sin missaktning för tingens själfständiga betydelse djupt 
under denna. Dock svnes äfven Hrabanus i allmänhet 
acceptera något så när samma uppfattning beträffande verlds- 
byggnaden som Beda. Jordens klotfofm har han lika Utet 
ifrågasatt som någon annan af Yesterlandets mera fram- 
stående lärde. Endast beträffande fastlandets form anslöt 
han sig till en annan uppfattning än den vanliga ity att 
han anser det vara fyrkantigt. — I öfrigt visar sig hos 

* Dock kommo äfven starka inflytelser från Italien (Paulus Diaconus) 
och säkerligen äfven från det asturiska riket i Spanien (Beatus). 



11 

Hrabanus en betydlig påverkan af aristotelismens: läror^ 
hufvudsakligen på grund af näxmare*' studium af Boethii 
skrifter, hvaråt han och hans skola egnade sig*. 

Hrabani bok »De Universo» är nästan det enda kosmo- 
grafiska arbete af någon betydenhet under Karolingertiden, 
Det lästes flitigt och excerperades i sin ordning af en hel 
del andra författare och det var endast mera sällan som man 
besvärade sig med att gå tillbaka till de äldre kompilatorerna, 
Marcianus Capella, Solinus och andra. Dock saknades ej 
alldeles personer med större lärdom. Hvad kosmografin 
beträffar, fann till och med den af kyrkan fördömda aritipod- 
läran försvarare jämväl hos kyrkans män 2. Och man möter 
äfven bland de talrika obetydliga lärde under denna tid en 
verklig storhet, nämligen Johannes Scotus Erigena^ Karl 
den skalliges rådgifvare och lärare vid hans hofskola. 

Erigena var en man med ovanlig lärdom; han var bl. 
a. en af de få som vid denna tid voro hemma i grekiska. 
Hans verldsåskådning, som starkt påverkets af Origenes och 
nyplatonikerna, såsom han lärt känna dem hos Gregorius af 
Nyssa och i Areopagitens skrifter, är mycket olika öfriga 
samtida författares. Hvad särskildt angår jordkunskapen har 
han mycket bättre än t. ex. en Hrabanus Maurus tillegnat 
sig innehållet hos Marcianus Capella och andra senantika kom- 



* Jfr Zöckler I 365. Hos Hitibanus skall man enligt Hankel, Gesch. 
d. Matematik 210, finna det enda citat af Boethii aiitmetik som finnes 
före Gerbeii;. 

^ Så t. ex. biskop Virgilius i Salzburg, också han liksom de fleste 
mei-a framstående af den tidens läi-de af brittisk härkomst. Zöckler I 339 
Hauek, Kirchengesch, I 522. Det var val snarare önskan att bli kvitt 
en besvärlig motståndare än af skyn för antipodläran som föranledde 
Bonifatii angif velse. O. FischeTj Bonifatius s. 172 ff. 

* Som namnet angif ver var han född på Iriand. Han kom pä 840- 
talet till Frankrike och återvände senare på Alfi'ed den stores kallelse till 
England, där; han först lärde i Oxford och senare blef abbot i klostret i 
Malmesbury. — Johannes Scotus Erigena, ed. Migne. GhriMlieb, Leben 
u. Lehre des Johannes Scotus Erigena. Gotha 1860. 



12 

pilatorer liksom han äfven använder Plinius. Däremot känner 
han endast genom Marcianus af Heraklea till^ Ptolemseus^ 

Liksom andra kosmografer anser Erigena himmelen som 
en kring jorden roterande konvexsfer, på hvilken stjärnorna 
äro fastade. Däremot opponerar han sig mot den åsikten 
att ofvan himmelen skulle finnas vatten, hvilket han finner 
strida ej blott mot »ordo elementorum», utan äfven mot 
»ratio ponderum» 2. Midt emellan jorden och himmelen 
ligger jorden, kring hvilken alla planeterna rotera. Jordens 
klotform är naturligen för Erigena en afgjord sak och han 
är äfven på det klara med metoderna för mätande af dess 
storlek. Han yttrar sig med stor fackkännedom om Erath- 
osthenes jordmätning och om . det därvid använda instru- 
mentet, scaphium, samt söker jämväl uppvisa orsaken till 
att Plinius och Ptolemseus beräknat jordomfånget mindre. 
Jämväl förmörkelserna förklarar han på ett tillfredsställande 
sätt samt visar i öfriga kosmografiska frågor solida kunskaper 
och klart omdöme. 

Erigena är emellertid en enstaka företeelse och hans 
mera fria åskådningssätt vann ej pä länge någon anslutning. 
Han betraktades af kyrkan med misstänksamma blickar och 
hans böcker blefvo som kätterska fördömda. 

Under lång tid framåt gör kosmografien liksom öfriga 
vetenskaper i det frankiska riket inga framsteg. Dock var 
ej denna tid för vetenskapen förlorad. Det lilla vetande 
man egde blef allt allmännare spridt, skolor och bibliotek 
uppväxte öfverallt och de gamle författarnes arbeten mång- 
faldigades i af skrifter. Det var den nödvändiga förberedelsen 
för skolastikens storartade vetenskapliga arbetet 



^ »Ptolemaeus, ut Martianus scribit». De divis. Natur«e III c. 33. 

2 De divis. Nat. Hl c. 36, 27. 

^ Hvad angår litteraturea i allmänhet under Kai'oJingei*tiden se 
Hauck, Kirchengesch. II s. 116 — 184. Eherty Allgem. Gesch. der Lite- 
ratur des M. A., Lpz. 1880, fäster sig mest vid den poetiska litteraturon. 



13 

Under det Vesterlandet med svett och möda sökte till- 
egna sig några torftiga rester af sen-antikens vetande, upp- 
blomstrar i Österlandet på grundvalen af Aristoteles* och 
Ptolemsei skrifter en storartad vetenskaplig kultur och ara- 
berna gjorde här, särskildt beträffande kosmografien, äfven 
betydliga framsteg. Den aristotelisk-ptolemseiska verldsbygg- 
naden var hos dem ej satt i tvifvelsmål och de hade — 
h vilket i Vesterlandet sällan var händelsen — konsekven- 
serna af denna uppfattning på det hela taget fullt klara för 
sig. Så visste de t ex. att man vid jordorasegling vann 
(resp. förlorade) en dag, en sak, hvilken som bekant för- 
oisakade Magelhaes sjömän så mycket hufvudbry; vidare 
gjorde de noggranna astronomiska observationer, upptäckte 
det konstanta felet vid gradmätning med solvisare, kände 
skilnaden mellan verklig och skenbar horizont o. s v. Äfven 
synas de hafva känt till jordens rörelse kring solen i fall 
man får döma af åtskilliga yttranden af Ibn el Wardi, Kazwini 
och andra. Möjligen berodde dock denna åsikt ej på egna 
forskningar utan var en efterklang af pytagoreismens läror i. 

Ehuru den arabiska vetenskapens inflytande på Vester- 
landet börjar egentligen först under den skolastiska perioden 
kan man dock redan under den tid, hvarmed vi nu syssel- 
sätta oss, tinna spår af en dylik inverkan. Redan Erigena 
anses hafva rönt åtskilliga inflytelser från araberna och den 
så småningom märkbara bekantskapen med Aristoteles har 
väl genom dem förmedlats. Men i något högre grad gör 
sig arabiskt inflytande gällande först hos den matematiska 
vetenskapens grundläggare i Vesterlandet, Oerbert från 
Aurillac, mera känd \;inder det namn han bar såsom påfve, 
Sylvester II. 

Gerbert vistades en längre tid söder om Pyrenéerna i 
spanska mark, där han, förmodligen under ledning af judiske 
lärde, studerade matematik och astronomi. I det arabiska 



S. Oii/nther (i Deutsche Rundschjiu f. Geogr. 1882 s. 345 ff.). 



u 

Spanien var han säkerligen icke, och han synes ej heller 
hafva varit bekant med det arabiska språket. Vid sin åter- 
komst från Spanien blef Gerbert scholasticiis vid kloster- 
skolan i Rhéitiis, där han snart vanÄ ett lysande namn för 
sin ovanligf Stora lärdbtn. Genom den förbindelse han egde 
med Öttonernä ' blöf Hans ryktbarhet så mycket större och 
genom sin utnämning till abbot i klostret Bobbio blef han 
satt i tillfälle att i dfet-rika klosterbiblioteket^ ytterligare 
utvidga siiiä kunskaper: 

Gerbert synes verkligen hafva varit sin samtids lärdaste 
man. San beher^ade fullständigt tidens vetande på alla 
otoråden och hvad rnatematik och astronomi beträffar står 
häll 'öÄtutligtvis mycket högre: Huruvida han är den som i 
Veétörlaridet inf ört ' brukat af de arabiska siffrorna är oaf- 
gjordt. Säkert är att dé omkring denna tid inkommo i 
Vesterläiidet 2. Han ' karl också sägas h)af va upptäckt Boethii 
Aritmetik, som "gettom honom blef kand och använd, kon- 
struerade tiir samtidens förundran ' solur, himmelsglober, 
armillärsferer och andra märkvärdiga astronomiska instru- 
ment 3. Gerbert bildar feå till vida epok i Medeltidens kultur- 
historia som géhöm 'hohom Vesterlandet på riå'turveten- 
skapens område i det närmaste tillegnat sig det kulturarf, 
romarne ät detsamma efterlämnat, samt förberedts till att 
mottaga de nya mäktiga impulser, som under den följande 
tiden skulle komma. 

Men för samtiden syntes dock Gerberts vetande så 
märkligt, att det föreföll den härstamma från honom som makt 
hafver i vädret, och ej ens den tredubbla kronan förmådde 

* Klostret Bobbio som i det sjunde århundradet grundades af 
Columban, var vid denna tid ett af de bäst försedda bibliotek i hela 
Vesterlandet. 

* Hankely Gesch. der Matematik s. 323 ff. ÄrtcU skrefvos med 
arabiska siffror först omkr. 1200. 

^ Äfven i Magdeburg gjorde Gerbert ett Oralogium (Horologium, 
solur) efter noggranna iakttagelser på stjärnorna (nordstjärnan). Thietmar 
af Merseburg, Chron. VI c. 61. — Richer, Hist. lib. IH c. 46 — 55. 



15 

afvärja den f(kmodanå*tioöinä[mde^ mäktige potentat som löri 
för sin- undeTvi'SÄlng'«tilliJsig»<h!äiutat den lärde påfvens själ^. 
För eftervérM»en'''»är Oei^bért' emellertid en »reparatör 
studiorum.> för att affräuda' ött -yttrande 'af en hans samtida. 
Visserligen dröjde det ännu ed tid »rnnan den skolastiska 
renaissanseh tog' sin början jJ men man -kaii dock från Gerberts 
tid spåra ett begynäand!$«'tippåft^åehrfe,h vari kan själf torde 
hafva' största åndelé«ö.-*'fOöh kieö'' disputation som 980 hölls 
i Ravenna mellan Görfeert^^^och- Otrichf förefaller ' som ett 
förspel till skokstikens vetenskapliga tötneringar 2. Denne 
Otrich, som syhes hafva varit nästad lika ryktbar som G^r^ 
bert 8, förtjänar ihågkommas, då man -förmodat, att Adam af 
Brenderi faos bortom skall hafva fått sin vetenskapliga upp- 
fostran, ehuruväl denna förmodan, soni vi senare skola fä 
se, är oriktig. ^ ^ 

Innan vi öfvérgå till den mera s^ciella redogörelsen 
för kännedomen om Europas nordliga trakter före Adam af 
Bremen torde det vara lämpligt att nämna några ord om dö 
äldsta verldskartorna. 

Hos grekerna had^ som bekant kartogi-afien med Ptole- 
mseus nått en hög grad af vetenskaplig fullkomniug, men 
det som romame häraf tillgbdogjoWe^" sig var ej synnerligen 
mycket. Emellertid är det numera bragt utom tvifvel* att 
äf ven de senromerska kosmografiska kompilatorerna tillverkade 
världskartor, ehuruväl utan gradnät och öfrig vetenskaplig 
apparat. Ehuru inga af dessa kartor numera finnas i behåll 5, 

^ Enligt några skulle Gerbert ha lärt magien af araberna i Cordova. 
Jfr Jtdien Havet, Lettres de Gerbert, Paris 1889, s. XXXTV. DöUmger^ 
Papstfabeln s. 155. 

« Se härom Richer, Hist. lib. m c. 56—65. 

• Thietmar af Merseburg, Chron. IH c. 8. Rieher JU c. 55. 

* Jfr Konrad Miller^ Die ältesten Weltkarten I (Stuttg. 1895) inl. 
^ En verldskarta af den h. Hieronymus, som man har kvar i ett 

manuskript fr&n llOO-talet torde vara i det allra närmaste oförändrad 
sådan den på 300-talet tecknats. Miller m s. 1 ff. 



16 

har man dock i det ^närmaste lyckats rekonstruera ett par 
af dem, såsom de som förekommit hos Orosius, Eavenna- 
geografen ^ o. s. v. I allmänhet synas de hafva haft i det 
närmaste cirkelrund form, med ursprungligen sydliga, seder- 
mera under inflytande af kristna föreställningar om det i 
öster belägna paradiset o. s. v. med östlig orientering^. 

Hvad innehållet beträffar grupperar sig detta vanligen 
omkring de centrala delarne af Medelhafvet, hvilka naturligt 
nog är det bäst framställda under det de yttre partierna äro 
betydligt sämre. Europas kust är till trakten af Rhenmyn- 
ningarne jämförelsevis riktigt framställd; sedan drager den 
sig rakt mot öster tills den slutligen vänder sig mot söder 
och bildar en hafsvik, det Kaspiska hafvet. Utmed denna 
kust läser man en del namn såsom »Dacia ubi et Gothia», 
Scythia» o. dyl. 

På dessa kartor, som synas hafva varit mycket allmänt 
spridda i Vesterlandet, grundade sig de äldre medeltida 
kartorna. De äldsta man känner af dessa äro från 700- 
talet, nämligen de som tillverkats af den spanske munken 
Beatus^ i hans apokalypskoramentar omkr. år 776. Beatus, 
som bl. a. var lärare åt Alcuin, hade gjort kartan för att 
åskådliggöra fördelningen af jorden mellan de olika apost- 
laine, och detta teologiska syfte bidrog väl i sin mon att 



^ Kieperts rekonstruktionsförsök af denna karta (i Pinder och Par- 
theys edition af Ravennageogi'afen) är fullkomligt misslyckadt, då han 
utgår från den oriktiga förutsättningen att Jerusalem skall ligga i medel- 
punkten och hoi*8e därifrån räknas. Jfr d'Ävexac och hans rekonstruktions- 
försök i Bullet. Soc. Norm. 1888. 

^ Jfr Ä. ElteTy De forma Urbis Romae deque orbis antiqui facie. 
Univ. progr. Bonn 1891. 

^ Paradiset förekommer här först vid midten af det fjärde år- 
hundradet. MiUlerj Geographi Grseci minores U. 513. — Det ofta åter- 
kommande påståendet att Romame ej hade annat än intinerarkartor är 
säkerligen oriktigt. Tvärtom är det sannolikt att t. o. m. den peutingerska 
tabulan utgår ifrån en rund verldskarta. Miller 1 inl. 

* Miller I s. 1 ff. 



17 

göra hans karta omtyckt. Beatuskartorna höra också till 
de mest spridda under den äldre Medeltiden. 

Af öfriga kartor från denna tid skola vi här blott på- 
minna om den anglosaxiska verldskartan, tabula cott(miana\ 
som vanligen förlägges till det tionde århundradet. Äfven 
denna förråder omisskänneligt sitt ursprung från de romerska 
kartorna 2, men är dock, hvad särskildt norra Europa beträffar, 
försedd med en del nya uppgifter. Kartan låter Spanien 
skjuta långt mot norr, så att Biscayaviken blir en smal mot 
söder inskjutande fjord mellan Spanien och Frankrike. Norr 
härom ligger den väl tecknade ön Brittannia, som med sina 
i norr och söder mot vester utskjutande landtuddar nästan 
omsluter den här liggande ön Hibemia, I norr ligga de 
sraä Orcades insule och i nv. den något större ön Tylen. 
Från fastlandet, som i söder och öster nästan parallelt följer 
Brittannias kust, utskjuter mot norr en halfö, Norvesi (Nor- 
wegia?), hvarefter man på den mot öster fortsättande kusten 
läser namnen Sleswic, Sclaid, (Dada ubi et Oothia), Sdthia 
och Meotides paludes, samt längre mot öster Oriphof^m ge^is 
och Turchi. Paralellt med kusten mellan Scithia och Norvesi 
ligger en långsträckt ö, på hvilken man i vester läser Scride- 
finnaSy i öster åter Island. — I öfrigt är denna karta en 
af de bästa vi ega i behåll från den äldre Medeltiden och 
den visar i själfva veiket att ej heller kartografien stod på 
den låga ståndpunkt man vanligen föreställer sig, utan att 
man verkligen med framgång sökt bygga vidare på de torftiga 
grundvalar som romarne efterlämnat jämväl i detta afseende. 
Att kartor ej kunde för den man, med hvars geografiska 
framställning vi i det följande skola sysselsätta oss, vara 
något obekant, är, då man betänker deras allmänna spridning. 



^ Den kan ej vara äldre äii från år 992. Däremot är det ej omöj- 
ligt att den kan vara betydligt yngre, ja till och med från tiden efter 
Adam af Bremen. Jfr K Miller III s. 35 if. 

' Enligt Miller torde den haft till mönster en Melakarta. 



18 

så godt som själfklart. Särskildt voro de s. k. Sallust- 
kartorna ^ mycket allmaDna och den bästa af dessa man 
känner härstammar från en kodex från 1000-talet i Magde- 
burg, således från den tid och det land Adam tillhörde. 



n. 



Kännedomen om Norden i Vesterlandet före Adam af Bremen. 

Om man undantager berättelserna om det längst i norr 
belägna Thule, sträckte sig romarnes kännedom om Norden 
föga längre än deras vapen. De skildringar som här och 
där förekomma om dessa trakter, äro antingen alldeles fabel- 
aktiga eller så sväfvande och obestämda att det är svårt att 
med någon säkerhet afgöra hvad som åsyftas. Vi skola 
emellertid här, med förbigående af de äldre författarne, göra 
en framställning af de uppgifter om Norden, som förefinnas 
hos Plinius och hans något yngre samtida Tacitus och så 
vidt möjligt söka att tolka desamma. 

Enligt Plinii framställning ligga i den norra oceanen, 
som han tänker sig börja vid Herkules stöder och sträcka 
sig ända till det Kaspiska hafvet^, åtskilliga öar utan namn*. 
Nordhafvet kallades, för hvilken uppgift Plinius åberopar 
sig på Philemon, af cimbrerna Morimarusa d. ä. mare mor- 
tuum*, ända till promuntorium Rusbeas; längre bort vid- 

^ Kmrad Miller Hl s. 110 ff. 

^ Plinius, Hist. Nat. (ed. Detlefsen) VI c. 13. 

^ Hist. Nat. IV. c. 13. Timaeus omtalar, säger Plinius, en ö, 
BaimoDia, på en dagsresas afstånd från Skytiens kust, och på hvilken 
vågorna om våren uppkasta elektrum. Öfriga trakter äro blott kända 
genom dunkla rykten. 

* Denna Plinii öfvei-sättning ger starkt stöd åt Seklöxers mening 
(Allgem. Nord. Gesch. I 114) att ordet kommer af kymr. mor, haf och 
marw, död. 



19 

tager mare Cronium, Hvad Plinius härmed menar, är om- 
tvistadt. Att som vanligen anses, promiintorium Riisbeas 
skulle vara Skagen, är emellertid högst problematiskt och 
alldeles oriktig synes mig den förslagsmeningeji ^ vara, att 
med Morimarusa skulle afses Östersjön och med Cronium 
Nordsjön. Plinii mening är tydligen att Morimarusa sträckte 
sig mot norr ända till prom. Rusbeas och att det längre 
norrut belägna hafvet kallades Cronium, en benämning som 
de gamle efter den öfver den norra kalla zonen herskande 
Kronos eller Saturnus gåfvo åt det norr om polcirkeln be- 
lägna hafvet 2. 

På ett afstånd af tre dagsresor* från Skythiens kust låg 
ön Basilia, en mycket stor ö, hvarmed förmodligen menades 
Vasilia eller ösel, och som Plinius med orätt antog vara 
den af Pytheas omtalade bernstensön Abalus^. Därpå om- 
talas åtskilliga andra öar, som dels äro för obestämdt an- 
gifna för att man skulle kunna försöka identifiera dem, dels 
fullständigt fabelaktiga, såsom Oonse, hvars innevånare lefva af 
hafre och sjöfogelägg, samt de öar som bebos af hippopoder 
och långöron. 

Härpå börja, säger Plinius, säkrare underrättelser med 
Ingueeonernas folk, som från detta håll är det första i Ger- 
manien. Här ligger — fortsätter han — det väldiga möns 
Scevo, som ej är mindre än de Ripheiska bergen. Detta 
bildar en ofantlig vik, som sträcker sig ända till cimbrernas. 
promuntorium. Denna vik, som kallas Codanus, är uppfylld 
af öar, af hvilka den mest berömda är Scatinavia. Dess 

* K. AhlemuSy Ulaus Magnus, Ups. 1895, s. 12. 

^ Jfr PkitarckuSy de facie, qu8B in orbe lunae apparet (Bibi. Grajc. 
ed. Didot s. 1151 c. XXVI). — Sehafarikj Slav. Alterth. I 496, vill samman- 
ställa namnet med den af Ptolemaeus omtalade floden Chronos (Njemen?). 

' Enligt Plmitis IV c. 13 skulle Pytheas kallat ön Basilia, hvilket 
strider mot hans ord i XXXVn 11. Lelevel (Die Entdeck. der Kartag. 
u. Griechen s. 41) har försökt förklara detta så att texten (IV 13) bör 
läsas: »Xen. Lamp. insulam esse immensse magnitudinis [Baltiam tradit 
eandem Pytheas] Basiliam nominat.» 



20 

storlek är okänd, men den del man känner bebos af Hille- 
vionernas folk i 500 pagi. De kalla det en annan verld. 

Hvad nu först beträffar möns Ssevo, är det häraf klart, 
att man har att söka det på den södra Östersjökusten och 
att det icke har något att göra med Seveberget på den 
skandinaviska halfön^. Likaså oriktig är emellertid Geijers' 
åsikt att Plinius förlägger det på jutska halfön, och den 
synes, liksom detta hos Ahlenius^ är fallet, bero endast på 
en felaktig öfversättning af Plinii ord. Plinii mening är t}'d- 
ligen att cimbrernas promuntorium eller den jutska halfön 
tillika med möns Sevo omsluta den Codaniska viken, hvadan 
man någonstädes i Mecklenburg eller Pommern har att söka 
detta berg*. 

Med den codaniska viken menar Plinius sålunda den 
sydvestra delen af Östersjön tillika med Kattegat, och de 
många däri liggande öarne äro tydligen de danska. I Sca- 
tinavia igenkänna vi den södra delen af skandinaviska halfön, 
om hvars landsammanhang i norr Plinius ej kunde hafva 
någon aning, och Hillevioner är det första folknamn på yår 
halfö som vi få lära känna ^. 

Ej mindre än detta land anser man — fortsätter Plinius — 
Epigia vara. Detta land, hvarmed, såsom redan Geijer på- 
pekat, menas landet öster om Weichsel (Vistia) beboddes ända 
till denna flod af Sarmater, Veneder, Scirer och Hirrer^. 



^ Här spökar det ännu på de nyaste tyska kartor, t. ex. Kieperts. 

2 Oeijery Svea R. Häfd. s. 77. 

^ ÄhlefiiuSf 01. Magnus s. 11. 

* Att Möns Sevo ej är att söka i trakten af Kölen framgår också 
däi-af att Plinius förlägger det i Ingvseonernas land. 

® Det är möjligen samma namn som de Levoni som Ptolemaeus 
omtalar på de skandiska öarne. Zeuss, Die Deutsohen (Miinch. 1837) s. 77, 
söker namnets härledning från häll, sål. klippbor. En annan etj^mologi 
hos Miillenhoffy Deutsche Alterthumskunde II 354 ff. 

® Oeijer, S. R. H. s. 78. Det är att märka att enligt Plinius Aeningia 
eller Epigia synes vara fastlatid. — Det nuvarande Finland kan i alla 
Händelser ej afses, då enligt Plinius landet gränsade till AVeiohsel. 



21 

Efter att hafva nämnt tvänne hafsvikar, Cylipenus, i 
hvars mynning ön Latris är belägen, och Lagnus, som ligger 
nära intill cimbrernas land, omtalar Plinius promuntorium Cim- 
brorum, som sträcker sig långt ut i hafvet. Här igenkänner man 
utan svårighet den jutska halfön. Den bildar en halfö, 
Tastris, hvarmed måhända afses Skagen. 1 de därpå föl- 
jande 23 öarne, »Romanis armis cognitse», af hvilka några 
namngifvas, igenkännas lätt de frisiska öarne i Nordsjön. 

Klarare äro de uppgifter om Norden som möta oss hos 
Cornelius Tadtus i hans ett par tiotal år yngre arbete om 
germanerna och deras land. Tacitus grundar också sina 
uppgifter ej blott på skriftliga källor utan äfven till en stor 
del på muntliga underrättelser, hvilka han erhållit af personer 
som noga känt till Germanien och dess folk^. 

Tacitus är väl bekant med länderna omkring södra delen 
af Östersjön, åt hvilken han efter de vid dess kust boende 
germanska folken ger namnet det sveviska hafvet 2. Lika 
litet som Plinius känner emellertid Tacitus dess natur af 
innanhaf utan hans mare svevicum är endast den del af 
oceanen som inneslöts af jutska halfön i vester och östersjö- 
provinsernas kust i öster. 

Vid den högra, d. v. s. den östra kusten af det sveviska 
hafvet förlägger Tacitus^ Aestiorum gentes, »quibus ritus 
habitusque Sueborum, lingua Brittannicse propior», hvarmed 
han tydligen åsyftar de preussiska och lettisk-litthauiska 
folken i sydost om Östersjön, hvilka här för första gången 
omtalas. Deras namn, Aestii eller Ester anser Schafarik* vara 



^ Om Taciti källor se Manititis, Zur Quellenkritik der Germania. 
(Forsch. zur deutsche Gesch. Bd. 22) och HoUxmann, Taciti Gennania. 
Manitius framhåller att Tacitus mycket anväudt Mela. 

* Tacitus menar nämligen med Suevia eller Suebia större delen af Ger- 
manien och ingalunda, som Ahlenius (01. M. s. 14) synes tro, Suionernas land. 

' Tacitus, Germ. c. 4o. 

* Sckafarik, Slav. Alt^rth. 1 45. Se dock Zeiiss, s. 207. 



22 

af germanskt ursprung och betyda de östra folken. Att 
Tacitus finner deras språk likna det keltiska beror väl endast 
på hans obekantskap med bådadera. Han kände i alla fall 
till att de ej voro germaner. 

Esterna dyrka, säger Tacitus, matrem deum^; som 
tecken till sin vantro bära de vildsvinsamuletter, som skydda 
dem och göra dem osårbara. Till vapen använda de trä- 
päkar, däremot sällan järnvapen. Åt åkerbruk egna de sig 
emellertid med större uthållighet än germanerna. Dessutom 
insamla de och försälja till romarne bernsten, som de själfva 
kalla glesum. 

Tacitius är äfven den förste hos hvilken vi träffa finnar- 
nes namn, Fenni, och vi få här de första kulturhistoriska 
notiserna om denna folkstam. Hos finnarne, om hvilka 
Tacitus tvekar huruvida han skall räkna dem till germanerna 
eller sarmaterna, - finner man, säger han, ett förvånande 
barbari och en ytterlig fattigdom. De hafva inga vapen, 
inga hästar och inga fasta bostäder (penates). De lefva af 
vilda frukter (herba), kläda sig i skinn och ligga på bara 
marken. Deras enda hopp är fäst vid deras pilar, hvilka 
de i saknad af järn förse med benspetsar; och samma jagt 
gifver såväl männen som kvinnorna deras näring, ty dessa 
åtfölja dem öfverallt för att få sin del af bytet. Barnen 
hafva intet annat skydd för vilddjur och regn än ett flät- 
verk af grenar '*. Hit samlas för öfrigt både gamla och 



^ Sehafarik anser att Tacitus härmed åsyftar den preussisk-lit- 
tliauiska gudinnan Seevva eller Zemmesmahti, den slaviska Siwa. Scbafarik 
1 459. So dock Milllmhoff, Deutsche Altert. 11 s. 28 ff. 

- Germania c. 46. Man har ansett att Taciti Fenni skola afee 
lapparne, men däi'emot strider bestämdt Taciti egen framställning i det 
att han förlägger dem intill Yendemas land, således i trakterna öster om 
nuv. Östei^sjöprovinserna. Se dock V. Thortisen, Beröringer mellem de 
finsko och baltiske Sprog, Kbhvn 1890. 

'^ Således kåtor eller jurter. Tacitus känner tydligen endast deras 
sommarlif. Miälenhoff 11 s. 40. 



23 

unga; och på detta sätt, säger Tacitus, framlefva de sitt 
sorgfria lif. — 

' I vester gör Germanien en stor utböjning mot norr och 
här bo invid oceanen cimbrerna, ^parva nunc civitas» ^. 
Det är tydligt att härmed afses den jutska halfön, om hvars 
verkliga utseende Tacitus dock ej synes hafva haft någon 
klar föreställning. 

Midt i själf va oceanen ligga Svionemas samhällen, mäktiga 
genom starka härar och flottor 2; som bekant den första ut- 
saga, där sveanamnet med omisskännelig tydlighet träder 
oss till mötes. 

Ofvan Svionerna är ett annat haf, trögt och nästan 
orörligt, hvilket tros sluta och ytterst omgifva jordkretsen, 
emedan där den nedgående solens glans ännu varar till 
uppgången så klar att stjärnornas ljus för den bleknar; man 
tror sig höra dånet af den uppgående solen och se hästarnes 
gestalter och strålarne från (solgudens) hufvud^. 

Om Tacitus tänker sig Sitonemas stammar också bo- 
ende på öar i oceanen eller på fastlandet kan jag ej afgöra. 
Sitonema likna i allt Svionerna med undantag att de regeras 
af en kvinna. — Här tager Svevia sin ända. 



Sådan var i stora drag romarnes kännedom om Norden 
under det första århundradet af vår tideräkning. Under den 
följande tiden gick denna kunskap snarare tillbaka än ökades. 
Ej ens Ptolemaeus * har att tillgå några nya källor beträffande 
östersjöländernas geografi och hans försök att gifva sitt 
vetande en sträng geografisk systematisering tjänar endast 
till att desto tydligare visa dess obestämdhet och otillräck- 
lighet. Särskildt påfallande är detta hvad angår de öster om 



^ Germ. c. 35; 37. 

* Germ. c. 44. 
' Germ. c. 45. 

* Bunbury, Hist. of Ane. Geogr. II 588. 



24 

Chersonnesus Cimbrica belägna länderna, då han t. ex. gör 
Scandia till en mindre ö vid Vistulas mynning o. s. v. I 
detta afseende kan sålunda ej obekantskapen med Ptolemaeos 
betraktas som någon synnerligen stor förlust för den äldre 
Medeltiden. 

Som bekant hämtade denna nästan uteslutande sitt 
geografiska vetande från Plinius och de senantika kompendie- 
författarnes skrifter. Den kunskap om Norden, som dessa 
lämnade, var mycket knapphändig, och dessutom missupp- 
fattade och förvanskade man Plinii uppgifter i hög grad, så 
att den äldre Medeltidens vetande om de nordiska ländernas 
geografi inskränkte sig till en förvirrad blandning af från 
olika håll hämtade namn på länder, folk och fabel väsen den. 
Folkvandringarnas stormar undanskymde dessutom för rom- 
arne de fjärran belägna länderna i Norden. Det dröjde 
bortåt ett hälft årtusen innan man i det latinska vester- 
landets litteratur kan spåra några nya underrättelser om 
dessa trakter, och det är då en man af germansk börd, som ånyo 
i den romerska verlden sprider kunskap om de gamles 
Skandinavia och om östersjöländerna i allmänhet, nämligen 
Jo7'danes, 



De uppgifter om Norden, som hos Jordanes förekomma 
äro de rikhaltigaste vi hittills träffat hos någon författare i 
Vesterlandet, men tillika till stor del så obestämda att det 
är mycket svårt att finna reda i dem. Själf synes han ej 
heller hafva fullt förstått sina sagesman, och hans sträfvan 
att förbinda dessas uppgifter med de antika författarnes, 
åstadkommer ingen förbättring i hans framställning. 

Liksom de äldre författarne uppfattade Jordanes Öster- 
sjön som en del af den norra oceanen. Att döma af hans 
uttryckssätt synes han dock bestämdare än dessa fattat den 
som ett mera själfständigt hafsbäcken, hvilket blott med en arm 



25 

stod i förbindelse med öppna hafvet^. Han ger åt den- 
samma namnet raare Germanicum och förlägger vid dess kust 
i likhet med Tacitus Aestorum gens 2, österifrån fram emot 
floden Vistula, som upprinner på de sarmatiska bergen och 
i tre mynningar utfaller i hafvet, bildande gräns mellan 
Skytien och Germanien. 

Midt emot Vistulas mynning förlägger Jordanes^ efter 
Ptolemsei föredöme ön Scandza, som han tydligen identifierar 
med den af Pomponius Mela omtalade ön Codauovia. Den 
är emellertid mycket stor och har i sin östra del en mycket 
stor insjö, från hvilken floden Vagi upprinner och med sina 
väldiga vattenmassor störtar ut i Oceanen*. Här ligga 
många mindre öar, och det säges att om vargar ditkorama öfver 
det vid mycket stark köld tillfrysande hafvet, de blifva 
blinda^; i så hög grad är denna trakt ej blott obeboelig för 
människor utan äfven fördärfbringande för vilddjuren. Den 
starka kölden omöjliggör äfven på Scandza biskötseln. 

Beträffande Scandzas polhöjd omtalar Jordanes att i 
dess nordligaste del bor folket Adogit (Halogi?) som säges 
under midsommartiden hafva 40 dygns oafbruten dag och 
under vintern likaså lång natt. 

Af folken på Scandza omtalar Jordanes förutom det 
nämda en hel rad. Då det emellertid skulle föra för långt 

^ Jordanes, ed. Mommsen s. 58 »oceano, ex quo quasi quodam 
braccbio exeunte, sinn distento, Germanicnm mare efficitur.» 

* Anf. a. s. 89. 

® Jordanes s. 58 : »Scandziae — — de qua et Pomponins Mela in 
maris sinn CJodano positam refeit.» Det är att märka att Jordanes möj- 
ligen känner Skandinaviens landsammanhang, ehuru han af de antika 
författarne förledes att kalla det en ö. 

* Oeijer, Svea Rikes Häfder s. 98, är böjd att anse denna sjö vara 
Ladoga. Det sjmes mig emellertid i hög grad sannolikt att ifrågavarande 
sjö är Venem och floden Vagi (Har namnet något sammanhang med 
våg?) således Göta elf. 

* Efter Jordanes förekommer denna sägen hos Aeneas Sylvius, som 
i sin geografi stundom nästan ordagrannt afskrifver Jordanes, och efter 
honom ännu hos Olaus Magnus Hist. I c. 19. 



26 

att försöka en i många fall mycket osäker förklaring af 
dessa — till några skall jag längre fram återkomma — vill 
jag här endast påpeka några viktigare. 

De första folk Jordanes omtalar är gentes Sererefenniy 
skridfinnarne, hvilkas namn här för första gången träder oss 
till mötes i den vesterländska litteraturen. De använda, 
säger Jordanes i, icke nSgon föda ur växtriket utan lefva af 
villebråd och fogelägg; i de därvarande vildmarkerna {palu- 
dibus) lägges en så stor afföda att den både ökar stammen 
och fyller folkets behof. 

Förutom detta folk, i hvilket vi tvifvelsutan hafva att 
igenkänna lapparne, omtalas äfven gens Suehans som ega 
förträffliga hästar. Det är äfven dessa som genom förmed- 
ling af många andra folk till romarne försälja de utmärkt 
vackra pelsverk af djup safirblå färg 2, som dessa pläga 
använda. Tydligen åsyftas med detta folk svearne, Taciti 
Sviones, och det är tvifvelsutan samma folk som längre fram 
omtalas under namnet Suetidi eller Svithjods innevånare, 
hvilka äro kända för sin resligare växt än de öfriga folken. 
Slutligen omtalas också såsom boende på Scandza Dani, 
danskarne, som utdiftvit Herulerna från deras bostäder. 

Detta är hufvudsaken af det nya vetande som Jordanes 
har om den skandinaviska Norden. För öfrigt har han också 
åtskilligt att säga om Brittannien, Thyle och andra nordiska 
länder, men detta är så godt som uteslutande hämtadt från 
äldre författare, Tacitus, Orosius m. fl. hvadan vi ej här 
skola därmed sysselsätta oss. 

* 

Tvenne århundraden efter Jordanes lemnar oss en annan 
germansk författare återigen nya underrättelser om Norden, 

* Jordanes, ed. Momnisen, s. 59. Om folknamnen på Scanza se ' 
Zems 502 ff. och Läifler i Antiqu. Tidskr. 1894. MuUenhoff E 61 ff. 

^ Detta synes mig vara den naturliga öfversättningen af *8appherinas 
pelles*^ hvarpå man hittills ej lyckats få någon förklaring. Troligen åsyftas 
skinn af blåi*äfvar, ett mycket eftereökt pelsverk. 



27 

hvilka han skall hafva erhållit genom muntliga berättelser 
af folk från Skandinavien, vi mena den langobardiske historie- 
skrif våren Paubis Warnefridi^ kallad Diaconiis^ 

Men om det är svårt att förstå Jordanes uppgifter, 
gäller detta i ännu högre grad om Paulus Diaconus. Lik- 
som hela hans historia är en brokig blandning af äldre för- 
fattares uppgifter och samtidas berättelser, äro de geografiska 
notiser han meddelar hämtade från de mest olika håll och 
ofta mycket förvirrade. Och detta gäller äfven det han har 
att säga om Norden och ej minst om Skandinavien. 

Paulus låter som bekant Langobarderna utvandra från 
en ö i norr, hvilken han utan betänkande identifierar med 
den af Plinius omtalade ön Scatinavia. Den beskrifning, som 
han på .grund af berättelser af folk som själfva där varit, 
gör af ön, passar emellertid alls icke på vår halfö 2. Den 
ligger, säger nämligen Paulus, icke egentligen i hafvet, men 
kringsvallas af vågorna som omgifva de låga stränderna^. 
Bedan detta, samt den omständigheten, att langobarderna ej 
vid sitt uttåg behöfde fara öfver något haf, väcker tanken 
på att här föreligger någon förväxling. Och då i en sam- 
tidig historia^ omtalas, att langobarderna hade sina bostäder 
i landet Scatenau vid stranden af floden Elbe, synes det 
vara satt utom tvifvel att Paulus Diaconus af namnlikheten 
förledts att identifiera den hos Plinius omtalade ön Scatinavia 



^ Pauli Hist. Langob. ed. Waitz, in usum schol. Hann. 1878, I c. 
2: »Sicut retulerunt nobis qui eam (se. Scadinaviam) lustraverunt.» 

* Hist. Lang. I c. 2. 

^ »Non tam in mari est posita, quam marinis fluctibus propter 
planiciem marginum terras ambientibus circumfusa.» Ibid. 

^ Nämligen i en handskrift af den langobardi^ka lagen, som torde 
varit något senare än Paulus Diaconus. Föiiattaren af den här förekom- 
mande tämligen afvikande versionen af vandringssagan har emellertid 
tydligen ej känt till Paulus arbete. Jfr Geschichtsschreiber d. deutschen 
Yorzeit, Vm Jahrh. IV 235 ff. Att märka är att Fredegar, som i sitt utdrag ur 
Gregorius af Tours berättar att langobardema uttågat från Schatanavia, 
förlägger detta land mellan Donau och Oceanen. Se äfven Zeuss 471 ff. 



28 

med den iangobardiska vandringssagans Scatenau, hvilket 
land torde vara att söka i trakten af Bardewik, hvarest ännn 
under den senare Medeltiden omtalas ett Barderfolk och 
där redan under forntiden langobarderna omtalas K På denna 
förvexling beror sålunda sagan om langobardernas skandi- 
naviska härstamning. 

Men Paulus har äfven åtskilliga intressanta berättelser 
från det verkliga Skandinavien att meddela. Så omtalar 
han 2 en allmänt gängse berättelse i Germanien, att nämligen 
i en klipphåla vid Germaniens kust längst i nordvest, sju 
män, till utseendet romare, ligga försänkta i sömn, obekant 
sedan huru lång tid tillbaka; såväl de själfva som deras 
kläder äro oskadade och de hållas i stor vördnad af de där 
boende folken. 

Nära härintill, — berättar Paulus vidare^ — bo Scrito- 
bini, som hafva sitt namn af ett ord, som på det barbariska 
språket betyder springa^. De kunna nämligen, i det de 
springa med ett i båge böjdt trä upphinna vilda djur. I 
deras land finnes till och med om sommaren snö. De likna 
vilddjur, äta rätt kött och kläda sig i ogarfvade hudar. Där 
finnes ett hjortliknande djur, af hvars hårbeklädda hud jag 
sett en klädnad, liknande en tunika och räckande till knäet, 
sådan de omtalade Scritobini sägas bära. 

^ Strabo omtalar (YIl c. 1) att langobarderna, ett sveviskt folk, som 
bott på östra sidan om Elbe, nyligen flyttat öfver på den vestra. Som 
ett litet men kraftigt folk omtalar dem Tacitus^ Germ. c. 40. 

^ Hist. Lang. I c. 4. Sägnen om de sju sofvarne förekommer första 
gången hos Gregorius af Tours, som förlägger den till trakten af Efesus 
i Mindre Asien. Paulus Diaconus har emellertid fått muntliga under- 
rättelser om det han omtalar, och det från gemianskt håll. Ett försök 
att förklara sägnens uppkomst har V. Rydberg , Germansk mytologi 1 529 fF. 

^ Hist. Ic. 5. 

* Nämligen det langobardiska ordet Scrito, vårt skrida. Hallenberg, 
Anmärkn. öfver Lagerbrings svenska historia II s. 363-65, som påpekar 
det nordiska uttiycket (Orkneyioga Saga) »skrida å skidum». Zeuss 684. 
Se ock MiUlenhoff II 44 ff. Med lingua bärbara menar väl Paulus ger- 
manskt språk i motsats mot latinet. 



29 

Med all önskvärd tydlighet finna vi här skildrade lapp- 
arne, deras skidlöpning, klädedrägt och lefnadssätt, renen 
o. s. v. Om deras land i öfrigt omtalar Paulus endast, att 
under några dygn vid sommarsolståndet råder den klaraste 
dag jämväl om natten, och da^arne äro under sommaren 
längre än annorstädes, likasom under vintern råder ett mot- 
satt förhållande. 

I hafvet vester om skridfinnarnes land omtalas därpå 
en väldig vattenhvirfvel ^ (profundissima aquarum vorago), 
»hvilken vi med ett gängse uttryck kalla hafvets nafle. 
Denna skall två gånger om dagen uppsluka och åter utspy 
hafsvattnet, hvilket vid alla kuster visar sig genom den så 
hastigt kommande och tillbakagående floden.» Såvida icke 
donna berättelse uppstått just för att förklara flodfenomenet, 
torde här åsyftas Malströmmen vid Norges kust och Paulus 
Diaconus skulle i så fall ha erhållit underrättelser så långt 
norrifrån som från trakterna vid Lofoten 2. 

Det är i det närmaste allt som vi få veta om Paulus 
Diaconus föreställningar om Norden. Till ett och annat, 
^om ej här vidrörts, få vi senare återkomma. 



Enstaka nya uppgifter om nordiska länderna finna 
vi äfven hos den s. k. Ravennageografen^, en grekisk 
munk, som i slutet af sjunde århundrandet på grekiska för- 
fattade en kosmografi, hvilken under det nionde århundra- 
det öfversattes på latin. Hans uppgifter synas till största 
delen vara hemtade ur en stor, med den peutingerska kar- 

^ ffist. I c. 6. 

' Nära till hands ligger ju att antaga, att berättelsen sammanhänger 
med de mytiska föreställningame om hafvet i norr (Jfr Rydberg I 535 ff.) 
men dels det uttryckligen uttalade sambandet med flodfenomenet, dels 
hufvudsakligen att hvirfveln förlägges vester om Gennanien och ej i 
yttersta Norden synes mig tala för att en mera reel grund för berättel- 
sen förelåg. — En annan hvirfvel skall finnas mellan Spanien och Brittanien. 

' Kavennatis Anonymi Cosmografia, ed. Pinder o. Parthey, Berol. 1860. 



30 

tan nära beslägtad itinerarkarta, men har han äfven an- 
vändt Jordanes och möjligen äfven muntliga källor. 

Han omtalar') intill saxarnes land ett Northomanno- 
riim patria, nordmannernas land, som äfven af de gamla 
kallas Dania. Det genoraflytes af flere floder, bland h vilka 
omtalas floden Lina, som utfaller i Oceanen. Dess inne- 
byggare äro mera snabbfotade (velocissimi) än andra folk 2, 
enligt hvad flere »Gothorum philosophi» intyga. 

Intill Dania förlägges skridfinnarnes land^ (pab'ia, 
quse dicitur Rerefenorum et Sirdifenorum) och längre öster- 
ut, i hafvet utanför Roxolanernas land, den stora ön Scyl- 
hia, som Jordanes kallar Scanza, från h vilken fordom Danerna 
och Goterna utvandrat. — 

Det nya vetande om Norden, som vi hos de nyss nämda 
författarne funnit, blef emellertid ej något allmännare spridt 
i Yesterlandets litteratur under den period af Medeltiden, 
hvarmed vi här sysselsätta oss. De flesta af den tidens 
kosmografer kände om Nordens geografiska och etnografiska 
förhållanden intet mer än det som stod att läsa hos de ofvan 
omtalade senantika kompendieförfattarne Orosius, Martianus 
Capella, Solinus eller i lyckligaste fall Plinii naturalhistöiia. 



^ Rav. Geogr. c. 11, 13. Med det Datia minor y som RaveDna- 
geogiufen omtalar ad frontem eju^dem Alpis (Elbe) i motsats mot det af 
»Unnorum gente» bebodda »magna et spatiösa Datia», menar han tyd- 
ligen Dania, hvadan sålunda förbUmdningen meUan Dania och Daeia 
redan nu kan spåras. Se nedan. 

* Epitetet »snabbfotade» få Danerna också af Thietmar af Merse- 
burg VIII c. 16. Se nedan. 

^ Ravennageografen c. 20: »cujus patriae homines rupes 

montium inhabitant et per venationes tam viri quam muliei*es vivere, 

cibo vel vino ignari existentes in omnibus dicuntur ut ait Aithanarit, 

Gothorum philosophus.» Om de af Ravennageografen omnämda »gotiska 
filosoferna» (Aithanarit, Eldevoldus och Marcomirus) vet man alldeles 
intet. Möjligen voro de samtida till Theodorich och måhända källor redan 
till Procopius. — Bav. geogr. c. 13. Walteribaehj Deutschlds Gtesch.- 
quellen I s. 67. 



31 

Den beröring af så väl fredlig som krigisk art, som 
under slutet af åttonde och början af nionde århundrandet 
uppstod mellan å ena sidan de nordiska länderna och å 
andra sidan det frankiska riket och rikena på de brittiska 
öame, föranledde naturligt nog att på dessa håll intresset 
för och kunskapen om Norden ökades. I själfva verket 
finna vi också vid denna tid i krönikor och handlingar 
flere upplysningar om Norden, och äfven i de kosmografiska 
handböckerna börjar en och annan notis om Nordens län- 
der och folk inflätas. Vi skola här till slut genomgå de 
viktigaste nya underrättelser om Europas nordligare trakter 
som före Adam af Bremen i Vesterländska litteraturen 
förekomma. 

Vi komma då först till den irländske munken Dicuil, 
som i början af 800-talet skref sin bok »de mensura or- 
bis terrsB», hvars innehåll till största delen är ordagrant 
hämtadt ur Plinius. Om den skandinaviska norden finna 
vi här endast Plinii uppgifter om Sinus Codanus, möns Sse- 
vo och ön Scandinavia m. m., men då författaren kommer 
till Thule, lemnar han oss en synnerligen intressant berät- 
telse som han fått höra af några munkar (clerici). Dessa 
hade nämligen 30 år förut omkring ett hälft år^ vistats på 
denna ö, och de omtalade, att solen där vid tiden för som- 
marsolståndet endast en stund dolde sig liksom bakom en 
kulle, så att det hela dygnet om var så ljust, att man kun- 
de arbeta eller lusa sin skjorta alldeles som om dagen. Om 
de hade bestigit något berg hade de troligen hela natten 
sett solen. 

Som redan Letronne ^ visat, kan den omtalade ön icke 
vara någon annan än Island, hvilken ö sålunda vid slutet 
af 700-talet upptäcktes och besöktes af irländska munkar. 



* Dicmly de mensura orbis terrae, ed. Parthey, Berol. 1870, s. 42: 
»a Oalendis Februarii usque ad Calendas Augusti». — Dicuil hade själf 
besökt en hel del af de omkring Brittannien belägna öarne. Dicuil s. 41. 

• Ä. Letronne, Recherches géogr. et critiques. Paris 1814 s. 130 ff. 



32 

vilka förklarligt nog identifierade den aflägsna ön med 
jordkretsens nordligaste land, de gamles Ultima Thiile. 

I hafvet norr om Brittanien på ett afstånd af 2 dygn» 
oafbruten segling med strykande vind, lågo, berättar Dicuil 
vidare \ åtskilliga andra öar, från hvilka han erhållit under- 
rättelser af en »presbyter religiösas», som själf besökt dera. 
I dessa öar, som Dicuil ej funnit omnämda »in libris aucto- 
rum» och som skildras såsom öfverfyllda af sjöfågel och 
får, torde man tvifvelsutan få igenkänna Färöarne, som här 
för första gången omtalas. 

Under det sålunda Dicuil lemnar oss de första under- 
rättelserna om de aflägsna öarne i Vesterhafvet, finna vi hos 
frankiska författare åtskilligt nytt om östersjöländerna. Som 
vi ofvan sett framträder föreställningen om Östersjön såsom 
en från Oceanen inskjutande landomsluten vik första gången 
hos Jordanes, och fullt bestämdt uttalad möta vi nu också 
denna uppfattning hos Einhard i hans Vita Caroli. »En vik, 
yttrar här denne om Östersjön 2, sträcker sig från Vester- 
hafvet mot öster. Den är af okänd längd men dess bredd 
öfverskrider ingenstädes 100,000 passus,» en åsikt, som 
säkerligen beror på kännedomen om de i den sydvästra 
delen af Östersjön rådande förhållandena. »Kring denna vik, 
fortsätter Einhard, bo många folk, nämligen Dani och Seuö- 
nes, hvilka vi kalla Nordmanni och hvilka innehafva den 
norra stranden och alla öarne. Den södra stranden däre- 
mot bebo slaver och Aisti och andra folk». — Danerna kalla 
enligt frankiska annaler den ifrågavarande viken Ostarsalt 

Viktiga upplysningar om östersjöländerna förekomma i 
flera andra historiska skildringar från denna tid, så exempel- 



^ DicuU s. 44. 

"^ Einhard, Vita Caroli, c. 12. Huru Peschd-Ruge (Gesoh. d. Eiti- 
kunde s. 89) kan påstå att Einhard ej visste, huruvida Östersjön var en 
sluten vik eller ej, har jag svårt att förstå, helst som han omedelbart 
därpå citerai' Einhards ord. Longitudinis incompertae betyder naturligtvis 
blott att man ej hade reda på dess längd. — AnnaL Lauriss. 808. 



33 

vis *i Ansgarii Vita, till hvilken vi senare något få åter- 
komma^. Hos de mera uteslutande geografiska framställ- 
ningarne är vida mindre att finna. Dessa följa ännu liksom 
förut troget de gamle auktorerna i spåren. 

Men vid det nionde århundradets slut möta vi emeller- 
tid ett par mera själfständiga, af de antika författames upp- 
gifter oberoende framställningar af Nordens geografi och 
etnografi, nämligen hos den s. k. bajerske geografen och hos 
konung Alfred. 



» Oeographus Bawarits^ brukar man kalla en anonym för- 
fattare från slutet af 800-talet, hvilken efterlämnat en »descrip- 
tio ciuitatum et regionum ad septentrionalemplagamDanubii», 
den första sammanhängande framställningen af de slaviska 
folken i Europa 2. Han börjar med Obotriterna, (iste quos 
vocant Nortabtrezi), hvilka bo närmast intill danskarnes 
land (qui propinquiores resident finibus Danorum). Deras 
område är deladt i 53 civitates, hvarmed väl menas befästade 
byar. Efter att hafva talat om Wilxema (Vuilci) med deras 
95 civitates och fyra regiones, går geografen vidare mot 
öster och uppräknar öfver ett femtiotal folknamn, såväl 
slaviska som lettiska och finska. Till några af dessa, bland 
hvilka särskildt Ruzzi och Bruzi falla i ögonen, få vi senare * 
återkomma. 

De upplysningar, som förutom själfva folknamnen hos 
den bajerske geografen lämnas oss, äro emellertid i hög 



^ I det frankiska riket hade man säkerligen ej så obetydliga kun- 
skaper om Norden, dels genom missionen, dels genom säi-skilda beskick- 
ningar, som hade till ändamål att noga utforska förhållandena i Norden 
och därom afgifva berättelser till kejsaren. Se Annal, La/uriss. Maj. vid år 
823; Steenstrup^ Normannerna II s. 322. 

* Bästa editionen hos Schafariky Slav. Alterth. II 673 ff. som dock 
ej namnes hos Wattenbach, Deutschlds Gesch.-quellen I® s. 289. Fac- 
simile hos Schiemanny Hussland (1886). 

3 



34 

grad torftiga. De inskränka sig vanligen till att angifva, 
huru många »civitateS'>, som fiinnos i de olika folkens om- 
råden, samt åtskilliga mycket allmänna upplysningar, såsom 
att ett folks regio är »immensa», dess folk »multus», »fero- 
cissimus» eller dylikt. Undantagsvis får man dock ett lands 
storlek mera bestämdt angifven ^ Ländernas läge angifves 
endast i förhållande till hvarandra men utan angifvande af 
väderstrecken. 

Detta allt oaktadt är emellertid den bajerske geografens 
arbete, oafsedt den betydelse det eger som källa för känne- 
domen om de slaviska folken vid denna tid, i geografiens 
historia af synnerligen stor vikt såsom ett- af de första 
mera betydande vittnesbörden om ett begynnande intresse 
för och själfständigt behandlingssätt af geografiska frågor. 



Vi skola nu öfvergå till ett arbete från ungefär samma 
tid, som emellertid i nyssnämda afseende erbjuder ett ännu 
större intresse, nämligen den öfversikt af Germaniens geo- 
grafi, som förekommer i konung Alfreds öfversättning af 
Orosii historia 2. 

Oermania kallar Alfred allt landet mellan Tanais, Ehen 
och Donau. Detta land sträcker sig, säger Alfred, i norr 
till Kvänhafvet (garsecg the man Cwen sse hset). Med Kvän- 
hafvet menades säkerligen den Bottniska viken, men det 
anses tydligen af Alfred vara identiskt med hafvet norr om Skan- 
dinavien. Troligen känner han ej dess sammanhang med Ostsee. 

Bland de inom anförda gränser boende många folken 
omtalar Alfred här de norr om ostfrankerna boende gamle 



* Så hvad angår preussarnes land, hvarom nedan. Schafarik H 
673, 675. Jfr också Zettss^ Die Deutschen und die Nachbarstämme s. 600. 

^ Se R Pmdi, König Aelfred, Berl. 1851, s. 307 ff. På svenska 
en god öfversättning och kommentar af O. Porthan, Konung Aelfreds 
geogr. beskr. öfver den europeiska Norden (Vitterh. Akad. Handl. VI s. 
37—106). 



35 

saxarne (Eald Seaxan). Yester om dessa ligger floden Elbes 
mynning (Aelfe mutha) och Frisland, och i nordvest det 
landet som kallas Ängeln (Angle) och Silletide och en del 
af Danmark (Dena). Norr om de gamle saxarnes land ligger 
Obotritien (Apdrede) och i nordost AefeJdan, samt i öster 
det Vendernas land som heter Syssyle^, 

Danskarne omtalas som tvänne folk, norddanskar och 
söderdanskar. Dessa senare, med hvilka Alfred tvifvelsutan 
afser Jutarne, hafva i söder Elbes mynning och en del af 
det gamla Saxen, i vester den arm af Oceanen som sträcker 
sig omkring landet Brittannia, i öster Obotriterna och i norr 
den hafsarm som kallas Östersjön (thes sses earm, the man 
hat Ost S8b) till hvilken Alfred sålunda räknar Skagerak och 
Kattegat. 

Nordost om söderdanskarne bo norddanskarne (North 
Dene) såväl på öarne som på fastlandet, och de hafva lika- 
ledes norr om sig östei^sjön. Söder om dem bo Obotriterna. 
och öster om dem bor ett folk som kallas Osti (Osti tha 
leode). Hvad Alfred härmed afser är svårt att afgöra.» De 
äro emellertid att söka på södra östersjökusten 2; i norr om 
dera är, säger Alfred, Östersjön samt Vendernas och Burgen- 
dernas land (Yinedas och Burgendas), i hvilket senare vi 
igenkänna Bornholm. 

* Oin dessa namn se Porthan s. 47 ff. Om Sillende se MiUlen- 
hoff, Deutsche Alterthumskunde V s. 123 ff. Namnet förekommer äfven 
(»Sinlendi») i Thegans Vita Hludovici c. 25 och, som vi strax få se, hos 
Ottar. Mullenhoff tyder namnet som »weites, wiistes gelände» och sam- 
manställer det med skogen Jarnwith eller Isamho som Adam omtalar. 
Se nedan. Att döma af Vita Hludovici och Ottar är landet att söka 
mellan Ängeln i norr och Eider i söder. — Aefeldan är Hevellemas land 
Syssyle de intill dem boende Siuslemas. 

' MiiUenhoff II 513 antager att Alfred menar Esterna. Detta synes 
mig ej osannolikt, ehuruväl de förläggas öster om Obotriterna, hvilket dock 
möjligen kan förklaras af obekantskapen med de mellanliggande folken; 
det ser nämligen ut, som om Alfred tänkte sig Vendema boende på öar. 
Hvad som mest talar emot MiillenhofPs åsikt är att Alfred söder om Osti 
-förlägger Hcefeldan. 



36 

Söder om Burgenderna är Serbernas land (Surfe), öster 
om dem bo Sarmaterna (Sermende) och i norr svenskarne 
(Sweon). I vester hafva de den förut omtalade hafsarmen 
Östersjön. Det ser sålunda nästan ut som om Alfred tänkte 
sig Östersjön ej långt bakom Bornholm taga slut; åtminstone 
är det tydligt, att han ej haft kännedom om Östersjöns verk- 
liga utsträckning mot öster och norr. Att han emellertid 
uppfattade Östersjön som en sluten vik och sålunda var fullt 
på det klara med Skandinaviens landsammanhang, är gan- 
ska klart ^ 

Svenskarne -— fortfar Alfred vidare — hafva i söder 
hafsarmen Osti, i öster sarmaternas land. Norr om dem, 
på andra sidan öknen^^ är Kvänland (Cwénland), i nordvest 
skridfinnarne (Scride-Finnas) samt i vester norrmännen (North- 
menn). 

Med 'denna framställning slutar Alfred sin geografiska 
öfversikt öfver Norden. Vi se, att han i mycket har en 
riktig uppfattning om de geografiska förhållandena därstädes, 
och» vi få senare tillfälle att närmare ingå på ett och annat 
i hans skildring. 

* 

I sammanhang med Alfreds geografi hafva vi att något 
syssla med de tvänne sjöfaranden Ottars och Wulf stans rese- 
berättelser, som konungen omedelbart efter densamma låtit följa. 

Ottar eller Ohthere^ som namnet på anglosaxiska skrif ves, 
var en norrman från Halogaland (Halgoland), som gått i 



* Ruges åsikt (Gesch. d. Entdeck s. 16), att Ottar ej kom till någon 
insikt om Skandinaviens landsammanhang är oriktig. Detta har nämligen 
lika litet af Alfred och Ottar som af någon annan nordisk författare ifråga- 
satts. Det är endast de från antika föreställningar utgående föiiattare, 
som hade några svårigheter att få denna sak klar för sig. 

' Med öknen menas säkerligen de stora ödebygderna mellan Up- 
land och Dalame i söder och Jämtland och Helsingland i norr, hvaraf 
skogen Ödmorden ännu i senai*e tid var en lemning. Porthan s. 58. 



37 

konung Alfreds tjänst^. Denne omtalade för konungen, att 
han en gång, dels för att lära känna landet i norr, dels 
hufvudsakligen för att skafifa sig hvalrosständer, gjort ea 
färd till Bjarmernas eller Permiernas land (Beormas)^ som 
här för första gången omtalas 2. Han hade därvid seglat 
norrut utmed det öde landet, där endast tidtals några Finnar 
(lappar) uppehöUo sig som jägare och fiskare. Till babord 
hade han öppna hafvet (West sse). Efter tre dagar hade 
han kommit så långt norrut som hvalfångarnes längsta färder 
sträckte sig (sva hwsel huntan fyrrest farath). Efter en färd 
af ytterligare tre dagar böjde sig landet mot öster, hvadan 
han fick vänta på vestlig eller något nordlig vind för att 
kunna forisätta sin färd. Sedan han därpå i fyra dagar 
seglat med denna vind, fick han åter vänta på full nordan- 
vind, emedan landet böjde sig åt söder, hvarpå han åt detta 
håll seglade i fem dagar. Han kom då till en stor flod i 
Bjarmernas land, i hvilka vi tvifvelsutan hafva att igen- 
känna D vina 3. 



* Alfred kallas hans hlaford. 

* Schafarik (I 304) och Miälenkoff (II 74) anse dock sannolikt att 
detta folk åsyftas med de Broncas som Jordanes omtalar (Getica c. XXIII). 

® Storms uppfattning, att Ottar ej kommit till Dwina utan till någon 
flod vid södra kusten af Kola, förmodligen i Kandalax viken, kan jag ssl- 
ledes ej biträda. Hans åsikt hvilar nämligen på den felaktiga förutsätt- 
ningen, att Alfred missuppfattat väderstrecken. Alfred förlägger — menar 
Storm — Kvänland norr om Sverige; Kvänland är Finland och ligger 
nordost om Sverige; alltså är norr hos Alfred nordost o. s. v. Då nu 
Kvänland säkerligen ej är att söka i Finland utan i Norrland, förlorar 
detta i alla händelser ytterst svaga bevis all kraft. För öfrigt är att 
märka, att Ottar verkligen vet sig vid seglingen på andra sidan om Nord- 
kap fara åt sydost, då han säger att han väntade på vestlig eller något 
nordlig vind. En segling in till Kandalax går dessutom mot nordvesty 
hvilket Ottar skulle uppfattat som söder! Slutligen ha här aldrig an- 
träfEats bfarmer, hvilka däremot koi-t efter (920) och sedan allt framgent 
omtalas vid floden Dwina. Störnin Om Opdagelsen af Nordkap og vejen 
til det Hvide Hav. Norske geogi-. Selskabs Årbog V 1893—94 s. 91 ff. 
Ählenii yttrande om en »gängse missuppfattning» af väderstrecken i an- 
tydd riktning saknar stöd. Afdenius, 01. M. s. 23. 



38 

Hela kuststräckningen i norr af den skandinaviska halfön 
ända bort till Hvita hafvet var sålunda upptäckt. — 

Sitt eget land, Norge, skildrar Ottar som mycket långt 
och smalt. I söder är det bredast, orakr. 60 mil, på midten 
30 och längst i norr endast vid pass 3 mil. Endast vid 
kusten iännes odlad jord och betesmarker; i öster sträcker 
sig en öde bergsrygg (vilde Moras), som bebos af »Finnas» 
och, så bred, att man på somliga ställen behöfver två, på 
andra ställen blott en vecka för att färdas öfver densamma. 

På andra sidan om denna fjällrygg ligga öster om Norge 
två andra länder, Sweoland och Cwenaland, det förra i bredd 
med dess sydliga, det senare med dess nordliga del, hvarest 
landskapet Halgoland var beläget. I fjällen mellan Nord- 
männens land och Kvänland funnos stora sötvattenssjöar, 
öfver hvilka kvänerna på små lätta båtar, som de ditburo 
öfver land, plägade fara för att härja nordmännens område; 
dessa härjade också stundom in på kvänernas land ^ 

Från Halgoland kunde man segla till en hamn i söder, 
Sciringesheal, h vartill kräfdes en månads tid, om man endast 
seglade på dagarne. Söder om denna hamn, hviJken säker- 
ligen är identisk med den i sagorna omtalade Skiringssal i 
Yestfold 2, sträckte sig ett stort haf upp i landet. Det är så 
bredt, att man ej kan se öfver detsamma, och det går många 
hundra mil in i landet. På andra sidan därom, således i 
söder, ligger Gotland (Jutland) och längre bort Sillende. 

Det är tydligt, att här är fråga om Skagerak; och dess 
fortsättning Kattegat och Östersjön är säkerligen det, som 



* Om Kvänland och kvänerna se Wiklunds nppsats i Arkiv för 
noi-d. filologi 1896, s. 101-17. Vidare nedan. 

^ Langebeks gissning (S. R. D. II s. 115) att Sciringesheal är Cy- 
ningsesheal, Konghäll, är säkerligen oriktig. Såväl namnet som läget tyda 
osökt på Skiringssal. — I förbigående må anmärkas, att landskapet Vest- 
fold, Westarfolda redan omtalas i Annal. Lauriss. vid år 813. Maurers 
åsikt, att detta Westarfolda är nuv. Nordfrisland (Västenland i Valdemar 
II jordebok) kan nämligen ej vara liktig. Maurer, Bekehrung I s. 52 ff. 



39 

åsyftas, då det säges, att hafvet sträckte sig inånga hundra 
mil inåt landet. Likasom Alfred sjalf kände äfven tydligen 
Ottar Östersjöns natur af ett slutet hafsbäcken, och om Skan- 
dinaviens landsaramanhang med det andra Europa har han 
säkerligen aldrig tviflat. 

Från Sciringesheal hade Ottar gjort en sjöfärd söderut 
till en hamn, Hsethum (Hedaby eller Slesvig). Vid denna 
färd hade han under tre dagar på babord Danmark (Dena- 
mearc), och på styrbord öppna hafvet samt under de två 
följande dagarne till styrbord Gotland (Jutland) och Sillende 
och åtskilliga öar; här voro anglernas forna bostäder ^ Till 
babord hade han de öar, som höra tUl Danmark. Så ankom 
han till Hsethum, som ligger emellan Ängeln, saxarnes och 
Yendernas land och hör under danskarna. — Ottar seglade 
sålunda utmed Sveriges vestkust, sedan norr om Seland och 
Fyen genom Lilla Belt till Slesvig. 

* 

Hsethum var utgångspunkten för Wulfstans färd till 
Weichsels mynning. Under hela sin resa, som räckte sju 
dagar och sju nätter, hade denne resande till styrbord Wen- 
den (Weonodland) men till babord först Langaland, Laeland, 
Falster och Sconeg, hvilka länder höra till Danmark, seder- 
mera Burgendaland (Bornholm), som tade sin egen konung, 
och Blecingég (Blekinge), Meore, Eowland och Gotland, hvilka 
alla länder tillhöra Sverige. 

Weichsel är, — säger Wulfstan^ — , en ganska stor 
flod och ligger intill Wendernas land och Witland, som till- 

^ Jfr Beda Hist. Eccl. I c. 15, som omtalar, att Anglema kommit 
från »illa patria, quae Angulus dicitur et ab eo tempore usque hodie ma- 
nere desertus inter provincias Jatarum et Saxonum perhibetur». Om 
Angier här varit bosatta torde emellertid vara mycket tvifvelaktigt. Se 
Ä. Erdmann, tJber*die Heimat und den Namen der Ängeln, Ups. 1890. 
P. Lam-idsen Vört Folks Sydgraense (Sönderj. Årb. 1893). Frågan hänger 
på hvad vikt man skall tillmäta Bedas vittnesbörd. 

* Porthan a. a. s. 96. 



hör Esterna. Den flyter ut frän Wendernas land och ut- 
faller i Estsjön (Eetmere), hvarmed tydligen afses Euriache 
Hafl'. Denna sjö är, fortsätter Wulfstan, åtminstone femton 
mil bred, och i densamma utfaller äfveo öaterifrån floden 
Ilfing lElbing). Vid stranden af sjön låg staden Trilso, hvars 
lämningar man trott sig återfinna i byn Preuschmark^ nära 
östra stranden af den lilla sjön Drausen, mellan hvars namn 
och Truso torde finnas ett etymologiskt samband ^. I nord- 
vest utflyter sjöns vatten i hafvet genom Weichselmyn ningen 
(Wisle mutha). 

Om Esternas land säger Wulfstan* att det är ganska 
vidsträckt, ocb där finnas många städer, och öfver hvar stad 
hei-skar en konung. Tydligt är, att dessa Ester äro identiska 
med de förut omtalade Äisti, som vi mött redan hos Tacitus, 
och hvarmed soin nämdt menades de preussisk-litthauiska 
folken vid sydöstra östersjökusten. Särskildt afser Wulfstan 
här de närmast öster om Weiohsel boende preussarne. öfver 
dessa Esters lefnadssätt gifver han oss en intressant skildring, 
särekildt utförligt beråttar han om begrafningsbruken hos 
dem. Det är den första utförligare framställning af dessa 
folks förhållanden, som allt sedan Tacitus träder oss till 
mötes i Vesterlandets geografiska litteratur. 



Vi finna sålunda, Inirusom under det nionde århundradet 
kännedomen om Norden hos vesterländska författare allt 
mera utvidgats. Man besitter redan ett på samtida berä.ttel- 
ser grundadt vetande, som på nästan aila punkter såvät i 
omfattning som i klarhet vida öfverträfTar, hvad antikens 
bäst underrättade författare visste om de nordiska tänderna. 
Sa synes man varit fullt p& det klara med Östersjöns egen- 
skap af en af land omsluten vik och i följd daraf med 



Beyd, Gesoh. A. Le vantehand el» I s 
ForaUr. Gesch. d. Entdeck. s. 90. 
Poriiian 8. 89 ff. 




d 



41 

Skandinaviens egenskap af halfö, hvarom den antika verlden 
var okunnig. Äfven om de kring Östersjön liggande län- 
derna har man något så när riktiga föreställningar, särskiidt 
hvad angår de sydvestra delarne, men äfven om östligare 
trakter finna vi t. ex. hos Wulfstan viktigare upplysningar. 
Om ländernas läge på den skandinaviska halfön ger oss 
Ottar en i sina hufvuddrag riktig skildring och den nord- 
liga kusten af Europa förbi Nordkap mot öster ända till 
Hvita hafvet och Dwinas mynning är redan känd och be- 
faren. Af antiken har man sålunda på detta område intet 
mer att lära, och de från densamma hämtade uppgifter, som 
man ännu länge, man kan säga under hela Medeltiden, be- 
höll, tjäna endast att bringa förvirring och oreda i begreppen. 
Några mera betydande upplysningar om Norden utöfver 
hvad redan är omtaladt, har den följande tiden fram till 
Adam icke att uppvisa. TiU de smärre uppgifter, som hos en 
Thietmar af Merseburg, Widukind och andra af denna tids 
historieskrifvare förekomma, få vi senare vid behandlingen 
af Adam tillfälle att återkomma. Vi anmärka här endast 
till slut, att genom den beröring, hvari å ena sidan det 
anglosaxiska och å andra sidan det tyska riket stod med 
de nordiska länderna, kännedomen om dessa hölls vid makt 

* Huru vida omkring kännedomen om Norden var spridd under 
det tionde århundradet visar, trots de få upplysningar, som de vester- 
ländska källorna därom gifva, de arabiska berättelser \i från flere håll 
ega. Så lemnar oss Ibn Fosxlan synnerligen intressanta skildringar af de 
svenska rus, med hvilka han på sin resa till Bulgaremas land vid Wolga 
922 sammanträffade. Af största intresse är också den berättelse, som Ibra- 
him ibn Jacub har lemnat angående särskiidt slavernajs länder. Denne 
Ibiahim var en spansk jude, som troligen 973 på on beskickning besökte Otto 
1:8 hof i Merseburg. Hos kejsaren synes han hafva fått sina mesta ui)p- 
lysningar om slavema — han anför honom uttryckligen som sin sages- 
man, — hvadan man kan anse haas framställning som ett vittnesbörd 
om hvad man i Saxen den tiden visste om dessa länder. Om Ibraliim 
88 J^. Wigger i Mecklenb. Jahrb. 1880 och Gesch. schreiber d. deutsch. 
Vorzeit 10 årh. Bd VI, Vi få senare ofta tillfälle att återkomma till hans 
framställning. 



42 

och på åtskilliga håll jämväl förökades. Särskildt gäller detta 
om det senare landet, som under de saxiska kejsarne stod 
i mycket nära politisk beröring med såväl Danmark som de 
slaviska länderna vid södra östersjökusten. 



III. 



Adam af Bremen. Allmänna geografiska förutsättningar. 

Det är att beklaga, att vi om författaren till den geo- 
grafiska skildring, med hvilken vi i det följande skola syssel- 
sätta oss, hafva så synnerligen få underrättelser. Till och 
med om hans rätta namn skulle vi vara i ovisshet, då han 
i dedikationen till ärkebiskop Liemar endast tecknar sig med 
A., såvida vi ej därom hos Helmold erhölle bestämd upp- 
lysning ^ Om hans härkomst, uppfostran o. s. v. veta vi 
alldeles intet. Lappenbergs åsikt 2, att han skulle vara född 
omkring 1040 är ej osannolik, men grundar sig emellertid 
på blotta förmodanden. Så är äfven förhållandet med den 
vanliga uppgiften om hans härstamning från det öfre Tysk- 
land, Thiiringen eller Meissen, en förmodan, som hos Lappen- 
berg väl hufvudsakligen grundar sig på uttalandet i det af 
en senare hand tillagda 145:te skoliet. 

På liknande skäl grundar sig äfven berättelsen, att Adam 
vid domkyrkoskolan i Magdeburg skulle erhållit sin under- 



* »Magister Adam, qui gesta Hammaburgensis eoolesiae pontificum 
dissertissimo sermone conscripsit.» Helmold, Chron. I c. 14. 

^ Ijappenberg, inledn. till Laurents öfvei-sättn. Jämförelsevis ung 
måste Adam hafva varit vid sin ankomst till Bremen, då han i Epilogen 
till Liemar kallar sig en yngling. Af konung Sven kallas han filius (Ad. EL 41). 

^ Lappenberg, Von den Quellen, Handschriften u. Bearbeitungen 
des Adam v. Bremen. Archiv f. ält. deutsche Gesch. Kunde VI s. 766 ff. 



43 

visning, ehuruväl saken i ock för sig ej är osannolik^. Där- 
emot kan Gtinthers förraodan, att han därstädes haft till 
lärare den berömde Otrich, omöjligen vara riktig, ity att 
denne afled omkring hundra år innan Adam skref sin kyrko- 
historia 2. 

Det enda, som vi om Adam med full visshet veta, är att 
han i ärkebiskop Adalberts tjugufjärde regeringsår kom till 
Bremen 3, där -han blef scholasticus eller föreståndare för den 
därvarande domkyrkoskolan. Såsom sådan eller magister 
scholarum befinnes han äfven hafva undertecknat en urkund 
af år 1068*, men några närmare upplysningar om honom 
hafva vi ej heller från denna tid. Af hans ord framgår- blott, 
att han stått ärkebiskop Adalbert nära^. 

Ej långt efter sin ankomst till Bremen begaf sig Adam 
enligt hvad han själf berättar^, på resa för att uppsöka den 
danske konungen Sven Estridsson, hvilken som bekant stod 
i nära förbindelse med den bremiske ärkebiskopen. Hos den 

* Skolan i Magdeburg hade visserligen stort anseende (se t. ex. 
Cosmas af Prag I c. 25) men var mgalunda, som Lappenberg menar, den 
enda af betydelse i norra Tyskland. Wattenbach påpekat t. ex. Hildesheim 
och jag vill dessutom erinra om Paderbom, hvarifrån enl. Helmold (I c. 
44, 45) Adams efterträdare Vicelin kom till Bremen. »Under biskopen 
Imad [Adams samtida] blomstrade, berättas i Vita Meinwerci (c. 160), vid 
kyrkan i Paderborn alla studier. Där funnos mucisi och dialektici, där 
undervisades i trivium och med all flit i Quadrivium; där funnos ut- 
märkta matematici och astronomer, fysici och geometrici. Berömd var där 
Horatius och den store Virgil, Sallustius och; den noble Statius; alla 
skrefvo verser, uppsatser och vackia sånger.» 

* OiintheTy Ad. v. Bremen s. 8. Otrich dog i Benevent den 7 Okt. 
981. Tkietmar, III c. 8. Skolan hölls dock efter hans död uppe af Ekke- 
hard den röde och Geddo. Wattenbach I s. 351. — Adam omtalar på ett 
ställe (II c. 10) Otrich; dock finnes ej detta i Wienerkodexen. Att Adam 
på ett par ställen särskildt omotiveradt skulle omtala Magdeburg, såsom 
Lappenberg (Archiv 767) påstår, synes mig ej vara fallet. 

' Adam DI c. 4. 

* Lappenberg Archiv s. 768. 

* Adam DI c. 2, 64 och annorstädes. 
» Adam DI c. 53. 



44 

danske konungen, för hvilken Adam hyser en stor beundran, 
rönte han ett mycket godt mottagande och synes en längre tid 
hafva uppehållit sig vid det dansk» hofvet. Här inhämtade 
han sin kännedom om de nordiska ländemas förhållanden. 

Efter sin återkomst till Bremen företog sig Adam att 
skrif va en historia öfver ärkestiftet Hamburgs biskopar, ett 
arbete, hvars första böcker åtminstone voro afslutade år 1076, 
då konung Sven ännu lefde ^ 

Detta arbete är som bekant ej blott en af de viktigaste 
källorna för vår kunskap om Nordens äldre historia utan 
innehåller äfven den första mera utförliga skildring af Nor- 
dens och östersjöländernas geografiska och etnografiska för- 
hållanden, och det är ur denna synpunkt, vi i det följande 
skola göra det till föremål för en närmare undersökning. 

* * 

* 

Adams arbete är som bekant indelad t i fyra böcker, af 
hvilka de trenne första innehålla hans historia öfver ärke- 
stiftet Hamburgs biskopar, under det att den fjärde inne- 
håller den geografiska öfversikten öfver Norden. Men äfven 
i sin historiska framställning har Adam här och där inflätat 
åtskilliga geografiska skildringar af stort intresse. Så möter 
oss genast i början af den första boken en beskrifning öfver 
Saxarnes land, till hvilken i ett skolion ansluter sig en öfver- 
sikt öfver Frislands pagi (skol 3 o. 4); och i den andra 
bokens I5:de kapitel kommer en skildring af det transal- 
bingiska Saxen eller Nordalbingen samt gränsen mot slaverna, 
den s. k. Limes Saxonicus. Den utförligaste af de i de 
historiska böckerna förekommande geografiska skildringarne 
är emellertid den i kap. 18 — 19 af andra boken inflätade 
beskrifningen öfver Slavernas land, öfverhufvud ett af de 
intressantare partierna af Adams hela geografiska framställning. 

^ Adam II c. 17, 18, 30. Konung Sven dog i Sederup i S0nder- 
jylland den 28 April 1876. Se Joh, Steenstrup: I hvilket Åar dede Svend 
Estridss0n. D. Hist. Tidskr. VI R. Bd IV s. 722 if. 



45 

Den största delen af Adams geografiska skildringar inne- 
hålles emellertid som nämdt i den fjärde boken, descriptio 
insularum aquihnis^ som dess titel lyder. Den börjar med 
en beskrifning öfver danskarnes land (kap. 1 — 9), hvarpå 
följer en skildring af det baltiska hafvet, dess öar och de 
vid dess stränder boende folken (kap. 10 -20). I de följande 
kapitlen behandlar Adam så Sverige, Norge och angi-änsande 
länder (kap. 21 — 33), Vesterhafvet och dess öar, Island, Grön- 
land och Vinland (kap 34 — 38). Slutligen berättas i kap. 
39 — 40 om frisernas nordpolsfärd, hvarpå boken afslutas med 
några allmänna betraktelser om de nordiska ländernas om- 
vändelse genom Hamburgs kyrka. 

Sina uppgifter om Norden har Adam, enligt hvad han 
själf uppgifver, till största delen fått från den danske konungen 
Sven Estridsson K Hvad i öfrig:t beträffar källorna för Magister 
Adams nordiska geografi få vi därtill återkomma vid den 
speciellare redogörelsen för densamma. Men innan vi dit 
öf vergå, skola vi yttra några ord om Adams allmänna geo- 
grafiska förutsättningar. 

* * 

* 

För att härom få någon föreställning ha vi i det före- 
gående gjort en kortfattad redogörelse för den äldre Medel- 
tidens allmänna geografiska uppfattning, då hos Adam endast 
förekomma sparsamma uppgifter angående frågor inom den 
matematiska geografiens område. Yi finna emellertid af hans 
framställning, att han var väl bekant med de bästa under 
den äldre Medeltiden tillgängliga kosmografiska handböckerna, 
såsom Orosius, Martanus Capella och Solinus ^ samt möjligen 
äfv^en Isidorus af Sevilla ^ ehuru väl denne aldrig hos Adam 



* »Novissimis archiepiscopi temporibus, cum ego Bremain venerim, 
audita ejusdem regis sapientia, mox ad eum venire disposiii: a quo etiam 
clementissime susceptus, ut omnes, magnam hujus libelli materiam ex ejus 
ore collegi. Erat enim scientia litterarum eruditus ...» Adam III c. 53. 

* Däremot synes han ej hafva användt Plinius. 



46 

uttryckligen omtalas ^ Vidare har han användt Beda^, samt 

— hvilket under denna tid ej ofta förekommer — Paulus 
Diaconus. På ett ställe^ citerar Adam jämväl Hrabanus 
Maurus, dock ej hans kosmografi, af hvilken han för öfrigt 
ej kunde hafva synnerligen mycket att lära. Man kan så- 
lunda förutsätta, att Adam på ifrågavarande område varit 
likaså hemmastadd som någon af den föregående Medeltidens 
kosmografer. Huruvida han af Gerbert och hans skola hämtat 
några starkare intryck framgår ej af hans bok med någon 
tydlighet men är i och för sig ej osannolikt, då man hos 
Adam, som vi strax skola se, finner en i jämförelse med den 
föregående tiden ovanligt klar uppfattning af de från antiken 
hämtade satserna af den allmänna geografien. 

Som jag i det föregående påpekat, var läran om jordens 
klotform under hela Medeltiden antagen af alla författare 
af någon betydenhet, och vi ha därför all anledning att vänta 
samma åsikt af Adam, och i själfva verket finna vi också, att 
han yttrar sig om denna sats som om en klar och oomtvistlig 
sanning^. Men under det, att denna lära hos många af den 
föregående tidens kosmografer var föga mer än en från an- 
tiken inlärd sats^ finna vi hos Adam en mycket kl-ar insikt 
af dess innebörd. Han utgår nämligen härifrån, då han skall 
förklara det på Halagland inträffande fenomenet af dagarnes 
olika längd under sommar- och vinterhalfåret, då där under 
fjorton dagar af sommaren är oafbruten dag och under vintern 
lika lång natt. »På grund af jordens klotform — säger han 

— är det nödvändigt, att solen under sitt omlopp kring jorden 

^ Hos Adam förekomma uttryck, som mycket påminna om Isidor: 
så t. ex. är uttrycket i IV c. 49 (om ebb och flod) mycket likt det som 
Isidor, de rerum natura c. 40 använder. 

'^ Såväl hans kyrkohistoria som hans arbeten de natura rerum och 
de ratione temporum. Adam IV c. 35, 40; skol. 20. 

^ Ådobm I c. 24. Jfr. Lappenberg^ Archiv VI s. 796. 

* »Nam propter rotunditatem orbis terranim necesse est ut . . .» 
Stupenda res et incognita barbaris. Adam IV c. 37. 

^ Se ofvan kap. 1 t. ex. Beda. 



47 

genom sitt närmSnde på ena stället frambringar dag, genom 
sitt aflägsnande på andra stället natt. Och då den inemot 
sommarsolståndet går upp [mot norr] förlänger den för dem 
som bo i Norden dagarne och förkortar nätterna; men då 
den inemot vintersolståndet drar sig tillbaka [mot söder] 
åstadkommer den för dem som bo i söder samma sak» K 

Adam skildrar sålunda ganska klart dagarnes olika längd 
mot polerna och orsakerna därtill. Det förtjänar påpekas, 
att Adam härvidlag visar sig stå tydligt framför de flesta 
äldre författare som om förhållandena vid polerna hyste de 
mest olika åsikter i det somliga ansågo att här rådde oaf- 
bruten natt, andra åter att inom hela den kalla zonen rådde 
• halfva året oaf bruten natt och under den andra hälften stän- 
dig dag. 

Angående orsakerna till flodfenornenet^ hvarom Adam 
talar i IV c. 40, synes han ej hafva bildat sig någon fullt 
bestämd uppfattning. Emellertid är han ej okunnig om de 
rådande åsikterna i denna sak. Särskild t må påpekas, att 
han känner till det som härom säges hos Beda, hvilken 
riktigare och mera utförligt an någon annan af den äldre 
Medeltidens författare redogjort för ebb och flod. Af de orda- 
lag, som Adam vid omnämnandet af Macrobii och Bedas 
yttranden härom använder, skulle man emellertid kunna sluta, 
att han anser deras åsikt sannolik, ehuru han ej vill bestämdt 
uttala sig 2. 

Hurudan Adam tänkte sig jordytans form, framgår ej 
heller med full tydlighet. Det vill dock synas som om han — 
något som man i alla händelser skulle förmodat — ansåg 
den vara cirkelrund, i en lång båge omsluten af oceanens 
våg. Denna åsikt var nämligen, som vi hafva sett, den under 
Medeltiden i vesterlandet allmänt rådande, såväl bland dem, 
som förkastade som bland dem, som antogo läran om jordens 

/ Ädatn IV c. 37. Jfr. Paulus Diaeonus^ Hist. Langob. I c. 5. 
' Jfr ZsidoTy de nai rer. c. 40 : Oreakema till flodfenomenet känner 
blott Gud. Enl. Paulus (I c. 6.) förorsakas floden af de nämnda voragines. 



48 

klotform K Att Adam i alla händelser anså^ jordytan på alla 
håll ömsintes af vatten är t}^dligt af lY c* 34, då här talas 
om » ocean nm, qui totum mundura amplectitur». 

Hvad i öfrigt beträffar Adams uppfattning härvidlag kan 
anmärkas att han i likhet med Beda anser kometerna före- 
båda olyckor (Ad. Ill c. 50). Betecknande för Adam är 
emellertid att han tillägger ett något reserverad t »nisi fällor». 



IV. 

Adams skildring af Nordeuropas länder: Saxonia, Frisia. 

Som vi ofvan omtalat, har Adam genast i början af den 
första boken af sin historia om de hamburgska biskoparne 
en skildring af Saxarnes land och folk. Han anför då till 
en början en mängd af de äldre författarnes uppgifter, som 
han dock till en del missförstår 2. Beträffande Saxens äldsta 
innevånare åberopar han sig på »Romanis scriptoribus», hvar- 
med han säkerligen här åsyftar Lucanus^. Vidare anföras 
ställen ur Orosius och Gregorius af Tours samt Einhard. 
Men den största delen af sina uppgifter hämtar han emeller- 
tid från en annan källa, nämligen Translatio S:ti Alexandri 



^ Adam IV c. 30. I denna punkt öfverensstämde nämligen de bibliska 
och de antika föreställningarne. Under Medeltiden tänkte man sig äfven det 
fasta jordklotet såsom flytande inuti ett vattenklot, så att en kalott med cirkel- 
rund omkrets sköt öf ver vattnet. Jfr Kretschmer, Die Entdeckung Amerikas s. 
138 ff. Den i Vesterlandet sporadiskt uppdykande åsikten, att jordytan var 
fyi*kantig, synes mig ej kunna hafva något sammanhang med Eosmas 
Indikopleustes' och den syriska skolans föreställningar, utan är säkerligen 
en egen uppfinning, hvilket t. ex. hos Hrabanus tydligt framgår (se ofvan 
Kap. I). — Att jordytan är fyrkantig tror äfven Gervais de Tilbury m. fl. 
Däremot synes det mig ej kunna dragas några slutsatser af de fyrkantiga 
verldskartoma, såsom Albykartan och tabula cottoniana, ty här kan det bero 
på pergamentets form. 

^ Adam I c. 1 — 10. 

® Adam I c. 3. Lucanus, Phars. II 448 — 50. Ijxppenbergs not. 



49 

af Meginhard^ hvilken Adam emellertid förvexlar med Ein- 
hard, något som troligen beror på, att han läst namnet som M. 
Eginhard (Magister E.)^ Detta arbete, hvars första del är 
författad af Kudolf från Fulda, har hämtat en stor del af 
sina skildringar öfver germanerna från Taciti Germania, 
hvilket arbete sålunda, ehuru för öfrigt under hela Medel- 
tiden, som det synes, alldeles okändt^, medelbart blifvit en 
källa för Adams geografiska verk. 

Men Adam anför ej blott andras uppgifter om Saxarnes 
land, utan han ger äfven själf en kortfattad öfversikt af 
Saxonias geografi. Saxen liknar, säger -han, enligt uppgifter 
af dem, som riktigt - uppmätt det, en liksidig triangel, hvars 
sida har en utsträckning af åtta dagsresor, om man bortser 
ifrån det på andra sidan om Elbe liggande landet. Tri- 
angelns första hörn nedskjuter mot söder ända till floden 
Renus, det andra börjar vid kusten af landet Hadelohe och 
sträcker sig utefter floden Albia mot öster ända till floden 
Sala, där det tredje hörnet är beläget. 

Saxen är, fortsätter Adam, berömdt för sina innevåna- 
res tapperhet och sin fruktbarhet (viris, armis et frugibus 
inclita). Det är helt och hållet ett slättiand, och endast här 
och där höja sig några kullar. Det saknar endast vin ^ för 
öfrigt frambringar det alla lifsförnödenheter. Landet är öfver- 

* Lappenberg, Archiv VI s. 773, »Möglich bleibt es freilich noch, 
tillägger han, dass Adam ein grösseres Geschichtswerk eines Einhard vor 
sich hatte, welcher gleich dem Eckiard, dem Ursperger Abte und Albert 
v. Stade Einhards Leben Karls des Grossen fast ganz aufgenommen hatte, 
und gleich jenem schon die bei Adam exceripirten drei ersten Capitel der 
Translatio S. Alexandri enthielt.» 

* Jfr HoUxmann, P. Taciti Gormania s. 20. Watienback, Deutsch- 
lands Geschichtsquellen I s. 239. 

' Adam I c. 1. Adalbert försökte förgäfves att i Saxeu plantera 
vin. Adam III c. 36: »Nam et hoi-tos et vineas iu terra plantans arida, 
licet studio inefRcaci multa temptasset. . .» Orden förekomma visserligen 
ej i Wienerkodexen men synas mig otvifvelaktigt äkta att döma af det 
följande uttiycket, som tydligen bit hänför sig : »Ita mens älta viri pug- 
nans contra naturam patriae.» 



50 

allt fruktbart, rikt på skogar och betesland; öfver all beskrif- 
ning fruktbar är trakten invid Thiiringen samt vid floderna 
Sala och Renus. Blott på gränsen till Fresia, där den är 
sumpig, och invid Albia, där den är sandig, är jordmånen 
något sämre, öfverallt vattnas landskapet af en mängd 
likaså vackra som väl belägna (oportuna) vattendrag. 

Af dessa floder omtalar Adam de viktigaste, Albia, Sala, 
Wisara och Emisa. Om den förstnämda, Albis eller Elbe 
säger Adam, att den enligt »romarnes vittnesbörd» var den 
allra största ^ Floden, som nu kallas Albia, upprinner på 
andra sidan Bohemia (Böhmen) i en djup skog i Mährernas 
land 2 (in profundissimo saltu Marahorum), flyter i sitt öfre 
lopp genom böhmarnes och sorabernas land, skiljer i sitt 
mellersta saxarne från de hedniska slaverna samt i sitt nedre 
stiftet Bremen från Hamburg, h varefter den nära Frisernas 
land utfaller i den brittanniska oceanen, ej långt nedanför 
Hammaburg^. Nära intill staden Magdeburg utfaller i Elbe 
floden Sala (Saale) som upprinner i Thtiringewald (in saltu 
Thuringiae), hvarest äfven den tredje floden^ Wissara (Weser) 
har sin källa. Denna flod, äfven kallad Wirraha, ger Adam 
också namnet Wissula, hvilket enligt Lappenberg skulle bero 
på en förvexling med den flod Visula (Weichsel), som Ein- 
hard ^ omtalar. Det är. emellertid att märka, att Adam säger, 
att den nu kallas Wissula, h vadan denna åsikt ej torde 
vara riktig. Namnet Wissula är blott en något afvikande 
form från det i andra handskrifter förekommande Wisura 
eller Wissuris, möjligen blott ett skrifFel. 

Den fjärde af Saxonias stora floder är, fortsätter Adam '^, 
Emisa (Ems), som upprinner i Patherburnerskogen (in saltu 

^ Lappenberg (not) förmodar, att Adam här tänker på Lucanus 

m 51. Man kunde äfven tänka på ett ställe hos Solmus j ed. Momm- 
sen s. 108. 

2 Adam I c. 2; H c. 19. 

* Adam ibid. 

* Einhardj Vita Caroli c. 15. Lappenberg not. 

* Adam I c. 2. Stycket om Ems saknas i Wienerkodexen. 



51 

Patherburnensi), nuv. Teutoburgerwald, oeh bildar gränsen 
mellan Westfalerna och de öfriga saxiska stammarne, hvarmed 
Adam naturligen åsyftar Ostfaler och Engrier^ Floden fort- 
sätter därpå midt igenom Frisernas land till den brittanniska 
oceanen. 

Floden Wesers mynning och »det träsk, som kallas 
Waplinga», hvilket väl är att söka i närheten af den numera 
i Jadebukten, fordom i Weser, utfallande Wapel, bilda gräns 
mellan Saxonia och Fresia (Frisland) ^. Detta senare är ett 
kustland, otillgängligt genom stiglösa kärr (inviis inaccessa 
paludibus). Det består af 17 pagi, af hvilka 7, nämligen 
Ostraga, Bustri, Wanga, Trismeri, Herloga, Nordi och Mor- 
seti*, hvilka tillsammans hafva omkring 50 kyrkor, höra 
till stiftet Bremen. Från det öfriga Frisland skiljes denna 
del genom träsket Emisgoe, hvilket synes vara att söka vid 
nedre Ems*, samt hafvet (mare oceanum). 

Det behöfver knappast påpekas, att Frisland hos Adam 
liksom hos öfriga af den äldre Medeltidens författare 
icke innefattar Nordfrisland ^ utan endast det gamla Frisland, 
som sträckte sig utmed Nordsjökusten från Wesermynningen 



' Jfr Widttkindj Hist. sax. I c. 14. Finkar ds Ann. 776 if. 
"" Skol. 3. — Skol. 4 är hämtadt ur Yita Liudgeri c. 22. 

* Asteiiga, Riustri, Wanga, Herle och Xordendi, sal. no. delen af 
nuv. Ostfrisland. Morseti och Trismeri kunna ej med säkerhet igenfinnas. 
Jfr kartan hos Richthofenj Untersuchungen II, 2. 

* Det är säkerligen samma palus eller marskland, som i den af 
Adam (T c. 13) anförda urkunden omtalas mellan Emisgoe och Ostergoe, 
sål. i trakten af nuv. Grossefehn v. om Hochmoor. 

* Nordfrisema omtalas först af Helmold (Chron. I c. 70) och Saxo 
(Fresia minor. Saxo ed. Holder s. 4; 464). Frågan om deras invandiing 
är ännu ej afgjord. Lauridsen, Om Nordfrisemes Tndvandring i Sonder- 
jylland (D. Hist. Tidskr. VI R. IV Bd s. 318 JT. antager en mycket sen 
invandring, omkring år 1000. Sannolikt började dock invandringen mycket 
tidigare; det är ej osannolikt, att den står i samband med frisernas härj- 
ningar på danskt område under det nionde århundradet, som frankiska 
annaler omtala. Jörgensen, Frisemas invandring i Senderjy Iland. (Sonderj. 
Aarb0ger 1893). 



52 

i öster till ungefär nuvarande gränsen mellan Holland och 
Belgien i sydvest. Här låg under den äldre Medeltiden det 
jämväl hos Adam ^ omtalade Cinkfal eller Sinkfala, en »flu- 
men» eller rättare hafsvik, som förbi Sluys och Damme 
sträckte sig in i Flandern i riktning mot det nuv. Brtigge, 
ungefär där Leopoldkanalen nu går. År 1180 spärrades 
dess inlopp af sanden, men förut var här, hvilket äfven af 
Adams ord framgår, en af Flanderns mest besökta hsCmnar-. 

På andra sidan em Elbe kommer Adam därpå till den 
fjärde afdelningen af Saxarne, nämligen Transalbingerna 
eller Nordalhingema. Deras land, säger han 3, begränsas i 
söder af floden Albia och i norr af floden Egdore (Eider), 
som bildar gränsen mellan Danskarnes och Saxarnes land. 
Den östra gränsen mot Slavernas land skildrar Adam med stor 
noggrannhet, och det är tydligt, att han här helt enkelt har af- 
skrifvit någon äldre urkund eller krönika^. Jag skall därför 
ej här något närmare ingå på denna framställning af limes 
Saxonia?. Jag vill endast nämna, att enligt Adam gränsen gick 
från Elbes östra ^ strand öfver Billes källor mot norr utefter 
Schwentinefloden till Östersjön (pelagus Scythicum)^ 

De trnnsalbingiska Saxarne bestå — säger Adam ^ — 
af tre stammar. Af dessa bo Tedmarsgoi eller Ditmarserna 



^ Adam, skol. 96. 

* K. Richthofen, Untereuch. iiber Friesiche Rechtsgesohiohte II 1 
s. 54 ff. 

^ Adam 1 c. 15. 

* Invenimus quoque limitem Saxoniae, quae träns Albiam est, prtB- 
scrtptum a Karolo et imperatoribtis ceteris^ ita se contiiientem. Adam 
II c. 15.'' — GiiDthers något exalterade utrop att här »unser Historiker 
seiue geographischen Sporen verdient» synes därför något malplaceradt 
Ounihery Adam v. Br. s. 18. 

^ Detta uttryck må påpekaa, dä det visar att Adam ej, som man 
eljes (af II c. 19) kimde tro, tänkte sig Elbes riktning vestlig utan nord- 
vestlig. 

® Ifrågavarande gräns imdersöker Bangert, Die Sachsengrense 1893. 
Se Kirchoff i Peterm. Mitth. 1893. litt. Ber. s. 149. 

' Adam II c. 15. 



53 

närmast Oceanen. Deras moderskyrka ligger i Melindorph 
(Meldorf vid Miele), hvarest enligt »liber donationum» Wille- 
rich ofta uppehållit sig. Den andra stammen är Holcetse, 
som^ enligt Adam fått sitt namn däraf, att de bo i skogar 
(dicti a silvis, quas accolunt). Deras land genomflytes af 
floden Sturia (Stör) och de hafva en kyrka i Scanafeld 
(Schenefeld). Floden Sturia utmynnar i Albia. 

Den tredje och mest bekanta stammen är Sturmariiy 
så kall{\jde — säger Adam^ — emedan de ofta skakas af 
upprorets stormar. Deras land begränsas i öster af floden 
Bilena (Bille), som utfaller i Albia 2, men för öfrigt är grän- 
sen mot slaverna alldeles öppen och skyddas hvarken genom 
floder eller skogssträckningar 3. Hela landet utgör en slätt- 
mark, och endast här och där finnes mindre skogspartier, 
som tjäna Slaverna till betäckning vid deras plötsliga och 
oförmodade anfall på saxarne. Endast en enda höjd reser 
sig i denna trakt invid Albias strand. Den sträcker sig i 
en lång ås mot vester; innevånarne kalla den Sollonberg. 
Detta berg, som säkerligen är identiskt med det 92 meter 
höga Baursberget vid Hamburg, beslöt ärkebiskop Adalbert 
— berättar Adam — att befästa till ett skyddsvärn för 
Sturmarierna och lät därför borthugga skogen på dess topp 
och grundade där ett prosteri (prseposituram). Men då den här- 
varande »congregatio Deo serventiam» inom kort förvandlades 
till en »turma latronum» och började öfverfalla och plundra 
de kringboende, hvilka de voro satta att skydda, förstördes 
anläggningen genom en plötslig resning af Nordalbingerna ^. 

I Sturmariernas land låg äfven ärkebiskopssätet Ham- 
burg (metropolis Hammaburg), fordom rikt och mäktigt, nu 
en ödemark. Denna stad eller »oppidum vetus» Altstadt, 



* Adam ibid. 

' Adam, skol. 12. 
» Adam Hl c. 25. 

* Adam III c. 9, 25. Lappenberg (not) påminner att namnet ännu 
finnes kvar (Siilberg nära Blankensee). 



54 

lag emellan floderna Bille och Alster. I vinkeln mellan 
floden Albia och den bäck, som kallas Alstra (Alster) hade 
emellertid anlagts en ny befästad plats, novum praesidium 
eller oppidum^ som Adam kallar den. Det är ursprunget 
till den nu v. Neustadt^ 

Med öfriga orter i Saxen och Frisland, • som endast i 
Adams rent historiska framställning omnämnas, skola vi här 
ej sysselsätta oss. Vi omnämna endast Stade, Stadium^ vid 
Elbe, som försvarar inloppet till denna flod 2, samt stiftets 
hufvudstad Bremen (Brema, Bremon), angående hvilken stad 
det kan vara af inträsse att höra de spridda upplysningar, 
som hos Adam förekomma. 

Staden ligger enligt Adam vid floden af Wissula, som 
ännu längre inåt landet användes som segelled ^, Den om- 
gafs af en vall, som uppförts till skydd mot vikingarnes 
anfall i slutet af 900-talet ^ samt en ringmur, som påbörjats 
af biskop Herimannus och af Alebrand till hälften färdig- 
byggts ^ I vestra delen låg, midt emot torget, forum, som 



* Adam 11 c. 15; III c. 26. Efter stadens förstöring genom sla- 
vema hade ärkebiskop Unvan och hertig Bernhard där uppbyggt en boi^ 
sanit kyrka och andra hus af trä. Biskop Alebrand ombyggde emellertid 
k^-rkan af kvadereten och invigde den åt Ciuds moder samt byggde åt sig 
«tt med torn och bålverk starkt befäst stenhus. På andra sidan kyrkan 
hertigen åt sig en borg. — Döden hindrade biskopen att omge staden 
med en ringmur. Jfr Adam II 68; skol. 55; III c. 67. 

Utti*ycket nnfra Albiam flumen et rivum, qui Alstra vocatur* skall 
Täl antj'da att novum oppidum låg närmai*e Elbes mynning än den gamla 
staden såvida infi'a ej är ett skriffel för intia. 

•^ »Stadium, quod est oportunum Albia? portus et i)ra}sidium.» Adam 
II 29. 

^ \Ada7n U c. 78. 

* Adam U c. 31. 

^ Ada7n II c. 67. »Murum civitatis ab Herimanno deoessore orsum 
in giro constiniens, in ahquibus eum louis usque ad propugnacula erexit 
oliasque aut septew cubitorum altitudine semiperfectum demisit.» Under 
Adalbert nedrefs en stor del af muren såsom mindre viktig och användes 
till kyrkobyggnader. Adam III c. 3. 



55 

ännu låg utanför muren, en stor port, och öfver densamma 
ett mycket stort torn, befäst med ett italienskt verk (opere 
Italico) och försedt med sju kammare för stadens olika 
behof 1. 

Staden egde flere kyrkor, af hvilka den älsta, dom- 
kyrkan, som var helgad åt S:t Petrus, var grundlagd af S:t 
Willehad^, som äfven där låg begrafven. Efter den brand, 
som på 1040-talet förstörde Bremen 3, började biskop Ale- 
brand att återuppbygga denna kyrka efter Kölnerdomens 
förebild, men hann ej mera än lägga grunden och färdig- 
bygga pelarne och deras hvalfbågar samt sidomurarne dä 
han afled^. Kyrkan färdigbyggdes sedermera af biskop 
•Adalbert efter förebilden af domen i Benevent ^. — I denna 
kyrka lågo de flesta af Bremens ärkebiskopar begrafna. Ett 
par lågo dock i den af Adalgar uppbyggda Mikaelskyrkan ^, 

Det af Ansgar grundade klostret '^ ombyggdes af ärke- 
biskop Alebrand af sten^ i den vanliga fyrkantiga formen, 
synnerligen vackert och prydt med omväxlande rader af 
gallerverk, men nedrefs af Adalbert för att få materiel till 
kyrkans färdigbyggande^. Det storartade hospitiet (Xenodo- 
chium), som fordom varit så berömdt och rikt, hade äfven 
under Adalbert kommit på förfall, hvaröfver Adam djupt 
klagar ^®. 



^ Adam II 67. Äfven detta torn nedrefs af Adalbert. 

* Adam I c. 14. 
^ Adam II c. 77. 

* Adam II c. 78. 

^ Adam II c. 3, 4; Kyrkan blef färdig föi-st samma år, som Adam 
kom tiU Breöien. Hufvudaltaret i sanktuariet invigdes åt Maria, altaret i 
v. koret ät S:t Peti-us ooli den v. kryptan åt S:t Andreas. 

® Adam I c. 52, 55. Utanför staden omtalas (II c. 46) Basilica S:t 
Viti och capella S:t Willehadi. 

^ Adam I c. 32. 

8 Adam H 67. 

» Adam in c. 2. 

**> Adam H c. 12; III c. 56. 



56 

Till slut skola vi anföra en notis hos Adam beträ£Pande 
staden Bremens handelsförhållanden, som är af intresse. Han 
berättar nämligen ^ att ärkebiskop Adalberts utprässuingar i 
stiftet jämväl drabbade de köpmän, som från alla jordens 
länder kommo till Bremen med varor, som de här plägade få 
sälja; ity att dessa af ärkebiskopens fogdar (vicedomini) 
plundrades till den grad, att de ofta fingo fara sin väg ut- 
blottade på allt. »Detta synes mig», tillägger Adam, »vara 
orsaken, hvarföre staden ända intill denna dag lider brist 
på borgare och torget på varor, isynnerhet som hertigens 
tjänare lade beslag på det biskopens möjligen lämnat i fred». 
— Bremens betydelse syntes sålunda Adam vara i ned- 
gående 2. 



V. 



Fortsättning: Sclavania. 

Vi komma nu till Adams framställning af slavarnas 
land, hvilken upptager tvenne kapitel af den andra boken 
af hans historia (kap. 18, 19). Denna skildring är af syn- 
nerligt intresse, då Adam här endast undantagsvis har att 
tillgå några skriftliga källor "^ och hufvudsakligen stöder sig 

' Adam JR c. 67. 

* Om Bremen se vidare Dehio, Geschichte des Erzbisthums Ham- 
burg Br. I s. 257 ff.; W. Varges Zur Entstehungsgesch. Bremens; Ver- 
fassungsgesch. d. St. Bremen im M. A. (Ztschr. des Hist. Ver. fiir Nieder- 
sachsen 1893 s. 337 ff., 1895 s. 207 ff.). Hit samlades folk från alla 
håll. Adam berättar bl. a. om juden Paulus, (skol. 78) som bland andra 
konster kunde göra guld af koppar och på tre år göra en, som ej kände 
bokstäfvema, till en filosof. — Bremiska köpmän seglade på 1000-talet till 
England. Miraccla S:t Bemwardi c. 9. 

^ Såväl Widukind och Thietmar som Alfred synas vara för Adam 
alldeles okända. Att så äfven är förhållandet med Ibrahims reseberättelse 
är obehöfiigt att påpeka. Däremot fann han t. ex. i Einhards Axmaler och 
Vita Caroli åtskilliga upplysningar om slavema. 



57 

på muntliga underrättelser, hvilka han till stor del erhållit 
af konung Sven^, men äfven tvifvelsutan af saxiska mis- 
sionärer eller köpmän, som till lands eller sjös befarit slav- 
ernas land 2. 

Den nära förbindelse, i hvilken dessa under den före- 
gående tiden stått till saxarne och Hamburgs stift — en 
stor del af slaverna hade som bekant antagit kristendomen -^ 
hade naturligen i Saxen spridt kännedomen om och intresset 
för slavernas land. Detta förhållande, att slaverna förut 
delvis varit kristna samt allt framgent till en stor del räk- 
nades lyda under Hamburgs ärkestift, är det äfven, som 
gifvit Adam tanken att i sin historia inskjuta en skildring 
af Sclavanias »natura et gentibus»^. 

Slavernas land eller, som Adam kallar det, Sclavanias 
är det vidsträcktaste landet i Germanien (amplissima Ger- 
manise provintia). Det skall vara tio gånger så stort som 
Saxonia, isynnerhet om man till Sclavania medräknar Boemia 
och de på andra sidan Oddara boende Polanernas land*. 
Det sträcker sig på bredden från norr till söder, från floden 
Albia ända till det skytiska hafvet. På längden sträcker 
det sig från vår dioces mot öster öfver obegränsade områden 
(infinitis aucta spatiis) ända till Beguaria (Bayern), Ungria 
och Gra^cia. Landet är mvcket fruktbart och folkrikt 
(armis, viris et fi*ugibus opulentissima) och ömsintes på alla 
håll af fasta, genom skogssträckningar och floder bildade 

' Adam U 41. 

' Saxiska köpmän vistades, som vi uedan få se, i Jumne. Bland 
sina sagesman nämner Adam särskildt en nobilis homo de Nordalbingis 
Adam III c. 21. 

' Adam II c. 17. Enligt konung Svon var Sclavonien deladt i 18 
pagi, af hvilka 15 varit kristna. Ädarn III c. 11. 

* Med Sclavonia menar Adam sålunda egentligen blott landet emellan 
Elbe och Öder. Se ock II c. 18: ... Sclavonia populi, qui inter Albiam 
et Oddaram degunt.» — Med Gennania menar Adam i likhet med t. ox. 
Einkard (Annal. 789 Vita Caroli c. 15) allt landet bort till Woichsel. 



58 

gränser ^ Sclavania bebos, säger Adam, af Winulerna, som 
fordom kallades Wandaler. Detta är ett dubbelt missför- 
stånd. Som vi ofta i det följande få tillfälle att se, råkar 
Adam rätt ofta ut för dylika, då han försöker att på sam- 
tida förhållanden tillämpa uppgifter, som han fått från äldre 
författare. Så äfven här. Namnet Winuler eller Winiler, 
som hos öfriga författare är alldeles okändt, har Adam tyd- 
ligen hämtat från Paulus Diaconus, som gifver detta namn 
åt Langobarderna'- och har vidlyftiga skildringar om deras 
förhållande till Vandalerna. Det må dock påpekas, att 
Adams hufvudsakliga missuppfattning föreligger redan hos 
Paulus Diaconus själf eller rättare sagdt hos Prosper Aquita- 
nus, som Paulus härvidlag följer, i det att denne tydligen 
förväxlat Yandalerna just med Weneterna eller Venderna, 
med hvilka senare Langobarderna sålunda förde de krig, 
som af Paulus hänföras till Vandalerna^. Adams uppfatt- 
ning är således så till vida riktig som Paulus Diaconus' 
Vandaler voro identiska med Venderna eller Slaverna. 

Det namn, hvarpå Adam här syftar och som han utbytt 
med det från äldre auktorer hämtade Winuli^, är naturligt- 
vis, som ofvan nämts, Winethi eller Vender, ett namn som 
redan från äldsta tider af romare och germaner tillagts de 



^ Man tänker sig vanligen slavernas land som mycket ouppodladt 
glest befolkadt. Det är i alla händelser märkligt, att ej blott Adam utan 
äfvon en hel mängd andra samtida författare påstå motsatsen. Jag viH 
endast erinra om Ihrahim, som säger att slavemas land är det frukt- 
baraste och rikaste af alla nordens länder och dess innevånare i åkerbruk 
och andra näringar öfverträffa alla andra nordens folk. I Ottos af Barn- 
berg lefverue säges, att om Pommern ej saknade vin-, oljo- och fikonti-än, 
skulle det vara ett riktigt pai*adis, så rikt och fruktbaii; är det. Gesch. 
schreiber der deutschen Vorzeit, Het-hord s. 120. Widukind s. 144. 

^ Paulus THacmius, Hist. Langob. I c. 1. 

« Se Sehafarik, Slav. Alteiih. I s. 416 if. 

* Märkligt är, att Adam aldrig använder namnet Vinethi utan stän- 
digt Vinuli. Helmold använder båda namnen. Det senai'e har han natur- 
ligtvis från Adam. 



59 

slaviska folken öfverhufvud, särskildt Nordvestslaverna. Det 
möter oss första gången hos Plinius (Yenedi)^ och åter- 
kommer sedan hos Tacitus (Veneti), Ptolemseus, Jordanes och 
en hel rad Vesterländska författare ^ under den tidigare 
Medeltiden, bl. a. som vi ofvan sett, hos konung Alfred samt 
i Wulfstans reseberättelse, där allt landet mellan Slesvig 
och Weichsels mynning bär namnet Weonodland. 

Hos Adam äro Winuler och Slaver fullkomligt identiska, 
och, som vi sedan skola se, räknas hit ej blott de vester om 
Öder boende slaviska folken utan äfven Böhmare, Polaner 
och till och med Buzzi. 

Adam öfvergår så till att uppräkna och närmare redo- 
göra för de mellan Elbe och Öder boende slaviska folk- 
stammarne. Vi skola nu något närmare följa detaljerna af 
denna skildring. 

Längst i vester bo — säger Adam^ — intill Transal- 
bingernas land Waigri eller Yagriema. Detta folk, hvars 
namn för första gången möter oss hos Widukind och sedan 
hos Thietmar af Merseburg^ var enligt Schafarik^ en gren af 
Obotriterna. De bodde som bekant i östra delen af Holstein, 
som ännu efter dem bär namnet Wagrien. Gränsen mot 
Saxarnes land i vester utgjordes enligt den ofvannämda 
framställningen af limes Saxonise af floden Zuentina (Schwen- 
tine) som från den sjö, vid hvilken staden Plunie är belägen, 
genom skogen Isarnho strömmar ned till det Skytiska hafvet*^. 
Mot söder sträckte sig deras område öfver floden Travenna 



* PlimuSj Hist. Nat. IV c. 13. Möjligen åsyftas ock Venderna i 
den bekanta berättelsen om de In(jler (Vinder, Yender), som enligt Cor- 
neliiis Nepos stormdinfvits till Germaniens kust. Se dock hai-om Schieni, 
En etnologisk Gåde fra Old tiden (Årb0ger f. nord. OIdkyndighed 188 7 V 

« Härom se Schafarik I, 69 ff. 
^ Adam II c. 18. 

* Widukind, ffist. Sax. III c. 60. Thietmar VIII o. 4. 
^ Schafarik, H s. 588 ff. 

® Adam, skol. 14. 



60 

(Trave) ^ Vid denna flod började den nyssnämda stora 
skogssträckningen Isarnho (profundissimus saltus Isamho)*, 
som öfver Zuentinafloden sträckte sig genom hedningarnes 
land (paganorum) utefter det Barbariska hafvet ända tiil 
Slien i Danskarnes land. 

Af i Wagriernas land belägna orter, som Adam nämner, 
hafva vi redan omtalat Plunie eller Plön, belägen på en 
landtunga i Plönersjön, som säkerligen är densamma, som i 
beskrifningen öfver limes Saxonise kallas :»stagnum Colse^». 
Vidare nämner Adam det invid floden Travenna ensamt 
liggande berget Alberc, h varmed säkerligen åsyftas den in- 
vid nu v. staden Segeberg liggande 80 meter höga kalk- 
klippan, som antagligen var ett gränsfäste mot Saxarne*. 
Vid Trave låg äfven staden Liubice eller Ltibeck, hvarmed 
menades den gamla slaviska staden Bukowec eller Ljubec, 
som var belägen närmare Traves mynning, ungefär där 
Schwartau infaller i denna flod. Här finnes ännu en ort, 
Alt-Ltibeck, där man funnit ruiner efter staden ^ Den nyare 
staden Liibeck grundades först 1143 af Adolf af Schaura- 
burg, sedan den gamla staden några år förut förstörts af 
Rugianerna. 

Wagriernas viktigaste stad var emellertid, enligt Adam, 
Aldinburg, nuv. Oldenburg i Wagrien. Denna stad, bvars 
slaviska namn var Stargard, af hvilket Aldinburg blott är 
en tysk öfvetsättning, omtalas så vidt jag kunnat finna först 
hos Thietmar af Merseburg under namnet Antiqua civitas. 



* Skol. 13. Travenna flumen est, quod per Waigros currit in mara 
barbarum. 

* Adam IV c. 1. skol. 95. Isarnho var det saxiska namnet Det 
nordiska var Jamwith, som också förekommer i Waldemars jordebok. Se 
för öfrigt MuUenhoff, Deutsche Altei*thumskunde V 122 fF. 

3 Adam II 15; skol. 13. 
^ Schafarik D 588. Jfr Hdmold I c. 49, 53. 
^ Adam II 19, skol. 13; 95; Schafarik ibid. -^ Man har ej långt 
häiifrån nyligen funnit ett stort graffält, säkerligen från den slaviska tiden. 



Den var, enligt Adam \ en sjöstad (maritima), belägen invid 
det Baltiska hafvet på en dagsresas afstånd från Hämma- 
burg. Hvad det första beträffar är det numera ej fullt riktigt, 
då som bekant Oldenburg ej ligger vid hafvet utan inuti 
landet Emellertid är att märka, att staden ännu genom 
Brökau står i förbindelse med såväl Wesseckersjön i vester 
som Grubersjön i öster och genom dessa båda sjöar méd 
Östersjön. Med all säkerhet var denna vattenled på Adams 
tid mycket större, så att handelsfartygen utan svårighet 
kunde gå upp till staden; först på 1400-talet började hamnen 
att igensandas 2. 

Eget är, att Adam uppgifver afståndet mellan Aldinburg 
och Hamburg, som fogelvägen utgör öfver tio mil, till endast 
en dagsresa. Möjligen tänker han här på afståndet mellan 
det saxiska landet och Aldinburg. 

Staden har, enligt hvad konung Sven för Adam berättat, 
förut varit till en stor del befolkad af kristna, hvilka nu- 
mera utrotats. Den var af betydlig storlek och säte för en 
biskop. Staden var jämväl utgångspunkten för handeln och 
skeppsfarten österut till Dymine, Jumne och Kuzzia^. 

Efter att hafva talat om Wagrierna kommer Adam till 
Obotritema, ett i de föregående krigen med Slaverna syn- 
nerligen ofta omtaladt folk. Det i krönikorna vanligen före- 
kommande namnet är Abotriti eller Abodriti*. Hos den 



* Ädiam n o. 18; skol. 16 och flerstädes. Thietmar Yl c. 30. 
Sehafarik n 588. 

' Wessekersjön var för öfrigt fordom en smal vik af Östersjön 
och man har i den sjö, vid hvilken staden ligger, Dannov, funnit rester 
af forntida fartyg. Jfr v, Maaek, Das urgeschichtliohe Schlesv.-Hostein. 
Zeitschr. t Erdk. 1860. Schröder u. Biematski, Topographie des Hzth. 
Holstein. 

' Adam II c. 19, 41 ; skol. 29. Stai-gai-d blef 965 särskildt biskopssäte 
efter att förut hafva lydt under Slesvig. Jörgenserij Den noixiiske Kirkes 
Grondlseggelse s. 229. 

* Sehafarik II 587. Einfuirds Ann. 795 ff. Vita Caroli 12, 14, 15. 
Ann, Laurisa 804 ff. 



62 

bajerske geografen kallas de, som vi of van sett, Nortabtrezi 
eller Nordobotriter i motsats till Osterabtrezi eller de bul- 
gariska Obotriterna vid nedre Theiss. De bo, säger han^ 
intill Danskarnes land (finibus Danaorum). I deras land 
finnas 53 civitates, som stå under särskilda höfdingar (per 
duces snos partitae). Konung Alfred kallar dem Apdrede 
ocli förlägger dem öster om Söderdanskarnes land. Såväl 
han som alla äldre författare synas till Obotriterna räkna 
äfveu Wagrierna, hvilka som nämdt först omtalas hos Widu- 
kind^ och sedan hos Thietmar och Adam, jämte flere andra 
stammar. 

Adam kallar Obotriterna Obodriti och tillägger, att de 
numera kallas Reregi^ ett namn som endast förekommer bos 
Adam och hans afskrifvare Annalista Saxo, och som väl 
gifvits folket af Danskarne efter staden Rejric, som redan om- 
kring 800 i frankiska annaler omtalas 2. Deras berömda stad 
är, säger Adam, Magnopolis eller, som han på andra ställen^ 
kallar den, Michilinburg. Denna stad, hvars slaviska namn 
enligt Schafarik^ skall hafva varit Lubow, omtalas första gången 
i den of vannämde juden Ibrahims reseberättelse under namnet 
[Wili-] Grad, hvilket han öfversätter med stor borg (z=: Meck- 
lenburg, Magnopolis). Den är, säger han, byggd i en insjö, 
liksom Slavernas borgar i allmänhet^ och tillhör Naccon, 



^ WidifJcitid, Hist. Sax. III c. 68. Vagrenias och Obotritemas furstar 
stodo sedan gammalt i bitter fiendskap till hvarandra. 

^ Annal. Lauriss. vid år 808: ... en \id kusten belägen handelsort, 
som danskarne kallade Reric . . . Om namnet Rereger se R. BeUx, Ven- 
dische Aitei-thiimer (i Mekl. Jahrb. 1893 s. 175.) 

» Adam H c. 18, Hl c. 19, 20, 32, 50. 

* Schafarik H 588. 

^ Wigger, Mekl. Jahrb. 1880 s. 45. Då slavema, fortsätter Ibra- 
him, vilja bygga en borg, så uppsöka de en sumpig ängsmark, utstaka 
här en rund eller fyrkantig plats, omkring h vilken de gräfva en graf och 
uppkasta jorden i en vall som hårdt stampas ihop. Så snart muren nått 
tillräcklig höjd, gör man på en sida en port och slår därifrån en träbro 
öfver grafven. 



63 

fursten öfver den vestliga delen af Slavernas land. — Af 
borgen, som nästa gång omtalas i en urkund från år 995 
finnas ännu betj^dliga ruiner — den synes hafva varit 200 
steg lång och 150 steg bred — strax söder om den lilla 
byn Mecklenburg vid Wismar^. 

Mecklenburg är enligt Adam en berömd stad och hade 
förut haft tre congregationes Deo serventium, men kristen- 
domen var här, liksom annorstädes i Sclavanien, utrotad. — 
Denna stad är den enda ort i Obotriternas land, som Adam 
omtalar 2. Landet, som efter Adams framställning låg på 
andra sidan om Wagrernas område och ej nådde intill 
Transalbingien^, synes hafva i öster sträckt sig utmed kusten 
bort till Wamow. — 

Närmare intill Saxen (versus nos) bo, enligt Adam, 
Polabingi eller Polabi (af Po, vid och Labe, Elbe). Detta 
folk var liksom Vagrierna en gren af Obotriterna och bodde 
söder om de egentliga Obotriterna utmed Elbe mellan Bille 
i vester och Elde i öster. Deras stad är, säger Adam, 
Ravxispurg, Denna ort, hvar slaviska namn lär vara Ratibor, 
omtalas här för första gången. Den var belägen, där den 
senare staden Eatzeburg nu ligger, på en ö i Ratzeburgersee^. 

På andra sidan om dessa bo, säger Adam, Lingones et 
Wamabi. De förra, Lingonema eller Glinjanema, som det 
slaviska namnet var, bodde mellan Elde och Stepenitz. De 
omtalas mycket tidigt, så t ex. af Einhard (Linones) och seder- 
mera ofta^ Deras gamla stad Lentschin omtalas redan af 
WiduMnd under namnet Lunkini och hos Thietmar som 



* Wigger s. 12, 45. 

' Af andra orter omnämDas hos äldre författare ännu en, nämligen 
Zuarina (Schwerin) hos Thietmar VIII c. 4. 

' Adam II 18: Vaigri, deinde secuntur Obodriti . . . Itein versus 
nos Polabingi. 

* Adam II c. 18, UI c. 19, 20, 32, 49. Schafarik U 589. Helmold I c. 77. 
' Schafarik II 590. Einhard, Vita Caroli c. 13. Bajerske geografen 

talar om »popolus Linaa, qui habet ci vitates VIII». — ScJiufarik räknar 
såväl Lingonema som Waranbema till den Obotritiska stammen. 



64 

Lunzin. Ehuru Adam ej här omtalar denna stad, förekom- 
mer den likväl hos honom på ett par andra ställen under 
namnet Lontium eller Leontia^. Det är det nuvarande 
Lenzen (vid Löcknitz mellan Wittenberg och Dömitz). 

Warnaberna däremot omtalas först hos Adam. Hvar 
man- har att söka denna stam är omtvistadt. Att döma af 
det sammanhang, hvari detta folk hos Adam omtalas, synes 
det hafva bott emellan Polabiugernas och Chizzinernas land, 
således i mellersta Mecklenburg omkring öfre Warnow, af 
hvilken flod de säkerligen fått sitt namn 2, Detta stämmer 
med, hvad som synes framgå om deras boningsplatser af 
uttryck i några senare urkunder. 

Adam kommer därpå till fyra andra slaviska folk, hvilka 
i hans historia omtalas mycket, nämligen Chizzini, Circipani, 
Tholosantes och Retheri, hvilka alla med ett gemensamt 
namn kallas Wilxer. Som Adam också själf berättar, om- 
talas Wilzema redan af Einhard, som äfven ger dem namnet 
Yelataber, hvilka båda namn endast äro dialekter af samma 
ord 3. Efter denna tid omtalas de ofta, exempelvis af bajer- 
ske geografen, Widukind och Thietmar. Den förstnämde 
ger dem namnet Wuilci och säger, att i deras land finnas 
95 civitates och 4 regiones, med hvilka senare han säker- 
ligen menar de fyra stammar, som Adam här omtalar. 

Wilzerna bodde, som af Adams skildring framgår, ut- 
med Östersjökusten på båda sidor om floden Peene ända 
bort till Öder. De kallas hos Adam mycket ofta Leutid, 
ett namn, som enligt skol. 17 saxarne gåfvo dem på grund 
af deras tapperhet. Detta namn, som för så vidt jag kunnat 
finna först omtalas i Quedlinburgerannalerna (gentem Vulzo- 
rum, qui Lutizi vocantur) och hos Thietmar, synes hos denne ej 



» Widttkind I c. 36. Thietmar I c. 6; Adam III c. 19; 49. 

^ Adam H c, 18; IH c. 19. Schafarik H 592. 

* Adam II c. 16. EMiard, Vita Caroli c. 12: Sclavi, qui nostra 
consuetiidine Viiilzi, proprie vero id est sua locutione Vuelatabi dicuntur. 
ScJiafartk II 516; 551 ff. Zeuss s. 655 tror att Alfreds Vyäe äro Vilzema. 



65 

omfatta alla fyra stamraarne, i det Rethererna nämnas jämte 
Liutizerna, men har hos Adam bestämdt utsträckts till dem alla \ 

Af de fyra stammarne bodde Chizziner och Circipaner 
dtray de båda andra ultra floden Panis (Peene)^. Lappenberg 
vill här se ett misstag af Adam och säger, att rätta för- 
hållandet är det rakt motsatta. Emellertid får man ihåg- 
komma, dels att Adam har sina underrättelser om slaverna 
hofvudsakligen från danskt håll, dels att han vid sin skildring 
följer östersjökusten efter mot öster. Ifrån denna utgångs- 
punkt äro hans ord fullkomligt riktiga. För öfrigt är det 
svårt att förstå, hvarföre det skulle vara så mycket riktigare 
af en Bremensis att säga, att de norr om Peene boende 
folken bodde ultra Panem, då flodens hufvudriktning går 
mot öster 3. 

Hvad nu beträffar de förstnämda af de ifrågavarande 
fyra stammarne, nämligen Oirdpanema och Chixxinema, 
bodde dessa som nämdt på norra sidan af floden Peene. 
Circipanerna eller Tschrespenjanerna, som af de båda folken 
bodde östligast, berömmas af Adam för sin tapperhet. Han 
berättar, att en ansedd man från Nordalbingen för honom 
omtalat, hurusom de i trenne krig besegrat alla de öfriga 
tre stammarne och blifvit besegrade först då dessa mot dem 
inkallat danskarne, hertig Bernhard och Godescalk*. 

Härmed har nu Adam hunnit till floden Peene (Panis 



\ Arm. Quedlinb. 789. Thietmar I c. 6, V c. 19. Se dock VI c. 18, 
där äfven Rethererna i-äknas till Liutizema. Om Damnen AVilzer och liutizer 
88 Schafarik II 562. En annan förklaring har Hodidfiis Glober (Hist. IV 
c. 8): »gens Leuticiorum bärbara omni cnidiliate ferocior, cujus voeabulum 
a luto dirivatur. Est enim omnis illomm habitatio circa mare aquilonare 
in paladibus sordentibus et iccirco Ix'utici qiiasi lutei vocantur.» 

^ Adam III c. 21; skol. 17. 

* Det är också att märka, att Adam (ITI c. 18) kallai* den noiT om 
Peene liggande, till Hamburgs stift hörande delen af Sclavonien för »Scla- 
vonia citerior». 

* Adam III c. 21. Om detta krig se Barthold, Riigen u. Pommern 
I 380 ff. och Qitselyrechty Wendische Gesch. II 98. 



5 



66 

Peanis), som utfaller i det Barbariska hafvet och bildar griin- 
sen mellan Hamburgs och Magdeburgs stifta 

På andra sidan om denna flod bodde, som vi hafva sett, 
de båda andra Leuticiska stammarne, Tholosantes och Retheri, 
De förstnämda eller Dolenxema^ som enligt Scbafarik bodde 
omkring ToUensersee och floden Tollense, omtalas först om- 
kring 946 i urkunderna. Ännu tidigare omtalas Rethererna, 
som synes hafva bott mellan Öder, Havel, Peene och Tol- 
lense. Det var det mäktigaste af de omtalade folken, och 
såväl Widukind som Thietmar hafva mycket att förtälja om 
dess tapperhet och vildhet. Enligt Adam bo de midt ibland 
de mellan Elbe och Öder lefvande slaverna och äro de 
mäktigaste af alla (in ter quos medii et potentissimi omnium) \ 

1 Retherernas land låg, berättar Adam, Slavernas huf- 
vudstad (Metropolis), det långväga ifrån besökta Rethre, 
afguderiets centralhärd. Denna ort, efter hvilken säkerligen 
folket fått sitt namn, omtalas af Thietmar som en borg vid 
namn Biedigost i Redariernas land (Riedirierun), öfver hvilken 
han ger en utförlig och intressant skildring. Adams berät- 
telse är mera kortfattad. »Ett stort tempel», säger han, »är 
här uppbyggdt åt afgudarne (demonibus), bland hvilka den 
förnämsta är Redigast. Hans beläte är af guld och hans 
säte klädt med purpur. Själfva templet har nio portar och 
är på alla håll omgifvet af en djup sjö, öfver hvilken för en 
träbro, som dock endast offrande och orakelbesökande få 
beträda^»; credo — tillägger Adam — ea significante causa, 
quod perditas animas eorum, qui ydolis serviunt, congrue 
»novies Styx interfusa cohercet». (Eneiden VI 429). 

^ Adam II c. 14; 15. 

2 Schafarik H 579 ff. Adam H c. 18, skol. 17. — Widukind, 
Hist. Sax. I c. 36, III c. 70. Med namnet Retherer afsåg man stundom 
hela det rethariska förbundet. 

^ Thietmar Hl c. 17. Adam II c. 18; III c. 50. Om slavemas 
tempel och gudabilder se Herbords lefnadsteckning öfver Otto af Bam- 
berg. n c. 32. De synas hafva vaiit gjorda med mycket stor konst. 
Om orakelspråk se Herbord n 33. 



67 

« 

Om templets läge lämnar Adam endast den upplys- 
ningen, att det från Hamburg till detsamma skall vara en 
våglängd af fyra dagsresor, och närmare underrättelser läm- 
nas ej heller från något annat håll, h vadan det hittills varit 
omöjligt att annat än gissningsvis bestämma, hvarest dea 
ryktbara helgedomen varit belägen. Sannolikt synes vara^ 
att den legat på den s. k. Fischerinsel i sjön Tollensee i 
Meklenboi^-Strelitz K 

Anna en ort i Wilzernas land finner man hos Adam 
omtalad, nämligen Dimine eller Dymine (Demmin)^. Denna 
stad, en af de tidigast omtalade i slavernas land, var af be- 
tydlig storlek (maxima) och belägen vid mynningen af floden 
Peanis (in ostio Peanis). Detta senare är som bekant oriktigt, 
då Demmin ej ligger vid mynningen af Peene utan längre 
upp vid floden. Adams missuppfattning är emellertid lätt 
förklarlig, då han säkerligen uppfattade berättelserna om att 
man kunde segla in till staden så som om den varit belägen 
vid hafvet^ 

Förutom de folk, onl hvilka vi i det föregående talat^ 
omnämner Adam ännu några andra mellan Elbe och Öder 
boende slaviska stammar. Det finnes, säger han^ jämväl 
andra slaviska folk (populi Sclavonise), som ^o mellan Albia 
och Oddara, såsom Heveldi, som bo invid floden Habola och 
Doxa^, Leubuzzi, Wilini, Stoderani jämte många andra. 



* Briu^mer, Bethi-a^ zur Rethrafrage, i Meklenb. Jahrb. 1889 s. 
153 ff.; 1890 s. 261 ff.; 1891 s. 245 ff.; 1892 s. 350 ff. samt polemik 
darsammastädes af Orotefend och Sehildt. 

* Adam II c. 19; skol. 72. Inom hvilken af de ifrågavarande fyra 
stainmames land staden låg är osäkert. Sckafarik (II 580) förlägger den 
i llioloBantemas land. 

* Om flodfärd på Peene från Demmin (Timina) berättar Herhord II c. 2. 

* Adam II c. 18. 

* Doxam, Denna läsart, som förekommer i codex Havniensis, torde 
vara att föredraga framför Doxani, då den ock förekommer hos Hdmold 
(I c. 2). Ett folk Doxani omtalas emellertid tidigt i urkunder; de bodde 
vid Dosse och hade en stad Wysoka (Wittstock). 



68 

• 

Hvad nu dessa folk angår, begår Adam säkerligen ett 
misstag, då han säger Heveldi och Stoderani vara tvenne 
olika stammar. Thietmar förklarar dem uttryckligen vara 
ett. och samma folk, och detta bestyrkes af andra källor. 
Stoderani var det inhemska och Heveldi det af Saxarne an- 
vända namnet. De omtalas af den bajerske geografen under 
namnet Hehfeldi och han tillägger, att de hafva åtta »cinitates». 
Alfred kallar dem Hsefeldan, och sedan omnämnas de af 
Widukind (Heveldi) och Thietmar (Hevelli, Hevellum) m.fl. ^ 
De bodde, som Adam också riktigt anmärker, vid floderna 
Habola och Doxa. Efter den förra, Havel, hafva de natur- 
ligtvis fått sitt namn. Denna flod, som redan tidigt omtalas, 
var redan vid denna tid en af de viktigaste samfärdsel- 
lederna i- dessa trakter 2. — Doxa är Havels biflod Dosse. — 
Hvarken den af Widukind och Thietmar omtalade borgen 
Brennaburg (Brandenburg) eller någon annan ort i Heveller- 
nas land omtalas af Adam. 

LeubKzzi är ett folknamn, som endast förekommer hos 
Adam och sedermera hos Helmold. Det är dock troligt, att 
Adam här åsyftar det folk, i hvars område den redan af 
Thietmar omtalade staden Liabusua 1. Lubuzua, som spelade 
en viktig roll under de slavisk-saxiska striderna under 10:e 
och ll:e årh., var belägen. Denna stads läge har man ej 
kunnat bestämdt afgöra. Zeuss och Schafarik gissa, då af 
Thietmars ord framgår, att staden ej kan ha legat långt ifrån 
Elbe, på byn Lubussa i Herzbergerkretsen under det Lappen- 
berg med de fleste tänker på staden Lebus^ 

* Ann. Quedlinb. vid år 997. Ztodoraniam, quam vulgo Heveldum 
vocant, egregiam iater slavanicas terram. Thietmar I c. 6; VI c. 38; 
IT c. 20: Stoderania, som vanligen kallas Hevellun (Havelland). Widii- 
kiiid I c. 35, 36; II c. 21 Cosmas af Prag I o. 15. 

^ Friserna seglade 789 in i Habola, Einhards Ann. Otto af Bamberg 
lastade i Halle sina skepp med lifsmedel, seglade så utför Elbe in i 
Havel, som följdes uppåt till Leuticiernas land, hvarpå varorna på vagnar 
fördes till Timina (Demmin). Herhord III c. 1. 

» Thietfnar I c. 9; VI c. 39; 48. Schafarik H 597. Zei4^8 653. 



69 

Slutligen nämner Adam, som vi hafva sett, Wiliniy hvilket 
namn likaledes blott hos honom förekommer. På grund af 
det sammanhang, i hvilket namnet i hans uppräkning före- 
kommer (mellan Leubuzzi och Stoderani) har man velat för- 
lägga detta folks bostäder i landet Barnim vid Bellinersjön. 
Men då härför alldeles inga andra skäl finnas, synes Schafa-^ 
riks antagande att Wilini äro identiska med Wollinerna 
vara ganska sannolikt^. 

Af vester om Öder boende slaviska folkstammar nämnas 
hos Adam slutligen Sorabi eller Serberna, hvilka bodde på 
båda sidor om mellersta Elbe ungefär mellan Meissen och 
Magdeburg2. Det är ett af de viktigaste och tidigast om- 
talade af de slaviska folken. Redan på 600-talet omnämnes 
de och sedermera hos Einhard och andra ^. Bajerske geo- 
grafen kallar dem Surbe, konung Alfred Surfe. Adam ^ 
gifver dem i likhet med Einhard namnet Sorabi och förlägger 
dem liksom denne på slättlandet mellan Elbe och Saale (campos 
inter Albim et Salam interjacentes) intill Thtiringarnes och 
Saxarnes land. De bodde dock äfven på andra sidan om 
Elbe ända bort emot Böhmen. Hvad Adam menar med ut- 
trycket »eam partem Såxonice^ quse träns Albiam supra 
incolitur a Sorabis, infra autem a Nordalbingis», synes ej 
fullt klart. Troligen menar han de nyssnämda transalbingi- 
ska serberna vid mellersta Elbe, som han väl på grund 
däraf, att de voro kristnade räknar till Saxonia, eller har 
han möjligen någon oklar föreställning om de vid Ohre (ultra 
Aram) boende slaverna, som skol. 19 omtalar. 

* Schafarik II 575. Se äfven Zeuss ibid. 

* Namnet Sorber har dock stundom en mycket stön*o omfattning. 
Sehafarik II 594 fF. Bit höra bl. a. Leubuzzi och Susi. 

' Fredegar (Chron. c. 68) omtalar dem vid år 630 som ett slaviskt 
folk, hvilket af ålder tillhöii; det fi-ankiska riket. Einhard^ Vita Caroli 
c. 15; Annal. v. år 782 ff. 

* Qeogr, Bawarus: Juxta illos [Hevellos] est regio, qu9e vocatur 
Surbi, in qua regione plures sunt, fjua) habent civitates L. Adam II c. 
19; skol. 19; I c. 1. 



70 

Endast en gång omnäniDer Adam Stist, äfven de en 
mycket omtalad slavisk folkstam vid Mulde. Den omtalas i 
Ann. Fuld. (Siusli) hos Alfred (Syssyle) och Thietmar (Siusnli). 
Namnformen Susi förekommer blott hos Adam och efter 
honom hos Helmold^ 



Adam kommer så till floden Oddara (Öder), som i öster 
bildar gränsen för det egentliga Sclavania. Denna flod, 
hvilken förmodligen är identisk med den af Ptolemaeus 
och Marcian omtalade Viadrus, omnämnes, för så vidt jag 
kunnat finna, första gången under Medeltiden hos Widukind 
under namnet Odera 2. Sedermera namnes den ofta, så hos 
Thietmar och andra, men Adam af Bremen är den förste, 
som lämnar några närmare upplysningar om densamma. 

Oddara är, säger AdSfm, Sclavaniens största flod (ditis- 
simus amnis). Den upprinner i en djup skog i Mährernas 
land (in profundissimo saltu Marahorum) ej långt ifrån Elbes 
källor. Men under det denna flod, som vi ofvan sett, rinner 
mot nordvest, vänder sig Öder — säger Adam — mot norr', 
genomflyter Winulernas (slavern») länder och utfaller i 
Östersjön, där den bildar gräns mellan Wilzernas och Po- 
meranernas land. 

Hvad flodernas riktning beträfi&tr, vill det sålunda synas, 
som om Adam öfverflyttat den i deras nedre delar rådande 
strömriktningen på hela deras lopp. I allmänhet synes 
Adams kännedom om de sydöstliga europeiska ländemas 
storlek och inbördes läge, att döma af de sparsamma an- 
tydningar, som härom hos honom förekomma, varit mycket 
oriktigare och ofullständigare än beträffande östersjöländerna. 



^ Adam I c. 40. Ann, Fuld. 869 ff. Thietmar m c. 1 ff. Hel- 
^nold I c. 7. 

* Viadnis, slav. A"jodr, Öder. Floden Suebus är möjligen ock samma 
flod. Widukttidy Hist. Sax. II c. 21. 

3 Adam II c. 19. 



71 

« 

hvilket ju är helt naturligt. Vi få senare tillfälle att något 
mera återkomma till denna sak. — 

Vid floden Oddaras mynning, där den utfaller i det 
skytiska hafvet, ligger, säger Adam, den beryktade staden 
Jutnne (nobilissima civitas Jumne). Då Adam om denna 
stad har den utföriigaste skildring, som om densamma i 
samtida berättelser öfverhufvud förefinnes, torde det ej vara 
olämpligt att här i sammanhang behandla alla viktigare 
Historiska upplysningar, som stå att finna i käUorna före 
Adam af Bremen om denna i Nordens historia så frejdade 
stad. 

Det är först under det tionde århundradet, som man 
kan finna några upplysningar om staden i. I Wulfstans 
reseberättelse finnes den ännu ej omtalad, hvaraf man dock 
ej kan sluta, att den vid denna tid ej fanns till. De talrika 
myntfynden från åttonde och nionde århundraden synas 
tvärtom visa, att staden varit en mycket gammal slavisk 
handelsort, ehuru de skriftliga källorna härom iakttaga full- 
ständig tystnad. Det första ställe i äldre handlingar, som 
man trott syfta på Jumne eller Wollin, är den provincia 
Woltze, som omtalas i stiftelurkunden för biskopssätet Havel- 
berg 9462. 

Ehuruväl detta är mycket ovisst, torde det icke desto 
mindre vara säkert, att staden då fanns, i det att den om- 



^ Langdteks (S. R. D. I s. 461) förmodan, att den stad i slavemas land, 
som Ansgarii Vita (c. 16) omtalar, skulle varit Jumne, är blott en giss- 
ning. Att Helmold (I c. 2) skulle syfta på den här omtalade förstöringen 
genom danskame är oriktigt. — Sägnen om Julins grundande genom Julius 
Csesar förekommer först i Ottos af Bamberg lef veme och beror naturligt- 
vis Wott på namnlikheten. Dylikt snobben är för öfrigt mycket vanligt. 
Så säger Helmold (L c. 38) om WoUgast, att det vanligen kallas Woligost 
men de bildade kalla det efter dess grundläggare Julius Caosar Julia 
Augusta/ På en dylik namnlikhet (Svantovit = Sanctus Veit) beror också 
sägnen om Riigiemas forna kristendom. Fockj Riigensoh. Pommersche 
Geschichteii 8. 101 ff. 

' Jfr Schafarik, Namen und Lage der Stadt Vinetha s. 19 ff. 



72 

« 

kring 20 år senare omtalas som en mäktig handelsstad. Här- 
med förhåller sig sålunda. 

Hos Widukind berättas^, hurusom den i den tidens 
historia mycket omtalade grefve Wichmann begifver sig till 
de Slaver, som kallas Wuloini, och uppeggar dem till krig 
mot den polske konungen Misaca (Micyslav). I dessa Wu- 
loini torde man säkerligen hafva att igenkänna Wollinema, 
och det framgår af Widukind, att de voro mycket mäktiga. 
De blefvo emellertid slagna af de förenade furstarne af 
Böhmen och Polen och Wichmann stupade. Det skedde 
omkring år 967. 

Om krigets slutliga utgång lämnas oss inga under- 
rättelser, hvaiken af Widukind eller någon annan tysk källa. 
Egendomligt nog finnes emellertid, efter hvad det vill synas, 
åtskilliga upplysningar härom i en källa från helt annat håll, 
nämligen i den förut omtalade juden Ibrahims reseberättelse. 

Här omtalas bland andra folk Preussarn e (Brus) och 
den vester om deras land belägna märkliga kvinnornas stad, 
hvarom mera nedan. Därpå fortsätter Ibrahim: 

»Vester om denna stad bor en slavisk stam, som kallas 
»Ubaba». Dess område är sumpigt och ligger i nordvest 
om Misjkos (Micyslavs) rike. De hafva en stor stad vid 
oceanen med 5 portar och en hamn, för hvilken de hafva 
förträffliga anordningar. De ligga i krig med Misjko och 
äro mycket mäktiga. De hafva ingen konung och äro ingens 
undersåtar. Deras äldste styra öfver dem» 2. 

Beträffande denna berättelse öfverensstämma Eunik och 
Goeje i den åsikten, att den omtalade staden icke kan vara 
någon annan än Danzig. I stället för Ubaba vill Goeje sätta 
Kujäba (Kujavien), under det Kunik tänker på Kassuberna^. 



' Widukind m c. 69. 

'^ Wigger anf. a. s. 16 ff. Oesch. schreiber d. d. Vorzeit 10 Jahrh. 
Bd. VI s. 141. 

2 Wigger s. 17. Gesohichtschreiber s. XI. Goeje förlägger i likhet 
med Kosea Ibrahims resa till år 965. 



73 

Ehuru det väl torde vara obestridligt, att staden Danzig 
vid den tid, då Ibrahim besökte Tyskland, redan fanns, eller 
rättare sagdt en slavisk stad Gyddanyzc^ på det ställe där 
den senare staden Danzig i midten af 1200-talet anlades, 
synes det mig dock mycket osannolikt, att Ibrahim syftar på 
denna. Det är nämligen att märka, att han förlägger det 
ifrågavarande landet åtskilligt vester om Preussarnes land 
och i nordvest om Misjkos rike, som vid denna tid sträckte 
sig i vester öfver mellersta Öder, under det att han mycket 
riktigt förlägger Preussarnas land norr om detsamma. Läget 
af den stad, som Ibrahim omtalar, synes således utesluta 
tanken på Danzig. Dessutom synes af framställningen i 
Adalberts lefverne framgå, att denna stad ingalunda var af 
någon större betydenhet; ej heller låg den, som den stad 
Ibrahim omtalar, vid hafvet. 

Denna senare stad är sålunda att söka längre i vester, 
och då här ingen annan slavisk sjöstad af någon betydelse 
omförmäles, torde man kunna med Haag antaga, att här 
åsyftas handelsstaden Jumne, om hvilken sagoberömda stad 
man sålunda tyckes erhålla de första underrättelserna af en 
främling från det aflägsna södern. 

Att så är kan man också finna bestvrkt af berättelsen, 

t/ 7 

att de lågo i krig med den polske konungen Misjko. Man 
får nämligen ihågkomma, att Ibrahim gjorde sin resa i Tysk- 
land ej långt efter det omtalade kriget mellan WoUinerna 
och Polen, och det synes mig därför högst sannolikt, att det 
just är på denna fejd som Ibrahim här syftar. I så fall 
hafva emellertid WoUinerna gjort Polen ett kraftigt mot- 
stånd. Som vi of van nämt infaller Ibrahims resa i Saxen 
våren 973. Ännu vid denna tid fortfar fejden med Polen 
öch Wollinernas makt är ännu obruten 2. 



* Biskop Adalberts af Prag lefverne c. 27 (Gesch. schreiber 10 
Jahrh. 7 Bd.) 

* Qesekichtschr, Bd VI s. 142. O. Haag förmodar Ubaba vai*a Welatabi 
eller Wikema. Jfr Hauck, Kirchengesch. III s. 74. 



74 

Emellertid kunde de säkerligen ej på längden hålla 
stånd mot den sig allt mer utbredande polska makten, som 
underlade sig hela det bakom dem liggande fastlandet ända 
till Öder i vester. Man torde ej misstaga sig, om man anser, 
att ' dessa förhållanden på ett eller annat sätt blefvo anled- 
ningen till Jomsborgs grundande af nordiska vikingar. 

Att med någon säkerhet söka afgöra, huru detta tillgått, 
är omöjligt, då de äldre källorna ej härom gifva några upp- 
lysningar. Osannolikt är ej att WoUinema, hårdt ansatta 
af Polen, själfva begärt hjälp af Danskarne, och att dessa 
uppbyggt en borg på det strax invid staden belägna berget 
(Silberberg) samt mot erhållande af skatt förpliktat sig att 
skydda staden mot fiendtliga angrepp. 

Ur Nordens historia är bekant, hvilken rol dessa Joms- 
vikingar spelade i slutet på 900- och början af 1000-talet 
Hvad själfva den slaviska staden Jumne beträffar, får man 
om densamma under denna tid föga underrättelser. Tvifvels- 
utan fortfor den att vara en betydande handelsstad, om den 
än trycktes ned till politisk obetydlighet af sina mäktiga 
beskyddare i Jomsborg och sin granne, den polska makten. 
Dennas välde blef emellertid ej långvarigt och äfven det 
danska skyddsherraväldet skulle snart taga en ända. När 
detta skedde, veta vi ej. Möjligen hade det skett redan 
före konung Magnus krigståg till staden, hvarom hos Adam 
berättas 1. Efter detta höra vi i alla händelser ej af någon 
dansk besättning. Staden uppblomstrade hastigt och 30 år 
senare skildras den af Adam som »Europas folkrikaste stad». 

»Yid mynningen af floden Oddara — säger han* — , 

* Adarn skol. 57. Magnus rex classe magna Danoram stipatus, 
opulentissimam civitatein Sclavoram Juninem obsedit. Glades par fuit . . . 
Orden hos Helmold (I c. 2) visa tydligen, att han endast afekrifvit denna 
uppgift. Magnus har han dock fattat som ett adjektiv, hvilket förklarar 
hans quidam rex Danorum. 

^ Adam II c. 19. — Att Jumne, Julin och Vinetha blott äro oUka 
namn på en och samma stad har Schafarik i anf. arb. visat. Yinetha 
är troligen blott en oriktig läsart för Jumneta. 



75 

där den fidler ut i det Skytiska hafvet, erbjuder den be- 
römda staden Jumne för barbarer och greker, som bo där- 
omkring, en mycket besökt uppehållsort. Emedan till denna 
stads pris förtäljas stora och hardt när otroliga ting, synes 
det mig lämpligt, att här infläta något, som förtjänar om- 
talas. Det är verkligen den största af alla städer som 
Europa omsluter. I den bo slaver och andra folk, greker 
och barbarer. Ty äfven dit anlända Saxare få vistas där 
och åtnjuta samma rätt som de öfriga; dock få de ej, så 
länge de där uppehålla sig, offentligen utöfva sin religion. 
Ty alla äro här ännu fångna i hednisk vidskepelse. För 
öfrigt finnes, hvad deras gästfrihet och seder beträffar, intet 
folk som är hederligare och mera tillmötesgående. — Denna 
stad, som är uppfylld af varor från alla Nordens länder, 
eger alla möjliga angenäma och sällsynta saker. Där finnes 
Olla Vulcani, som innevånarne kalla den grekiska elden? 
om hvilken äfven Solinus^ talar. Där visar sig Neptun i 
trefaldig gestalt, ty af tre haf sköljes denna ö; utaf dessa 
skall ett hafva grön och det andra hvit färg; det tredje är 
genom oafbrutna stormar ständigt i vildt brusande rörelse.» 

»Från Jumne har man» — fortsätter Adam — »åt detta 
håll en kort roddfärd öfver till staden Dyraine, som ligger 
vid mynningen af floden Peanis, hvarest äfven Runerna bo, 
åt motsatt håll åter kommer man till landet Semland (Sem- 
land provincia) som Preussarne (Pruzi) innehafva^.» 

»Resan dit är af den art, att man från Hamburg eller 
floden Albia på sju dagar kommer till staden Jumne, om 
man gör resan till lands. Men vill man resa sjövägen, måste 
man stiga ombord i Sliasvig eller Aldinburg för att komma 



^ Solinus talar ingenstädes om Olla Vulcani. Möjligen syftar 
Adam dock på ett ställe hos Solinus (c. XXI), där han talar om Oleimi 
Medicum; om den råkar i brand, kan elden ej släckas med vatten, 
Bemardj de Adamo s. 41. 

* Hme — wwfe syftar på Jumne. Lawrew/s öfversättning, enligt hvilken 
inde skulle syfta på Dymine, synes mig oiiktig. 



76 

till Juiiine. — Om man seglar vidare från Jumne, kommer 
man efter en fjorton dagars färd till Ostrogard i Ruzzia.» 

Af Adams skildring se vi sålunda, att staden Jumne låg 
vid Oders mynning på en ö (illa insula), som icke kan vara 
någon annan än ön WoUin, där staden låg på samma ställe 
som den nuvarande staden Wollin vid Divenow. Adams 
yttrande om Neptun i trefaldig gestalt bar man ansett vara 
en alldeles korrumperad text men utan skäl. Det synes mig 
naturligast att antaga att Adam här helt enkelt med det 
poetiska uttrycket syftar på de tre vatten, som omgifva ön, 
nämligen Stettinerhaff., Divenow och öppna hafvet. Att han 
som Giinther menar, skulle af se de tre Odermynningarne 
Divenow, Swine och Peene strider mot Adams ord:» Tribus 
enim fretis alluitur illa insula^». 

Beträffande staden i öfrigt finna vi, att den oaktadt alla 
nära förbindelser med danskarne fortfarande var en slainsk 
stad och att innevånarne ännu voro hedningar så att de 
kristna ej fingo offentligen utöfva sin religion. Staden har 
nått en så hög blomstring, att Adam, som förut nämts, anser 
den vara Europas största stad 2. 

Jumne för en Hflig handel med kringboende folk, och 
köpmän från olika håll äro inom staden bosatta. Af dessa 
nämner Adam särskildt greker och saxare. Med greker menar 
Adam, som vi sedermera skola se, nästan alltid ryssar, och 
i de greker, som här omtalas, torde man utan att misstaga 
sig få igenkänna gutniska eller andra skandinaviska grek- 
landsfarare, hvilka säkerligen allt framgent voro de egentlige 
förmedlarne af den vendiska handeln mot öster. Denna gick, 
som Adam också omtalar, öfver Ostrogard i Ruzzia, dit man 
från Jumne kunde komma efter en fjorton dagars segling. 

Att märka är äfven Adams berättelse om, att äfven 



^ Ounther, Adam v. Bremen. 

^ Med Europa torde dock Adam här i likhet med åtskilliga andra 
författare under Medeltiden mena det hedniska Europa. Oiesebreeht, Wen- 

dische Gesch. I s. 28. 



77 

saodska kömpmän vistades i Jumne, ett af de äldsta vittnes- 
börden om den tyska handeln mot östet\ De åtnjöto här samma 
rätt som öfriga köpmän, men synas ej hafva varit så synner- 
ligen talrika. Af Adams ord vill det nästan synas, som om 
enskilda saxare utsträckt sina färder ända till Novgorod. 

Till Jumne kunde man från Hamburg komma på två 
vägar, dels till lands och dels till sjös. Om man ville fara 
den senare vägen, fick man stiga om bord i Slesvig eller 
Aldinburg, dit vägen från Saxen blott var en dagsresa. 
Landvägen, som kräfde en tid af 7 dagar, torde väl också 
till stor del varit en vattenväg, i det att man seglade upp- 
för Elbe in i Havel, som följdes så långt som möjligt, hvarpå 
man gick öfver land till Demmin, hvarifrån man sedan blott 
hade en kort roddarfärd till Jumne ^ De saxiska köpmän- 
nen voro enligt Heyds^ förmodan hufvudsakligen från Ham- 
burg, Bardewik och Magdeburg. 

Beträffande Jumnes handel för öfrigt berättar Adam om 
färder till Semland, hvarifrån saxarne fingo de dyrbara pels- 
verk, öfver hvars öfverhandtagande bruk Adam beklagar sig. 
Äfven synes staden drifvit handel på det enligt Adams åsikt 
nära intill midt emot på andra sidan om Östersjön liggande 
Birca, som omtalas som en samlingsplats för skepp från bl. 
a. sembernas och slavernas land 3. 

Hvilka de sällsynta varor voro, som genom handeln 
hopades i Jumne, omtalar Adam beklagligen ej något närmare. 
Han nämner endast den mystiska 011a Vulcani, som bland 



* En annan landväg till Jumne torde ha gått öfver Ratzeburg, 
Sdiweiin, Malchow, Rethre, till hvilken ort enl. Adam var 4 dagsresor, 
Pssewalkoch Stettin, eller ock öfver Demmin. BeUx, Wend Ålterth. s. 177. 
^ Héydy Gesch. d. Le vantehandels I s. 87. 

^ Adam, I c. 62; IV c. 18. — Om den vendiska handeln se Her- 
hords yita Ottonis II c. 24, 32, 39, som har en hel del intressanta skild- 
ringar. JuUna omtalar han som en stor och befäst stad, men illa byggd 
med sumpiga och smutsiga gator. En bro föide öfver Divenow. Inne- 
vånarna, bland hvilka funnos en del hemliga kristna, idkade liflig handel, 
och vissa tider var staden nästan folktom, då handelsflottan seglat boi*t. 



78 

Adams commentatorer åstadkommit så ravcket hufvudbrv. 
Utan att vilja öka hypotesernas antal med ännu en vill jag 
endast påpeka att den grekiska elden, trots de ansträng- 
ningar grekerna gjorde för att hemlighålla densamma, redan 
tidigt till sin sammansättning blef känd i Vesterlandet Den 
omtalas så vidt man känner först af den på 800 1. 900-talet 
iefvande, för öfrigt så godt som alldeles okände författaren 
Marcus Grsecus \ 

Det vill synas, som om Jumne just under Adams^ tid 
haft sin mest lysande period. Under den följande tiden har 
man om staden endast sparsamma underrättelser och det 
äf ven sällan af samtida källor ^. 



VI. 



Dania. 



De geografiska skildringar, med hvilka vi i det före- 
gående sysselsatt oss, äro till största delen, som of van nämdt, 
på olika ställen inflätade i Adams historiska framställning 
i de trenne första böckerna af hans arbete. Vi komma nu 



* Jfr Bertkeloty Le féu grégeois (Revue des deux Mondes 1891, s. 
786 ff.) Frågan om Marcus Graecus och hans liber ignium synes dock 
ännu ej liktigt klarerad. — Bernards förslag att läsa Olea i st f. OUa 
synes värdt att beakta. — 011a Vulcani omtalas bland andra äfven af 
Rodtdfus Olaber, (Hist II c. 7) men han menar därmed Vesuvius. 

* Under Danskames härfärd mot Venderna på 1170-talet förstördes 
staden i grund af Valdemar och Absalon. Innevånarne hade förut flytt 
till Kamin, dit nu också biskopssätet flyttades. Staden Wollin uppbyggdes 
väl ånyo meu vann aldrig någon betydelse. Handeln hade fått andra 
medelpunkter. Staden förlorade till och med minnet af sin forna storlek, 
och den sägen spred sig, att det gamla Jumne sjunkit i hafvet och dess 
innevånare flyttat till Gk)tland och grundat Visby. 

Dylika sägner förekomma i flere upplagor, men ingen af dem 83^e8 
vaia äldre än från 14-talet. Hvad angår berättelsen om Visbys grandande 



79 

till hans egentliga geografiska verk, nämligen den »descrip- 
tis insularum aqailonis», som uppfyller hela fjärde boken 
af hans arbete. 

Denna inledes med en skildring i nio kapitel öfver 
danskames land (provintia Danoram). Denna är utan all 
fråga det bäst och utförligast skildrade partiet af Adams hela 
geografiska framställning, såsom ju var att vänta, då han sjäif 
berest detta land och föröfrigt hämtat sina upplysningar där- 
om ur en så god källa som den danske konungens egen 
mun^. 

Det namn, som Adam ger åt Danmark och danskarne 
är Dania, Dani. Danernas namn förekommer, för så vidt jag 
kunnat finna, först hos Jordanes^, som förlägger dem till ön 
Scandza, och sedermera ofta under den följande tiden i krö- 
nikor och handlingar. Som vi ofvan sett, förekommer det 
ock i de geografiska skildringarne hos Ravennageografen, den 
bajerske geografen, konung Alfred med flere. Emellertid 
blef som bekant detta namn ej det i den senare Medeltidens 
latinska litteratur förherskande, i det att redan före Adams 
tid ett annat namn begynt komma i bruk, nämligen Dada. 
Den normanniske munken Dudo af Quentin^ som i början 
af 1000-talet skref sin historia »de moribus et actis primo- 



från Julin synes mig denna. sägen dock kunna innesluta en viss sanning. 
Som vi hos Adam sett funnes i Jumne saxiska köpmäu, och det är ej 
osannolikt, att dessa sedan denna stad förstörts, just slogo sig ned på 
Gotland, där de voro mera i säkerhet för danska flottor. 

Men denna åsikt är alldeles oberoende af den nyssnämda sägnen, 
ty dess vittnesbörd är fullständigt värdelöst, hvilket framgår af en under- 
sökning af dess uppkomst. 

* Några skriftliga upplysningar om danskarne har han ej haft. 
Ada/m I c. 49: De hystoria Danorum nichil amplius aut scriptum vidi 
aut ab alio visum oomperi. 

* Getica c. III. Se ofvan c. II. 

8 Langebek S. R. D. V s. 218. Steenstrup, Norm. I 30 ff. Watten- 
baeh I 420 ff. Se dock ofvan s. 30. Dudo har noga studerat Jordan es, 
som ofta ordagrant anföres. 



80 

rum Norniannia} ducum», är den förste, hos hvilken detta 
namn på Danmark förekommer, och det beror hos honom 
tydligen på en historisk konstruktion i det han på grund af 
namnlikheten antager Dania vara samma land som romames 
Dacia. Innevånarne kallades äfven, säger han, Danaer, och 
sade sig härstamma från trojanen Antenor, en historia, som 
sedermera vidare utföres af Willelmus Gemeticensis ^ 

Hos Adam förekommer emellertid aldrig namnet Dacia, 
utan han kallar landet, som nyss nämts, ständigt Dania 
ehuruväl det ej, synes osannolikt, att äfven han ansett Da- 
nerna vara samma folk 'som de Daker, om hvilka han läst 
hos de äldre författare, som han begagnade. Hans föreställ- 
ningar i detta fall kan man emellertid ej med önskvärd tyd- 
lighet se af det uttryckssätt han använder 2. 

Danskarnes land är — säger Adam — nästan helt och 
hållet söndersplittradt i öar, och han åberopar sig härvid 
jämväl på Ansgarii Vita (Gesta sancti Ansgarii), hvarvid han 
åsyftar orden i kap. 25, där emellertid ej talas om Dania 
utan om Sveonernas land^. 

Landets gräns i söder mot Nordalbingerna var, säger 
Adam, floden Egdore (Eider), som upprinner i den ofvan om- 
talade skogen Isarnho och utfaller i den frisiska oceanen 
(oceanum Frisonicum). Denna flod, möjligen identisk med 
den Lina eller Dina, som Ravennageografen omtalar, om- 
nämnes redan i Ann. Lauriss. och Annales Fuldenses under 
namnet Egidora*. Det har påståtts, att med Eider fordom 



* Langebek, ibid. — Se dock ofv^an s. 30 om Ravennageografen. 
— Namnformen Danaer förekommer äfven hos Thegarij Vita Hludovici 
c. 13, 33, 58, och för öfrigt hos många andra författare. 

2 Adam I c. 3. IV c. 20. 

^ Ansg. Vita c. 25. Att jordens yttersta länder bestodo af öar är 
en föreställning, som man fått såväl från de antika författame som från 
bibeln. 

* Ravennageografen c. 13: Per quam Daniam plurima ti'anseimt 
flumina, inter oetera quae dicitur Lina, quse in oceano ingreditur. Ann. 
Laurvts. 808 if. Ann. Fidd. 858. 



afsågs Treene^, men att så ej bos Adam kan vara faTlet 
framgår tydligt af hans yttrande om hvar den upprinner. 
Hos Widukind kallas floden Adora^. 

Den första delen af Dania, hvilken ligger på denna 
sidan hafvet (Dania cismarina), kallas Judland'\ ett namn, 
hvilket, såsom ofvan påpekadt, möter oss redan i Ottars rese- 
berättelse under formen Gotland, liksom äfven jutarne hos 
angelsaxarne kallades Oeatas. Det sträcker sig — säger Adam 
— från Egdora på längden emot norr omfattande en våglängd 
af trenne dagsresor till öfverfartsstället till Fyen (Funis). Raka 
vägen från Slesvig ända till Alaburg kräfver däremot en tid 
af mellan fem och sju dagar, hvilket visar, att Adam mycket 
riktigt kände till landets utsträckning mot norr ^. Judlants bredd 
är — fortsätter han — vid Egdora temligen betydlig (diffiisior), 
men längre norrut drager det sig så småningom tillsammans 
i form af en tunga, i det att det bildar den udde, som kallas 
Wendila, där Judlant tager slut, den framställning af Jutlands 
form och utsträckning, som synes synnerligen slåendet 

* Af den ett par gånger fönit citerade »geolog-fantasten» v. Maack 
(Ztschr. f. Erdk. 1860). Namnet Egidora, nord. Ägisdör, synes honom 
bevisa att flodens nedre lopp varit en hafsvik. 

» Adam, IV c. 1. Widukind I o. 28. 
» Eller Judlant, Adam 11 c. 3; IV c. 1. 

* Afetåndet från Slesvig (fågel vägen) till Fredericia är knappa 12 
mil, tmder det afständet mellan Slesvig och Aalborg är 28. Antager man 
Adams senare uttryck, 7 dagar, är ju proportionen på pricken riktigt 
angifven. Adam ibid. »Detta är, tillägger Adam, kejsar Ottos väg ända 
till hafvet ytterst vid Wendile (mare novissimum Wendile), som intill 
denna dag efter den segrande konungen kallas Ottinsand.» Detta är dock 
säkerligen blott en förmodan af Adam beroende på namnets likhet. Det är 
föga sannolikt, att kejsar Otto skulle marscherat Öf ver Jutlands hedar till Odde- 
sond mellan Thyholm och Harsyssel. Se dock Saxo ed. Holder s. 325, Hisi. 
Norv, ed. Storm 100. Ottinsand var måhända namn på hela limfjorden? 

' Det är att märka, att diffusior bör riktigt öfversättas, hvadan 
hypotesen om de frisiska öames dåvarande landsammanhang är lika så 
förhastad som Gunthei-s åsikt, att Adam här tänker på landet mellan Blaa- 
vands Huk och Vejlefjorden. Adam yttrar sig ej om hvar landet är 
bredast Qiinther s. 26. 

6 



82 

Lika träffande skildrar Adam dess natur. ^»Landet iir, 
säger han ofruktbart (sterilis). Om man undantager de land- 
sträckningar, som ligga utefter floden [Eider], synes nästan allt 
vara en vildmark (desertum). Jorden är ofruktbar och ligger 
öde (terra salsuginis) i; stora sträckor af landet äro obebodda 
(vastse solitudinis). Och ehuru visserligen hela Germanien 
är af skräckande på grund af sina djupa skogar, är dock Jud- 
land ännu mera skräckinjagande än de öfriga länderna, ty 
till lands undflyr man det på grund af dess ofruktbarhet 
(propter inopiam fructuum), till sjös på grund af de talrika 
sjöröfvarne (propter infestationem pyratarum). Endast sällan 
träJBfar man odlade bygder; landet är knappast lämpadt för 
bosättning. Men öfverallt, där hafsarmar möta, har man de 
största städer.» 

Af dessa omtalar Adam flere, nämligen alla som voro 
eller varit säte för någon biskop. Han kommer då först till 
Shsvig (Sliasvrig, quse et Heidiba dicitur). 

Denna stad är en af de tidigast omtalade orterna i Dan- 
mark. Den omnämnes redan i Ansgarii Yita som Sliaswic, 
och förekommer sedan, som vi förut hafva sett, i Ottars och 
Wulfstans reseberättelser under namnet Hsethum^. Hvilket 
af dessa namn varit det ursprungliga kan jag ej afgöra. Att 
döma af Adam och den senare Willelmus Malmesbiriensis ^ 
skulle Sliaswich varit det äldsta namnet. Sannolikare torde 
dock vara, att Sliaswich var det af saxarne företrädesvis an- 
vända namnet, under det att Haethum eller Heidiba (Hedaby) 
brukades af danskar och angler. Hvad detta senare namn 
beträJBfar, har man velat härleda det af hed (Aslagsheide). 



* Jfr Adam 11 66, noten i Laurents öf vers. [Där står Hiob 39: 6, 
bör vara 39: 9.] Om betydeken af Germania se ofvan. 

* Ansg. Vita.c. 24. Ann, Lawriss, 804, 808, Sliesthorp. Se ofvan s. 39. 
^ Adam I c. 59: Sliaswich, quse nunc Heidiba dicitur.» WiUdnms 

Malmesb. Gesta regum Angl. (Script. rer. Britt. 90, II s. 121). »in oppido, 
quod tunc Slaswic, nunc vero Haithebi appellatur.» 



83 

En annan etymologi förekommer bos Robert af Elgin, enligt 
bvilken namnet skulle betyda hamnstad ^ 

Namnet Hsethum eller Hedaby kom snart ur bruk, i 
det att det så småningom undanträngdes af det andra namnet 
Slesvig. Hos Saxo t. ex. förekommer det förra namnet endast 
en enda gång 2. 

Slesvig ligger, säger Adam, vid en arm af det barbariska 
hafvet, som innevånarne kalla Slia, och som vanligen hos 
Adam får epitetet stagnum eller lacus^ Staden är väl be- 
folkad och mycket rik (opulentissima). Om dess handel få 
vi blott veta, att fartyg från dess hamn utlöpa till Sclavanien, 
Suedia och Semlant, ja ända till Grsecia. Emellertid visar 
detta den stora utsträckningen af Slesvigs handelsförbindelser 
på denna tid, då det ännu var en af Nordens viktigaste 
handelsplatser. 

Redan i Ansgarii Vita omtalas staden som en betydande 
handelsort, dit köpmän från alla håll kommo, och af Ottars 
och Wulfstans reseberättelser kan man jämväl se stadens 
vidsträckta handelsförbindelser vid denna tid både mot norr 
och öster. Stadens betydelse berodde hufvudsakligen därpå, 
att här handelsvägarne från norr och öster sammanträffade 
med handelsvägarne från vester och söder, från England och 
uppför Rhen. De härifrån kommande varorna transporterades 
stundom uppför Eider och Treene till HoUingstedt och därifrån 
på vagnar till Slesvig för att där ånyo inskeppas. Jämväl de 
små handelsfartygen släpades samma väg, något som till och 
med vid ett tillfälle berättas om stora ledungsskepp. Van- 



* Hethe, quod lingua Anglica significat portum. Robert af Elgin, 
Yita S. Ganuti. [Lcmgebek, S. R. D. IV s. 258). Jörgensen, Den nord. 
Kirkes Grundl. s. 138. — Namnet Slesvig har staden naturligtvis fått 
af viken, vid hvilken den ligger. Adam IV c. 1. 

' Saaco, ed. Holder 454. 

» Adam IV c. 13; skol. 95, 82. 



84 

ligen torde dock varorna förts landvägen direkt till Ham- 
burg och Ribe^. 

Staden synes ej mycket hafva lidit af de olyckor, som 
ej sällan drabbade densamma 2, och först uppkomsten af nya 
handelsvägar, särskildt genom Lubecks uppblomstring, kunde 
förstöra dess välstånd. 

En af de viktigaste handelsvarorna från de nordiska 
länderna för hvilka Slesvig tjänade som stapelort, synes 
hafva varit de dyrbara pelsverk, som i synnerhet från Sam- 
land hämtades. 

Den andra af de jutska städer, som Adam omtalar, är 
Ripa (Ribe) också en af Danmarks älsta orter. Äfven den 
omtalas redan på 800-talet i Ansgarii Yita^. Jämväl denna 
stad ligger, enligt Adam, vid en vik, som inskjuter från 
Oceanen (alio cingitur alveo, qui ab oceano influit). Någon 
sådan vik existerar som bekant ej numera; dock är det ej 
omöjligt, att en sådan fordom här fanns, då trakten är låg- 
land och ofta öfversvämmar. Sannolikast är emellertid, att 
Adam endast åsyftar Bibeån, som fordom var segelbar och 
bildade en god hamn vid staden, h vilken ligger på en holme 
i floden (cingitur alveo). Äfven Ribe var på Adams tid en 
betydlig handelsort. Man seglade härifrån till Frisia, Anglia 
och Saxonia, ja staden var enl. skol. 96 till och med utgångs- 
punkten för segelfärder ända till Palestina 1 

Den tredje staden var Arhusan (Arhusin, Harusa), det 



* Jörgensen, Den nord. BÖrkes Gr. s. 138. — Jorgensen, Slesvigs 
gamle Stadsret (Årböger f. nord. Oldkynd. 1880). — Chron. Erici regis, S. 
E. D. I s. 162: »Sveno cum tota expeditione Danorum venit Sleswic, et 
adductis inde navibus per torras usque Huchlstieth (Hollingstedt) mag- 
nam partem Frisiae incendio vastavib». (år 1153). 

* Jfr t. ex. Adam, skoL 82. 
' Änsg, Vita c. 32. 

* Xörgensen, Den nord. Kirkes Gr. s. 141. Från Ribe till östkusten 
gingo två vägar, en söderut till Slesvig och en mera nordlig. Båda stötte 
tillsammans med Jutlands gamla häiTäg, som gick från Yiboig till Dannevirke. 



85 

nuv. Aarhus^, som enligt Adams föreställning låg vid sundet 
mellan Jutland och Fy en, och som var utgångspunkten för 
de vanliga sjöfärdema mot öster och norr, till Fyen, Seland^ 
Sconia och Norvegia. 

Den fjärde staden, som Adam omtalar, var Alaburc I. 
Alaburg, det nuv. Aalborg. Det låg invid Danias längst 
mot norr utskjutande udde, och härifrån var den kortaste 
öfverfarten till Nordmannia. Staden var dock utgångspunkten 
för ännu längre färder, ity att enl. skol. 148 man härifrån 
plägade segla ända till Island^. 

Af i det inre Jutland belägna orter omtalar Adam endast 
en^, nämligen Wiberchj äfven denna ett biskopssäte. Denna 
stad, Viborg, i äldre medeltida urkunder ständigt kallad 
Wiberg, låg enl. skol. 99 ungefär midt emellan Aarhusan 
och Wendila, hvilket ju rätt väl stämmer med verkliga för- 
bållandet. 

Hvad norra delen af Jutland beträffar, synes mig Adam 
hafva en klar och riktig uppfattning. Att han, som Giinther 
menar, ej skulle varit på det klara med, huruvida Wendile 
varit »ein Meerestheil, eine Provinz öder eine Insel» är 
fullkomligt oriktigt. Då han i sin ofvannämda skildring 
öfver Jutland omtalar Wendile, räknar han det, hvilket här- 
vidlag naturligtvis var fullkomligt riktigt, som Jutlands nord- 
ligaste udde. Att han för öfrigt var fullt på det klara med 
dess egenskap af ö framgår såväl af IV c. 16 som af skoL 
100 och 101, enligt hvilka Wendila var en af tre delar 
(Wendila, Morse och Thud) bestående ö vid mynningen af 
det Baltiska hafvet. Med hafvet vid Wendile, mare novis- 



' Är — tisi, vid åmynningen. — Öfverfartsoi^ten på Seland var Haervig^ 
fjorden vid Kalliindborg. Jörgensen s. 203, 243. 

* Alaborg är den enda ort på Jutland utom biskopssätena, som 
Adam omtalar. Biskopen öfver Vendila bodde i Vestervig på Thyholm, 
Jörgensen 650. Senare flyttades biskopssätet till Borglum. -- Adam IV 
c. 11: Alaburc, promunctorium Daniae. 

» Adam IV c. 2. 



86 

simum Wendile, menar Adam alldeles tydligt, i likhet med 
skol. 100, det mellan Wendsyssel och det* öfriga Jutland 
liggande vattnet eller den nuvarande Limfjorden ^ och inga- 
lunda, som Giinther menar, Oceanen i norr. 

Jutland bebos, säger Adam, ända inemot våra gränser 
af de danskar, som kallas jutar (Dani quos Juddas appellant). 
De bo söderut ända till Sliam lacum, där den hamburgska 
diocesens område vidtager, och där gränsen för daDskames 
rike fordom gick. Det är således att märka, att enligt Adam 
gränsen såväl mellan biskopsdömenå Hamburg och Sleswig, 
som emellan den danska och saxiska nationalitetoD ej går 
vid Eider utan vid Schlei (och Dannevirke). Adam räknar 
till och med Slesvig för en saxisk stad, belägen vid gränsen 
af danskarnes land 2. För öfrigt må påpekas, att Adam ej 
känner några andra innevånare på den jutska halfön än de 
danska jutarne, och att någon antydan om Nordfriserna ingen- 
städes hos honom förekommer, ehuruväl de nuv. nordfrisiska 
öarne af honom i förbigående omtalas 3. 

Jutland indelades, berättar Adam, af kejsar Otto i trenne 
biskopsstift, Slesvig, Ribe och Aarhus, af hvilka det senare 



* Giinther, s. 25 n. 7. Adam IV c. 1. a Sliasvig in Alabuiig viam. 
Haec est strata Ottonis csösaris usque ad raare noyissimmn "Wendile, 
quod ... ex victoria regis appellatur Ottinsand. Ottos färd giok sålunda 
till Aalborg. Se of van s. 81. 

^ Adam IV c. 13. Skol. 82: »Sliaswig civitas Saxonom Transalbia- 
norum.» Den häftigt omstridda frågan om det slesvigska markgrefekapet 
skall jag ej här söka afgöra. Se härom P. Lauridsen, Voi*t Folks Sydgranse 
(Sönderj. Arb. 1893). Det synes mig dock, som om man från dansk sida 
allt för mycket negligerade Adams uttalanden. Berättelsen om markgref- 
skåpet har han som bekant fått af en dansk biskop, en »vir prudens». Adaif^ 
1 59. Brtsslau, Jahrb. d. deutsch. Reichs unter Konrad II, II 146. 

Eget är, att Adam ej nämner Dannevirke, som redan i Ann. Lauriss* 
808 och sedermera hos Thietmar HT c. 3 utförligt omtalas. Möjligen tänk©^ 
han dock därpå, när han talar om »terminos Danorum, apud Sliasvig olit^ 
positos» (II c. 3). 

^ Adam IV c. 3. Sunt et aliae insulae contra Fresiam et Danistf'^ 
sed nulla earum tam memorabiHs. Om nordfrisemas invandring se ofva^*^ 



87 

dock snart upphörde^, så att blott biskopsdömena i Slesvig 
och Ribe f unnos kvar. Det sistnämda indelade emellertid 
konung Sven med den bremiske ärkebiskopens samtycke 
(auctoritatera suam prsebente arcbiepiscopo) i fyra biskops- 
domen, i Ripa, Arbusan, Wibercb och Wendila, så att på 
Adams tid Jutland bestod af fem biskopsstift. — 

Efter att hafva omtalat ön Farria, hvartill vi senare 
skola återkomma, öfvergår Adam till skildringen af de danska 
öarne och kommer då först till ön Funis (¥jen), 

Funis är, säger han 2, en betydlig ö, (non modica), som 
närmast efter den, som kallas Wendila, träder en till mötes 
vid mynningen af den Barbariska viken (Östersjön). Den 
ligger nära intill Jutland, hvarifrån till densamma på alla 
håll är en mycket kort öfverfart. Mellan Funis och Jutland 
går nämligen 3 ett mycket smalt sund, som inskjuter från 
österhafvet och i en lång båge (longis anfractibus) sträcker 
sig mot norr ända till staden Arbusa, ett af de vanliga 
öfverfartsställena till Fyen. 

Som man ser, är detta en synnerligen träffande skildring 
af Fyens och Jutlands inbördes läge och det dem åtskiljande 
Lilla Belt som Adam med en märkvärdigt god uppfattning 
låter sluta just vid Aarhus. Fyens läge bestämmer han 
närmare så, att om man genom Judland vill begifva sig till 
Funis, har man att gå rakt mot norr, under det den, som 
öfver Funis begifver sig till Seland, får fara mot öster. Häraf, 
liksom redan af kap. 2, är tydligt, menar Lappenberg, att 
Adam förlägger Fyen allt för långt mot norr*. Hvad som 
berättigar till denna slutsats är emellertid svårt att inse, då 



* Adam IV c. 1, 2; Århus stift upphörde mot slutet af 900-talet 
ooh den kraftige Odinkar af Ribe sköter hela norra delen af Jutland. Det 
ftterappiättades omkring 1060. Jörgmsm 408 ff. Tillaeg s. 98. 

» Adam IV c. 4. 

■ AdamlSf c. 1. 

*' Lappenberg, not t c. 4. Han menar antagligen c. 1. om Jutlands 
xxtsträckning. 



88 

Adams ord ju fullständigt öfverensstämma med verkliga för- 
hållandet. Snarare synes Adam att döma af orden i IV c. 
6 (Seland... habet a meridi... Funem) förlägga ön något 
för långt mot söder. 

På Fyen ligger den stora staden Odansue (Odense), 
sedermera på latin vanligen kallad Ottonia, Pyens hufvud- 
stad och sätet för en bisköp; biskopsdömet omtalas redan 
988 (ecelesia Othensunigensis)^. 

Sydost om Fyen ligga, fortsätter Adam, i en krets sju 
mindre öar, som alla äro fruktbara. Af dessa uppräknar 
han flere, nämligen Moyland (Möen), Imbra, Falstra (Falster), 
Lalaiid (Låland) och Langland. De båda förstnämda om- 
talas hos Adam första gången, under det de öfriga möta oss 
redan i Wulfstans reseberättelse 2. 

Af de ifrågavarande öarne ligga, säger Adam, alla utom 
Laland nära intill hvarandra (sibi vicinse), under det Laland 
sträcker sig nära intill slavemas länder 3. 

Med de öfriga tvänne öar, som Adam ej nämner, menar 
han säkerligen de invid Fyen liggande öarne Thorsland 
(Taasinge) och Aeröe. Att han syftat på Alsen, som Lappen- 
berg* menar, är ej troligt, då alla de sju öar han omtalar, 
ligga i en krets, sydost om Fyen. Om Adam kände till 
Als, räknade han den väl sannolikt till Jutland. 

Hvad Adam däremot menar med ön Imbria är svårare 
att afgöra. Vanligen anser man, att härmed åsyftas ön 
Fehmem, ity att denna under den senare Medeltiden i hand- 
lingar ofta bär namnet Imbria. Men denna åsikt, som efldast 



* Jörgensefi s. 239. 

' Langaland, Lseland, Falster. Yitterh. Akad. Handl. VI s. 93, 94:- 
^ Detta synes mig vara den riktiga öfversättningen af Adams ord- 
Laurents öfversättning af . . . itemque aliae omnes sibi vioin» . . . me^ 
»und so alle anderen in der Nachbarschaft befindlichen> ger ingen mening- 

* Lappenberg not. Ännu omöjligare är Giinthers förslag, Amager ^ 
att i stället för aliae läsa Alsey finnes ej heller någon anledning. Oiirt-' 
ther s. 30. 



89 

har till sitt stöd namnlikheten, kan ej gärna vara riktiga 
Först och främst är nämligen att märka, att Adam räknar 
Fehmem, som han jämväl omtalar, till de länder, som höra 
till de hedniska slaverna, under det att Imbria uppräknas 
bland de femton öar, som lyda under danskarnes välde 
(Danorum regnum aspiciunt) och som alla äro kristnade 
(omnesque jam christianitatis titulo decoratse sunt). Dess- 
utom må påpekas, att Adam uppräknar de ofvannämda i 
sydost om Pyen belägna öarne i noggrann ordning från 
öster till vester. Imbria har sin plats mellan Moyland och 
Falstra, hvadan man här i närheten torde hafva att söka 
denna ö*. 

Beträffande Laland säger Adam, att denna ö sträcker 
sig längre in emot slavernas område (interius vadat ad con- 
finia Sclavorum). Lappenberg anser, att Adam här begår ett 
misstag, i det att han förvexlar Låland med Femem \ Häri 
kan jag ej instämma. Femern kan ej åsyftas, då Adam bär 
talar om de danska öarne, och då är det ju fullkomligt riktigt 
att af dessa Låland ligger närmast slavernas land. Att Adam 
ej här begått någon förvexling med Femern framgår för 
öfrigt med all önskvärd tydlighet af kap. 18, där han om 
den senare yttrar, att den är synlig från Aldinburg, liksom den 
som kallas Laland (sicut illa, quae Laland dicitur)^. 

Från Fyen går Adam öfver till ön Seland. Före Adam 
finnes denna ö, så vidt jag kunnat finna, endast omtalad hos 
Thietmar af Merseburg^ under namnformen Selon; dock 



* Ännu besynnerligare är dock den i Lappenbergs not vidfogade 
Vipplysningen, att »prajfecturam Aalborghus* fordom kallades Himbusysel. 

* Om hos Adam verkligen, som Jörgensen (236) och andra mena, 
Xnibria skulle vara Fehmem, så har han åtminstone alldeles fullkomligt miss- 
uppfattat de underrättelser han fått om ön f lån danskt håll. — Bernards 
<s. 78) gissning på vestra delen af Möen synes mera sannolik. 

* Lappenberg not. »In describendo situ Lalandiie enat noster, cum 
liaec rectius de insula Fehmem dixisset.» — Adam IV c. 16. 

* Afst&ndet mellan Oldenburg och Låland är omkring fem mil. 

* Tkietmar I c. 9. 



90 

synes ej Thietmar veta, att den var en ö, då han blott kallar 
den pagus. 

Seland ligger, säger Adam, vid den inre viken af Balti- 
ska hafvet I förhållande till de redan omtalade länderna 
bestämmer han närmare dess läge så, att om man från Fy en 
skall begif va sig dit, får man gå mot öster. Det finnes två 
öfverfartsställen till Seland, det ena från Punis och det andra 
Århasa och båda vägarna äro enligt Adam lika langad Detta, 
jämte uttrycket i kap. 5, där han omtalar Pyen såsom lig- 
gande söder om Seland, visar, att han förlägger detta senare 
något för långt mot norr, ungefär nordost om Fyen och allt 
för nära intill Jutland. — Seland ligger, säger han vidare, 
på lika långt afstånd från Fyen som frän Sconia. Det har 
i vester Jutland med städerna Arhusa och Alaburg samt 
Wendila, i norr det norska sundet (fretum Nortmannise) i 
öster Skåne och i söder Fyen och den slaviska viken (sinum 
Sclavanicum). 

Seland är en mycket stor ö (quantitate maxima). Den 
har en längd af två dagsresor och nästan lika stor bredd, 
hvilket ju tämligen öfverensstämmer med verkliga förhållan- 
det. I det följande, mot nyssnämda ord som det vill synas 
stridande uttrycket »per noctem transitur», skulle man kunna 
vilja se en antydan om, att Seland på midten är mycket 
smalt, såvida icke yttrandet, hvilket jag anser sannolikare, 
bör öfversättas: till Seland falr man öfver på en natt 

ön är ryktbar för sina innevånares tapperhet och sin 
fruktbarhet. Endast i sin norra del är den en ödemark 
(deserta), hvilket ju ännu i dag i viss mon eger sin rik- 
tighet 2. 

Af på Seland belägna orter omtalar Thietmar af Merse- 



I 



* Adam IV c. 5, 4; I verkligheten är afetåndet från Fyen till Se- 
land knappast två miK undor det att afståndet från Århus till Seland (Sj&l- 
lands ödde) är öfver 7 mil. 

* Fcdbe Hansen og Scharling, Danmarks Statistik. I s. 222 fF. 



burgi Lederun (Leire) Danmarks hufvadstad. Här samlades, 
säger han, bvart nionde år i januari månad, vid den tid då 
vi fira Kristi ankomst, allt folket och offrade åt sina gudar 
99 menniskor och lika många hästar samt hundar och tuppar 
i den tron, att dessa skulle göra dem tjänster hos under- 
jordens gudar och försona dem för deras begångna miss- 
gärningar. 

Detta beryktade offerställe förekommer ej omtaladt hos 
Adam. I stället omtalar han det ej långt därifrån belägna 
Rosckald (Roeskilde). Det är, säger han, Selands största 
stad och danskarnes konungasäte (sedes regia Danorum). 
Här låg äfven^ en af konung Harald (Blåtand) grundad, åt 
den heliga treenigheten invigd kyrka, där äfven denne konung 
var begrafven. Denna kyrka, som omkring 1184 blef färdig- 
byggd, är den nuvarande S:t Luciuskyrkan (domkyrkan) som 
i vestra delen af koret har kvar delar af den äldsta bygg- 
naden. 

Om Seland förtäljer Adam vidare, att denna ö är rik 
på guld, som genom sjöröfveri här hopas. Ty, säger han, 
sjöröfvarne själfva, hvilka danskarne kalla vikingar (Wi- 
chingos), de våra däremot askmän (Ascomannos^), betala till 
den danske konungen skatt för tillåtelsen att plundra bar- 
barerna, som i stort antal bo omkring detta haf. Däraf 
händer emellertid också, att de ofta missbruka den frihet, 
som de erhållit gent emot fienderna, gent emot sina egna 



* Tkidmar I c. 9. Tuppar offrades i brist på hökar (»Höknatten»). 
Jörgensen (s. 247) tror ej, att något stort folkblot här egt rum, då något 
sådant ej annorstädes omtalas, utan att Thietmar hit förlagt hvad han hört 
om bloten i Upsala. Detta torde väl emellertid vara en förhastad slutsats. 

' Adam 11 c. 26: ». . . apud Roscald civitatem sepultum est in 
ecdesia, qnam ipse primus construxit in honore Sanctae Trinitatis.» — 
Jämväl konung Sven ligger i denna kyrka begrafven. 

• Adam IV o. 6; II c. 29. »Af de store SMbe som Angelsakseme 
og de Danske kaldte Asker, bleve Vikingeme benaevnte Ascomanni.» 

o 

Steensirup, Normannerne I 353. Jfr Tuxen, De nordiske Langskibe (Arb. 
f. noid. Oldk. 1886). 



92 

landsmän; till den grad trolösa äro de mot hvarandra, och 
utan medlidande säljer den ene den andre,- så snart han 
fångat honom, som slaf (in jus faraulicii) åt en stamförvandt 
eller åt en barbar. 

Denna Adams skildring är i flere afseenden intressant. 
Först och främst visar den, hvilket äfven af många andra 
ställen hos Adam framgår, att vikingayäsendet på hans tid 
var i synnerligen stor blomstring särskildt i det Baltiska 
hafvets farvatten. Vidare är att märka, att sjöröfvareyrket 
utöfvades ej af några fredlösa och landsflyktiga höfdingar, 
utan med den danske konungens medgifvande, och denne 
drog däraf en god vinst. Han hade sålunda intresse af att 
hålla det vid makt, ehuruväl det ej alltid kunde hållas inom 
tillbörliga gränser. Vikingatågen mot Tyskland hade nu i 
det närmaste upphört — det sista som omtalas skedde 1047 — 
och det var hufvudsakligen Venderna som voro utsatta för 
danskarnes plundringar. Dessa voro dock ingalunda svars- 
lösa och många danska städer och byar lades af deras flottor 
i aska^ 

Af Adams ord framgår vidare, att ett af de hufvudsakliga 
ändamålen för vikingafärderna var att röfva människor för att 
sedan sälja dem som slafvar. Slafvar synas i själfva verket 
jämte pelsverk varit den mest kuranta varan på de nordiska 
marknaderna. Slafhandeln, särskildt mot öster, synes för öfrigt 
hafva varit uråldrig. Så långt man känner tillbaka i tiden, 
voro slafvar Svarta-hafs-skyternas hufvudsakliga exportartikel, 
och som af Ibn Foszlans reseberättelse framgår, voro slaf- 
vinnor jämte pelsverk de viktigaste handelsvaror, som ryssarne 
medförde hemifrån för att utbyta mot guld och silfver^. 



* Adam III 50, skol. 82 och annorstädes. 

^ Frährij Ibn Foszlan s. 7, 9 : seine Mädchen und die Schönen 

die zum verhandeln bestimmt sind — — ein Kaufmann zn ihnen ins 
Haus tritt um ein Mädchen zu kaufen. — »Så snart de, berättar Ibn 
Foszlan om ryssame, kommit till ankarplatsen, går hvar och en af dem 
i land, medförande bröd, kött, mjölk och en rusdryck, och går fram till 



Slafhandeln drefs för öfrigt ej blott af svenskarne och 
danskarne utan äfven af saxare och framför allt af Venderna, 
hvilkas plundhngståg in på slaviskt och danskt område hufvud- 
sakligen skedde för att bortsläpa människor i fångenskap. 
På de stora handelsplatserna i Jumne, Aldinburg och annor- 
städes höUos antagligen slaf marknader, likasom förhållandet 
var på andra ställen i Norden, såsom på Brännöarne vid 
Göta elfs mynning ^ — 

Af öfriga i närheten liggande öar omtalar Adam tvänne, 
nämligen Samsö och Sprogö, hvaremot Anholt och Lessö ej 
omnämnas. Den förstnämda ön, Samsö eller Samsa som 
den hos Adam kallas, förlägges mycket riktigt utanför sta- 
den Arhus (qu8B opposita est civitati Arhusin) — Ön Sprogö 
eller, som Adam benämner den, Sproga, ligger enligt skol. 
107 mellan Seland och Funis. Det är en obetydlig ö (in- 
sula parvula); för öfrigt ett vikinganäste (spelunca latronura) 
och en stor skräck för alla förbifarande. Hafvet är här, 
säger Adam, stormigt och uppfyldt af dubbla faror, i ty att 
om man också lyckas få gynnsam vind, kan man dock svår- 
ligen undkomma sjöröfvame^. 

Från Seland öfvergår Adam till Sconia (Skåne). Denna 
provins, hvars namn redan torde träda oss till mötes i de 
gamles Scatinavia, omtalas sedermera i Wulfstans reseberättelse 
under namnet Sconeg såsom ett till Danmark hörande landskap. 



en uppstäld hög träfigur, som hai* ett människoansikte och är omgifven 
af flere mindre dylika. För denne kastar han sig ned och säger: 'O, 
min Herre, jag är från ett fjärran land och har med mig så och så 

många flickor och så och så många sobelskinn jag vill att du 

sänder mig en köpare, som har godt om guld och silfver och köper allt 
för det pris jag begär'.» 

* Adam JU c. 25. Montelvus, Sveriges Hednatid och Medeltid s. 
305, 6. 

' Adam IV c. 16, 4. Hvad Adam menar med den sjunde ön, 
som ligger intill Seland torde vara osäkert. Lappenberg tar för gifvet, 
att Adam menar den förut omtalade Sprogö. Af uttrycket adkceret skulle 
man dock snarare tänka på Amager eller någon af de Seländska halföame. 



94 

Huruvida Wulfstan kände till dess fastlandsnatur, kan man 
ej med säkerhet se, men sannolikt är, att han det gjorde. 
Konung Albert hade i alla händelser kunskap därom ^ 

Sconia, hvars namn Adam härleder af ordet skön *, ligger 
enligt hans framställning öster om Seland, mot hvilket det 
sträcker en udde, hvarmed menas Skånes framskjutande nord- 
vestra del"*. Från Seland till Sconia finnas många öfver- 
f arter, den kortaste vid Halsinpurgh (Helsingborg) som äfven 
ligger inom synhåll*. Här är ett vanligt tillhåll för vikingar 
(familiare latibulum pyratis), och här pläga ofta utkämpas 
sjöslag mellan Nordens konungar 0. 

Sconia är Danmarks bortersta del. Det är i det när- 
maste en ö (fere insula), i det att det på alla håll omgifves 
af hafvet förutom i öster, där det med en landtunga fast- 
hänger med fastlandet. Här går gränsen mellan Sweonia 
och Dania. Adam förlägger nämligen, som vi äfven senare 
få se, Sverige ej norr utan öster om Skåne, hvilket bland 
annat beror på hans oriktiga uppfattning af det Baltiska 
hafvets hufvudriktning. 

Skåne är, säger Adam, dubbelt så stort som Seland, 
hvilket han sluter däraf att det har dubbelt så många kyrkor 
som denna ö. Skåne har nämligen enligt Adam ej mindre 
än 300 kyrkor, under det att Seland skall hafva hälften och 
Fyen tredjedelen så många. 

* Han talar nämligen om »North Dene, aigther ge on them maran 
landuni (fastlandet) ge on them iglandum.» Porthan s. 54. 

* Adam IV c. 7, Sconia est pulcherrima visu Daniae provintia, 
unde et dicitur. 

^ Adam IV c. 5. Ab ortu respicit promunctorium SconisB. 

* Adam IV o. 7; II c. 38. Man har af Adams ord dragit den 
slutsatsen, att han själf varit vid Sundet och sett Helsingborg. Ehuru 
hans ord ingenting bevisa, synes mig saken ej osannolik, helst som ut- 
trycket återupprepas. Dessutom må påpekas att Adams kännedom om 
Skåne är betydligt sämre än om Öame. 

^ Sjökrig är enl. Adam det vanliga stridssättet bland Nordens folk. 
Adam, II c. 28. Jfr häremot Steenstrup, Normannerne 1 262 fF. — I sundet 
vid Helsingboi^ förlägger Adam också det s. k. Svolderslaget (Adam II c. 38). 



Skåne är för öfrigt Danmarks vackraste landskap; det 
är väl befolkadt, fruktbart och rikt på handelsvaror. På 
gränsen mot Sueonia finnas emellertid djupa skogar och 
branta berg, öfver hvilka man nödvändigt måste färdas, då 
man från Skåne skall begifva sig till Gothia, så att man, 
säger Adam, är tveksam, huruvida det är lättare att genom 
att trotsa farorna till sjös undvika farorna till lands eller 
om man skall föredraga de senare framför de förra. 

Det svenska landskap, hvartill Skåne gränsar, är enligt 
Adam^ Westragothia, hvadan han här tydligen till Skåne 
räknar jämväl Halland. Med det förhållandet, att Skåne i 
Norden brukades i tvänne bemärkelser, dels som själfva 
Skåne och dels som de skånska landskapen öfverhufvud, 
synes Adam ej hafva varit fullt på det klara, hvilket säker- 
ligen i sin mon bidragit till hans missuppfattning om Skånes 
och Sveriges inbördes läge 2, 

Skånes hufvudstad (civitas prima, metropolis) är staden 
Lnindona (Lund), hvilken stad enligt skol. 111 konung Knut 
bestämt till en medtäflerska åt det brittanniska Lundona 
(London). Här var sätet för biskopen öfver Skåne, sedan detta 
efter biskop Avoccps död skiljts från Selands biskopsstift 3. 
Af öfriga i Skåne belägna orter omtalar Adam jämväl DaU 
boia (Dalby) förut ett biskopssäte, numera ett under Lunda- 
biskopen lydande prosten för efter klosterregel lefvande bröder 
(prsepositura fratrum regulariter viventium)*. 



» Adam IV c. 23. 

* Jfr SaocOj Pnef., som omtalar Halland och Blekinge som två frän 
Skåue utskjutande armar; s. 638 omtalas» nemus quod Hallandiam a Gothia 
secemit.» 

» Adam skol. 111, 113; IV c. 9; 8. Enligt skol. 113 ligger Lun- 
dona lika långt från hafvet som från Dalby, hvilket väl stämmer med 
verkliga förhållandet — Om Knuts planer Jörgensen 457. 

* Adam IV c. 8, 9. Jörgensen 655. Med fratres regulatriter vi- 
yintes menas prester, som lefde enligt vita canonica. De bodde tillsam- 
mans vid katedralen, hade gemensamt dormitorium och refectorium, be- 
stämd dagordning och gemensam kapitelläsning (domkapitel). 



96 

1 sammanhang med framställningen af biskop Eginos 
missionsverksamhet bland hedningarne omtalar Adam tvänne 
under Danmarks välde lydande folk. Det första af dessa är 
Pleicani eller Blekingarne, som genom Egino blifvit omvända 
till kristendomen. Blekinge omtalas, som vi ofvan sett, redan 
under det nionde århundradet i Wulfstans reseberättelse 
(Blecingég), ehuru såsom ett till Sverige (Sveon) hörande 
land; men då det sedermera under det elfte århundradet 
framträder i historien hör det till det danska riket. Orsaken 
härtill är säkerligen att söka just i Eginos missionsverksam- 
het. Då blekingarne nämligen blefvö kristnade genom biskopen 
i Lund, var det klart, att denne, i synnerhet då det var en 
så kraftig personlighet som Egino, skulle söka att bringa 
dem i icke blott kyrklig utan äfven politisk förbindelse med 
Lunds stift och därigenom med Danmark ^ 

Sannolikt var förhållandet detsamma med ön Bornholm, 
Hulmus eller Holmus, som den af Adam kallas, hvilkeu ö 
jämväl omtalas som föremål för Eginos missionsifver. Äfven 
Bornholm omtalas först i Wulfstans reseberättelse likasom 
hos konung Alfred, men hör ej heller den till Danmark utan 
har sin egen konung. — ön var enligt Adam belägen nära 
intill Skåne och Götaland (Sconise ac Gothise proxima). Att 
han förlägger den nära Götaland beror väl på en slutsats 
däraf att ön låg något östligt från Skåne och enligt Adam 
Skåne omedelbart mot öster följdes af Gothia. — Bornholm 
är enligt Adam Danmarks ryktbaraste hamn och en säker 
uppehållsort för de fartyg, som pläga utlöpa till barbarernas 
länder och till Graecia*^. 



' Att Blekings skiljande fi*ån Sverige härigenom föranleddes anser 
äfven Rydberg^ Sveriges Traktater I s. 55, Den slutliga gränsregleringen, 
som omtalas i en codex af den äldre vestgötalagen, skedde säkerligen mellan 
1060 — 1056 under Emund Slemmes och Sven Estridssons regeringar. 

^ Att namnet Bornholm står i något slags sammanhang med Bur- 
gundema är föga troligt. Snarare torde det betyda holmen med de inånga 
borgame. Jörgensen 765. — Adam IV c. 8, 16. 



97 



VII. 



Baltiska hafvet och kringliggande länder. 

Efter att hafva lemnat Dania kommer Adam i kap. 10 
till sin skildring af det Baltiska hafvet, hvarmed han, som vi 
strax skola se, menar ungefär nuvarande Östersjön med 
Kattegat och Skagerak. 

Beträffande de äldre uppgifterna om detta haf få vi 
hänvisa till framställningen i kap. II. Vi påminna här endast, 
att namnet Östersjön (Ostsee) först förekommer hos konung 
Alfred, och det är tydligt, att äfven Adam, tvärt emot Giinthers ^ 
påstående, väl kännt till detta namn *, ehuruväl det icke är 
det hos honom vanligast förekommande. Det namn, som han 
mest använder, är som nämdt det Baltiska hafvet, mare halti- 
eimi ®, hvilket namn hos honom först förekommer. Det kallas 
så, säger han, af innevånarne, emedan det likasom ett bälte 
(in modum baltei) sträcker sig långt inåt landet. Denna namn- 
förklaring synes i och för sig ej osannolik. Namnet skulle i 
så fall hafva uppkommit i sydvestra delen af Östersjön, där 
ännu Bältena skulle vara en kvarlefva af det forna namnet. 
•Sannolikare synes dock härledningen från det fornpreuss. 
lett och litth. haltas, hvit, enligt hvilken namnet skulle be- 
tyda hvita hafvet och härstamma från den sydöstra kusten 
af Östersjön*. 

Jämväl flere andra namn på detta haf förekomma hos 
Adam. Det kallas äfven, säger han, efter de vid dess kuster 



* OiintheTy Adam v. Bromen s. 31, har funnit Östei*8jöns namn föi-st 
en karta af år 1555. Frankiska annaler omtala vid år 808 Östersjön 
under namnet Ostarsalt. Se ofvan s. 32. 

* Adam II c. 15 — »mare quod rocant orientale», skol. 115. 
■ Eller »sinus Balticus» Adam lY c. 10. 

* Jfr Sckafartk, Slav. Alt. I 451 ff. 

7 



98 

boende folken det barbariska eller skytiska hafvet, (mare bar- 
barum seu pelagus Scithicum). Det är också, enligt Adams 
åsikt, på detta haf och dess kuster, de gamle syfta, då de 
tala om de skythiska eller meo tiska träsken, Geternas öde- 
marker eller den skytiska stranden K Denna olyckliga för- 
blandning af Östersjön med de gamles Paludes Meotides, så 
mycket mer i ögonen fallande, som den knappast förr än hos * 
Adam förekommer, har på Adams hela framställning utöfvat 
ett ödesdigert inflytande, ity att, som vi sedan få se, på den- 
samma beror större delen af de misslyckade identifieringar 
af samtida folknamn med från antiken hämtade, som hos 
Adam förekomma 2. 

Vid sin framställning af det Baltiska hafvet anknyter 
sig Adam till Einhards ofvannämda skildring i Vita Caroli, 
(c. 12). Likasom denne betraktar han detsamma såsom en 
mot öster inskjutande vik af Vesterhafvet Einhards uppgift, 
att dess längd var okänd, finner Adam bekräftad af en sjö- 
färd, som gjorts af den danske jarlen^ Ganuz Wolf* och 
Harald, nordmännens konung. Dessa hade nämligen, berättar 
han, på en mödosam väg och under stora faror för sin följe- 



^ Adam IV c. 20; 10; sköl. 115. De olika namn Adam här anför 
äro hämtade från diverse olika håll, såsom från Martianus, Orosius, So- 
linus och Yirgilius. 

' Adams mening är natui'ligtvis icke, som Ountker (s. 32) tror, att* 
Östersjön sträcker sig ända tUl de maeotiska träsken, utan han anser 
dem vara fullt identiska. 

^ Adam H c. 16; IV c. 10; 11. — Det stundom i påfvebref före- 
kommande ordet satrapa är för öf rigt i Vesterlandet mycket sällsynt. I Öster- 
landet lär det aldrig förekomma. DöUinger, Papstfabeln s. 63. Då 
konung Ethelred använder satrap?e i st. f. ealdormanni, synes mig jarl 
vara en sä godt som ordagmnn öfversättning af ordet. Jfr också Steen- 
sirupj Normannerna I s. 283. 

* Konung Svens trogne anhängare Ulf Jarl, som efter ett tåg till 
Galizien i Spanien kallades Galizie-Ulf. Muneh, Det norske Folks Hist- 
II s. 19. Lappenbergs förmodan, att Ganuz Wolf skulle betyda »Gamul 
Wolf, "Wolf der Alte är således säkerligen oriktig. — Om det ifråga- 
varande sjötåget är för öfrigt ingenting bekant. 



slagare undersökt detta hafs utsträckning, men genom de 
dubbla förluster som tillfogats dera af vindar och vikingar, 
blifvit modfällde och tvungits att återvända. Emellertid för- 
säkra danskarne, tillager han, att detta hafs längd ofta ut- 
forskats af flere, och att några efter en månads segling med 
gynsam vind från Efania framkommit till Ostrogard i Ruzzia. 

Hvad det baltiska hafvets bredd beträffar, anför Adam 
också Einhards ord, att den ingenstädes öfverstiger 100,000 
passus. Detta, säger Adam, kan man också se vid dess 
mynning. Denna, hvilken Adam räknar mellan Jutlands 
nordliga udde och den Bohuslänska kusten (Göta Elfsmyn- 
ningarne)^ är nämligen så smal, att man med lätthet på en 
dag eller en natt kan segla från Alaburg eller Wendila i 
danskarnes land till det norska landskapet Wiken (Wig, civi- 
tatem Nortmannorum) 2. 

Inom danskarnes område sträcker detta samma haf, 
säger Adam 3, sina armar vida omkring, med hvilket uttryck 
han tydligen syftar på de vidlyftiga farvattnen omkring de 
danska öarne. Först vid Goternas land, hvilka bo midt emot 
Willzerna, drager det sig åter tillsammans. Men därpå ut- 
breder det sig desto mera ju längre det tränger in i landet. 

Det kan ej nekas, att denna Adams skildring af det 



^ Adam VI c. 11. Inter Alaburc, promunctorium Danise, scopu- 
losque Nortmanniae». — Såväl af den korta öfverfarten som af åtskilliga 
andra omständigheter (jfr Adam IV c. 30, 32; skol. 126) är klart, att 
Adam här räknade Baltiska hafvets böljan och man skulle sålunda kunna 
saga, att han strängt taget ej räknade Skagen-ak till det Baltiska hafvet. 

* Adam IV c. 11 och 32. Likasom på ett par andra ställen har 
Adam här förvexlat stad och landskap. Att med Wig åsyftas det norska 
landskapet Viken, och ej som Lappenberg (not) och efter honom Giinther 
med flere anse, en vik vid Tönsberg, torde vara öfverflödigt att påpeka. 

■ Adam TV c. 11. »Egressus limitem Danorum» synes mig så- 
lunda böra öfversättas, då egredi jämväl kan betyda beträda. Laurents 
öfvereättning »sobald es iiber das Gebiet der Dänen hinaustritt», blir menings- 
lös. — QmUhers mening (s. 31), att Adam tänkt sig en tudelning af Öster- 
sjön med en arm åt non* och en åt söder, saknar hvarje stöd. 



100 

baltiska bafvet i det stora hela är träffande, och de missupp- 
fattningar, hvartill han gör sig skyldig, synas hufvudsakligen 
bero på en allt för stor pietet mot Einhard. Så har han 
säkerligen från denne fått sin föreställning om den svenska 
östersjökustens öst-vestliga sträckning, på hvilken återigen 
tydligen beror hans åsikt om hafvets sammandragning mellan 
Goternas och Wilzernas land samt åtskilliga andra oriktig- 
heter, hvartill vi senare skola återkomma. 

För de olika delame af det baltiska hafvet har Adam 
särskilda namn. Så talar han om den inre viken af det 
baltiska hafvet (sinus interiör maris Baltici)^ hvarmed han 
menar det öster om Seland belägna hafvet, således den egent- 
liga Östersjön. Det emellan jde danska öarne och slavernas 
land liggande hafvet ger Adam efter dessa senare namnet 
den slaviska viken, sinits Sclavanicus, och det norr om Se- 
land belägna farvattnet kallar han Norgessundet, fretutn Nord- 
mannice, hvilket sålunda noga motsvarar det nuvarande 
Kattegat 2. 

Då Adam sedermera öfvergår till framställningen af de 
vid det baltiska hafvet boende folken, utgår han likaledes 
ifrån Einhards ord, som han därpå närmare utvecklar. På 
den norra kusten af det baltiska hafvet, säger han^ möter 
oss först Nortmannernas land, därpå framskjuter det danska 
landskapet Skåne, hvarefter följer ett vidsträckt land, som 
Goterna bebo ända till Birca. Därefter herska Sveonema 
öfver ofantliga områden ända till kvinnornas land. öster* 
om detta omtalas så fem andra folk, om hvilka vi strax skola 
tala, och slutligen kommer han till Buzzia, som ligger vid 



* Adam R^ c. 5. 

' Noricum fretum, det norska sundet, kallar äfven Saxo (ed. Holder 
8. 4) vattnet mellan Danmark och Norge. 
» Adam lY c. 12; 14. 

* Supra, Så ofta detta ord hos Adam betecknar ett väderstreck, 
torde det alltid böra öfversättas med östor, då tidens kartor vanligen ^a 
en östlig orientering, bei*oende på föreställningen om paradisets läge o. s. v. 



101 

ändan af den baltiska bafsviken (in qua denuo finem habet 
ille sinus). 

Bedan af denna framställning är det tydligt, att Adam, 
i olikhet med hvad Gtinther^ anser, är fullt på det klara 
med Skandinaviens landsammanhang med Europa och ännu 
tydligare framgår detta af hans ord i kap. 15. »Också för- 
säkra, säger här Adam, de, som äro bekanta med dessa trakter,, 
att personer från Sveonia på landvägen framkommit ända till 
Grsecia. Men, tillägger han, de barbariska folk, som bo i 
de mellanliggande länderna, utgöra ett hinder för dylika 
resor, hvarföre man hellre till sjös gör denna farliga färd.» — 

Om de vid det Baltiska hafvets södra kust boende 
danskarne och slaverna vester om Öder hafva.vi redan talat. 
Vi skola nu öfvergå till de folk öster om denna flod, hvilka 
Adam omtalar. 

Närmast på andra sidan om Öder träffa vi då först på 
Pmnerani, pomrarne, ett Ijechiskt folk, hvars namn här för 
första gången omtalas 2. Därpå följer Polanemas vidsträckta 
land, som jämväl gränsar till Böhmarnes och Preussarnes 
samt. i öster till Byssarnes land, Buzzia eller Grsecia, om 
hvilket vi strax skola tala. Dessförinnan skola vi dock om- 
hämna trenne i det Baltiska hafvet nära intill slavernas land 
liggande öar, som Adam omtalar. 

Den första af dessa öar är Fembre, hvilken ligger midt 
emot Vagrernas land (opposita est Wagris), så att den kan 



* Oimiher, Adam v. Br. s. 32. Däremot är jag fullkomligt ense 
med denne författare därom, att det »åtminstone är mycket tvifvelaktigt> 
huruvida Adam haft kunskap om Ottars kringsegling af Nordkap». 

» Adam lY c. 13; skol. 15, 18; Nestor c. 3; Schafarilc II 380 ff. 
Namnet kommer af po, vid, och morje, haf, och betecknade sålunda kustbor. 
Se Herbords Vita Ottonis II c. 1. Flere orter i Pommern omtalas före 
Adam, så t. ex, hos Thietmar (IV c. 28; VII c. 52) det vid hafvet be- 
lägna (salsa) biskopssätet Chotberg, hvars biskop då var Reinbern, som ej blott 
uppbränt afgudabilderna i landet, utan äfven renat det af dämoner be- 
bodda hafvet^ i det att han i detsamma utkastat fyra med helig olja 
begjutna stenar. 



102 

ses ifrån Aldenburg^ Denna ö, i hvilka åtskilliga forskare 
trott sig igenkänna den af Tacitus omtalade Nerthusön, be- 
boddes på Adams tid af slaver, enligt Schafarik af Vagrisk 
stam, hvilka voro fruktade som grymma sjöröfvare*. 

Så var äfven förhållandet med innevånarne på den andra 
öh Reune insula, Rögen. Denna ö, som också af åtskilUga 
förmodats vara identisk med Nerthusön, omtalas under Medel- 
tiden första gången i en urkund af år 946. Sedan omtalas 
Euanerna af Widukind och andrå som ett mycket tappert 
mäktigt folk. Så äfven hos Adam 8. Ranerna ellet Runerna, 
hvilka innehafva den midt emot Wilzemas land ej långt ifrån 
staden Jumne och nära intill floden Peene belägna ön Reune, 
äro, säger han, det tappraste folket bland slaverna. De äro 
också de enda, som styras af en konung, och det är faststäldt 
(lex est), att intet utan inhämtande af deras mening får före- 
tagas i offentliga angelägenheter (de publicis rebus). För- 
hållandet var nämligen det, att Rugierna, hvilka en tidlydt 
under danskarnes välde ^, under sin konung Kruto eller Kruko 
i senare hälften af 1000-talet blifvit det mäktigaste af de 
vendiska folken och såväl Obotriterna som Wilzerna hade 
underkastat sig denne konungs öfvervälde och erhöllo af 
honom hjälp såväl mot danskarne som mot saxarna. Enligt 



^ Femem (femoije, i hafvet) lades af Harald Blåtand till Danmark 
och' kom att lyda under Odense stift. Jih-gensen 237. — Afst&ndet mellan 
Oldenburg och Fehniem är knappa två mil. 

* Schafarik II 589. Adam IX c. 18. »Båda dessa öar (Fehmem 
och Riigen) äro uppfyllda af de grymmaste sjöröfvare. De skona ingen 
förbifarande och döda alla, som andra bruka sälja till slafvar.» — Deras 
sjöröfverier voro sålunda ej, som eljes var vanligt, hufvudsakligen riktade 
på att röfva slafvai*. Till stor del var det hämdetåg mot danskame. 

•* Schafarik II 573 (mare Rugiauomm). — Widtikind III c. 54. — 
Adam lY c. 18, skol. 117; II c. 19. 

* Jfr Langehek S. R. D. II s. 156. Barthold, Riigen u. Pommern s. 
391. Oiesebrecht, Wend, Gesch. II 108 ff. Att Cruto var från Riigen 
har man betviflat. Adams oi-d synas mig emellertid otvif velaktigt visa detta. 
Se dock Fock, Riigensch-Pommersche Geseh. s. 4. 



103 

Adams framställning berodde Rugiernas inflytande till en 
väsentlig del på deras ifriga afgudadyrkan. »Ty», säger 
han, »till den grad fruktas de på grund af • sitt för- 
troliga umgänge (familiaritas) med gudarne eller rättare 
djäftarne, (dsemones), som de dyrka med vidlyftigare cere- 
monier (majori cultu) än de öfriga folken.» I själfva verket 
stod det vid Gottskalks död 1066 uppflammande national- 
hatet mot saxarne i det närmaste samband med en hednisk 
reaktion gent emot kristendomen. Under inflytande häraf 
torde också den ledande stammens förnämsta helgedom, det 
ryktbara Arkona på Riigen, den fyrhöfdade Svantovits tempel, 
hafva vunnit sitt stora anseende bland Venderna, och då 
ungefär samtidigt det Rethariska förbundet förlorade i bety- 
delse bredvid det nya förbund, som leddes af Rugierna, fördunk- 
lade snart Arkonatemplet Rethrehelgedomens urgamla glans \ 
Den trödje af de intill Slavernas land liggande öarne 
är Semland (illa quae Semland dicitur), hyilken ligger intill 
Ryssarnes och Polanernas land (contigua Ruzzis et Polanis). 
Den bebos, säger Adam 2, af Sembi eller Pruzzi, mycket 
men nisko vänliga menniskor, som alltid pläga skynda till deras 
hjälp, som äro i fara på bafvet eller hotas af sjöröfvare. På 
guld och silfver sätta de föga värde, men hafva öfverflöd 
på utländskt pelsverk, hvars lukt i vår värld infört hög- 
modets dödsbringande gift. Dessa däremot sätta på detta 
intet värde, som det synes mig, till vår förödmjukelse, vi 
som anstränga oss att med rätt eller orätt förvärfva en herme- 
linsklädnad (vestem marturinam), såsom om det vore den 
största lycka. Dessa däremot gifya oss sådana dyrbara 
pelsverk i utbyte mot klädnader af linne, som vi kalla 



* Jfr Adam III c. 49 ff. — Förmodligen sjönk Rethi-ehelgedomens 
anseende mycket genom biskop Burchards af Halberstadt krigståg 1068. 
Han framträngde härjande dit och bortförde ur helgedomen den heliga 
hästen, på hvilken han under återresan till Saxen red. Bertholds Chron. 
1067. Armal. August. 1008. 

» Adam IV c. 18. 



104 

faldone^ — Om detta folks seder kunde man säga ännu 
mycket mera lofvärdt, om de blott hade tron på Kristus. 
Men hans förkunnare förfölja de med stor vildhet. Ända 
till denna dag förvägras den, som reser bland dem, ehuru 
de eljes ej sky gemensamhet med de våra, endast tillträde 
till deras landar och källor, emedan de tro, att dessa orenas 
genom besök af de kristna. De använda kött af hästar 
(jumentorum) till föda och deras mjölk och blod som dryck, 
och det .säges, att de af denna skola berusa sig. — För 
öfrigt vilja de, skyddade som de äro bakom sina otillgäng* 
liga träsk, ej tåla någon herre ibland sig. 

Yid denna Adams skildring - af preussarne och deras 
land skola vi nu något stanna. Som vi ur det föregående 
påminna oss, omtalas de preussisk-litthauiska folken vid syd* 
östra Östersjökusten mycket tidigt under namnet Aestier eller 
Ester. För att ej nämna Pyteas Ostiäer, som ehuru säker- 
ligen med orätt med dessa identifierats, omtalas de af Tacitus 
under namnet Aestu och sedermera gång efter annan under 
detta namn. Så omtalas hos Einhard Haisti, och ännu vid 
slutet af det nionde århundradet känner ej Wulfstan på 
preussarna något annat namn än Ester. Det inhemska 
namnet Pruzas, Prusai möta vi emellertid i detta samma 
århundrade för första gången, så vidt jag kunnat finna, hos 
den bajerske geografen ^ och sedermera i juden Ibrahims 
reseberättelse. Efter denna tid blir detta namn i litteraturen 



* Texten har laneis, hvilket dock toixie böra vara lineis, då Mr 
säkerligen är fråga om linnetyg. Jfr Blume^ Quellensätze zur Greschichte 
Unseres Volkes II 209. Jag vill här erinra om Ibrahims och Helmolds 
(I c. 38) berättelser, enligt hvilka linnetyg synes ha varit ett slags gång- 
bart mynt ibland slavema. — Faldon = tyg* t fälten, veck. Oraff, altd. 
Spmchschatz lU 514. Lappenberg^ not. 

^ Således ej som MuUenhoff II s. 14 menai', först i Adalberts Vitae. 
Om namnet Preussare se Schafarik U s. 641. MiiUenhoff anser, som 
det synes med orätt, namnet ej vara inhemskt utan slaviskt — Huruvida 
Ptolemaei Phi-ugundioner äro identiska med Preussarne, synes mig mycket 
problematiskt. (Schafarik II 643. MiOlmhoff II 30). 



vanligt Så förekommer det hos Thietmari, i biskop Adal- 
berts af Prag lefvernesbeskrifningar och hos Adam. Hos 
denne förekommer visserligen också namnet Estland, ehuru 
i en alldeles ny betydelse. Det betecknar ej längre preus- 
sarnes utan de finska Esternas land. 

Något särskildt namn på det af preussarne bebodda 
landet förekommer ej hos den bajerske geografen^ som blott 
om deras land säger, att det på alla håll har större ut- 
sträckning än afståndet är mellan Enns och Rhen^. Wulf- 
stan ger, som vi hafva sett, åt den intill Weichsel liggande 
delen af landet namnet Witland, men hos Adam förekommer 
ej detta utan i stället namnet Sémland (Samland). Enligt 
hans uppfattning är detta, som vi sett, en ö, hvilket så till 
vida är riktigt, som Samland genom Pregel och Deime på 
alla håll omslutes af vatten. Och att Adam ej ansåg preus- 
sarnes land vara en ö i egentlig mening, framgår af hans 
ord med ganska stor tydlighet^. Iluruvida Adam kallar 
hela eller blott en del af det af preussarne bebodda landet 
för Semland, framgår däremot ej fullt tydligt. Uttrycket 
Sembi vel Pruzzi synes tala för det förra. 

Hvad i öfrigt beträffar Adams skildring af preussarne 
må påpekas, att han — tvärt emot Gunthers mening — i 
likhet med såväl de antika författarne som Wulfstan och 
Ibrahim bestämdt skiljer mellan Preussarne och slaverna*. 

Om de förra har Adam mycket bättre tankar än om 
de senare, hvilket väl bland annat beror på, att saxarne med 
dem eiKlast stått i fredlig beröring. Som vi se bland annat 
af Wulfstans reseberättelse, hade redan länge handelsför- 



* Tkiämar IV c. 19, VI c. 58. Johannes Canaparius, Vita Adal- 
berti c. 27: Pruzi, hvilkas gud är buken. 

* Bruzi plus est undique quam de Enisa ad Rhenum.» 
» Adam, skol. 15; II c. 19. 

* Qwdher, Adam v. Br. s. 21 n. 1. — Adam II 18 i-äknar Pola- 
nemas men ej preussames land till Sclavania i vidsträckt mening. Adam 
1 c. 62 talar om Sclavorum ac Semborum näves. 



106 

bindelser med preussarne egt rum, och på Adams tid synes 
handeln hafva varit mycket liflig. De bytesvaror, som Adam 
omtalar, voro å saxarnes sida linnétyg och å preussarnas 
pelsverk, sannolikt förekom äfven vax, honung och fisk, 
hvilket senare jämväl var en af slavernas viktigare export- 
artiklar ^ — Handeln var helt och hållet byteshandel, då 
preussarne ej voro begärliga efter ädla metaller*, hvilket 
vittnar om deras föga utvecklade kultur. Det är för öfrigt 
af intresse att jämföra Adams skildring af preussarne med 
Wulfstans. Wulfstan berättar nämligen om många städer 
(burh), som alla styras af en konung, omtalar en rik adel 
jämte de fattige och trälarne. Ehuruväl t ex. uttrycket 
städer ej får fattas så bokstafligt, tyder denna berättelse på 
andra samfundsförhållanden än de, som Ibrahims och Adams 
skildringar synas förutsätta. Här synas nämligen samfunds- 
förhållanden varit mycket upplösta. Man torde ej misstaga 
sig, om man antager, att de täta anfallen af skandinaviska 
vikingar, hvarom Ibrahim berättar, till detta förhållande ut- 
gjort en bidragande orsak ^. — Preussarnes stora hjälpsamhet 
mot dem som råkat ut för sjöröfvare, berodde väl äfven på 
nödvändigheten att skydda sig själfva mot denna landsplåga, 
för hvilken de voro så svårt utsatta. Aestierna skildras 
för öfrigt af nästan alla författare som ett mycket freds- 
älskande folk. 

Bruket att dricka stomjölk omtalas jämväl af Wulfstan*, 
som säger, att denna dryck användes af konungen och de rika- 
ste männen under det att de fattige och trälarne druckö mjöd. 



^ Se Wulfstans reseberättelse (Porthan s. 99) och Herbord, Ottos af 
Bamberg lefverne II c. 41. 

^ Se of van o. Mynt brukade Liutizerna ledan under Ottonerna, 
och på Otto af Bambergs tid omtalas sådant hos Pomrame. Det var ej 
inhemskt utan saxiskt eller polskt. 

^ »Ofta komma, säger denne, vesterifrån ryssame öfver hafvet för 
att plundra deras land.» — Om danskarnes krigståg till Samland undor 
Harald Blåtand berättas utförligt af Saxo. 

* Porthan s. 100. Däremot ej hos Ibrahim. 



107 

Om preussarnes utseende berättar Adam, att de hafva 
rödlett hy (facie rubea) och långt hår (criniti) samt äro 
cendei. Det är ej lätt att med bestämdhet af göra, hvad 
Adam med detta uttryck afser. Närmast till hands ligger 
det väl att antaga, att hän här kommit in på fablernas om- 
råde, men då han tillika tillägger preussarne rödlett hy är 
det sannolikare, att han blott åsyftar deras blå ögon^. 

Längst i öster vid slutet af den baltiska haf sviken ligger 
Ttuxxia eller Orceda, hvilka namn af Adam omvexlande an- 
vändas om det ryska riket, det längst bort belägna och 
största af de slaviska länderna (ultima vel maxima Winulo- 
rum provintia). Att Adam om Ryssland och Ryssarne an- 
vänder namnet Grsecia och Graeci, har man ansett bero 
därpå, att de tillhörde den grekiska kyrkan, hvars medlem- 
mar under Medeltiden likaväl som nu plägade kallas greker 2. 
Saniiolikare är emellertid, att saken beror på en annan om- 
ständighet, i det att namnen Gardariki och Grikland eller 
Girkland och ännu mera adjektiven gerdskr och griskr för- 
vexlades, hvilket gick så mycket lättare, som länderna lågo 
åt samma håll. I de nordiska sagorna kallas därföre ofta 
de sora blott besökt Gardaiike för Greklandsfarare. Säker- 
ligen har Adam sålunda från skandinaverna fått detta namn 
Grarcia, som han om Rvssland använder 3. 



* En sådan användning af epitetet ceruleus är för öf ngt ej heller för 
det klassiska latinet främmande. Hor, Epod. 16: 7. Maiiialis 11, 54. 

* Adam (III c. 26) använder också stundom greker i denna be- 
märkelse. Så gör äfven t. ex. förf. af Eulogium Historiaiiim omkiing 
1366, som talar om »grekernas kult, hvilken föga skiljer sig från judames, 
hvarför apostelen sagor: Här är ingen åtskilnad mellan jude och grek!» 
Scriptores rer. Britt. 9, II s. 41. Man bar trott, att Adam med Grsecia 
menar det grekiska riket och därför slutit af Ad. IV c. 15 till en vatten- 
förbindelse mellan Östersjön och Svaiia Haf vet. — Kretschnierj Die Ent- 
deckong Amerikas s. 84. 

' Jfr Schafarik II 96. Heyd^ Gesch. des Levantehandels I 84. 
Thomsen, Ryska Rikets grundläggning s. 76. Namnet Grajcia användes 
naturligtvis af Adam oekså om det byzantinska riket. Adam III c. 31. 



108 

Det andra namnet Ruzzia och Buzzi^ är hos Adam 
redan uteslutande fäst vid det stora slaviska riket i öster 
och brakas hos honom sålunda alcbi^ om skandinaverna. 
Om dessa användes namnet rus, som vi hafva sett, ännu af 
juden Ibrahim, som dock äfven omtalar andra rus såsom 
ett från norden invandradt, med slaverna uppblandadt och 
sUwi^skt språk talande folk, som bodde öster om det polska 
riket ^. I förbigående må anmärkas, att det vill synas, som 
man i allmänhet förlade den svenska kolonisationen af de 
slaviska länderna i sydost till en alltför sen tid. Ibrahim 
omtalar dem redan, som nyss nämts, som slaviserade och 
redan omkring 100 år förut omtalas de af den bajerske 
geografen som ett i dessa trakter bofast folk, hvilket sanno- 
likt ej skulle skett, om de tämligen nyss dit invandrat Att 
rus redan långt före 860-talet här slagit sig ned framgår 
för öfrigt af den äldre ryska krönikan, den s. k. Nestors 
krönika, som omtalar att de (859) upptogo skatt ej blott af 
tschuder och slaver utan äfven af Merja, Wesser och Kri- 
vitscher, och således voro herrar ej blott öfver kusten utan 
äfven öfver det inre landet. Att svenskarnes herravälde i 
dessa trakter varit mycket gammalt, synes äfven framgå af 
Ansgarii Vita 3. 

Adam omtalar i Buzzia tvänne städer, Ostrogard och 
Oidve, Denna senare stad (Kiew) omtalas, för så vidt jag kunnat 
finna, första gången i den vesterländska litteraturen hos 
Thietmar af Merseburg (Cuiewa och Kitava). Han beskrifver 
den* som en väl befästad, stor och rik stad. Den har åtta 
torg och ej mindre än 400 kyrkor, af hvilka två, nämligen 
Sofia- och Klemens-kyrkorna särskildt nämnas. Innevånarne 

^ Namnet rus förekommer i Yesterlandet först i den bekanta be- 
rättelsen i ÄnncUes Bertiniani (839). Kunik tror, att de här omtalade 
Sueonerna ej voro från Skandinavien utan redan bosatta vid södra östersjö- 
kusten. Wattenbaehy Deutschl. Gesch.quellen II 507. 

^ Wigger, Mekl. Jahrb. 45, s. 14, 17 ff. 

^ Ansg. Vita c. 30. 

* Thietmar VH c. 52 Vm c. 16. 



109 

i staden liksom i det omgifvande landskapet bestå enligt 
Thietmar till största delen af [för petjenegerna] flyende slaver 
och snabbfotade daner^ ännu ett bevis för ryssarnes skan- 
dinaviska härstamning. 

Om Kiew berättar Adam ^ endast i likhet med Thietmar 
att det är Buzzias hufvudstad (metropolis) samt tillägger, att 
det är Konstantinopels medtäflerska och Grsecias härligaste 
prydnad (semula sceptri Constantinopolitani,clarissimumdecus 
GraecisB). 

Namnet Keenugardr eller Cunigard, som ej blott Kiew 
utan äfven enligt Schafarik^ hela den kringliggande trakten 
kallades, förekommer äfven hos Adam under formen Cunn- 
gard, men såsom ett namn på hela Buzziariket. Det kallades 
så, säger han, emedan Kiev förut var Hunnernas boningsplats, 
en etymologi som Schafarik, i betraktande af den gängse 
förvexlingen af hunner och slaver, hvarom vi nedan få tala, 
anser ej vara osannolik^. 

Den andra staden i Buzzia, som Adam omtalar, är Östro- 
gärd, hvarmed säkerligen menas Novgorod, det nordiska 
Holmgård ^ Som af Adams ord framgår, var staden redan 
nu en synnerligen betydlig handelsstad med förbindelser 
med alla kring Östersjön liggande länder. Så omtalar han^ 
att seglingen mellan Buzzia och Birca kräfde en tid af fem 
dagar, vidare att handelsförbindelser rådde emellan Ostro- 
gard och Dania, hvarvid, som vi hafva sett, ön Bornholm 
för Ruzziafararne var en mycket besökt station. Slutligen 
omnämner Adam handelsförbindelserna med Jumne och öfver 



^ Adam II c. 19. 

* Sehafarik II s. 94. Hos Saxo (ed. Holder s. 159) möta vi namD- 
formen C0nogardie. 

' Adam skol. 116. (Ruzzia) kallas äfven Chmigard emedan här 
först var Hunnemas boningsplatser. 

* Adam H c. 19; IV c. 11. Schafarik (II 94) anser däremot 
Ostrogard vara det gamla Ostrow i Welikafloden. 

* Adam skol. 121. 



110 

denna stad med Saxonia, hvilket bör ihågkomraas, då det 
synes bevisa, att redan vid denna tid tyska köpmän egde 
förbindelser med och som det vill synas äfven själfva besökte 
Ostrogard. Färden mellan Hamburg och Ostrogard gick på 
den jämförelsevis korta tiden af tre veckor^ 

Det vill af Adams ord synas, som om han tänkte sig 
Ostrogard såsom en vid Östersjön liggande sjöstad, hvilket 
ju lätt kunde ske, då han hört att fartygen gingo ända upp 
till staden 2. Detta var väl ock en orsak till att han tydligen 
tänkte sig Östersjön gående mycket längre mot öster än den 
i själfva verket gör, så att han till och med, som vi senare 
få se, uppfattade Estland och Kurland som af dess vatten 
omslutna öar. Om dess utsträckning mot norr genom den 
Bottniska viken synes Adam däremot ej haft någon aning^ 
då han som vi påpekat, tänkte sig den norra kusten af 
Östersjön gående hufvudsakligen i vest-ostlig riktning. 

Mellan kvinnornas land — till hvilket vi senare skola 
återkomma — och Ruzziariket omtalar Adam * som nämdt fem 
folk, nämligen Wizzi, Mirri, Lami, Scuti och Turci, vid hvika 
vi ett ögonblick skola stanna. 

Hvad då först angår de förstnämda, Wizu, omtalas de 
af Adam äfven i kap. 19: Där (d. v. s. i trakterna af det baltiska 
hafvet) finnas också, säger han, de så kallade Alani eller 
Albani, hvilka på sitt eget språk kallas Wizzi, de blodtör- 

^ Adam käDner äfven Ostrogard som namn på hela liyssland. Han 
säger nämligen (skol. 116): »Ruzzia kallas af de barbariska danskame 
för Ostrogard, emedan det är beläget i öster och likasom en väl vattnad 
ti-ädgård har öfverflöd på allt godt.» — Om Rysslands likedomar förtäljer 
Thietmar VIII c. 16, Lambert af Hersfeld vid år 1075, ni. fl." 

^ Se ofvan angående Aldinburg och Dymine. 

^ Man har ansett att Ganuz "Wolfs ofvan omtalade färd skulle 
skett uppåt Bottniska viken. Detta är emellertid högst tvifvelaktigt. Det 
vill synas, som om denna resa endast i Adams föreställning varit en 
misslyckad upptäcktsresa. Sannolikt var den företagen i annat syfte. 

* Adam TV c. 14, 19; Skol. 120, som tydligen ej härrör från 
Adam, har förblandat Wizzerna med Vilzeraa. Dessa senare beskyllas 
äfven af Notker Labeo för antropofagi. Mon. Germ. II 138 n. 75. 



111 

stigaste ambroner^; de födas med grå hår; de omtalas af 
Solinus. Deras land försvaras af hundar, och då de skola 
strida, bilda de af dessa en slagtordning.» Det är klart, att 
identifieringen af Wizzerna med Albanerna beror endast på ett af 
namnens betydelse föranle.dt antagande af Adam, hvilket är 
så mycket mera förklarligt, spjn dessa senare genom den 
ofvan omtalade sammanblandningen af Östersjön och de 
Meotiska träsken voro att söka nordost om Östersjön. Något 
annat samband mellan Alaner och Wizzer förefinnes ej 2. 
Hvar de senare skola sökas är omtvistadt. Man har satt deras 
namn i samband med det af Wulfstan omtalade Witland i 
Preussen, och till denna åsikt ansluta sig Lappenberg och 
Wattenbach. Häremot må emellertid påminnas, att Adam ick^ 
känner till namnet Witland, och att några Wizzi i dessa 
trakter ej någonstädes omtalas. Vidare förlägger Adam Wiz- 
zerna ej på den södra utan på den norra sidan af Östersjön. 
Vi hafva såluqda att söka dem på andra sidan om Ruzzia- 
riket, och här finna vi också ett folk med detta namn. Redan 
Jordanes^ omtalar i dessa trakter ett folk Vasina, hos ara- 
biska författare* omnämnes här folket Wisu eller Wischu, 
och Nestor 5 omtalar flerstädes en folkstam, som han kallar 
Ves. Det är de finska Vesserna eller Vepserna i trakten 
omkring Bjelo-Osero, och det är på detta folk Adam, såsom 
redan Miillenhoff påpekat*^, här syftar. 



* Ambronerna omtalas bl. a. af Orostus (V o. 16). De voro ett 
cimbrema ocli tentonerna åtföljande folk, hvars grymma härJDingar blefvo 
ett ordspråk, så att romame sedennera gåfvo namnet ambroner åt men- 
niskor, som förde ett skamligt lefnadssätt. Se Patdy-Wissowa Keal- 
Encycl. Ambrones. — Äfven på andra ställen får man se Ambroner 
användt som ett slags skällsord, så hos Siegebert af Gembloux. 

* Att Adam anser Albaner och Alaner identiska är emellertid 
nrsäktligt, då dessa folk under Medeltiden oupphörligt förblandades. 

* Jordanes Getica c. XX TIT. 

* Fräkn, Ibn Foszlan 206 ff. 
« Nestor c. 1, 7, 15, 18. 

« Miillenhoff. D. A. V s. 310. 



112 

Mirri äro likaledes ett finskt folk, som jämväl under 
namnet Merens af Jordanes omtalas. Nestor kallar dem 
Merja. De bodde omkring Rostov och Suzdal^. 

Lami är däremot ett folknamn, som ej förekommer 
annorstädes än hos Adam. Sannolikt åsyftas emellertid här- 
med samma folk som flerstädes under namnet Jam eller 
Jem omtalas af Nestor och Suzdalskrönikan såsom boende 
öster eller nordost om Novgorod. De bodde äfven i södra 
delen af Finland 2. 

Scuti äro säkerligen identiska med de hos Jordanes 
Thiudes, hos Nestor Tschuder benämda finska folkstammarne 
i nordvest om Rvssland. Särskildt brukar med detta namn 
afses Esterna 3. 

Beträffande Turd påminner Zeuss* om staden Åbos 
finska namn Turku, och vill sålunda i sydvestra Finland 
söka detta folk. Förutom att denna hypotes helt och hållet 
beror på författarens okunnighet om namnet Turkug betydelse^ 
är det emellertid att märka, att Adams Turci omöjligen i 
dessa trakter kunna sökas. Som med tydlighet framgår af 
skol. 118, voro dessa nämligen ett nära intill Ryssarne lef- 
vande nomadiserande steppfolk^ och måste sålunda sökas 
mycket längre söderut. I själfva verket finna vi också i 



^ Jordanes ibid. Nestor c. 7, 14, 15, 18, 21. 

* Nestor I, VII. Munch, Det norske folks Hist. IV, Is. 100. 
De omtalas äfven af Stephan från Byzantimn (omkr. 500). 

* Jordanes ibid, Nestor ibid. — Tschuder kalla nordslaverna alla folk 
af nralaltaisk härkomst, särskildt finname. Enligt Schafarik (I 286) ha 
grekerna härifi*ån fått namnet skyter. 

Ett folk Scutici omtalas visserligen också af Thietmar af Mersebui*g 
ni c. 9, VII c. 16; men häipå kan Adam naturligen ej här syfta. 

* 2^euss Die Deutschen s. 689. 

^ Turku är nämligen det litth. ordet turgus (sv. torg) Ahlqtiist, 
De vestfinska språkens kulturord 164, 65. 

^ Efter att hafva anfört Horatii ord (Od III 24) om Skytema och 
Getema tillägger här Adam: och ända intill denna dag lefva på detta 
sätt Turc% som bo nära intill Ryssarne. 



113 

ryska källor ett folk. Torks, som första gången omtalas vid 
^ 985 såsom Wladimirs bundsförvandter mot Bulgarerna. 
Sedermera omnämnes detta folk ofta. Det var ett nomad- 
folk, som ströfvade omkring i trakterna vid nedre Dnieper, 
och det är säkerligen detta, som Adam här åsyftar i. 

De fem folk, som Adam här uppräknar, äro sålunda 
allesammans mera betydande, i nuvarande Ryssland boende 
stammar, som i hufvudsak äro att söka i samma ordning 
från norr till söder, som Adam uppräknar dem, om man 
undantager, att Lami, för så vidt de äro identiska med Je- 
merna, skulle hafva nämts förut 2. 

Hvad angår öfriga länder i sydost nämnas de endast i 
förbigående af Adam. Han omtalar emellertid ännu trenne 
slaviska folk på andra sidan om Öder, nämligen Polani, 
Boemanni och Marahi. Af dessa bo Polani närmast öster 
om Pomrame. Deras land, Polania^ är myckcft stort och 
gränsar i öster till Ruzzia; på de andra hållen, det vill säga 
i norr och söder, omgifves det af Pruzzi och Behemi^. 

De^sa senare, Behemi eller Boemani, böhmarne, bo 
således söder om Polanerna omkring floden Elbes öfro lopp. 
Några orter i deras land, Bohemia, omtalar Adam lika litet 
som i Polen. Skol. 22, där Böhmens hufvudstad, den vik- 



^ Nestor XL. Jfr SeJmfarik II 87, 104. Det är att märka, att 
såväl Ibrahiin som Konstantin Porphyrogennetos gifver namnet turkar åt 
ungrarna. Så gör äfven Liutprand^ Antapodoseos II c. 4. — Otänkbart är 
ej, att Adam, som Ounther (s. 41) synes ti'o, med Turci menar de 
turkiska folken i Syd-Ryssland öfver hufvud, således petjeneger, polo\i;zer 
m. fl. Dock må påpekas, att Adam särskildt omtalar petjenegema, och 
att Nestor aUtid anvä^ider namnet om en bestämd folkstam. 

Jag vill erinra om att namnet Tiirchi förekommer på den ofvan 
omtalade anglosaxiska verldslcartan som ett långt i nordvästra Europa 
boende folk. Se ofvan s. 17. 

' Beträffande de ifrågavarande folken vet Bernard (s. 89), att »Wizzi, 
Mirri, Scuti, Lami et Turci deformata nomina esse videntur Finnorum 
populorum, qui ad ripam orientalem Baltici sinus degebant». 

•^ Adam II c. 18, 19, skol. 15, 18, 25; UI c. 25, IV c. 13, 18. 

8 



114 

tiga gamla handelsstaden Prag namnes, är nämligen ett 
tillägg af en senare hand. 

öster om Böhmarnes land omtalas slutligen Marahi^ 
Mährerna, inom hvilkas land floden Elbe, som vi ofvan sett, 
upprinner i en djup skogssträckning. Likasom Böhmarne 
ha Maraherna i norr Polanernas och Pomeranernas länder; 
i söder åter gränsa de till tvänne folk af främmande stam, 
Ungri och Pescinagi. 

Af dessa omtalas Ungrarne hos Adam ofta och ständigt 
under detta namn. Namnet Turkar^ eller Hunner, som 
eljes i den medeltida litteraturen om detta folk användes, 
förekommer aldrig hos Adam i denna bemärkelse. 

Pednagi omtalas hos Adam endast en gång. De äro 
mycket blodtörstiga och äta menniskokött. Pecinagi äro 
naturligtvis petjenegerna, som redan hos Thietmar^ omtalas 
under namin af Pedeneer, Petineer och Pecineger. 



Yin. 



Sueonia, Norvegia och kringliggande länder; Scritefinni, 

terra feminarum m. m. 

Vi skola nu öfvargå till Adams skildring af den skan- 
dinaviska halfön och de på densamma boende folken. »Då 
man, säger Adam, kommit förbi danskarnes öar, öppnar sig 
en annan verld inåt Sueonia och Nordmannia, tvänne vid- 
sträckta nordiska länder, som för vår verld hittills varit 
nästan okända. Hvad deras storlek beträflar^ anför han 



^ Se ofvan s. 113 n. 1. Herbord Vita Ottonis 1 c. 37. Namnet 
Hunner ha ungrarne ärft efter Avarenia. Se Oregor. Tur. IV c. 28 ff. 
2 Thietmar VI c. 55. VIII c. 16. 



115 

ionung Svens vittnesbörd, att Nordmannia med svårighet 
kan genomresas på en, och Sueonia knappast på två må- 
nader ^» Innan vi följa Adam på den mera detaljerade 
framställningen af de båda nordiska länderna, torde det 
emellertid ännu en gång förtjäna påpekas, att han tänkte 
sig den skandinaviska halfön såsom en mycket stor, ifrån 
öster mot vester utskjutande halfö, hvars vestligaste del om- 
fattade Nordmaiinia. Öster därom låg Sueonia utefter norra 
kusten af det dbaltiska haf vet. 

Det namn, som Adam ger åt svenskarnes land, är som 

nämdt Sueonia eller Suevonia och ibland Suedia^. Det är 

• -i 

enligt hans åsikt samma land, som de gamla kallade Suevia, 
ett misstag som naturligtvis helt och hållet beror på namn- 
likheten och är så- mycket mera ursäktligt, som äfven nyare 
författare begå detsamma ^ Men äfven till en ännu svårare 
förvexling gör sig Adam skyldig, i det han identifierar Sue- 
onia med de gamles Skytien*. Redan hos geografen från 
Ravenna förekommer detta misstaga och återfinnes sedermera 
hos andra senare författare®. Hos Adam synes det hufvud- 
sakligen bero på den ofvannämda olyckliga identifieringen 
af Östersjön med de meotiska träsken, i följd hvaraf natur- 



^ Adam IV c. 21 : Danskarnes konung har för mig omtalat, att 
Nordmannia knappast kan öfverfaras på en månad, under det att Sveonia 
med svårighet han genomfaras på två. Detta hade han själf erfarit, då 
han för ej länge sedan i tolf år gjort krigstjänst under konung Jakob i 
dessa trakter. 

' På ett ställe förekommer äfven formen Suigia. Adam III c. 24. 

® Adam IV c. 21: De Sueonia vero non tacent antiqui auctores 
Solinus et Orosius, qui dicunt plurimam partem Germaniae Suevos tenere». 
Se of van sid 21. 

^ Adam I c. 64; H c. 1. — Se Geijer, Svea Rikes Häfder s. 100 ff. 

^ Ravennageocjrafen c. 12: Scythia, quam Jordanus Scanzan appellat; 
s. 421: insula, qua3 dicitur Scanza, quie et antiqua Scj-thia a plurimis 
cosmogi-aphis appellatur. 

® Scythia inferior omtalas som Normannernas hemland Langebek 
S. R. D. Il s. 10. Se ock nedan kap. 10. 



116 

ligen Skytien kom att förläggas norr om det baltiska hafvet. 
För öfrigt vill det synas, som om Adam tänkte sig det egent- 
liga Skytien såsom liggande öster om Sueonia. Begreppet 
Skytien är emellertid hos Adam mycket sväfvande, och han 
synes stundom i likhet med åtskilliga grekiska författare 
ibland använda namnet om ryssarne ^. 

Sueonia, som på flere håll omslutes af höga berg, har, 
säger Adam 2, i vester det af de så kallade vestgoterna 
(Gothi, qui occidentales dicuntur) bebodda Westragothia, i 
norr Wermilani och Scritfinni, i söder hela sträckningen af 
det baltiska hafvet (longitudinem Baltici maris), utefter hvilket 
landskapet Ostrogothia sträcker sig ända till Birca. 

Bland de svenska landskapen ligger Gothia occiden- 
talis eller Westragothia^ närmast intill danskarnes land. 
Det gränsar nämligen intill det danska landskap, som kallas 
Sconia, hvadan Adam sålunda här, som vi förut hafva sett, 
till Skåne räknar jämväl Halland. I Westragothia ligger 
göternas stora stad Skarane (Skara)'^, sätet för biskopen öfver 
Skara stift Den låg på ett afstånd af sju dagsresor från 
Skåne. 

Westragothia var äfven gränslandskap mot Nordmannia. 
Oränsen mot detta land gick utefter floden Gothelba (Göta 
Elf)^, som upprinner på de Ripheiska bergen och därpå under 
sin färd till oceanen genomflyter goternas land, efter hvilka 
den ock erhållit sitt namn. På grund af sin föreställning 
om svevernas och sveonernas identitet antager Adam utan 



^ Jfi- Skol. 119. »Då den svenske konungen Emund sändt sin 
son Anund för att utbreda hans rike i Skytien, kom denne till sjös till 
kvinnornas land.» — Adam I c. 62, III c. 12, skol. 125. 

^ Adam IV c. 21, 23, 25. 

^ Adam ibid; II c. 56. 

* »Skara in Dalsland sive Skaraborg* upplyser Lappenberg, — 
Formen Scarane, som Adam använder, torde bero på ett »at skarinu, lige- 
som de gamle svenske kilder harSkarum, (vedskaret, skarene)» Jörgen8en262. 

^ Adam U c. 56, IV c. 21 skol. 126. 



117 

vidare, att Gothelba är den af de gamle omtalade floden 
Albis. Då han emellertid förut gjort .samma antagande 
beträffande floden Elbe, vill han i skol. 126 härleda Goth- 
elbas namn från denna senare flod, med hvilken den i 
storlek är jämlik (non impar). 

På gränsen mellan Sueonia och Normannia bo enligt 
Adam jämväl de ofvannämda Wermilani eller Wärmlän- 
dingarne^, samt Finnedi. Hvad dessa senare angår, begår 
Adam säkerligen ett misstag, då han förlägger dem på grän- 
sen mot Norge. Finnedi äro tydligen icke annat än inne- 
vånarne i Finnveden i vestra Småland och således att söka 
vid gränsen mot Danmark, Alldeles omöjligt synes det 
dock ej vara, att Adam kan afse någon del af Wärmland^ 
där Edsnamnet, som bekant, ofta förekommer. — Wärmlän- 
dingarne, som enligt Adam bo i norra delen af Sueonia, äro 
i likhet med Finnederna och andra mot den norska gränsen 
boende folk allesammans kristna och höra till Skara biskops- 
döme (respitiunt ad Scaranensem ecclesiam)^. 

öster om Westragothia ligger landskapet Ostrogothia 
utefter det baltiska hafvet. Enligt Adam skall det sträcka 
sig utmed detta haf österut ända till Birca, hvadan sålunda 
äfven Södermanland af honom räknas till Östergötland. — 
östgötarne äro det andra af de tvänne berömda götafolken 
och i likhet med Yestgötarne kristnade^. 

Några orter i det egentliga Östergötland omtalas ej af 
Adam. Däremot förekommer hos honom först staden Telgce 
(Södertelge), öfver hvilken man färdades då man skulle land- 
vägen begifva sig till Birca ^. 



* »Wärmeland in provincia Suecica Karlstad» upplyser Lappenberg. 
^ Adam IV c. 25, 24. 

^ Adam IV c. 23; 14; Il c. 56: Ille vir [Thurgot] duos nobiles 
populos Grothorum suo labore Christo lucratus est. 

* Adam IV c. 28. Äfven Östgötarno lydde först under Skarabiskopen. 
Jfr skol. 94: Adalwardus senior utrique prefectus est Gothiae.» Reutrr- 
dabl Sv. K. Hist. J 398 anm. Jörgensen. s. 456 fP. 



118 

Med undantag af Finnveden omtalas Småland icke af 
Adam, utan han låter de båda Götalandskapen omedelbart 
följa efter det danska landskapet Sconia. Säkerligen är det 
emellertid på det småländska höglandet han syftar i IV c. 
7, då han talar om de djupa skogar och branta berg, som 
ligga emellan Sconia och Gothia. 

Påfallande är, att man ingenstädes hos Adam finner 
någon antydan om de »tora svenska innanhafven i Götaland, 
om hvilka redan Jordanes talar, och hvilka sannolikt åsyftas 
med de »interjacentia maria», som i Ansgarii Vita omtalas ^ 
Möjligen hafva dock berättelser om de många vattnen i 
Sverige i sin mon bidragit till Adams allmänna yttrande, 
att alla dessa länder till stor del bestå af öar 2. 

De hittills omtalade landskapen räknar Adam till Gothia, 
som omfattar den Dania närmast liggande hälften af Sueonia 
och som vi nyss sett, mot öster sträcker sig ända bort till 
Birca. Om dess storlek lemnar han oss äfven några upp- 
lysningar, då han omtalar, att färden ifrån Sconia öfver 
Scarane, Telgas och Birca till Sictona kräfver en hel månads 
tid. Färden till sjös från Sconia till Birca eller Sictona 
gick på en betydligt kortare tid. Denna kunde man nämligen 
göra på den korta tiden af fem dagar. 

Om det egentliga Sueonias geografi lemnar oss Adam 
mycket sparsammare uppgifter, och han är här tydligen 
mycket mindre väl underrättad. Enligt hans uppfattning 
tyckes det hafva ungefär lika stor utsträckning som Gothia^, 

* Om Jordanes se ofvan. Ansg. Yita c. 25. Detta är dock mycket 
osäkert, då man ej vet, hvai* Ansgarius öfverfölls af sjöröfvare. Då san- 
nolikt färden ej gick kring Skagen utan öfver Siesvig och var afsedd att 
hela tiden gå till sjös, kan det svårligen hafva skett på vestkusten. 

^ Hos Adam är yttrandet dock snarare ett blott poetiskt uttiy ek 
och synnerligen passande att sätta i samband med profetens ord: »Hören, 
1 öar* ... o. s. v. Vi erinra om att han mycket väl känner till Skan- 
dinaviens landsammanhang. 

^ Adam I c. 62 »Birca, in medio Suevoniae positum». Jfr IV c. 
21, 28. Såväl Gothia som Sveonia hade en utsträcknipg af 30 dagsresor. 



119 

« 

till hvilket det i vester gränsar. I norr gränsar det till 
Wermilanerna och Skridfinnarne, om hvilka vi strax skola 
tala, och i öster sträcker det sig ända till kvinnornas land, 
där Adam förlägger de ripheiska bergen och åtskilliga andra 
från antiken hämtade namn^ I söder gränsar det i hela 
sin utsträckning till det Baltiska hafvet. 

På gränsen mellan Gothia och Sueonia inskjuter enligt 
Adams åsikt från det Baltiska hafvet en mvcket stor vik 
mot norr^, I denna vik, i hvilken vi igenkänna sjön Mä- 
laren, låg den redan i Ansgarii Vita omtalade handelsstaden 
Birca, enligt Adam en göternas stad (oppidum Gothorum), 
hvilket ju har sin riktighet, om man som Adam af Bremen 
räknar Södermanland till Götalandskapen ^ Den nyssnämda 
viken bildar här en hamn, som är synnerligen eftersökt af 
de barbariska folk, som bo omkring det Baltiska hafvet, men 
tilUka i hög grad farlig för dem som äro oförsiktiga och 
obekanta med farvattnet. Ty Birkaborna, som ofta utsatts 
för anfall af sjöröfvare, hvaraf hafvet här vimlar, bedraga, 
då de ej med vapen förmå motstå dessa, sina fiender med 
argan list (callida arte). De nedsänka nämligen i denna vik 
af det af sjöröfvare ofredade hafvet (maris impacati) på 
mer än hundra stadiers utsträckning dolda stenmassor och 



' Adam IV c. 14, 24, 25. 

* Adam I c. 62. Väderstrecket förklaras af att Adam ger svenska 
östersjökusten vest-östlig sträckning. 

• * Beträffande Bircas läge torde efter de på Björkön gjorda gräf- 
ningame icke vara något vidare att tillägga. Huru man förut så ihärdigt 
kunnat anse Birca vara identiskt med Sigtuna är förvånande, dä Adam 
tydligen talar om två städer, af hvilka Birca ligger i Södermanland 
(oppidum Gothorum) emellan Telgae och Sigtuna, hvilket synnerligen väl 
passar på Björkö. — Uttrycket »juxta enim sunt» (Ad. IV c. 28), som Geijer 
anser bevisande för de ifrågavarande städemas identitet, betecknar väl 
endast att de ligga lika långt in i Mälaren. — Greijer öfvergick dock senare, 
om jag minnes rätt, till den nu allmänt antagna åsikten om Bircas läge. 
— De ställen, där Birca omtalas, finnas till större delen samlade hos 
La/ngébek S. R. D. I 444. 



120 

gwa sålunda farvattnet farligt både för sig själfva och för 
sjöröfvarne K 

Till Bircas hamn, som är den säkraste utefter hela 
Svevonias kust, pläga, berättar Adam, för olika handelsända- 
mål (pro diversis commerciorum necessitatibus) samlas en 
mängd fartyg ifrån Danernas och Nortmannernas såväl som 
från Slavernas och Sembernas land samt ifrån andra Skv- 
tiens folk», ett vittnesbörd om stadens vidsträckta handel, 
som genom de på Björkön gjorda fynden ha vunnit full- 
ständig bekräftelse. Särskildt underrättar oss Adam om, att 
färden från Birca till Ruzzia gick på den jämförelsevis korta 
tiden af fem dagar, hvadan sålunda tydligen direkta handels- 
förbindelser egt rum mellan Birca och Novgorod. Det vill 
till och med synas, som om Birca varit en af de mest be- 
tydande stapelorterna på Rysslandshandeln och det är ej 
osannolikt att staden vid denna tid var den egentlige för- 
medlaren af den danska och norska handeln österut. 

Men redan under Adams tid blef den rika staden, som 
i ett par hundra år varit Sveriges mest betydande handels- 
ort, i grund förstörd, sannolikt af några roflystna vikinga- 
skaror, som lockades af dess rikedom. Om tiden när det 
skedde veta vi intet. Adam berättar endast 2, att den nu 
är så platt ödelagd, att knappast några spår af staden voro 
kvar; man hade ej ens kunnat återfinna den helige ärke- 
biskop Unnis grafhög. Af hans ord kunde det emellertid tyckas, 
som om staden vid biskop Adalvards besök ännu funnits 
kvar, och detta är för öfrigt, vill det synas, en förutsättning 
för Adam, då han skref sin historia. Underrättelsen om 
dess förstöring synes han först senare hafva erhållit och då 
tillagt anmärkningen i det ifrågavarande skoliet. Stadens 



* Tydligen tillspäiTades sålunda ingången till Mälaren. Uttrycket 
»per centum et amplius stadia» (omkr. 2 mil) antyder väl att spärrningen 
skedde så långt från Birca och ej öfver ett så stort område. 

' Adamy skol. 138. Om Adalwards besök i Birca och Sictona bar 
Adam fått underrättelse af några följeslagare till denne. 



121 

förstöring skulle i så fall sannolikt hafva skett på 1070-talet i. 

Att staden ej ånyo uppbyggdes, berodde väl hufvud- 
sakligen därpå, att en annan stad med lika fördelaktigt och 
mera skyddadt läge uppväxt, hvilken nu till sig drog äfven 
Bircas handel, nämligen den likaledes af Adam omtalade 
staden Sictona, det gamla Sigtuna*. Denna stad, som i olik- 
het med Birca ligger i det egentliga Sueonia, är nämligen också 
den en hamnstad i den ofvan omtalade viken af det Baltiska 
hafvet (Mälaren). Den ligger lika långt in i densamma som 
Birca 3; dessa städer ligga nämligen nära h varandra och 
vägen söderifrån öfver Telgae till Sictona går öfver Birca. 
Att stadea redan egde betydlig rikedom framgår af den i 
skol. 138 omtalade händelsen, då biskop Adalvard, som 
blifvit utsedd till biskop i Upsala och Sigtuna, här på en 
enda messa förtjänade ej mindre än 70 marker silfver. En- 
ligt Adam skall han hafva till den kristna tron omvändt 
alla innevånarne i staden Sictona och dess omnejd, hvilket 
emellertid torde innebära en ej så liten öfverdrift, då bland 
annat annorstädes omtalas, hurusom han. af hedningarne blef 
fördrifven ur staden^. 

På en dagsresas afstånd från Sictona ligger, midt i 
Sveames land, Sueonias mest beryktade afgudatempel, det 
praktfulla templet i Ubsola eller Upsala, öfver hvilket Adam 
ger oss en intressant skildring. 

Templet ligger, berättar , han ", på en slätt (in planitie) 



* Adalwards besök i Sverige inträffade på 1060-:talet. Om Birca 
verkligen redan då var förstörd t synes det ej kunna hafva skett för så 
länge sedan. — Montelnis^ Sv. Hednatid, s. 307 förlägger förstöringen på 
grand af Björköfynden till omkiing år 1000. — Se också Jörgensen 660 ff. 

' Hvar detta Sigtuna var beläget är ej fullt visst. Namnet Forn- 
sigtuna (;= Signhildsberg), som redan vid midten af 1200-talet i ett päfve- 
bref (Dipl. Svec. I 852, fornesitune) och sedan 1315 omtalas (Rydbergs 
Traktater I 388, Siktonia vetus), tyder på denna ort. Jfr J^ellberg^ Kyr- 
korna i G. Ups. o. Sigt. (Tidn. Ups. 17 April 1897). 

* Adam IV, 28 juxta enim sunt. So ofvan s. 119. 

* Adam lY c. 29, skol. 131 ; III Bih. 

* Adam lY 28; II cV 56. Skol. 135. 



122 

och omgifves af kullar (raontes), från hvilka man har en 
god utsikt öfver templets Ej långt från detta står ett väldigt 
träd, som sträcker sina grenar vida omkring. Uppgiften 
att det är grönt både vinter och sommar, som bekant en 
ingalunda ovanlig egenskap hos Nordens trädslag, har emeller- 
tid synts Adam så märklig, att han ansett nödigt berätta 
detsamma med tillägget, att ingen vet hvad slags träd det 
är. Här finnes äfven en källa, hvarest hedningarne pläga 
anställa offer, i det att de här nedkasta en lefvande menniska. 
Om denna ej flyter opp, anses gudarne gynna folkets beslut 
(ratum erit votiim populi). Vid templet finnes äfven en 
lund, som af hedningarne anses så helig, att hyarje träd i 
densamma genom de där upphängdes död och förruttnelse 
anses såsom något gudomligt. 

Själfva templet beskrifves såsom helt och hållet klädt 
njed guld (totum ex auro paratura), något som kanske ej 
är så öfverdrifvet. Ofvantill omgifves det af en gyllene 
kedja, som hänger öfver byggnadens gaflar och fjärran från 
glimmar de kommande till möte. Inuti templet funnos bilder 
af de trenne gudarne Thor, Wodan och Fricco, framställda, 
som det vill synas, i sittande ställning 2. Thm^ såsom den 
mäktigaste har sin plats midt emellan de båda andra. Han 
är framställd med spira (sceptro), likasom Jupiter. Däremot 
framställes Wodan (Oden) beväpnad, såsom de våra fram- 
ställa Mars. Den tredje gude,n, Fricco, är framställd »cum 
ingenti priapo». Af de trenne gudarne herskar Thor i luften, 
styr öfver åska och blixt, vindarne, regn och solsken samt 
åkerväxten, och han åkallas mest, då pest eller hungersnöd 
hotar. Wodan däremot eller krigsraseriets gud (furor), för 



^ Positos ad instar theatri. Theati-um användes ofta, särskildt af 
den för Adam välbekante Virgilius om hvarje plats, som är lämplig för 
åskådande utan att den behöfver vara cirkelformig. Virg. Aeneis V, 286 
fF. Hos Adam åsyftas säkerligen Uppsala högar. — Adam IV c. 27. 

^ Thor in medio soiium habet triclinio; hinc et inde locum possi- 
dent Wodan et Fricco. Adam IV c. 26. 



123 

krig och ger tapperhet emot fienderna, hvadan han åkallas, 
då krig förestår. Pricco, om hvars dyrkan svenskarne synas 
synnerligen lagt sig vinn, gifver menniskorna fred och njut- 
ningar (voluptatem) och åkallas särskildt vid bröllopsfester. 

Alla dessa gudar hafva sina särskilda offörprester (sa- 
cerdotes), som till dem frambära folkets offer, en under- 
rättelse, hvartill man bör lägga märke, då den antyder, att 
bland svearne vid denna tid inträdt en ny utveckling af 
den hedniska kulten, i det att, förmodligen genom påverkan 
af de kristna och möjligen äfven hedniska, slaviska och 
finska folk, med hvilka svenskarne i östervåg kommit i 
beröring, ej blott stora gudahus utan äfven ett särskildt 
presterskap uppkommit. Säkerligen var det detta, som mer 
än något annat bidrog att rotfasta hedendomen hos svearne, 
så att de fortforo att »slicka sina blotbollar» ^ ännu långt 
efter sedan deras grannar i söder och vester antagit Hvite 
Krists lära och först efter hårdnackade strider, om hvilka 
vi dock dessvärre äro föga underrättade, förmåddes att öfver- 
gifva sina gamla gudar. 

Adam berättar äfven om en för alla Sueonias provinser 
gemensam stor afgudafest, som hvart nionde år firades i 
Uppsala 2. Ingen får undandraga sig att deltaga i denna. 
Furstar och folk (reges et poptili) alla skicka de skänker 
till Upsala, och de som redan antagit kristendomen måste — 
hvilket är värre än alla straff — friköpa sig från deltagandet 
i ceremonierna. 

Offret tillgår, säger Adam, på detta sätt: Af alltlef- 
vande framföres nio stycken af hankön. Deras blod utgjutes 
inför gudarna, men kropparne upphängas i den förut om- 
talade lunden. Här hänga om hvarandra kroppar af hundar, 
hästar och menniskor. En af de kristna (aliquis christiano- 



^ Som bekant Olof Tryggvasons yttrande före slaget vid Svolder. 

' Niotalet synes hafva varit heligt. — Jfr den påfallande likheten 
med det offer som enligt Thietmar I c. 9 hvart nionde år vid midvintor- 
tiden fii-ades i Lej re. Se of van s. 91. 



124 

rum) har för Adam omtalat, att han där ej räknat till mindre 
än 72 kroppar. Festen tiras under nio dagar med festmål- 
tider (commessationes) och dylika offer, i det att för hvarje 
dag en menniska och sju andra djur offras åt gudarne. 

Detta offer firades, enligt Adam^, omkring vårdagjäm- 
ningen. Säkerligen skedde det hufvudsakligen till Preys 
ära, hvarpå bland annat tyder den likaledes af Adam om- 
talade berättelsen, att de sånger, som vid denna fest plägade 
sjungas, voro många, men af så skamligt innehåll, att han 
icke vill omtala dem. Att döma häraf liksom af deras sätt att 
framställa Freys bild synes en rå otyglad sinlighet varit 
utmärkande ej blott för svenskarnes lefverne i allmänhet 
utan äfven för deras gudsdyrkan. 

Oaktadt svearne hårdnackadt vidhöUo sin gamla tro, 
synas de kristna icke på något sätt hafva blifvit förföljda. 
Visserligen omtalas 2, hurusom konung Anunder blef för- 
drifven, då han ej ville göra det vanliga offret åt djäflarne, 
och som vi sett klagar Adam djupt öfver, att de kristne 
måste friköpa sig från deltagandet i offret. Men det synes 
mig ingalunda omöjligt, att här dock ej är fråga om någon ny 
pålaga på de kristna utan endast om den plikt, som drabbade 
den, som uteblef från tinget, med hvilket offerfesterna stodo 
i nära sammanhang. Adam berättar för öfrigt själf^, att 
sanningens förkunnare, såvida de äro kyska, kloka och lämp- 
liga, behandlades med stor välvilja. Biskoparne få till och 
med tillträde till deras ting (consilio populorum communi), 
och* här lyssna de ofta gärna till ordet om Kristus och den 
kristna religionen. »Måhända skulle de», tillägger Adam, 



^ Adam skol. 137. 

"^ Adam skol. 136. ^ 

* Adam IV c. 21. Kristendomen hade för öfrigt under Anund 
Jakobs regering mycket rotfäst sig i landet. Adam II c. 71. — De mar- 
tyrer som stundom omtalas, hade vanligen begått något brott såsom t. ex. 
den Wolfred, som Adam (II 60) omtalar, hvilken midt på tinget med en 
yxa slog Thore bild i stycken. 



125 

»lätt låta förmå sig att antaga vår tro, om ej onda lärare, 
som söka sitt eget och ej hvad Jesus Kristus tillhörer, för- 
argade dem, som eijes frälsas kunde.» Adam syftar väl 
härvid mindre på det förhållandet, att missionsarbetet här i 
Norden verkligen af många endast gjordes för snöd vinnings 
skull ^ utan säkerligen tänker den bremiske magistern på 
den i hans ögon illegitima mission, som bedrefs i Sverige 
från andra håll, såsom af den Osmund han själf omtalar 
eller den tidigare angelsaxiska och polska missionen i landet^. 

Om Sueonernas religiösa föreställningar berättar Adam 
vidare, att om de i striden råka i nöd, åkalla de en bland 
de många gudar de dyrka; denne äro de efter vunnen seger 
hängifna och sätta honom öfver alla de öfriga. Men det är 
redan en gängse åsikt, att de kristnas gud är starkare än 
de öfriga; dessa svika ofta, men han är alltid tillstädes som 
den starkaste hjälpare i nödens stund 3. 

Sueonerna bestå af många folk, starka och väl beväp- 
nade, utmärkta krigare såväl till häst som å skeppsbord. 
Därföre hafva de också under sitt inflytande de öfriga Nor- 
dens folk. De hafva konungar af en urgammal ätt, men 
deras makt beror af folkets vilja; det, som de alla å tinget 
eller som de själf va kalla det, warh\ ansett vara det bästa 
(laudaverint), måste konungen bekräfta, såvida icke hans 
mening synes dem bättre, då de stundom ehuru ogerna 
följa denna. Hemma glädja de sig sålunda åt fullkomlig 
jämlikhet, men då de gå i krig, lyda de obetingadt konungen 
eller den han sätter öfver dem såsom den dugligaste. 



* Adam IV c. 30 och annorstädes. 

' Adam HL c. 14. Se t. ex. ärkebiskop Brons bref till kejsar 
Henrik II. Waitenbach I 354. Jörgensen Tillaeg s. 53. 

* Jfr berättelsen om krigståget i Ansg. Vita c. 27. Oni åkallan af 
en af gudame se Frähn Ibn Foszlan. s. 9. Om den store guden (se ofvan 

f, 

8. 92 n. 2) ej hör hans bön, vänder han sig till en af de små. At den 
som gör honom till viljes egnar han sedan sin dyrkan. 

* Om detta ord se Sckrödery Deutsche Rechtsgesch. s. 122. 



126 

Sueonia är ett mycket fruktbart land, rikt på jord- 
bruksprodukter och honung. I boskapsskötseln står det fram- 
för alla andra länder. Det är dessutom rikt på skogar och 
väl belägna vattendrag (oportunitas fluminum sylvarumque) 
med hvilket senare uttryck Adam antyder, att handeln och 
samfärdseln inom landet oied förkärlek begagnade sig af 
vattenvägarne. Att handeln på utlandet var betydlig, på- 
pekar han äfven. Hela landet var också, säger han, upp- 
fylldt af främmande handelsvaror (peregrinis mercibus). 
»Man kan sålunda», tillägger han, »säga, att sveonerna äga 
alla rikedomar och dock äro fria från det högmod, af hvilket 
vi äro så uppfyllda. Ty alla föremal af onyttig lyx, guld, 
silfver, stolta hästar (sonipedes regios), bäfver- och hermelin- 
skinn, hvaröfver vi falla i nästan vanvettig beundran, värdera 
de intet.» Man torde häraf kunna sluta, att de nu nämda 
varorna utgjorde exportartiklar till Saxonia, således ej blott 
hästar och skinnvaror, som landet själft producerade, utan 
äfven silfver och guld, som i stora massor inflöt i landet 
genom handeln mot öster. 

Yid talet om svenskarnes seder har Adam särskildt 
fäst sig vid deras gästfrihet. »Ehuru väl alla hyperboreer^», 
säger han, ;>äro utmärkta för sin gästfrihet, utmärka sig dock 
häri sveonerna framför alla andra; hos dem gäller det som 
den största skam att neka en resande gästvänskap, så att 
de till och med råka i tvist om hvem som skall få mottaga 
gästen. Denne bevisar nu värden all möjlig välvilja (omnia 
jura humanitatis) och han ledsagas, så länge han önskar 
stanna, växelvis omkring i gårdarne till värdens vänner på 
gästning.» 

Det enda som Adam funnit att anmärka beträffande 
Sueonerna, är deras förhållande till kvinnokönet. I själfva 
verket tyckes en otyglad sinlighet hafva varit ett utmärkande 
drag för våra fäder; åtminstone synes det för främlingen 



1 



Adam IV c. 21. 



127 

fcafva varit mest i ögonen fallande. Ibn Foszlan talar utförligt 
liärom^ och på den finbildade araben göra rus intryck af att 
"\^ara »wild herumlaufende Esel». Adam säger ock, att »gula 
€t mulieres» (III 20) äro naturliga laster för Nordens folk 
i allmänhet. Om Sueonerna säger han vidare, att de i för- 
hållande till kvinnorna sakna måtta. Hvar och en har efter 
storleken af sin förmögenhet två eller tre kvinnor på en 
gång, stundom ännu flera; de rika och furstarne (principes) 
ha otaliga. Dock är att märka, att de anse ur sådana för- 
bindelser födda barn för äkta (legitimes). Vidare påpekar 
Adam, att den straffas med döden (capitali pena), som skändar 
en annans hustru eller våldtager en jungfru. 

Samma straff drabbar äfven den, som beröfvar någon 
hans egendom eller eljes tillfogar honom någon oförrätt 2. 



I sammanhang med framställningen af Sueonia omtalar 
Adam om åtskilliga därintill belägna länder och folkslag, 
hvarmed vi nu, alldenstund Adams uppgifter tolkats mycket 
olika, något närmare skola sysselsätta oss för att om möjligt 
finna någon reda. 

Vi hafva då att börja med Skridfi?inarne, Scritefini 
eller Scritefingi, som Adam kallar dem. 

* Fräkn, Ibn Foszlan 5 fF. Hans skildring af ryssarnes djuriskhet 
och osnygghet är hårresande; de äro de osnyggaste menniskor, som Gud 
har skapat. Att som Steenstrup, Normanneme I 226, helt enkelt förneka 
arabens trovärdighet (ikkun Afsindige kunne foretage sig saadanne Ting, som 
her beskrives) är väl ej riktigt. Däremot vore det i hög gi*ad oriktigt, att 
af de ifrågavarande råa slafhandlarnes lefverne sluta till svenskarnes 
lefnadssätt i allmänhet. 

^ Om straffen jfr Steenstrup ^ Norm. I 320 ff. Jfr ock Adams be- 
rättelse om danskame (IV c. 6): »de kvinnor, som begått äktenskapsbrott, 
säljas, som slafvar. Men männen, vare sig att de gjort sig skyldiga till maje- 
stätsbrott eller ei*tappats för någon. annan förbrytelse vilja hellre mista huf- 
vudet än slita spö. Där finnas inga andra sti-aff än halshuggning och slafveri.» 
Och i skol. 109 tillägges, att yxan hänger ständigt på torget, hotande 
den brottslige med döden. 



128 

Det är då först att märka, att Adam tydligen från flere 
håll — i likhet med hvad som hos honom ofta är fallet, 
fått sina uppgiftei* om detta folk. Som vi ofvan påpekat, 
förekommer Skridfinnarnes namn i Vesterlandet allra först 
hos Jordanes (Screrefenni) och efter honom hos Paulus 
Diaconus (Scritobini), och det syftar hos dessa otvifvelaktigt 
på lapparne. Om vi nu med Pauli Diaconi skildring, som 
vi i kap. II anfört, jämföra Adams berättelse om Skrid- 
finnarne, skola vi finna påfallande likheter. 

»Skridfinnarne kunna», säger Adam^, »icke lefva utan 
köld och snö. Deras land är så fullt af villebråd, att inne- 
vånarne till största delen lefva däraf. Man berättar att de 
äfven i djup snö kunna springa fortare än de vilda djuren. 
Deras land ligger vid de af en evig snö täckta ripheiska 
bergen. Menniskorna äro där liksom stålsatta af kölden, 
bekymra sig icke om några skyddande hus (tecta domorum). De 
lefva af vilda djurs kött samt använda deras skinn till kläder.» 

Alla dessa uppgifter om skridfinnarne har Adam tyd- 
ligen fått från Paulus Diaconus eller äro de ur Adams för- 
utsättningar lätt förklarliga slutsatser af hvad denne för- 
fattare, som var väl bekant för Adam, yttrar om skrid- 
finnarne och deras land. 

Paulus Diaconus förlägger'^ skridfinnarne »in extremis 
circium versus Germanise finibus» och det var därför natur- 
ligt att Adam skulle komma att söka dem i norr om Sueonia 
och Northmannia, så mycket mer som han från dessa trakter 
tvifvelsutan hört åtskilligt, som påminde om Pauli Diaconi 
skildring. Men nu återstår emellertid den viktigaste frågan, 
den nämligen, med hvilket folk i Norden Adam identifierar 
skridfinnarne. Hittills har man tagit för afgjordt, att Adams 
skridfinnar åsyfta samma folk som Paulus Diaconus menar, 
nämligen lapparne. Ser man emellertid närmare på de -upp- 



* Adam IV c. 31. 

* Hist. Langob. 1 c. 4, 5. In extremis — finibus — Huic loco 
Scritobini vicini sunt. 



129 

gifter om skridfinnarne, som Adam själf lämnar oss, skall 
iman emellertid lätt finna, att så ej gerna kan ha varit för- 
hållandet. 

Först och främst är att märka, att Adam tydligen räknar 
skridfinnarnes land som en del af Sveonia, som dess nord- 
ligaste landskap, hvilket han väl svårligen skulle hafva gjort, 
om han åsyftat lapparnes land. Vidare omtalar han en del 
af skridfinnarnne som kristnade, och berättar ytterligare, 
hurusom bland dem verkade en öfver deras land särskildt 
förordnad biskop, nämligen Stenphi (Stenfinn) eller som han 
kallade sig Symon^. 

Om hvilket folk Adam åsyftar, behöfver man, synes 
det mig, ej tveka, då han uttryckligen säger, att skrid- 
finnarnes »civitas maxima», »caput» eller, som han i skol. 
182 riktigare uttrycker sig, »regio», är Helsingland^. Adams 
skridfinnar äro sålunda identiska med de gamle Helsingarne, 
således svenskar, och på dessa passa de ofvan omtalade 
underrättelserna ju synnerligen väl. Den förmodan, att Hel- 
singland fordom omfattade jämväl Lappland är säkerligen 
oriktig. Väl omfattade Helsingland fordom ett mycket 
större område än nu, men endast af helsingar eller svenskar 
koloniserade trakter, ej lappska eller finska länder. — Att 
hos Adam ej kan vara fråga om lapparnes land, bestyrkes 
för öfrigt af berättelsen att konung Olof (Haraldsson), för- 
modligen på sitt tåg genom Sverige till Stiklarstad, i skrid- 
finnarnes land uppbyggt en kyrka 3. Dessutom är att märka, 
att Adam verkligen på ett annat ställe talar om lapparne, 
och till detta skola vi nu vända oss. 



» Adam IV c. 24, 25; skol. 94. 

* En förklaring af det egendomliga förhållandet, att Adam kallar 
Helsingland för skridfinnarnes *ctvitas» har gifvits af Hjäme, Helsingelif 
under Helsingelag s. 6. »Troligen hafva missionärer, som varit i Sveiige, 
berättat för Adam, att helsingarne bodde i tätt befolkade bygder och 
därifrån utöfvade ett slags myndighet öfver lapparne i de omgifvande 
ödemarkerna.» 

® Adam skol. 141. 



130 

Han säger nämligen^, att danskarnes konung för honom 
berättat, att ett folk från bergsbygderna (ex montanis) plä- 
gade nedstiga i sueonernas längre ned belägna område (in 
plana). Det var ej af någon reslig växt men så kraftigt 
och raskt, att det bräkte svenskarne i stor förlägenhet (vix 
Suedis ferenda). Man visste ej, hvarifrån det kom. »De 
komma, sade konungen, alldeles oförmodadt (subiti) än hvarje, 
än hvart tredje år. Om man då ej med all makt gör dem 
motstånd, så förhärja de hela trakten och draga därpå åter 
sina färde.» 

Det synes mig som om man här omisskänneligt hade 
framför sig en skildring af lapparne och deras ströftåg in 
på de svenske nybyggarnes område. Väl har gent häremot 
påpekats, att lapparnes okrigiska kynne strider emot en sådan 
tolkning, då i stället de själfva alltid varit utsatta för sven- 
skarnes misshandlingar. Det kan dock härpå svaras, att 
stället ej talar om några krigiska härjningar med eld och 
svärd utan kan helt enkelt hafva afseende på den fullstän- 
diga förhärjning, som skedde på nybyggarnes åkrar och 
betesmarker af de från fjällen (ex montanis) nedkommande 
lapparnes kringströfvande renhjordar, och för hvilken nybyg- 
garne troligen lika mycket då som nu voro utsatta. Säker- 
ligen sökte de då freda sig genom att »totis viribus» anställa 
massaker ej blott, som ännu i dag stundom sker, på ren- 
lyordarne, utan äfven på lapparne själfva. — Berättelsen 
att det ifrågavarande folket kom oväntadt, stundom årligen, 
stundom hvart tredje år, och att man ej visste hvarifrån de 
kommo, synes tydligt åsyfta en utan fast hemvist kring- 
ströfvande nomadstam. 



Vi komma nu till Adams »kvinnoland», tora fenimn- 
rum eller Amazonum patria. Äfven här har Adam samman- 



* Adam IV c. 25. 



131 

blandat en mängd från olika håll hämtade uppgifter, såväl 
från antiken som från samtiden och tillä,mpat dem på ett i 
Norden boende folk. Vi skola här i korthet så vidt möjligt 
är söka något utreda äfven denna sak. 

Hvad då först beträffar Amazonsägnen, hafva vi ej här 
att undersöka dess uppkomst i de gamles föreställningssätt^. 
Vi endast påpeka, att amazonernas land ursprungligen för- 
lades vid södra kusten af Svarta hafvet men sedermera 
flyttades till den nordöstra, där amazonerna nu under en 
längre tid blefvo bofasta 2. Men därjämte uppdyka tid efter 
annan nya amazonfolk på de mest skilda trakter af jorden, 
från Libyens öknar till Grermaniens urskogar. Yi hafva här 
endast att följa de sägner, som förekomma om ett kvinnofolk 
i Europa. 

Denna sägen möter oss, så vidt jag kunnat finna, allra 
först hos Pauhcs Diaconus i hans Historia Langobardorum. 
Han berättar här^ att Langobarderna vid öfvergången af en 
flod i det inre af Germanien råkat i strid med amazonerna. 
Saken förefaller honom emellertid själf något egendomlig, 
»ty alla — säger han — som känna till häfderna (veteres 
historise) veta, att amazonernas folk för länge sedan blifvit 
tillin te tgjordt. Möjligt är dock, tillägger han, att det om- 
talade kvinnosläktet kunnat lefva kvar i de ifrågavarande 
trakterna, alldenstund dessa äro så godt som okända för 
historieskrifvarne. Ty, fortsätter han, äfven jag har af några 
hört omtalas att ända intill denna dag i det inre af Ger- 
manien skall finnas ett sådant kvinnofolk.» (gentem harum 
existere feminarum). 



* Jfr härom i allinänhet art. Amazones i Pauly-Wissowa Real 
Encycl samt Meyer^ Gesch. des Altei-thums, I s. 303, 7, 545, 8, Il s. 452, 6. 

' Cassiodorus torde varit den föi^ste som identifierade Amazonerna 
med gotiska kvinnor. Watteribach^ D. Gesch. quellen I 70. Jordanes^ 
Getica V § 44. — Orosius I c. 14, 16. 

^ Hist. Jjangob. I. c. 15. Striden afgjoi-des genom en tvekamp 
mellan en af amazonerna och en af langobardema. 



132 

Längre fram påträffa vi sägnen från ett annat håll. 
I sin ofvan berörda geografiska framställning af Europas 
länder omtalar konung Alfred jämväl ett kvinnoland. »Norr 
om Horithi, säger han^ är Msegdaland; och norr om Maeg- 
daland är Sermende.» Alfred har sålunda också hört talas 
om ett i det inre Germanien beläget kvinnoland 2, hvilket 
han förlägger mellan Horithernas land i söder och Sermende 
i norr. Horithi äro Chorwaterna i vestra Riesengebirge i 
Böhmen. Hvad däremot förstås med Sermende är ej fullt 
lika klart. Vanligen anser man, att det är sarmaterna eller 
nord- och östslaverna och detta synes bäst stämma med 
Alfreds ord, då han säger, att Sermende sträcker sig ända 
till de ripheiska bergen (oth tha beorgas Riffin). Dock må 
eriras, att i urkunder vid år 945 och senare ofta omtalas 
ett folk Sermunti i trakterna mellan Saale, Elbe och Mulde. 
— Huru som helst är sålunda Alfreds kvinnoland att söka 
någonstädes i trakterna norr om Böhmen, efter all sanno- 
likhet i vester eller sydvest om Preussarnes land. 

Tillvaron af ett kvinnoland i dessa trakter omtalas äfven 
egendomligt nog i det följande århundradet af en ti*edje 
iälla, nämligen juden Ibrahims reseberättelse^. Han säger 
nämligen här: »Vester om Brus (preussarnes land)* ligger 
kvinnornas stad. De hafva åkrar och slafvar. Af dessa 
blifva de hafvande, och om någon af dem föder en gosse, 
döda de densamma. De rida till häst, föra själfva krig och 
aro fulla af mod och tapperhet. Och denna berättelse om 
kvinnornas stad, tillägger han, är sann: Otto, den romerske 
konungen, har själf berättat det för mig.» 



> Vitterh. Akad. Handl. VI s. 52. 53. 

* Såväl Farster (Gesch. der Entdeck. s. 83) som Rask (Ottars Reisb. 
s. 85) anse att Maegthaland ej betecknar kvinnoland utan är felskrifning 
för Vartaland (F.) eller (R.) kommer af Msegd = provincia och betecknar 
Oårdarike, såväl onödiga som omöjliga gissningar. 

» Wigger, Mekl. Jahrb. 1880 s. 16. 

* I texten står Rus men sammanhanget fordrar nödvändigt Brus. Ibid. 



133 

Det är af det anförda tydligt att under flere århun- 
draden bibehållit sig en sägen om ett kvinnoland i det 
nordöstra Tyskland eller närbelägna trakter. Huru denna 
sägen uppkommit, därom synes för närvarande vara omöjligt 
att framställa något annat än gissningar. Att den endast 
skulle vara en på lärd väg skedd förflyttning åf den antika 
amazonsagan upp till norden synes mig emellertid vara ett 
antagande som saknar alla skäl. Säkerligen har sägnen här 
själfständigt uppkommit. Det är nämligen att märka att 
innevånarne aldrig kallas amazoner utan alltid kvinnor. 
Hade sägnen på lärd väg uppkommit skulle nog ej heller 
det lärda namnet hafva saknats. Af denna anledning kan 
jag ej heller biträda Schafarik, som anser det möjligt att 
sägnen uppkommit genom namlikheten mellan Amazoner och 
Masovien^. Säkerligen ligger här, liksom förhållandet är 
med den antika amazonsägnen, till grund ett verkligt sak- 
förhållande, vare sig några krigiska kvinnor eller någon i 
»kvinnokläder» klädd folkstam'^. 

Jag anser, det ej osannolikt, att denna sägen ännu på 
Adams tid, fortlefde och att han möjligen hört något därom. 
Vi finna ju åtskilliga likhetei* emellan hans och Ibrahims 
skildring. Emellertid är det påtagligt, att Adam Hämtat 
stoffet för sin framställning af Amazonerna hufvudsakligen^ 
ej ur någon på hans tid gängse folksägen om ett kvin no- 



^ Schafarik, Slav. Alteiih. II 672. 

' Pomponius Melas berättelse om slavema (III 4) torde föi*tjäna 
uppmärksamhet. »Äfven kvinnorna, säger han, draga med männen i krig 
och för att de därtill skola vara lämpliga afbrännes genast vid födelsen 
högra bröstet så att det ej hindrar armen att slå. Att spänna båge, rida 
och jaga är flickors sysselsättning. Att hafva dödat en fiende fordrar 
man af en vuxen. Att ej hafva gjort det, är vanärande och straffas 
med evig jungfrudom.» — Detta synes enligt Tbrahim ha varit ett hårdt 
straff. Att vara jungfru ansågs äfven för en brud så skamligt att det 
var tillräckligt skäl för mannen att förskjuta henne. — Jfr ock Schafarik 
I 335. Omöjligt synes ej vara, att Magdeburg, clväas rirginum i Adal- 
berts Vita (o. 3), kan stå i något sammanhang med den besynnerliga sägnen. 



134 

land utan ur de honom tillgängliga antika författarnes berät- 
telser om Amazonerna. 

»Vid det baltiska hafvets stränder skall, säger Adam^, 
finnas Amazoner. De skola enligt någras utsago blifva haf- 
vande genom att dricka vatten (aquse gustu concipere). 
Andra säga att de blifva det af de köpmän som ditkomma, 
eller af sina slafvar eller af andra vidunder, som där finnas 
i stort antal. Och detta synes mig troligare. De afkom- 
lingar, som de på detta sätt få, äro hundhöfdade, såvida de 
äro af mankön, men eljes de vackraste flickor. De lefva 
för sig själfva och förakta umgänge med män, och om några 
sådana komma till deras land, visa de dem med kraft till- 
baka.» 

Äfven om spridda drag af denna skildring äro att 
hänföra till muntliga underrättelser, placerar Adam sina 
Amazoner fullkomligt oberoende af den tyska sägnen och i 
full öfverensstämmelse med de antika uppgifterna för så 
Tidt han uppfattat dem. Hos sina gamle auktorer fann han 
nämligen Amazonernas land förlagdt intill Albanernas, i 
nordost om de meotiska träsken, och då han nu, som vi 
sett," identifierade dessa med Östersjön, var det naturligt, att 
han skulle förlägga sina amazoner nordvest om detta haf, 
där han ju också i Vesserna trodde sig hafva återfunnit deras 
närmaste grannar, de gamles Albaner^. Och det är klart, 
att Adam måste känna sig så mycket säkrare på sin sak, 
som han verkligen ifrån den nordliga kusten af Östersjön 
hörde talas om ett kvinnoland, terra feminarum, hvilket han 
naturligtvis måste finna identiskt med de gamles »Amazonum 
patria». 

En förklaring af detta märkliga förhållande har först 
gifvits af Forster^, som påpekat, att Adam tydligen uppfattat 



' Adam lY c. 19. 

^ Se ofvan s. 110 ff. 

2 Forster, (resch. d. Entdeck. Frkf. 1784 s. 75, 76. 



135 

talet om kvänernas land så som om det varit fråga om 
kvinnornas land. I själfva verket är denna hypotes synner- 
ligen osökt och den har också vunnit allmänt erkännande, 
då alla sannolikheter tala för densamma. — På frågan om 
kvänernas boningsplatser och nationalitet skall jag ej här 
inlåta mig^. Jag vill blott erinra att Kvänland att döma 
af Adams skildring af kvinnornas land snarare synes vara 
att söka i södra delen af Finland än i Norrland. Enligt denna 
hör nämligen terra feminarum icke till svenskarnes land; 
efter hvad det vill synas går resan från Sueonia dit till 
sjös, och slutligen ligger det nära intill den nedan om- 
talade ön Estland, allt omständigheter som snarare tyda 
på Finland än på Norrland. Det tillvägagångssätt som inne- 
vånarne använde till försvar mot den svenske konungasonen 
Anund och hans här, nämligen att förgifta källorna 2, tyder 
också på ett mera barbariskt folk, eller om denna berättelse 
saknar grund, i alla händelser på ett folk, för hvilket sven- 
skarne hyst en inrotad misstro och ovilja, således snarare 
på ett främmande, finskt än på ett svenskt folk. 

Huru härmed äri må förhålla sig, är det tydligt, att 
förvexlingen af kväner med kvinnor ej är äldre än från 
Adams tid, och att han är den förste som gjort densamma^. 
Då han nämligen berättar om Anunds tåg säger han att de 
kommo till kvinnornas land, som jag förmodar vara ama- 
zoner^ och då han i IV 19 talar om deras land, tillägger 
han, att det iiu kallas kvinnornas land, hvilket mer än tyd- 
ligt visar att Adam ej kände till någon här i Norden loka- 
liserad amazonsägen utan att det tydligen beror på hans 

* Se härom Wiklund, om Kvänerna, i Arkiv f. Nord. Filologi. Att 
kvänerna voro ett svenskt och ej ett finskt folk antogs först af Porthan 
Vitt. Ak. Handl. VI, s. 58 fF. Han identifierar dem med helsingame. 
Namnet kväner anser han härröra från lapparne, af hvilka sedan norr- 
männen fått det. 

« Adam Hl c. 15, IV o. 14, 17, skol. 119. 

* Samma åsikt synes äfven hyllas af Forster^ anf. arb. s. 75 och 
ej heller Peschel-Ritgej Gesch. d. Erdk! s. 90 synes hafva någon annan mening. 



136 

egeQ kombination. Jag har velat framhålla detta, då det 
för närvarande synes vara en allmänt gängse åsikt, att för- 
vexlingen af kväner och kvinnor och i följd däraf amazon- 
legendens förläggande till Nordens länder skulle vara uråldrig. 
Penna åsikt har derigenora uppkommit att man — så vidt 
jag vet först Zeuss i hans arbete Die Deutschen ^ — förklarat 
Taciti ofvan omtalade berättelse om Sitonerna, som styrdes 
af en kvinna, endast kunna bero på en redan vid denna 
tid gjord missuppfattning af Kvänland som ett kvinnoland. 
Som ofvan påpekadt torde det emellertid först och främst 
vara mycket ovisst, om Taciti Sitoner äro att söka invid 
Suionernas land och ej snarare vid den södra Östersjökusten, 
men äfven om de rätteligen böra förläggas intill svenskarnes 
land i norr, så torde man lägga märke till att Tacitus inga- 
lunda talar om något kvinnoland, allra minst om några 
amazoner. Hans ord lyda 2: »Suionibus Sitonum gentes 
continuantur. Cetera similes, uno differunt, quod femina 
dominatur: in tantum non modo a libertate sed etiam a 
servitute degenerant.» 

Det är verkligen svårt att förstå, huru talet om ett 
kvinnoland kunnat af Tacitus på ett så egendomligt sätt 
uppfattas och återgifvas. Den som ej vill alldeles godtyck- 
ligt framtolka en annan mening, kan af Taciti ord endast 
få veta, att Sitonerna, vare sig de nu skola sökas i söder 
eller norr om Östersjön, voro en germanstam, som vid denna 
tid styrdes af en kvinna, ett förhållande, som i och för sig 
hvarken är särdeles ovanligt eller underbart. 

Ännu oriktigare synes mig emellertid den uppgiften 
vara, att efter Tacitus omtalas amazoner vid Bottenhafvet 



* Zeuss^ Die Deutschen u. die Nachbarstämme s. 157 och eftei 
honom MuUenhoff II 9 fF, med flere. Om betydelsen af Sitonemas namn 
se Zeuss o. Miillenhoff ibid. 

^ Tacitus Germania c. 45. Jfr Oeijer Svea R. Häfder s. 82. Det 
är mycket troligt att Taciti Sitoner äro identiska med de Sitoner e. Sidiner 
som andra föiiattare (Strabo, Ftolemaeus) omtala söder om Östersjön. 



137 

af en hel rad senare skriftställare. Förhållandet är nämli- 
gen, att det före Adam ej linnes någon enda. Wiklund^ 
anför, att ett Amazonfolk »härstädes», d. v. s. i Norrland, om- 
talas af Pauhis Diaconus och geografen från Ravenna. Hvad 
den förre angår, åtnöjas vi med att hänvisa till det före- 
gående. Ravennageografen åter talar visserligen om Ama- 
zonerna, men han förlägger dem ej heller här i Norden 
utan alldeles i öfverensstämmelse med den antika föreställ- 
ningen i närheten af de maeotiska träsken 2. 



Cynocephali eller hundhufvuden äro också ett folk, som 
Adam funnit omtaladt hos sina gamla auktorer. Såväl 
Martianus som Soiinus omtala hiindhöfdade stammar. Så 
talar Martian* om dylika monstrer, och Soiinus åberopar 
sig på Megasthenes, som skrifver att »per diversos Indi» 
montesi finnas »nationes capitis caninis armatas unguibus, 
amictas vestitu tergorum, ad sermonem humanam nulla voce 
sed. latratibus tantum sonantes rictibsque*». Hundhufvu- 
den äro, som vi ofvan sett, enligt Adam amazonernas 
manliga afkomma, en sägen, som han också synes hafva fått 
från Soiinus. 

Ehuruväl Adam sålunda äfven härvidlag föranleddes till 
sina yttranden af de antika sägnerna, vill det dock synas, 



* Ahknitis, 01. M. s. 14. Hvilka författare ha öfver hufvud känt 
till Bottenhafvet? Wiklundy om kvänerua. Arkiv s. 109. 

* Rapennageografen c. 12. »Nona ut hora noctis Amazonum est 
qusB ab antiquis dicitur patria, postquam eas de montibus Caucasiis venisse 
legimus, cujus post terga ad frontem spatiösa antiqua Dardania ponitur, 
et desuper ut dicanius ex latere paludes maximae inveniuntur, quae et 
Mseotides appellantur.» 

* Martianus Capella ed Kopp § 674. 

* Soiinus^ ed. Mommsen 52, 27. Megasthenes var en grek som 
förmedlade de efter Indusområdets afträdande vänskapliga förbindelserna 
mellan Seleukus Nikator och Sandracottos (Tschandragupta) och skref ett 
arbete om Indien, af hvilket utdrag finnas kvar hos andra författare. 



138 

« 

som om han verkligen i Norden hört några muntliga berät- 
telser oin dylika folk, ty han säger i, att man ofta ser dem 
som fångar i Ruzzia, och att de »cum verbis latrant in voee». 
Säkerligen ligger härför till grund en liknande förblandning 
som den nyssnämda mellan kväner och kvinnor. I vester- 
landet gaf man nämligen åt slaver och »andra folk; bland 
andra madjarerna i Ungern, namnet hunner^, och häraf 
kunde lätt genom' namnlikheten uppkomma sägnen om ett 
hundfolk. Och att detta ej blott är en lös gissning visar 
Helmolds yttrande, att på det saxiska språket kallas slaverna 
hundar 3. Sägnen synes för öfrigt, att döma af en berättelse 
hos Paulus Diaconus*, sedan lång tid varit bofast i Germa- 
nien, och ungefär samtidigt med Adam omtalas den egen- 
domligt nog af en annan författare, nämligen Bernold af 
Blasien. Denne berättar nämligen, att Böhmarne hellre 
röfvade människor än boskap för att på ett omenskligt sätt 
på dem tillfredsställa sina lustar, och för att sedan sälja 
dem till hundhufvudenay hvilka åto upp dem. 

Adam har emellertid förklarligt nog identifierat, de 
gamles Cynocefaler med det hundfolk, han i Norden hört 
omtalas. Hvilka de hunner voro, som ofta voro krigsfångar 
i Ryssland, är svårt att afgöra. Såvida yttrandet om deras 
»gläfsande» beror på muntliga underrättelser och ej är direkt 
hemtadt från Solinus, synes det tyda på att de ej kunde 
vara slaver utan folk af någon främmande stam»\ 



* Adam IV c. 19. 

2 Jfr Beda Hist. Eccl. V c. 9. Orderieus Vitalis Hist. Eccl. IV c. 19. 
Schafarik I 328 fF; II .512. De hunner, som i Edda och Niebelungenlied 
omtalas äro tydligen slaver. 

« Helmold I c. 16. 

'* Hist. Lang, I c. 11. Langobarderna skrämde sina fiender Assi- 
pitterna med att de i sitt läger hade hundhufvuden. Bernold Chron 1077. 
Historien skall visa gudlösheten hos Henriks anhängare. 

* Främmande språk föreföllo ofta för den oinvigde som skällande. 
Se t. ex. At-Tartuschis berättelse om Schleswigames sång. O. Jacob, 
Ein ai-ab. Berichtei-statter aus dem 10 Jahrh. s. 34 (Berlin 1896). 



139 

De Husi^ som Adam därsammastädes omtalar, synas 
vara ett verkligen existerande folk, då namnet ej hos någon 
annan författare förekommer. De äro bleka, grönfärgade 
och långlifvade (macrobii). Möjligen åsyftar han någon finsk 
folkstam i norr^. 



Huruvida Adam af något annat skäl än att (fe före- 
finnas hos de gamle, hit upp till Norden förlägger Oykhper, 
som hafva ett öga i pannan, Himantopoder, som hoppa på 
ett ben, och Antropophcufer, som äta menniskokött, vill jag 
ej afgöra, då Adam blott uppräknar dem 2. Osannolikt är 
ej att han trott sig igenkänna dessa i åtskilliga af den Nor- 
diska sagans figurer, som säkerligen ej voro honom obekanta, 
såsom jättar och andra vidunder. Att han ej blott från 
antiken fick höra talas om sådana, visa de ord, med hvilka 
han afslutar kap. 19. »Där finnas», säger hian, »jämväl 
många andra vidunder (mönstra), som sjömännen ofta berätta 
sig hafva sett, ehuruväl det af de våra hålles för föga tro- 
värdigt.» 



Innan vi lämna Östersjön och de därintill liggande län- 
derna hafva vi att nämna Kurland och Estland, som Adam 
jämväl omtalar. »Längre in i det Baltiska hafvet», säger 
han efter att hafva talat om de danska öarne, »finnas äfven 
andra öar, som lyda under Sueonernas land. Den allra 
största af dessa är den, som kallas Churland. Förmodligen 



^ Jfr Seneca, de ira, 3,20 »Aethiopes, qui ob longissimum vitae spa- 
tium Macrobioe apellantur. Forcellim Onomasticon, Macrobii» — Miillenkoff 
II 8. 72. 

' Betr. Cykloper se nedan. Hvarföre cykloper placerades i Skytien 
se Pcndy' Wissowa Real. Encycl. Arimaspoi. — Beträffande sagan om an- 
tropofagema har Schafartk I 294 en gissning. Se också Miillenkoff II 
s. 49, 50. 



140 

är det, tillägger han, samma ö, som i Vita Ansgarii kallas 
Chori och som Sueonerna då gjorde sig skattskyldig. Den 
har en utsträckning af åtta dagsresor^. De blodtörstiga inne- 
vånarne undflys af alla för deras omåttliga afgudadyrkan; 
där finnes mycket guld och utmärkta hästar. Alla hus äro 
fulla af spåmän, tecknatydare och svartkonstnärer, som till 
och med gå klädda i munkkläder. Från hela världen hämtas 
här orakelsvar, i synnerhet »ab Hispanis^ et Greecis.» Där 
har nyligen uppbyggts en kyrka genom en köpmans bemö- 
dande, hvilken danskarnes konung därtill förmått genom 
många skänker. Danskarnes konung har själf, tillägger Adam, 
jublande i Herren berättat mig denna glada nyhet (recitavit 
mihi hane cantilenam). 

Det är att märka, att Adam framställer Kurland som 
en ö. Möjligen beror detta på hans ur såväl bibeln som 
de gamle författarne och Ansgarii Vita hämtade föreställning 
att de nordiska länderna i allmänhet bestodo af öar. Det 
är emellertid påfallande, att särskildt Östersjöprovinserna hos 
Adam söndersplittmts i öar, hvilket sannolikt efter hvad det 
synes beror därpå, att han på något sätt missuppfattat be- 
rättelsen om de österifrån på olika ställen i Östersjön ut- 
mynnande vattenvägarne ^. 

Churland, hvilket hos Adam synes hafva varit af vid- 
sträcktare omfattning än nu, lydde enligt Adam under 
svenskarnes välde, en uppgift som dock möjligen kan bero 



* Adam IV c. 16. Detta kan möjligen blott vara en slutsats af de 
uppgifter om Chori som finnas, i Ansgarii Vita (c. 27). 

* Andra läsarter: Hyspanis, Ispanis, his panis. Lappenberg (not) 
föreslår Cipanis eller Circipanis. Sannolikare synes mig dock Giesebrechts 
gissning att Adam skrifvit his pa^anis och att meningen sålunda är, att 
orakelsvar där hämtades i synnerhet af de kringboende hedningame och 
lyssame. 

* Handelsvägar från Svarta hafsländerna utmynnade i Östersjön 
såväl norr som söder om Estland och Kurland, och det synes ej omöjligt 
att några obestämda underrättelser om detta sakförhållande föranledt 
Adam att anse dessa länder såsom på alla håll omslutna af vatten. 



141 

på en slutsats af Ansgarii Vita. Det låg ej långt ifrån 
Sueonernas Birca, hvilket Adam troligen sluter af Östersjön 
förmenade ringa bredd. Ansgarii Vit» förlägger nämligen 
Chori långt ifrån Sueonernas land^ 

Märkligt är att redan nu här fanns en kristen kyrka. 
Det framgår dock ej att kristendomen därför vunnit några 
framsteg alls utan folket var fullständigt hedniskt. 



Dessutom finnes, berättar Adam 2, enligt hvad han hört 
omtalas, flere andra öar i detta haf, af hvilka en heter 
Aestland, Den är icke mindre än den förut omtalade och 
skall Ugga nära intill kvinnornas land. Äfven dess inne- 
vanare äro alldeles okunniga om de kristnes Gud och dyrka 
drakar och ormar, åt hvilka de till och med offra lefvande 
menniskor, som de köpa af köpmänner, sedan de först om- 
sorgsfullt förvissat sig om, att de icke hafva något kroppsligt 
lyte (maculam in corpore), ty i så fall försmås de af drakarne ^. 

Som vi ofvan påpekat, betecknade Estland ursprungligen 
de af de. lettisk-lithauiska folken bebodda trakterna vid syd- 
östra östersjökusten, och det är i själfva verket först hos 
Adam som namnet förekommer i en annan betydelse. Här 
betecknar det nämligen det af de finska Esterna bebodda 
landet norr om de nyssnärada stammarnes område, där namnet 
nu slutligen blifvit bofast. 

Jämväl Estland anses af Adam i likhet med Kurland 
för en ö. Detta är dock mera förklarligt, ty oafsedt att 
Estland verkligen är kringflutet af vatten, bodde Ester jäm- 
väl på de utanför liggande öarne och kännedomen om dessa 
kunde lätt ingifva Adam den föreställningen att hela Est- 
land var en ö. 



* Ansg, Vita c. 27. 
« Adam IV c. 17. 

* Ännu långt fram iinder nyare tiden ansågo Esterna ormar för 
heliga. 



142 

Likasom Kurerna voro Esterna hemfallna åt en rå af- 
giidadyrkan med ormkult och menniskooffer. Det är att 
märka att Adam icke räknar Estland till de under Sueonias 
välde lydande öarne i Östersjön. — 

Märkligt är att Adam ingenstädes omnämner de stora 
svenska öarne Öland och framför allt Gotland, hvilka dock 
som vi sett redan af Wulfstan omtalats i. Det är väl sanno- 
likt att han om dem haft åtminstone några underrättelser 
och i så fall äro de väl inberäknade i de »andra längre in 
(i Östersjön) belägna öar, som lyda under Sueonias välde». 
I alla händelser är det egendomligt, att han ej särskildt 
nämner Gotland, som vid denna tid var en så betydande 
medelpunkt för handeln 2. Detta kan dock möjligen bero på 
att han på grund af namnlikheten antagit Gotland vara 
identiskt med Götaland, en förväxling som för öfrigt under 
Medeltiden flerstädes förekommer. 



I kap. 30 börjar Adam sin skildring af Nordmanniaj 
Nortmannia, eller som det på Adams tid (a modernis) kal- 
lades, Norwegia eller Norguegia; på ett ställe (II 22) har 
Adam också Norveia. Namnet Nordmannia förekommer redan 
mycket tidigt såsom namn på de af de skandinaviska folken 
bebodda länderna i allmänhet, särskildt Danmark, men såsom 
namn på speciellt Norge träffas det först efter slaget vid 
Hafersfjord 872 och så vid t jag kunnat finna, är Alfred den 
store den förste som i denna mening använder detsamma. 
Den andra namnformen, Norvegia, förekommer först senare 
under Adams* århundrade i Encomium Emmse (Nordwega)^ 



* Se of van c. 11. 

^ Gissningen att Adam sammanblandat uppgifter om Chuii ooh 
Guti har dock åtskilligt för sig. Att ön lydde under Sueonia och var rik 
l)å guld passar säkerligen ännu bättre till Gotland än till Churland. Jfr 
GiintheTy Ad. v. Bremen s. 40. 

« iMugebek, S. R. D. II 492. 



143 

och hos Dudo, som talar om Northguegigense i motsats mot 
Dacigense, och denna benämning förtränger snart det förra 
namnet^. 

Nordmannia är, säger Adam, jordkretsens yttersta land. 
Det sträcker sig på längden mot den yttersta norden (in 
extremam septentrionis plagam) och däraf har det äfven fått 
namn. Det tager nämligen sin början vid den framskjutande 
klippkusten af det sund, som plägar kallas det Baltiska; 
därpå böjer det sin rygg mot norr i en båge utefter den 
skummande Oceanens rand och slutar omsider vid de ri- 
pheiska bergen, hvarest äfven jordkretsen tröttnar att ut- 
vidga sig. Det omsluter med sina höga berg (suis alpibus) 
Sueonia och dess storlek är omkring hälften af detta lands 2. 

Nordtmannias hufvudstad är Troiidemnis^. Det är en 
stor, mycket besökt stad och numera beprydd med kyrkor. 
t denna stad ligger den helige martyren Oloph begrafven. 
Vid hans graf har Herran allt intill denna dag låtit ske 
stora helbregdagörelseunder, så att folk från de mestaflägsna 
bygder här strömma tillsammans, icke tviflande om hjälp 
genom detta helgons förtjänst. S:t Olofs fest firas den 29 
Juli (IV Gal. Aug.) af alla Nordhafvets folk, norrmän, sven- 
skar, sember, danskar och slaver*. — Trondhjems läge be- 
stämmes af Adam närmare så, att om man stiger ombord i 
Alaburg eller Wendila i danskarnes land, kommer man på 
en dag öfver till Wig^ eli stad i Nortmannernas land. Där- 
ifrån seglar man åt venster omkring Norvegias kust och 
kommer på femte dagen till staden Trondempnis. 

Vig är tydligen ingen stad utan det norska landskapet 



* Steenstrup, Norm. I 53. Rydberg^ Sv. Traktater I s. 57. — I 
den senare medeltida krönikelitteraturen kallas norrmännen mycket ofta 
Norici, så hos Ord. Vitalis m. fl. 

2 Adam IV c. 21. 

3 Adam IV c. 32. 

* Adam II c. 59. Om segelhastigheten på de nordiska fan^attnen 
se ock Tua^if De nordiske Langskibe (Arboger f. nord. Oldkynd. 1886). 



144 

Viken ^. Det förekommer nämligen hos Adam stundom att 
han missuppfattat talet om bygder och landskap som om 
fråga vore om städer. Likaså klart är emellertid att Adam 
ej, som Lappenberg menar, med Wig afser den lilla vik, 
vid hvilken staden Tönsberg är belägen 2. — Som vi of van 
påpekat gick färden från Danmark öfver till trakterna vid 
Göta Elfs mynningar, där redan tidigt funnos viktiga han- 
delsplatser, säkerligen på både den svenska och norska sidan. 

Emellertid är det påfallande, att färden från Viken 
ända till Trondhjem enligt Adam gick på den korta tiden 
af fem dagar, under det Ottar behöfde 30 dagar för att 
från det visserligen något längre bort belägna Halagland 
segla till Skiringssal i Vestfold, hvarunder han dock om 
nätterna lade till vid land. I allmänhet framgår af Adams 
uppgifter, att sjöfärderna särskildt på de vanliga bandels* 
linierna i Norden gått synnerligen raskt. Jämväl färderna 
från Birca till Buzzia och från Sconia till Birca kräfde, som 
vi ofvan hafva sett, blott fem dagars tid, hvilket, om upp- 
giften är pålitlig, ju gör en synnerligen god fart. — Sjö- 
vägen upp till Trondhjem var, enligt Adam, den vanliga; 
dock kunde man äfven resa landvägen dit, i hvilket fall 
man reste ut ifrån Sconia i danskarnes land. Denna väg 
kräfver emellertid, säger Adam, längre tid, alldenstund den 
för öfver bergstrakterna (tardior in montanis) och då denna 
väg är full af faror, undvikes den helst af färdemännen. 

Nordmannia är enligt Adam^ på grund af sina vilda 
väldiga berg och den stränga där rådande kölden det ofrukt- 



^ Det första norska landskaps namn som vi möta under medeltiden 
— om vi bortse från Jordanes^ som synes hafva varit mycket väl under- 
rättad om förhållandena säi-skildt i den vestra delen af den skandinaviska 
halfön och här nämner flere folknamn, som lätt igenkännas, såsom Ragna- 
rici m. fl. — är Vestfold. Annal. Lauiiss. tala vid år 813 om »Vestar- 
folda, quse regio ultima regni eorum inter septentrionem ot occidentem 
sita, contra aquilonem Brittanniae summitatem respicit. 

' Lappenberg not till kap. 32. Se ofvan. 

8 Adam IV c. 30. 



145 

baraste af alla länder, ett yttrande, som väl delvis endast 
är en slutsats af dess nordliga läge. — Det enda, för hvilket 
landet lämpar sig, är boskapsskötsel. På många ställen så- 
väl i Norge som i Sverige äro därför herdarne mycket för- 
näme män, som efter patriarkernas sed lefva af sina händers 
arbete. Och likasom araberna hafva de boskapen långt af- 
lägset i ödemarkerna (longe in desenis stabulant^), en antydan 
om de uppe i fjällen belägna fäbodarne. 

Af sin boskapsskötsel hämta norrmännen sitt lifsuppe- 
hälle, i det att de använda djurens mjölk till föda och deras 
ull till kläder. Det lefnadssätt de föra uppfostrar inne- 
våname till tappra krigare, hvilka, icke förvekligade genom 
rik tillgång till markens frukter, mycket oftare anfalla andra 
än de själfva af någon ofredas. De lefva i endräkt med 
sina grannar Sueonerna, men anfallas stundom af danskarne, 
som äro lika fattiga, dock lämna de detta ingalunda ostraf- 
fadt — Tvingade af sin fattigdom foro de ock fordom all 
verlden omkring och hemförde genom sjöröfveri de olika 
ländemas prodjikter, sålunda af hjälpande sitt hemlands torf- 
tighet. — Och från dessa Normanner, som bo på andra 
sidan om Dania, kommo, tillägger skol. 139, de normanner, 
som bebo Francia, och ifrån dessa har nyligen Apulien fått, 
en tredje skara normanner 2. 

Men sedan de, fortsätter Adam, antagit kristendomen 
och undervisats i en bättre skola, hafva de lärt sig älska 
sanning och frid och vara nöjda med det de hafva; ja att 
dela med sig däraf åt andra i stället för förut tvärtom. Och 



* Adam IV c. 30, 31. Om Arabernas lefnadssätt tunde Adani få veta 
åtskilligt af den tidens Jerusalemfamre, bland hvilka han själf omtalar 
ett par (Adam 111 c. 20; Bih.). Lambert af Hersfeld berättar utförligt 
om ett par pilgrimers äfventyr med araberna (Ai-abes, Arabitje) vid år 1065. 

* Om skoliet ej är af Adam, kan det emellertid ej vara mycket 
senare. — Här kunde de norska anspråken på att ha grundat Normandiet 
få stöd, såvida ej intyget vore värdelöst, då det är så sent, och ej kan 
bero på annat än kombination. 

10 



146 

under det att de förut voro bängifna åt trollkarlars skändliga 
konster, bekänna de nu med apostelen enfaldeli^a Christum 
och honom korsfäst De äro också de afhållsammaste af 
alla människor, i det att de såväl i mat som i seder visa 
den största sparsamhet och måtta. Dessutom hafva de för 
prester och kyrkor så stor vördnad, att den som icke gifver 
sin gåfva för hvar gång han hör messan, knappast anses 
vara en kristen^. 

Men denna ljusa tafla finner Adam fläckad endast af 
prestemas girighet. Ty dop och konfirmation, invigningar 
af altaren och vigningar till prest (sacrorum benedictio ordinum) 
allt måste hos dem liksom hos Danema dyrt betalas. Qch 
detta, säger Adam, tror jag beror på prestemas girighet, ty 
då barbarerna antingen icke förstå sig på eller icke vilja 
gifva tionde, så afpressas dem betalning för andra saker, 
som borde göras för intet. Ty äfven sjukbesök och begraf- 
ningar göras endast mot kontant betalning 2. 

Alla Norvegias innevånare äro ifriga kristna med un- 
dantag af dem, som bo bortom polkretsen , vid Oceanens 
fjärran belägna kust 3. Dessa skola ännu vara så förfarna i 
magiska konster och besvärjelser, att de säga sig veta, hvad 
hvarje människa på hela jorden har för händer. De draga 
äfven med mäktiga trollsånger till stranden stora hvalfiskar, 
och mycket annat, som man i skriften läser om trollkarlar, 
är allt för dem mycket lätt att göra*. På ett annat ställe 
(TI c. 55) omtalas att »tota barbaries^ men i synnerhet Nor- 



^ Qui non cotidie obtulerit ad missam, quam audierit. Adam IV 
c. 30. Se Jörgensen s. 539. Att dagligen besöka messan, som Laurent 
öfvei-sätter, torde väl svårligen låtit sig göra. Ordet cotidie synes ha 
saknats i den af Suhni^ Hist. af Danm. IV 490 fT., använda handskriften. 

* Adam ibid., Jörgensen s. 539 ff. Som bekant rönte tiondens infö- 
rande i Norden stora svårigheter. 

^ Adam IV c. 31. Det är sålunda tydligt, att Adam till Norvegia 
räknar jämväl deBs längst i norr belägna skattländer, Finnmarkerna. 

* Adam ibid. Om lappames trollkonster se nedan kap. X. 



147 

vegia är uppfylldt af trollkarlar. Där bo både spåmän, 
tecknatydare, trollkarlar och besvärjare saait antikrists hela 
öfriga anhang. Enligt Adam (II c. 38) var konung Olof 
Tryggvason i hög grad hängifven åt sådana magiska konster. 

I de vilda berg, som bär ligga, har jag, fortsätter Adam, 
hört, att skäggiga kvinnor skola finnas, och att männen, som 
lefva i skogarne, sällan komma till synes. De använda de 
vilda djurens skinn till kläder och påstås, då de tala, snarare 
gnissla med tänderna mot hvarandra, så att de knappast 
kanna förstås af sina närmaste grannar». 

Tydligen igenkänna vi bär en skildring af de i det 
nordligaste Norge boende lapparne, deras trollkonster och 
språk, enligt den i Norden rådande hälft mytiska föreställ- 
ningen om detta folk och dess finska grannar. Det synes 
mig dock ej omöjligt, att vi i de skäggiga kvinnorna åter- 
igen möta en förirrad skildring af de förut omtalade kvar 
nerna^. 

Som Norges' förste konung omtalar Adam (II c. 22) 
Haccon (Håkan den gode) »crudelissimus, ex genere Ingvar 
et giganteo sanguine descendens»^. 



I skol. 140 talas om det i Norden brukliga begrafnings- 
sättet Beträffande hedningarnes begrafningssätt, säger här 
Adam, är det värdt att minnas, att ehuru de icke tro på 
kroppens uppståndelse, de likväl likasom de gamle romarne 
nedlägga stor omsorg på likbegängelser och grafvar. De 
lägga dessutom i grafven hos en afliden hans penningar 



* I skol. 133 tillägges, att förutom andra mönstra i de hyperboreiska 
bergen jämväl skola finnas gripar (gryphes). Uppgiften har Adam väl 
närmast från Isidoms, men har sannolikt också äf ven i Norden hört berät- 
telser om drakar, som i bergens grottor rufva på sina skatter. IstdoruSy 
EtymoL XII, 2 : Giyphes ... in Hyperboreis montibus nascitur. 

' Jfr ock Adam 1 39, där han omtalar Ing\ar, filius Lodparchi, 
som den grymmaste af alla viMngahöfdingame. 



148 

(pecuniam) och vapen samt öfriga saker, hvarpå han under 
lifstiden satte värde; någoi som äfven berättas om Inderna^ 
Detta skall vara en gammal sedvänja hos hedningame, ty i 
deras grafhögar plägar man ännu påträifa dylika tingade 
förordjDade nämligen, att. med dem skulle högsättas deras 
skatter, nedlagda i amforer eller andra små vaser. 

* 

Hvad angår djurlifvet i norden har Adam jämväl ett 
par upplysningar. Som vi ofvan hafva sett, var Skridfin- 
narnes land mycket rikt på villebråd. Såväl här som i 
Sveonia fångas, berättar Adam, uri^ huhali och elaces, Hvad 
beträffar de båda förstnämda är det märkligt, att såväl uroxen 
<bos primigenitus) som bisonoxen (bos bison) ännu på Adams 
tid sägas allmänt hafva lefvat i Sverige, till och med så 
långt upp som i Helsingland. Se omtalas här i Norden så 
vidt jag vet ej af någon annan författare^. Med ebices 
menar Adam tydligen elgen. Att han däremot ej nämner 
renen, som redan Paulus Diaconus känner och Ottar utför- 
ligt omtalar, beror på att han som vi ofvan sett, om det 
nordligaste Skandinavien i allmänhet hade en mycket ofull- 
ständig kännedom. — Om bäfvem hade han dock hört ts^as^ 

Beträfiande särskildt Norges djurarter säger Adam, att 
här finnas svarta räfvar och harar, hvita mårdar (martures) 
och björnar af samma färg, hvilka senare lefva i vatten 
(sub aqua) i likhet med uren^. Med svarta räfvar förstås 
den blå fjällräfven, om hvars dyrbara skinn redan Jordanes 
synes hafva haft kännedom, och den svarta haren är den i 
Norges sydligaste delar förekommande blågrå mohären. Att 



* Något ställe i äldre förf. hvarpå Adam här kan syfta, vet jag ej. 
' Att betvifla Adams uppgift synes dock vara obefogadt. Jfr 

Quennerstedt^ Hvad torfmossanie förtälja, s. 10. 
^ Adam IV c. 21 pelles castorum. 

* Härmed afser Adam säkerligen det förhållande, att uroxen gärna 
synes hafva uppehållit sig i sumptrakter. 



149 

isbjörnen den tiden omnämnes i Norge, är anmärkningsvärdt. 
Sen omtalas för öfrigt därstädes långt senare, så t. ex. på den 
katalanska kartan, i Geographia Universalis och hos Higden. 



Ett hos Adam synnerligen ofta återkommande geogra- 
fiskt begrepp är de Ripheiska bergen, ett från antiken hämtadt 
namn, softi Adam söker att rätt placera här uppe i Norden. 

De Ripheiska bergen omtala» först af den lyriske poeten 
Alkman i sjunde århundradet före Kristus, och ehuru He- 
rodot ej känner dem, insmögo de sig småningom i den 
geografiska litteraturen och beteckna än Alperna, än långt i 
öster liggande berg. Plinius synes identifiera dem med 
Karpatema, men i allmänhet synes man hafva uppfattat dem 
som en vattenskillnad mellan Svarta hafvet och den i norr 
liggande Oceanen i. 

Martianus talar flerstädes om de Ripheiska bergen. Så 
säger han i lib. VI ^t »Lycia, a qua incipit möns Taurus 
pene mediatenus orbis conscius, quem peragraret, nisi maria 
restitissent; qui aliquando flexuosus evadit et in Ripheorum 
jnontium juga sub diversitate nominum protenditur.» Med 
de Ripheiska bergen tänkte sig sålunda Martianus en fort- 
sättning af Taurus öster om Svarta hafvet. Mellan Svarta 
hafvet och de Ripheiska bergen förlägger han en mängd 
olika barbariska folk, »Getse, Daci, Sarmatae, Araaxobii, 
TroglodytsB, Alani, Germaniseque omnis tractus», samt längre 
in Auchaetae (där Hypanis,) och Neurse (där Borysthenes upp- 
rinner) samt Geloni, Agathyrsi och bakom dem Arimaspi. 
Så komma de Ripheiska bergen »et regio caligantibus tene- 
bris inumbrata». På andra sidan dem bo i norr Hypev- 
boreer, mot öster Ariphgei gentes samt bakom dem invid 
Kaspiska hafvet, Cimmerii och Amazoner, j 

— 

* Btmbury^ Hist. of Ane. (leogr. I s. 103, 401 ff. 
' Martianus GapellOy ed. Kopj) VI § 683 (de Arabia et S>Tia) — 
VI § 663 (de IV sinu Europje). 



150 

Ungefär på samma sätt yttrar sig Solinus, och äfveii 
Orosius synes bafva haft en liknande uppfattning^. Att 
Adam icke desto mindre förlade de Bipheiska bergen på 
norra sidan Östersjön är emellertid mycket naturligt, då vi 
erinra oss hans ofvan omtalade identifiering af Meotis och 
Östersjön. 

Adam synes emellertid ej hafva identifierat de Bipheiska 
bergen med någon bestämd bergssträckning i Skatidinavien, 
åtminstone ej - med Kölen» Hans föreställningar om den 
norra delen af den skandinaviska halfön voro som ofvan 
påpekadti hög grad sväf vande, och så äro i följd däraf äfven 
hans föreställningar om de Bipheiska bergen, som hos Adam 
synas omfatta alla aflägsna fjälltrakter i hela ISkandinavien. Så 
mycket är emellertid om Adams uppfattning om de Bipheiska 
bergen tydligt, att han tänkte sig dem i öster bildande 
gräns mot såväl Sueonia som Nortmannia och åtminstone 
delvis belägna invid oceanens kust^. Förmodligen ansåg* 
han dem i analogi med sina auktorer Martianus och Solinus 
fortsätta i en båge öster om Östersjön. 

I de Bipheiska bergen upprinner, som vi sett, floden 
Gothelba, hvadan Adam med denna flod ej blott afser elfven 
från Venern till hafvet utan äfven Klatelfven. Här ligga 
också stora ödevidder och djup snö, som ligger kvar året 
om. Dessutom bo de här förut omtalade Amazoner, Kyno- 
cephaler och Cykloper samt gripar 3. 



* Solimis, ed. Mommsen s. 97, 161, 107, 182. Orosius Hist c. 14. 
Jfr också Jordanes, Getica V 32, 45, 54, 55, som alldeles tydligt iden- 
tifierar de Rhipeiska bei-gen med Ural och tänker sig dem som en från 
norr till söder löpande beiigskedja, som bildar gränsen mellan Europa och 
Asien. — I förbigående må anmärkas, att Gos7nas af Prag, I c. 2, om- 
talar ett berg JBijo mellan Eger och Moidau. 

2 Adam IV 21, 25, 30, 31, 36, skol. 132. 

" Under den senare medeltiden tänkte man sig vanligen de riphe- 
iska bergen belägna i mellersta Ryssland, och föi-st Paul as Jovius och 
Miechow aflägsnade dem ur geografien såsom hörande till mytens område* 



151 



IX. 



VettechalVet och där belägna ilar. — »NordpolsfSrder». 

Vi komma nu till sist till Adams framställning af Vester- 
hafvet och däri belägna öar. Vesterhafvet, oceidentalis ocea- 
nus, af hvilket Östersjön är en mot öster inskjutande vik, 
är enligt Adam en del af den hela jordkretsen omslutande 
Oceanen. Det namn Adam vanligen gifver detsamma är 
den Frisiska oceanen (Oeeanus Fresonicus) eller den Britan- 
niska, hvilket senare namn han dock endast känner från de 
gamle författame^. Ofta kallar han hafvet blott Oeeanus, 
något som han däremot aldrig göi^ t. ex. beträffande Öster- 
sjön på grund af dess natur af innanhaf. 

Yesterhafvet har, säger Adam, en ofantiig utsträckning 
(latitudo) är förskräckligt och farligt Det omsluter i vester 
Britannia, och når i söder till Frisernas land och den del 
af Saxen, som hör till vår hamburgska dioces. I öster har 



Äiven Herberstein hyste efter sin första resa samma åsikt. Ulrich v. 
Hutten berättai* nämligen i sitt bref till Pirckheimer, att Herberstein 
öfvei*tygat honom »non esse Ryphaeos, non Hyperboreos montes» i det 
att han »jurejurando adfirmat», att allt »frivola esse et coDficta, quae his 
de montibus et opinentur homines et prodiderint veteres». Under sin 
andra resa fick emellertid Herberstein den öfvertygelsen, att de Ripheiska 
bergen voro identiska med de bei^ han hörde omtalas på andra sidan 
om Petschoi-a, således Ural. — U, v. Htätens bref ad Bilibaldum Pirck- 
heymer. Augsb. 1518. Herberstein, Moscovia 1557, k. 4. Major, notes 
npon Russia (Hakl. Soc.) H s. 43. 

* Adam IV c. 10. Med Oceantis Brittannictis menades vanligen 
under forntiden kanalen (Plinius lY 109), hvars smalaste del kallades fretum 
OceaDi (Tac. Agr. c. 40) under Medeltiden stundom Euripua, Ann. Bert. 
841; hos några dock (Mela I 15, II 85) hela hafvet från norra Spanien. 
Paidy-Wissowa Atlantis. — Namnet var dock säkerligen ej heller för 
Norden främmande. Saxo (s. 470) och Hisi Norvegia har det, (Englandzhaf). 
Storm, Mon. Norv. s. 72. 



152 

det danskarnes land, inloppet till det Baltiska hafvet samt 
Nordmannernas land, som bo hinsides Dania. Men i norr 
strömmar denna ocean förbi Orkaderna" och omsluter i en 
väldig utsträckning jordkretsen, i det att den till vänster 
h^r Hybernia, Scoternas land, som nu kallas Irland, och till 
höger Nordraannias skär, samt längre fram öarne Island och 
Grönland. 

Med Vesterhafvet menar Adam sålunda ej blott Nord- 
sjön eller det af honom i egentlig mening så kallade Bri- 
tatiniska eller Frisiska hafvet^ — utan jämväl hafvet rundt 
omkring Brittannien ända till Irland, således kanalen och 
Irländska sjön, samt slutligen det norr härom belägna hafvet, 
Nordatlantiska hafvet och Ishafvet. Då Adam tillägger Vester- 
hafvet en omätlig bredd (latitudo) tänker han naturligtvis på 
dess stora utsträckning från norr till söder. Dess sträckning 
i öster och vester är nämligen enligt Adams eget yttrande 
ej större än att färden mellan Dania och Brittannia går på 
tre dagar, under det att färden mellan Norge och Britannia 
öfver Orkaderna kan ske på endast två dagar. — Adam om- 
talar hafvet söm »valde periculosum», ett epitet, som det 
ännu i dag väl förtjänar. — 

I den Frisiska oceanen ligga, berättar Adam 2, gent 
emot Frisia och Dania åtskilliga öar, men af dem är ingen 
så värd att lägga på minnet som Farria eller Heiligland 
(Helgoland). Denna ö, som i den helige Willibrords léfverne 
kallas Fosetisland, skall först hafva återfunnits (primum 
repperisse) af Fyens bishop Eilbertus under flykt för sjö- 
röfvare^; denne gjorde jämväl ön beboelig genom att där 
uppbygga ett kloster. 

* Adam IV c. 10, Il c. 50: Hoc mai"e magnum et valde peiiculosum 
a laeva Orchadas habet, dextrorsum attingit Frisiam», således = Nordsjön. 
— Hos Beda (Hist. II c. 3) kallas Nordsjön mare oriental e. 

' Adam IV c. 3, skol. 104. 

* Conversum a pyratis. Wattenbach öfversätter detta med en 
^omvimd sjöröfvare». Dock synes mig den vanliga öfversättningen vara 
att föredraga. 



153 

Öos läge Bkildrar Adam så, att den ligger långt ute i 
haf vet utanför floden Albias mynning mellan Danemas och 
Frisemas land^ midt emot Hadeloa och Wesers mynning 
och på ett afstånd af tre dagars roddarfärd från Anglia. 
Dess längd är knappast åtta, dess bredd fyra miliiaria. ön 
är mycket fniktbar och föder en stor mängd fogel och bo- 
skap, Den saknar träd, hvarföre innevånarne använda strå 
och vrakspillror till bränsle. På alla håll ömsintes den af 
branta klippor^, som lämna fritt tillträde blott på ett ställe, 
hvarest också linnes sött vatten; detta är en synnerligen 
högt värderad plats för alla sjöfarande, men i synnerhet för 
sjöröfvame. Däraf har den också erhållit sitt namn, Heilig- 
iand. -^ Det säges, att sjöröfvare, om de någon gång där- 
ifrån bortfört äf ven den minsta sak som byte, antingen inom 
kort lidit skeppsbrott eller dödats i strid och att ingen 
ostrafihdt återkommit hem. Därföre pläga de åt de där lef- 
▼ande eremiterna med stor vördnad gifva tionde af sitt 
byte.» — Då denna Adams skildring är den äldsta mera 
utförliga som vi om Helgoland ega, skola vi här något när- 
mare granska åtskilliga af uppgifterna om denna ö. 

När Helgoland först omtalas, är omtvistadt Man hnr 
som bekant velat återfinna ön redan i den af Pytheas om- 
talade bernstensön Abalus, men detta är i alla händelser 
högst problematiskt^. Ännu osäkrare är identifieringen nf 
Helgoland med den af Flinius omtalade ön Actania, med 
en af Ptolemsei tre saxiskä öar eller slutligen den alldeles 
omöjliga med Taciti Nerthusö, hvilken fortfarande rotlös 



» Jfr Vita AViUibrordi c. 10; Vita Liudgeri c. 22. 

' Scopulis asperrimis. Det kan häi* ej genia vaia fråga om sand- 
banlarne utan om själfva nhs branta strönder, hvadan »unuiii adituni» 
torde syfta på den på östra sidan otn ön i klippan inhuggna väg, som 
allt sedan äldsta tid ledde upp på ön. Jfr Tätdj Die Insel Helgo- 
land 1894. 

^ Hergt, Die Nordlandsfahrt des Pytheas s. 34. MiUlenlioff, D. A. 
I s. 495 ff. förlägger Abalus i trakten af Eidermyn ningen. 



154 

flyter kring på Nordens haf. Tacitus är dock säkerligen 
den förste som verkligen omtalar Helgoland. I sin Oermania 
omtalar han nämligen ett rykte, att Herkules stöder i Nord- 
sjön fuunos, och detta kan väl knappast syftia på något 
annat än de båda höga klippor, af hvilka Helgoland fordom 
bestod. De klippor, till hvilka Germanici flotta år 16 e. Kr. 
stormdrefs, torde möjligen också vara samma ö^ 

Sedermera omtalas ej Helgoland förrän i sammanhang 
mod Willibrords historia. I dennes af Alcuin författade 
lefnadsbeskrifning, som äfven var bekant för Adam, omtalas 
ön andér namnet Fosetesland. Här fanns ett tempel åt 
Fösete, och hela ön med där varande boskap var fridlyst. 
Fosetetemplet förstördes år 785 af biskop liudger af Mun- 
ster, som på konung Karls uppdrag besökte och omvände 
ön 2, men dennas lykte för helighet blef emellertid kvar, som 
vi se hos Adam, och kom där boende eremiter till godo. 
Sedermera uppbyggdes här ett monasterium af Fyens biskop 
Eilbert, och ön lydde till följd häraf en tid under Fyens 
stift, men lades sedermera till Slesvig^. 

Att Helgoland fordom haft mycket större omfång än 
nu, har länge varit en allmänt gängse åsikt. Emellertid är 
förhållandet det, att historien om Helgolands forna storlek 
uppkom först i slutet af 1400-talet och då på ren förfalsk- 
ningsväg i politiskt syfte. Under. en strid mellan hertigarne 
af Slesvig och Hansestäderna år 1496 om Helgoland* gjprde 
nämligen de senare gällande, att ön såsom belägen i öppna 
hafvet skulle likasom detta vara fri, hvarpå emellertid å 



' PlmifiSy Hist. Not. IV c. 13. Tacitus j Germania c. 30. Ann. 
Il c. 23, 24. 

* Väa WiUfbrcrdi c. 10. Vita Liud^eri c. 22. 

^ JörgenseHj Den nord. kirkes Grundl. s. 649. 

^ Petri Saxii Beschreibung d. Helgolandes 1638. Hélgdand hade 
nämligen vid denna tid blifvit af betydelse på grund däraf att sillen gick 
upp vid dess kuster. Jfr Dancktcerth : Newes Landesbeschreibung d. 
zwey Herzogth. Schlesw. u. Höst. 1652. TUtel^ Lie Insel Helgoland s. 30 ff. 



155 

« 

hertigames sida svarades, att det var »gans unstreitig und 
dier G^graphoram und Historicorum einbelliger Consens, 
dass Helgoland juxta Ducatum Slesvicensem in Frisia minori 
wäre belägen und fiir 1,000 und noch fiir w^niger Jahren 
mit Eyderstädt, ETerschop und Utbolm, im gleichem mit 
Nordstrandt, sodenn Föhre, Silt und Amre eine contermini- 
rende Begion gewest, und dass die Binwohner solcher Lan- 
den und.Insnlen nicht allein un a eademque Frisiorum colonia 
et popalus unius gentis sondern auch dem Herzogthuni 
Schleswig schon vor 755 Jahren ini^orporirt worden.» Her- 
tigarne segrade i striden och den genom deras grofva lögn 
uppkomna sägnen om Helgolands forna storlek, understödd 
af den i den understuckna Vita Suitberti hit förlagda Ursula- 
legenden, bibehöll sig länge, upptogs slutligen af Mejer på 
hans kartor^ och kunde ända in på midten af 1800-talet 
glädja sig åt en fullständig tilltro. Emellertid hafva WiebeP 
genom sin undersökning af destruktionskoefficienten och 
Laoridsen^ genom sina undersökningar om Mejers kartor 
gjort slut på legenden, hvilken dock, som nyss påpekats, ej 
som Lauridsen tror är ett falsarium af Mejer utan är betyd- 
ligt äldre. — Att som t. ex. Reclus* utan vidare af Adams 
uppgifter draga den slutsatsen, att Helgoland på hans tid 
var. betydligt större än nu, låter sig ej heller göra, då dels 
dessa säkerligen ej grunda sig på egna iakttagelser, dels 
man ej säkert vet hvad Adam menade med ett milliarum. 
Ett. romerskt milliarum var som bekant 1,000 passus eller 
tvåtusen steg, men det är ej omöjligt, att Adam med passus 



^ Dessa finnas i nyssnämda arbete af Danckworth. Om Vita Suit- 
hetd Wattenbach I s. 133. I ett skol. hos Adam (Ul) omtslas de 11,000 
jungfrarna, men förlägges till skridfinnames land. 

« Wtebel, Die Insel Helgoland 1848. Redan 1830 påpekade Lap- 
penberg i ett föredrag om Helgoiands forna omfång och historia hufvud- 
punkterna af sägnens appkomst. Tittel s. 5. 

' Lauridsen, Mejers Kai-t. över Helgol. (D. Ueogr. Tidskr. 1887—88). 

* JRecli48j Nov. Geogr. Univ. III 737. 



156 

menade vanliga steg, i hvilket fall hans uppgift temligen 
noga skulle öfverensstämma med verkliga förhållandet före 
1720, då förbindelsen med diinen af bröts. 

Den coUis unieus, som Adam på ön omtalar, anser 
Maack^ vara den höga kalkklippan på sanddiinen. Sanno- 
likt menar Adam dock det 60 — 66 meter höga Oberland. — 
Af den källa som såväl Vita Villibrordi och Vita Liudgeri 
som Adam på ön omtala finnes ej nu något spår 2. 

Den boskap, som såväl i Vita Villibrordi som hos Adam 
på ön omtalas, torde väl hafva utgjorts af får, hvilket möj- 
ligen gifvit anledning till det hos Adam använda namnet 
på ön, hvilket hos ingen annan författare återfinnes, näm- 
ligen Farria, ett namn som möjligtvis kan betyda »fårön» K 



Vesterut omsluter det Brittanniska hafvet ön Bii,ttannia, 
som nu kallas Anglia, hvilken ö ligger på ett afstånd af tre 
dagars färd från Helgoland eller från Dania, hvarest Ripa 
är utgångspunkten för dylika färder. 

Ehuruväl Adam svnes med Britanniens förhållanden 
vara rätt väl bekant, lämnar han oss ingen geografisk skil- 
dring af detta land. Han gör endast ett kort utdrag ur 
Beda, som nästan ordagrannt anföres. — Hvad Brittanniens 
läge beträffar, vill det synas, som om han förlade det något 
för långt mot norr*. 

Vester om Brittannia ligger Hiherma, skoteinas land, 



* Maacky anf. arb. s. 116.. Denna kalkklippa forstöixies fullständigt 
af «3n stormflod år 1720. 

' Anna på 1500^talet omtalas »saavissimi fontes». Säkerligen abes 
härmed dock de i sanddynen gräfda brunname där regnvatten samlade 
sig. Tätel 146. . 

' Namnet är osäkert. Jfr Maaek anf. arb. Jörgensen s. 649 anser 
möjligt att den ö, som Eilbert upptäckte, kunnat vara Föhr, och att Adam 
sammanblandat den med Helgoland. Så äfven Bernard s. 77. — Scfnoerms 
arbete om Helgoland har jag tyvärr ej varit i tillfälle att se. 

* Adam II c. 50; skol. 20. [Från JSeda Hist.Eccl. Ic. 1]; skol. 97. 



157 

som nu kallas Irland ^ Ej heller om detta land har Adam 
några egna uppgifter utan anför äfven här Bedas ord med 
någon förändring. Det sträcker sig, säger han längre mot 
söder midt emot Hispaniens nordligaste hamn, hvarvid Adam 
sannolikt tänker på den i skol. 96 omnämda Far juxta S:t 
Jacobum. I olikhet med Beda synes Adam jämväl ansett 
Hibernia sträcka sig betydligt långt mot norr, hvilket möj- 
ligen kan bero på någon slags sammanblandning med Skot- 
land^. 



Beträffande Orkadema anför Adam först Marcianus' och 
Solinus' yttrande om dessa öar ^. »Orcaderna», fortsätter 
han därpå, »hvilka barbarerna kalla Organas, ligga i likhet 
med Gykladerna kringströdda i Oceanen emellan Nordmannia, 
Brittannia och Ilibernia och bele skämtande den brusande Ocea- 
nens hot. De skola ligga på en dagsresas afstånd från 
Nortmannernas stad Trondemnis, och lika långt lär af ståndet 
vara från Orkaderna, om man härifrån vill segla till Angiia 
eller Scotia.» 

Med Orkaderna, som först hos Mela^ omtalas^ menade 
de antika författarne Shetlands- och Orkneyöarne, och det- 
samma synes jämväl Adam mena. — öarne återupptäcktes 
och befolkades af irländska munkar, och lydde sedermera, 
såsom Adam jämväl omtalar, under Anglernas och skoternas 
biskopar. »Numera har emellertid», tillägger han, »på påf- 



^ AcUim skol. 20; VI c. 10, 34. Beda ibid. 

* Adam omtalar ingenstädes detta land. Den af Lappenberg (Ar- 
chiv VI s. 887 £P. meddelade gamla geografiska uppteckningen om >insule 
britanniose», som Laui*ent låter följa sin öfversättning af Adam, kan natur- 
ligtvis ej härröra frän denne. — Att Adam, som Maurer tror, anser Skot- 
land och Irland vara fullt identiska, är dock knappast troligt. Maurer, 
Bekehrung IV s. 584. 

* Adam IV c. 34. Solmus c. 22. Maroianus (ed. Kopp) s. 666. 

* Bunbury, Hist. of Ane. Geography U 361. Orkadernas namn af 
en nordisk sälart. Orka (phoca leonina). 



158 

vens befallning vår primas insatt Turolf som biskop i staden 
Blascona för att sörja för alla öame.>» Att vid denna tid 
på öarne inrättades ett biskopsdöme är f allkomligt riktigt 
Det utverkades nämligen vid niidten af 1000-talet af Thör- 
finn Jarl vid ett besök i Rom. Stället, där biskoparne bodde, 
var jarlsgården, det nuvarande Birsa, i sagorna kalladt 
Birgeshered. Namnformen Blascona, som hos Adam före- 
kommer, anser Jörgensen^ bildadt af ett nordiskt Blåskogum. 
Det var först senare som biskopssätet flyttades till den östra 
delen af ön, till Kirkevåg, det nuvarande Kirkwall. 



Vid Orkaderna slutar det egentliga Friesiska eller Brit- 
tanniska hafvet och norr därom börjar den öppna Oceanen 2. 
Men innan vi följa Adam längre mot Norden skola vi något 
nämna om det intressanta 96:te skoliet, som innehåller en 
kort segelanvisning för en färd från Danmark till Palestina. 
Det heter här: 

»Från Bipa kan man segla till Cincfal i Flandria på 
två dagar och lika många nätter; från Cincfal till Prol i 
Anglia på två dagar och en natt Detta är Anglias syd- 
ligaste udde och färden dit från Ripa går mot sydvest 
Från Prol till S:t Mathias i Brittannia seglar man på en 
dag, därifrån till Far vid S:t Jacob på tre dagar och tre 
nätter, därifrån till Leskebone på två dagar och två nätter 
och färden går hela vägen (se. från Prol) mot sydvest 
Från Leskebone till Narvese på tre dagar och tre nätter 



* Jörgensen, Den nord. Kirkes Grandi, s. 712: Navnet betegner en 
oprindelig edemark. — Lappenbergs hänvisning på ett isländskt Blåskog 
är lika osannolik som Langebeks (8. K. D. DI s. 249) förmodan att Adam 
»haUucinari in nomine Glascoe sive Glasgow, saedis primum episcopalis 
postmodum archiepiscopalis in Scotia». 

* Öunthers (Ad. v. Br. s. 49) undran om hvad Adam afser med 
Eiektriderna, som han IV 34 omtalar, är obehöflig, då Adam ej gör ett 
föi'sök att lokalisera dem, utan endast nämner deras namn efter Maroianus. 



159 

mot sydost. Från Narvese till Arragun på fyra dagar och 
fyra nätter mot nordost. Från Arragun till Barzalun på en 
dag, likaledes mot nordost. Från Barzalun till Marsilia på 
en dag och en natt nästan rakt emot öster, likväl med en 
liten böjning mot söder. Från Marsilia till Mezcin på Sicilia 
på fyra dagar och fyra nätter mot sydost Från Mezcin 
till Accharon på 14 dagar och lika många nätter mot syd- 
ost i det man dock mera närmar sig öster.» 

Hvad först beträffar de här anfärda ortsnamnen äro de 
i allmänhet lätta att identifiera. Prol är Prawle i Devon, 
Mathias Mathieu i Bretagne, Far Ferrol vid S:t Jacob de 
Gompostella, Leskebone Lissabon, Narwese (Njörwasund) 
Gibraltar sund, Arragun Tarragona och de öfriga äro ännu 
lättare igenkänliga. 

Vanligen vill man göra detta skolion mycket yngre, 
men jag ser dock intet skäl att förlägga det till någon annan 
tid än Adams; ej heller inser jag någon absolut nödvändighet 
att frånkänna honom författareskapet. I alla händelser är det 
alldeles oriktigt att i likhet med Ijangebek^ förlägga det så 
långt fram som till år 1270. 

Denna segelanvisning är emellertid märklig, då den 
otvetydigt visar, att sjöfärder från Norden till Palestina 
vid denna tid ej blott då och då utfördes, utan voro van- 
liga. — I Giinthers yttrande ^ om »die Ganze Misére der 



* Langebeky S. R. D. V 622. Som of van påpekats spärrades, Cinkfal 
1'edan 1180 af dynerna, hvadan sålunda skoliet oj kan vara yngre än från 
denna tid. 

* Ountker, Adam 13 n. 3. — Bremen besöktes ofta enligt Adam af 
mycket långväga resande. Särskildt omtalas (III Bih.) biskop Bovo, som 
tre gånger skall hafva varit i Jerusalem och en gång som fånge förts tiU 
BaJbylonien. Uvad Adam härmed afser, kan jag ej bestämdt a^öm. 
Adams samtida, Lambert, synes med Babylonien mena kalifatet i Bagdad, 
under det att i nästan alla andra medeltida krönikor, som jag genomgått, 
med Babylonien menas Egypten eller dess hufmidsfad FostcU, Den förste, 
hos hvilken, efter hvad jag kunnat se, Babylonien har denna egendomliga 
betydelse, är Oregorius af Tours, Hist. 1 c. 18. 



160 

Kompasslosen Eustenscbiffahrt» kan jag ej iDStämma. Att 
man seglade direkt öfver Biscayaviken och från Messina till 
Acre visar väl att man ej fruktade öppna sjön. Visserligen 
saknade man ännu kompassen, men man seglade här i Nor- 
den efter polstjärnan. Att man lade till vid de stora han- 
delsstäderna är naturligt nog, och särskildt att pan följde 
den norra Medelhafskusten efter berodde säkerligen också 
på fruktan för sjöröfvarne i söder i. 

Skoliet är dessutom intressant, då det kan anses som 
en af de första till vår kännedom komna läskartböcker, 
som sedermera så ofta användes af sjömännen på de nordiska 
hafven i stället för de längre söderut använda portulanerna. 
Sådana segelanvisningar voro nämligen i bruk långt före 
kompassens användande, på 1100- och 1200-talen. Kom- 
passen kom ej bär i bruk förrän tidigast i slutet af 1200- 
talet. Den omtalas i Norden först hos Heinrich v. Krolewitz 
omkring 12482. 



^ Om segling efter nordstjärnan se Tkietmar af Merseburg, Chron. 
Yn c. 26. — Heydy Gesch. d. Levanteh. I s. 103. 

* Se Langebek S. JR. D. V. 623. Allgem, Deutsche Biogr, 17, 179. 
— Jfr om segelanvisningar Ählenms, 01. Magnus s. 71 — 80, som dock 
här hai' en oriktig uppgift, som jag anser skäl att påpeka. Han säger 
nämligen, att man först i slutet af 16:de århundradet lärde känna kom- 
passens missvisning, och att man vid förfärdigandet af portulankartor ej 
kände densamma. Förutom att denna åsikt synes bero på missförstånd af 
källorna må erinras, att man a priori ej kan tilltro de skickliga katalanska 
och italienska sjömännen oförmåga att afläsa en flere graders vinkel. 
Missvisningen omtalas för öfiigt som bekant af Columbus. Denne har 
emellertid ej, som ibland uppgifves (t. ex. Rttge^ Oristoph Columbus s. 157), 
upptäckt densamma — ty den var säkerligen känd i sekel före honom — 
det hans piloter upptäckte, var att kompassen hade vestlig missvisning, 
under det man i Europa aldrig eiiarit annat än ösUig (Feschel-Kuge s. 
216). Columbi stora upptäckt var sålunda, att missvisningen ej, som 
man dittills tyckes hafva trott, var konstant utan veoclade. Att man vid 
förfärdigandet af kompasskartor ej tog hänsyn till kompassens missvisning 
beror helt enkelt däi-på, att kartorna då bättre fyllde de praktiska behof, 
för hvilka de voro afsedda. — I förbigående må anmärkas, att ifråga- 
varande missuppfattning hos Ahlenius förorsaka en i viss mon okli^r upp- 



161 

Vi skola nu återvända till Adams , skildring af hafvet 
längst i norr och de i detsamma liggande öarne. Detta baf 
har hos de antika författame ilere olika namn, såsom oceanus 
septen trion alis, Amalchius o. s. v. Det norr om polkretsen 
belägna hafvet kallades ofta med ett särskildt namn efter 
den gud, som de gamle tänkte sig herska öfver den norra 
kalla zonen, Kronos eller Saturnus, för Kronos haf, mare 
cronium, och man tänkte sig detta som ett mörkrets och 
köldens hemvist, stelt och orörligt, »pigrum et prope immo- 
tiim» för att tala med Tacitus. 

Dessa föreställningar, som genom Pytheas bekanta »hafs- 
lunga» ^ fingo en anstrykning af något märkvärdigt och my- 
stiskt, gå naturligtvis igen hos Medeltidens författare, såsom 
hos Beda (congelatum) och Hrabanus Maurus (pigrum et 
concretum) m. fl. Men äfven i den germanska sagan åter- 
finnas liknande föreställningar ^ och det vill synas, som om 
Adam härvidlag från detta håll tagit starkare intryck än 
från den antika föreställningen. Vi få härtill senare åter- 
komma, och fästa oss här blott vid Liberse^ hvilket namn 
Adam i skoL 144 ger åt det omkring Orkaderna belägna 
hafvet. »Om den Brittanniska oceanen, säger här Adam, 



fattning af Olai Magni karta och dess sneda gradering, hvilken senare 
helt enkelt bemr därpå, att då man skulle gradera en kompasskarta, som 
naturligtvis hade kompassnorr rakt upp, måste graderingen \M jämt så 
S7ied som missvisningen var stor. Då nu denna enl. författaren på Olai 
tid i Norden var 12 grader, är det lätt att förstå, hvarför kartans gradering 
är just 12 grader sned. 

^ Hvad denna beträffar, synes mig Nilssons uppfattning ej osan- 
nolik. Pyteas såg här något som liknade en hafsluuga (pneumon tbalas- 
sios). En hafslunga var således något för massalioterna bekant, enligt 
Nilsson en manet. Pyteas såg sålunda något, som liknade en massa 
maneter, och det kan således ej hafva varit dimma eller något dylikt, 
som för öfrigt ej var någonting i södeni alldeles okändt utan snarare 
just det af Nilsson skildrade isfenomenet. Sv. Nilsson, Skandinaviska 
nordens ur-invånare, II s. 78 fP. 140 ff. 

* Jfr Bartsek^ Herzog Ernst, 145 ff. Rydberg^ Germansk Mytologi 
I 233 ff. 

11 



162 

förtälja sjömännen knånga underliga ting, nämligen att bafvet 
omkring Orkaderna är så tjockt och styfnadt af hafssaltet 
att skeppen endast af storm kunna föras framåt, hvarför 
också detta haf på vårt språk kallas Liberse.» 

Sagan om lefverbafvet, som under Medeltiden synner- 
ligen ofta återkommer, möter oss först vid denna tid dels 
bos Adam ocb dels i den tyska dikten Merigarto^ Mari 
tyckes numera vara temligen ense om att den på lärd väg 
uppkommit genom öfversättning af Isidors ord om »raare 
mortuum». Det synes mig emellertid vara så många ur- 
sprungliga drag i sägnen att jag ej vet, bvarföre man skall 
frånkänna den germanskt ursprung, öfversättningen af mare 
mortuum med Lebirmeri synes för öfrigt förutsätta, att detta 
ord förut fanns ocb naturligtvis äfven både någon betydelse. 
Dessutom må påpekas, att Adam uttryckligen säger att sjö- 
män omtalat bistorien, b vilket ju tyder på ett mera folkligt 
ursprung*. 



Vi komma nu till Adams Thyle. Som bekant är detta 
ett i den gamla geografien ständigt återkommande namn på 
ett längst i norr beläget land^. Redan ^ under forntiden 
berskade de mest olika föreställningar om detta land. Strabo 
anser det vara en af Pytbeas bopsmidd lögn, Tacitus iden- 
tifierar det med en ej långt norr om Brittannien liggande 



^ Se MuUmhoff und ScJierer^ Denkmäler Deutscher Poesie u. Prosa. 
Berlin 1864, s. 347 ff. 69: »Ein mere ist giliberot in demo uentilmere 
westerot» o. s. v. — Jfr också Tacitus^ Agricola c. 10, 11 och Jordanes 
Getica II, 12, som omtalar haf vet omkring Brittanien som ett mycket 
trögt haf, som ej uppröres af vindar. 

"" Adam lY 34. skol. 144. 

* Om hvilket land Thule var se K. Äklenttis, Pytheas Thideresa 
(Ups. Univ. Årsskrift 1891—1894). Hergty Die Nordlandsfahrt des Pytheas. 
Halle 1893. Att Thule är att söka i Skandinavien synes mig otvifvel- 
aktigt ehuruväl Hergts framställning för öfrigt lemnar åtskilligt att önska. 



16^ 

ö, sannolikt Shetland, o. s. v. Senare ger Procopius nam- 
net åt Skandinavien 1 och slutligen öfverflyttas det af Dicuil 
på ett ännu nordligare land, nämligen det nyupptäckta Island. 

Denna åsikt att Thule är Island, återfinna vi jämväl 
hos Adam. Efter att hafva anfört, hvad Orosius och Beda 
haft att förtälja om Thule, fortsätter han^: »Detta Thyle kal- 
las nu Island, af isen som fjättrar oceanen.» Huruvida 
Adam emellertid känt till Dieuils berättelse, torde vara osä- 
kert. Lappenberg 3 är visserligen böjd att antaga detta, men 
några skäl därför har han ej att förebringa. Att Adam från 
Dicuil skulle fått sin åsikt om Thyles och Islands identitet 
synes mig emellertid högst osannolikt. Det är. till och med 
föga troligt, att han, -om han öfverhufvud taget kände till 
Dieuils berättelse om Thule, skulle förstått, att denne menade 
Island, och ifall han det gjort, skulle han tvifvelsutan på 
något sätt hafva antydt dennes märkliga berättelse. Ännu 
omöjli^are är emellertid att, som Giinther* är böjd att göra, 
antaga en gemensam källa för Dicuil och Adam. Dicuil 
stöder sig som bekant på muntliga berättelser af munkar^ 
som besökt den ifrågavarande ön. Säkerligen har Adam 
själf gjort ifrågavarande kombination, hvilket ju för öfrigt 
låg mycket nära till hands, då han ansåg Island vara jord- 
kretsens yttersta land (III, Bih.). 

Sina underrättelser om Island har Adam säkerligen till 
större delen erhållit genom ärkebiskop Adalbert, som någon 
tid före Adams ankomst till Bremen hade haft ett synner- 
ligen godt tillfälle att om den aflägsna ön i Nordhafvet 
inhemta noggranna upplysningar. Till erkebiskopen hade 



^ Öfversättaren af Procopius i Geschichtschreiber d. deutsch. Vorzeit 
anmärker vid Thule utan vidare: Island! 

• Orosius I c. 1. Beda de temp. rat. c. 31, — Adam IV c. 35. 
' Lappenberg ^ Archiv VI s. 991. — Bland annat bör man lägga 

märke till, att Dicuil förlägger Thule i nprdvest om England, under det 
Adam förlägger det i norr eller t. o. m. något mot nordost Adam IV c. 39. 

* Ounther, Adam v. Bremen s. 11. 



164 

nämligen, berättar Adam, från Island skickats en mycket 
helig man vid namn Isleph, hvilken en längre tid kvarhöUs 
med stor ära hos Adalbert, som lärde honom, hur han bäst 
skulle undervisa de nyomvända folken, hvarpå han vigde 
honom till biskop öfver Island och som det vill synas också 
öfver Grönland ^ Af denne Isleph eller Isleif Gissurson, 
den mest betydande af Islands äldre biskopar 2, fick Adalbert 
naturligtvis veta åtskilligt om ön, och af honom har som 
sagdt säkerligen Adam erhållit sina upplysningar. 

Islands läge beskrifver Adam (skol. 147) sä, att till 
denna ö ifrån Brittannien är en färd af nio dagsresor; Från 
Alaburg i Dania går resan på en månad, men om vinden 
är gynsam, på ännu kortare tid^. Från Nordmannia kan 
man segla dit på fem eller sju dagar. 

^ön är af betydlig storlek och har många innevånare, 
som nära sig genom boskapsskötsel och kläda sig af djurens 
skinn; där finnes nämligen inga åkerbruksprodukter och 
föga träd, hvadan innevånarne bo i underjordiska hålor och 
dela tak och läger med sina husdjur. I det att de sålunda 
i enkelhet föra ett heligt lif, då de ej begära något mer än 
naturen gifver dem, kunna de gladeligen med apostelen 
utropa: Då vi hafva kläder och föda, låtom oss därmed nöja. 
Ty deras berg äro deras värn (montes suos habent pro oppi- 
dis) och deras källor äro dem till en stor förnöjelse. Lyck- 
ligt i sanning detta folk, hvars fattigdom ingen afundas, och 
däri allra lyckligast, att de alla nu antagit kristendomen. 
De hafva utmärkta seder och så stor brödrakärlek, att de 



^ Adam IV c. 35, III Bih. Per quem transmisit archiepiscopus 
suos apices populo Islanorum et Gronlandorum. 

* Ej Islands förste biskop som Thoroddsen^ Ovei-sigt över de geogr. 
Kundskaber om Island, (D. Geogr. Tidskr. 1889—90, s. 116) uppger. Se 
Jörgensen^ s. 697 ff. 

' Det kunde gå på omkr. 11 dagar. Jfr Adam IV c. 32, 36. Seg- 
ling^i från Norge till Island gick äfven enligt sagomas uppgifter pä 
ungefär samma tid, sju dagar, stundom blott fyra. Tuaxn s. 74 ff. 



165 

hafva allt gemensamt, såväl med hvarandra som med främ- 
lingar. Sin biskop vörda de som en konung; hans vink 
lyder hela folket. Hvad han efter Guds vilja, efter skriften 
eller andra folks sedvänja beslutar, gäUer för dem som lag^. 
Redan innan de antagit kristendomen skilde de sig emel- 
lertid genom sin naturliga lag föga från vår religion». 

Om man bortser från Adams något patetiska uttrycks- 
sätt, kan det ej nekas, att denna skildring visar en inga- 
lunda obetydlig kännedom om Island och dess förhållanden, 
dess trädlöshet, olämplighet för jordbruk, boskapsskötsel, 
»jordhus» och republikanska författning, innevånarnes gäst- 
frihet o. s. v. I talet om de källor, som innevånarne hade 
pro deliciis torde man också kunna se en antydan om de 
varma källorna på Island. 

Beträffande vulkanismen på Island synes Adam äfven 
hafva hört något, att döma af en något besynnerlig berät- 
telse som hos honom förekommer. »Beträffande isen, så 
heter det nämligen hos Adam, berättas något som är värdt 
att minnas, nämligen att den är så svart och torr af ålder 
att den brinner, då den påtändes.» Det är ej omöjligt ^ att 



^ Hos dem finnes, tillägger skol. 150, ingen konung, endast lagen 
»et peccare nefas, aut pretium mori» (Horatius, Caimina III 24). Om 
de isländska biskoparnes ställning se Jörgensen s. 700. 

* Bernard (s. 33) har en annan hypotes, att här nämligen sj-ftas 
på torf bränningen; men denna var icke någon obekant sak i Tyskland; 
den omtalas här t. o. med i arabiska berättelser från 900-talet. Oeorg 
Jcusob, Ein arabischer Berichterstatter aus dem 10 Jahrh. (Berlin 96) s. 22. 
— Snarare skulle man vilja tänka, att sägnen uppkommit genom några 
förvirrade berättelser om den med drifisen medföljande drifveden. 

Sägnen om den brinnande isen förekommer också i dikten Merigaito: 
»fon din wirt daz is dä unzi diu christalla irgluot. 

zi christallan so herta, dämite machint si iro ezzan 

so man fiur där ubera machöt, unt heizzint iro gadam. 

Äfven i den ofvan omtalade geografiska skildringen af de brittan- 
niska öame omtalas detsamma och med nästan samma ord som hos Adam. 
Här berättas också, att IsländEime äro goda kristna, att de om vintern bo 
i underjordiska hålor m. m. 



166 

här åsyftas några egendomliga företeelser, som förekomma 
vid vissa vulkaniska utbrott på Island, och som på något 
sätt liknat brinnande is^. 

Af orter på Island omtalar Adam endast Scaldholx, 
Skalholt, Islands »civitas maxima». Anledningen att detta 
omtalas, var naturligtvis att det var Islejfs gård. Det blef 
med honom biskopssätet 



»Äfven andra öar», säger Adam, »finnas i Oceanen, och 
af dessa är ingalunda Oronland den minsta.» Dess läge 
skildrar han så, att den ligger djupare in i Oceanen, midt 
-emot Suedias berg eller den Ripheiska bergskedjan. Den 
ligger för öfrigt på lika långt afstånd från Norge som Is- 
land, nämligen sju dagsresor. Det är sålunda tydligt att 
Adam tänker sig Grönland såsom liggande norr och ej 
vester om Island, snarare öster om denna ö. 

Att Grönlands innevånare äro gröna (cerulei) af hafs- 
saltet, och att ön däraf fått sitt namn, är säkerligen blott en 
kombination af Adam själf ^. Om innevånarne, hvarvid Adam 
fiaturligen tänker på de ditflyttade nordmännen och ej på 
eskimoerna, säger han vidare, att de lefva på samma sätt 
som isländarne (Islanis), men äro grymmare och idka sjö- 
röfveri. För öfrigt omtalar han att kristendomen för ej så 
lång tid sedan skall hafva förts till den aflägsna ön. 

* * 

»Af samma storlek som de förut omtalade öarne är», 
säger Adam*, »den tredje ön, Halagland, som ligger när- 



^ Häremot kan dock erinras, att det ser ut, som om det hos Adam 
vore fi*åga om* hafsisen, 

* Se Jörgensen s. 698; Hist. Norw, ed Storm s. 20. 

* Adam III c. 36. — Det kan dock förtjäna nämnas att hafvet 
vid Grönland verkligen har en mycket intensiv grön färg. Reelus N. G. 
U., Amerique boreale s. 125. — 

* Äda7n IV c. 37. 



167 

mare Nortmahnia. Här ser man under fjorton dygns tid 
vid sommarsolståndet ständigt solen öfver horisonten (super 
terram), men saknar under lika lång tid vid vintersolståndet 
dess ljus. Af denna omständighet ville äfven Adam för- 
klara landets namn. »Barbarerna», säger han, »som ej 
föl-stå orsaken, kalla sällt och heligt det land, som visar 
människorna ett sådant under.» Det behöfver knappast på- 
pekas att denna härledning af namnet endast är en hypotes 
af Adam, ty Halagaland har som bekant intet etymologiskt 
samband med ordet helig. Det är nämligen likaså klart, att 
Adam åsyftar det norska landskapet Halogaland. Att han, som 
Giintheri menar, skulle åsyfta Helluland är rent nonsens, och 
hans åsikt skulle ej behöfva bemötas, såvida den ej tagits 
för god af andra författare. Att Giinther kunde falla på en 
sådan idé, beror därpå, att han, som not 4 å sid. 52 visar, 
ej kände tillvaron af det norska Halogaland. Skulle ändock 
något tvifvel finnas, att Adam menar detta landskap, häfvas 
de till fullo af Adams ord i skol. 152, där han anför andra 
sagesmans utsago, att Halagland är den bortersta delen af 
Nortmannia. Anledningen till att Adam kunde uppfatta det 
som en ö var väl den att han aldrig hört talas om annat 
än sjö färder nordpå till Halogaland. Möjligen står uttrycket: 
»asperitate montium et frigoris inaccessibilis», för att förklara, 
hvarför man ej kunde ditkomma landvägen. Berättelsen om 
att man 14 dygn såg solen öfver horizonten passar natur- 
ligen ej alls på det sydligare belägna Helleland, men där- 
emot synnerligen väl på Halogaland. — Till slut må som 
en egendomlighet omnämnas, att Halagaland (Helga Land) 
förekommer som en från det sydligare Norge skild ö äfven 
på en karta från det sextonde århundradet 2. 



^ Oiinther, Adam v. Bremen s. 53: >Halagland ist zweif ellos 
jener Landstrich Amerikas, der gewöhnlich Helleland genannt wird.» 

' Will. Boronghs karta i Early Voyages and Travels to Huzzia 
and Persia (Hakl. Soc. 1886) vol. II s. 254. — Se ock Olai Magni karta. 



168 

Till sist kommer Adam till en annan märklig ö i Ocea- 
nen, nämligen Winland. »Dessutom berättade mig danskar- 
nes konung», säger ban^, »att i den omtalade oceanen af 
flere påträffat en ö, bvilken kallas Winland, emedan där 
växa vilda rankor, som bära ett utmärkt vin. Och där växer 
äfven i öfverflöd säd osådd, hvilket jag vet, icke genom 
något löst rykte, utan genom danskarnes bestämda för- 
säkran.» 

Denna berättelse om den af skandinaverna upptäckta 
kontinenten i vester är af intresse såsom den äldsta under- 
rättelse härom som vi ega, och på samma gång nästan den 
enda, som den icke specielt skandinaviska litteraturen under 
Medeltiden ger oss om^detta land. 

Hvar i oceanen Vinland enligt Adams yttrande är 
beläget, kan ej afgöras. Att döma af det följande uttrycket 
kunde det synas, som om Adam tänkt sig det beläget ännu 
längre mot norr än både Island och Grönland, åtminstone 
norr om Halagland. Emellertid synes mig ej osannolikt, att 
detta yttrande, som ej här förekommer i Wienerkodexen, 
antagligen i de öfriga handskrifterna af ett misstag inskjutits 
på detta ställe i stället för omedelbart efter Island, där det 
borde hafva haft sin plats. Den här förekommande hän- 
visningen till Martiani yttrande om hafvet norr om Thile 
visar nämligen, att Adam haft denna ö 2 och ej Vinland i 
tankarne. Om Vinlands läge finna vi hos Adam således 
ingenting annat än att det var en i den vestra oceanen 
belägen ö. 

Beträffande Adams Vinland är därjämte att märka, att 
denna ö ej i likhet med Island och Grönland omtalas som 
bebodd. Hans ord »a multis repertam» tyda tvärtom på 
att Vinland, hvilket jämväl af alla öfriga uppgifter framgår, 



' Adam IV c. 38. 

' Det synes för öfrigt knappast troligt, att den danske konungen, 
hvilken Adam här uttryckligen anför som sin källa, skulle förlägga det 
ishöljda haivet just på andra sidan om Vinland, 



169 

aldrig koloniserats utan endast upprepade gånger tillfälligt 
besökts af nordmännen^. 

Traditionerna om Yinland försvunne, som det vill synas, 
äfven i Norden ganska tidigt för att först fram emot slutet 
af Medeltiden återupplif vas 2. Ätt araberna, exempelvis Idrisi, 
såsom ännu Peschel-Ruge förmodar, haft någon kännedom 
om Vinland det goda, är säkerligen, som Storm påpekat, 
oriktigt, och denna åsikt beror blott på en felaktig öfver- 
sättning af det arabiska uttryckets Ej heller omtalas landet 
någonstädes i den medeltida litteraturen under de följande år- 
hundradena. Yisserligen namnes i densamma stundom -ett 
land Yineland eller Wyntlandia, så exempelvis i Geographia 
Universalis, Eulog. Historiarum samt hos Higden, såväl i 
hans kosmografi som på hans karta, men det är emellertid 
af den härvid lämnade beskrifningen på ifrågavarande land 
alldeles tydligt, att härmed ej kan åsyftas något land i vester 
utan helt enkelt Finland eller Finnmarken*. Däremot tror 



^ Jfr Storm, Studier över Vinlandsrejserne (Årb0ger f. nord. oldk. 
1887), där alla uppgifter om Yinland finnas sammanställda och kritiskt 
granskade. Som bekaiit är Storm af den åsikten, att Yinland ej kan sökas 
längre i söder än vid Nova Scotia, hvai"S natur och växtverld noga skall 
motsvara, hvad man hos Adam och i sagorna får veta om Yinland. 

^ Storm anf. arb. Den segslitna frågan huruvida Kolujnbus känt 
till berättelserna om Yinland är knappast värd det myckna arbetet, då 
hans upptäcksfärd hvilade på helt andra fömtsättningar. Hans besök på 
Island, hvarpå hypotesen grundar sig, har troligen aldrig egt rum. Jfr 
Harisse, Christoph Colomb I s. 112 ff. Se också Storm, Columbus på 
Island (N. G. S. Årb. 1893). 

* Storm, Yinl. s. 362 if. Däremot omtalar Idrisi Irland (Birlanda, 
Rislanda) ehuru han om dess läge har en oriktig föreställning. Peschels 
anmärkning (Gesch. d. Ei-dk. s. 105), att ön Reslanda norr om Skotland 
ej är Island utfin snarare det medeltida Frieslanda är oriktig enär det 
medeltida Frisland just är Island och ej Färöarne. Zenikartans Frisland 
är däremot en kompilation af såväl Frisland som Olai Magni Fare-grupp. 

* Jfr Higden Polychr. I c. 31. Eulog. Hist. lY c. 91 (1 S. R. B.) 
— Huru Peschel-Ruge (s. 87) kan tro, att Albertus Magnus med de hos 
honom anförda orden syftar på Yinland förstår jag ej. Lika litet har jag, 



170 

jag mig på ett annat ställe verkligen hafva funnit spår af 
att berättelserna om Winland kommit utom de nordiska 
länderna, nämligen i den förut omtalade tyska dikten Me- 
rigarto. Här talas nämligen om Islant, 

»da'r michilin richtuom vant, 

mit melwe jouh mit wtne, 

mit holze erlkie» o. s. v., 
och dessa ord torde näppeligen kunna förklaras på annat 
sätt än att den tyske diktaren förmodligen af isländingar, 
som talrikt besökte fastlandet ^ hört talas om den vinbärande 
ön i Nordhafvet och då uppfattat dessa berättelser, som om 
de gälde Island. 



Vi återvända emellertid till Nordhafvet. Som vi ofvan 
hafva sett, ger Adam åt detsamma epitetet caligans, den 
töckniga oceanen, ett namn, som säkerligen- beror på ger- 
manska och ej från antiken hämtade föreställningar. Strax 
bortom Island tager detta haf sin början. Invid Island, 
säger Adam, (lY c. 10, 38, skol. 149), ligger det skummande 
(fervens) och töckenhöljda Ishafvet (oceanus glacialis, caligans) 
och på andra sidan om Island träffas i detta haf icke något 
beboeligt land, ty allt, som ligger längre bort, är täckt af 
ogenomtränglig is och töcken.; 

Föreställningarne om den norra oceanen belysas ytter- 
ligare af tvänne märkliga resor norrut, som Adam omtalar. 
Den ena hade ej långt förut utförts af Haroldus, Nord- 
mannerrras »experientissimus princips.» Då denne, berättas 
det, med sina skepp öfverfor den vidsträckta oceanen i norr, 



i olikhet med Kretschmer (die Entd. s. 248) och Bernard s. 97, hos Or- 
dericus Vitalis kunDat finna någon antydan om detta land. Det Finlanda 
donne. (Hist. Eccl. X c. 5) omtalai*, är naturligtvis Finnmarken. 

* Klostret i Heichenau har en lista på genomresande pilgrimer 
från 9:de till ll:te årh. hvaraf ett fyrtiotal är från Island (Hislant terra). 
D. Geogr. Tidsk. Bd 10, s. 114. 



171 

såg han slutligen inför sina ögon den försvinnande verldens 
gräns och kunde* med knapp nöd återvända och undkomma 
af grundens förfärliga svalg.» — Den andra berättelsen om 
frisernas nordpolsfäid, lyder så^: »Likaledes berättade mig 
ärkebiskop Adalbert, salig i åminnelse, att under hans före- 
trädares tid några frisiska ädlingar seglat mot norden för 
att genomforska hafvet; friserna påstå nämligen, att mot 
norr från floden Wirrahas mynning icke påträffas något 
land, utan blott den omätliga oceanen. För att undersöka 
detta hade de ifrågavarande friserna edligt förbundit sig och 
afseglade gladt från den frisiska kusten. Därifrån foro de 
förbi på ena sidan Dania, på den andra Brittannia och fram- 
kommo till Orkaderna. Dessa lämnade de .till venster under 
det att de till höger hade Nordmannia och kommo efter en 
lång färd till det ishöljda Island. Då de härifrån plöjde 
hafvet och styrde mot Nordens yttersta axel och bakom 
sig skådade alla öar, om hvilka vi förut talat, befallde de 
åt Gud och S:t Willehad sin vågsamma färd. Då kommo 
de plötsligt in i den stelnade Oceanens mörka dimslöja, som 
deras ögon knappast kunde genomtränga. Och se, då drog 
den upprörda Oceanens ström (instabili Oceani Euripus), i 
h vilken hafvets vatten strömmar tillbaka till sin källas hem- 
lighetsfulla ursprung, de olycklige sjömännen, som voro för- 
tviflade och blott väntade på döden, i rasande fart mot 
chaos^ detta djupa underjordssvalg, hvari det äbbande hafvets 
strömmar sägas uppslukas och återigen strömma tillbaka, 
hvilket plägar kallas växande flod (fluktuatio crescens). Då 
de nu anropade Guds barmhärtighet, att han ville anamma 
deras själar, ryckte hafvets tillbakavikande ström några af 
kamraternas skepp bort, men de öfriga dref den återigen 
framvällande strömmen tillbaka långt ifrån de andra. Så- 
lunda genom Guds hjälp räddade ur den öfverhängande 
faran, understödde de, roende med all kraft, strömningen.» 



Adam IV c. 38, 39, 40. 



172 

»Och då de nu», fortsätter berättelsen, »undkommit ur 
mörkrets och köldens land, kommo de ofötrmodadt till en ö, 
hvilken liksom en befästad stad omgafs af höga klippor. Då 
de där landstego för att bese landet, påträffade de människor, 
som vid middagstiden lågo gömda i underjordiska hålor; 
utanför låg en stor mängd kärl af guld och andra sällsynta 
och dyrbara metaller. De togo då med glädje af dessa 
skatter så mycket de kunde, och återvände skyndsamt till 
skeppen, men fingo plötsligt se bakom sig komma jättar, 
som de våra kalla Cykloper K Framför dem sprungo stora 
hundar, som störtade fram och grepo en af kamraterna, 
hvilken ögonblickligen sönderslets. Men de andra kommo 
upp i skeppen och undkommo så faran. Jättarne förföljde 
dem, enligt hvad de berättade, med höga rop ända ut på 
hafvet. — Åtföljde af lycka kommo friserna åter till Bre- 
men, hvarest de för ärkebiskop Alebrand förtaide allt detta 
och åt den fromme Krist och hans bekännare Willehad 
framburo tackoffer för sin lyckliga återkomst.» 

Liksom alla dylika underbara sägner har äfven denna 
gifvit anledning till ännu underbarare hypoteser. Man har 
velat sträcka frisernas färd ända till Grönland eller Ame- 
rikas guldländer; ja en författare anser till och med på fullt 
allvar, att de omtalade friserna slagit ett upptäcktsrekord 
och öfver Nordpolen kommit till tschutscherhalfön eller möj- 
ligen ända till Kamschatka. De som ej vilja vara med om 
dylika konstigheter anse vanligen hela historien uppdiktad. 
Jag ser dock intet skäl att betvifla dess sanning, nämligen 
så till vida som några frisiska ädlingar efter en sjöfärd 
kommit till biskop Alebrand i Bremen, medförande dyrbara 
guldkärl, som de berättat sig på ofvan omtalade sätt hafva 



^ Det är att märka att Adam jämväl hos sina antika anktoriteter 
kunde finna anlednlDg att här i norden förlägga ett dylikt släkte. Solinus 
(ed. Mommsen 96, 97) och andra omtala nämligen i näi-heten af de rhi- 
peiska bergen de enögda Arimaspemay hvilkas land var nppfylldt med 
guld och ädelstenar. 



173 

öfverkommit. Denna historia är däremot naturligtvis upp- 
diktad, och det synes mig sannolikt, att Kohis^ förmodan 
är riktig, att nämligen de nänida ädlingarne idkat sjöröfveri 
och plundring någonstädes och sedan ihopsatt historien för 
att för ärkebiskopen förklara åtkomsten af det hemförda 
bytet och förlusten af de säkerligen i strid slagna kamra- 
terna. Berättelsen om att de edligen förbundit sig kan 
möjligen tyda på någon mindre hederlig afsikt med sjöfärden. 

Däremot synes mig deras berättelse synnerligen viktig 
såsom ett vittnesbörd om, huru man vid denna tid tänkte 
sig hafvet i norr. Det synes mig nämligen tydligt, att histo- 
rien ej kan vara ett foster af de ifrågavarande ädlingarnes 
fria fantasi, utan att de blott berättat sig själfva kommit 
till de underbara företeelser, som de gängse folkföreställ- 
ningarne föriade i norr. Rydberg 2 har påpekat de i ögonen 
fallande likheter, som finnas mellan den omnämda historien 
och den germanska mytens föreställningar om Norden. Det 
omtalade djupa svalget anser han vara källan Hvergeimer, 
öfver hvilken är uppförd jättekvarnen, genom hvars kvarn- 
stensöga oceanens vatten strömmar upp och ned, föror- 
sakande malström, ebb och flod. Äfven berättelsen om de 
sofvande jättarne tror han vara af germanskt ursprung. 
Denna skulle nämligen vara samma sägen, som i olika 
former förekommer, dels hos Gregorius af Tours och Paulus 
Diaconus såsom sjusofvarhistorien,^ dels senare hos Saxo, 
och den leder sitt upphof från myten om Miners söner, 
som ligga sofvande i Sindres sal, tills de af gjallarhornet 
väckas till gudarnes sista strid. 

Att i alla händelser sägnerna om svalget i norr äro af 



* Kokly Die erste Deutsche Entdeckungsfahrt zum Nordpol (Petoiin. 
Mitt. 1869 s. 11 ff.) 

' Viktor Bydberg, Germansk mytologi I 527 ff. 

^ Oregorius Turon, Mirac. I 95. Patdus DiaconuSj Hist. I c. 4. 
Att den hos Gregorius förekommande sjusofvarlegenden skulle vara af 
gei-manskt ursprung torde dock vara mycket tvifv.elaktigt. 



174 

germanskt ursprung framgår förutom af Pauli Diaconi skil- 
dring jämväl af den ofvan anförda berättelsen om konung 
Haralds (Hård rade) segelfärd mot norr, om hvilken man för 
öfrigt ej vet mera än Adam här omtalar. Möjligen kan 
den ha något sammanhang med hans utbredande af sitt 
välde till de Ripheiska bergen, hvarom Adam annorstädes 
berättar. Denna färd gälde väl Finnmarken i norr och 
konungen har under färden dit råkat ut för någon mal- 
ström, som han då ansåg förorsakad af det i norr varande 
stora svalgets 

Att föreställningen om ett sådant -verkligen var i Nor- 
den gängse synes för öfrigt framgå af ett i en handskrift 
af Adam tillagdt skolion från det fjortonde århundradet, där 
det vid berättelsen om Haralds färd tillägges, att »detta 
ställe på deras språk kallas Ginmendegop» eller Ginnungagap 2. 



X. 



Slutord. — Kännedomen om Norden efter Adam af Bremen. 

Adam af Bremen betecknar på visst sätt afslutningen 
af den äldre perioden af Medeltidens kosmografi, den tid, 
under hvilken man ännu så godt som uteslutande stod under 
påverkan af de senromerska kompilatorernas skrifter, hvilka 
i allmänhet voro lätta att tillegna sig och därför ej heller 
gåfvo upphof till något större fantasteri på alla områden, i 
likhet med hvad som under den följande tiden blef för- 
hållandet Likasom Adam kan sägas vara den siste, är han 



^ Adam, skol. 141. — Måhända kom Harald ända till Svjatoj Nos; 
den därvaraude malströmmen omtalas vid år 1026. Storm, Om Opda- 
gelsen af Nordkap (Archiv 93 s. 98). Herherstein omtalar denna mal- 
ström såsom mycket farlig; somliga kalla den, tillägger han, luifvets nafle 
(se ofvan s. 29). Major^ Notes upon Russia (HaU. Soc.) II s. 106. 

^ Storm, Ginungagap (Arkiv f. nord. filol. VI 340 ff). 



175 

också utan gensägelse den förnämste af ifrågavarande pe- 
riodens geografer. Han har ej blott till fullo tillegnat sig 
tidens vetande i den allmänna och säkerligen också i den 
speciella geografien, utan han visar också en sällsynt god 
urskillning och uppfattning af det karaktäristiska vid fram- 
ställningen af de olika ländernas geografi. Hans förmåga 
att med få ord träffande skildra ett land är stundom rent 
af förvånande. Yi hafva förut påpekat t. ex. framställningen 
af Jutland och erinra nu blott om t. ex. Norge, det Baltiska 
hafvet, Vesterhafvet o. s. v. Han är också alldeles fri från den 
böjelse, som ofta utmärker Medeltidens författare, att servera 
sina läsare så underbara saker som möjligt. Berättelser, 
som kan anser fabelaktiga, förbigår han, hvilket ofta säker- 
ligen är beklagligt för oss, men tydligen ådagalägger ett 
sundt och klart uppfattningssätt hos Adam. 

Som vi ofvan antydt^, inbröt kort efter Adam en ny 
period i Vesterlandets kulturhistoria. Från alla håll inström- 
made nya impulser, från araberna, grekerna och österlandet. 
Redan med Gerbert erhöll kosmografien åtskilligt nytt, men 
det är först mot slutet af 1000- och början af 1100-talet, 
som de nya idéerna böFJa genom öfversättningar och be- 
arbetningar från araberna och grekerna vinna större terräng. 
Till och med Ptolemseus blir känd i Vesterlandet 2. Under 
korstågen ökades allt mera idéutbytet mellan öster- och 
Vesterlandet. En ny uppblomstring af vetenskapen på alla 
områden förberedes. De grekiska tänkarne, som ånyo upp- 
träda i den Yesterländska kulturverlden, fingo i skolastikerna 
icke ovärdiga lärjungar och äfven inom naturvetenskaperna 



^ Se ofvan, kap. 1. 

^ Det skedde genom arabernas förmedling. Ptolemaei Almagest 
öfversättes på 1100-talet på latin af Gerhard af Cremona (1114—1187) 
på kejsar Fredrik I:s föranstaltande. Jfr Kreisehmerj Die Entdeckung. s. 81. 
Från grekiskan öfversättes PtolemaBUS först af Jac. Angelos i början af 
1400-talet. 



176 

och kosmografien möter man sådana storslagna företeelser 
som Aibertus Magnus och Roger Baco. 

Men i släptåg med dessa nya bildningselement följde 
äfven alla den Österländska fantasiens vilda och bizarra 
skapelser, och det var hufvudsakligen dessa, som särskildt 
under den första tiden, till föga båtnad för vetandet, vunno 
insteg i det allmänna föreställningssättet. Inom kosmografien 
uppträda en ändlös rad af sagans alla undervarelser^ och 
undantränga allt verkligt vetande, och samtidigt gör sig den 
symboliska och mytiska uppfattningen af jorden och verlden 
i allmänhet allt för mycket gällande. I kartografien bli de 
allt sedan midten af 300-talet ^ stundom uppträdande s. k. T- 
kartorna hastigt mycket allmänna, och Jerusalem, medel- 
punkten för tidens religiösa tankeverid, förelägges med dog- 
matisk noggrannhet i den cirkelrunda kartans medelpunkt ^ 

Hvad särskildt angår kännedomen om Norden är det ej 
att förvåna, att äfven denna gick tillbaka, i all synnerhet 
som Adams geografiska arbete synes hafva varit jämförelse- 
vis litet kändt under denna tid*. Otto af Freysing synes så- 
lunda om Norden veta så godt som ingenting^. Föga mera 
vet Gervasius Tilburyensis, som, ehuru han t. ex. uppräknar 
de härvarande biskopsstiften, anser såväl Danmark som Sve- 



^ • Se t. ex. den prof karta som finnes hos Oervasms TUburgensis 
ed. liebrecht, Hann. 1856. Den som gaf uppslaget till den nya rikt- 
ningen på fabelväsende och dylikt var Gotfried från Viterbo under det 
tolfte århundradet. Att han tagit starka intryck af arabiska sagor toi^de 
vara ganska otvifvelaktigt. Wfätenbach 11 290 — 98. 

* De möta föi^st i en »expositio totius mundi» af åi* 353. Muller, 
Geographi Graeci minores II 513. Sedan upptagas de af Augustinus och 
Orosius. Peschel-Ruges (s. 102) uppgift, att tredelningen härleder sig 
från Augustinus är således ej fuUt riktig. 

^ Jerusalem förlades i medelpunkten allra först af Moses af Chorene. 
Etchthofen, China I s. 628. Oervasms, Otia Imperialia c. X. 

* Se Lappenberg, Archiv VI s. 827 ff. Wattenbaek, D. G. II s. 78 fL 

* Otto v. Freisitig, Chron. YII c. 2. 



177 

rige och Norge för öar^, en föreställning, som i allmänhet 
fortlefde fram emot slutet af Medeltiden. 

Det fanns dock några, som hade något litet bättre reda 
på Norden. Och man träffar stundom en och annan notis 
eller en karta, som visar, att man verkligen visste mera om 
Norden än de torftiga kosmografierna synas gifva vid handen, 
men någon mera detaljerad redogörelse för do nordiska 
länderna träffar man ej på länge i litteraturen på fastlandet 

Däremot finner män i England under det tolfte och 
trettonde århundradet en långt fullständigare kännedom om 
Norden. Här funnos under denna och den följande tiden 
en hel mängd, delvis mycket betydande geografer^, bland 
hvilka vi nämna den bekante Mattheus Parisiensis, som bland 
annat gjort en för sin tid mycket förträfflig karta öfver Eng- 
land^. Vi skola emellertid ej något närmare härpå ingå, utan 
endast till slut något litet redogöra för innehållet i det geo- 
grafiska arbete, som måhända utförligast af alla äldre sådana 
talar om den skandinaviska Norden och östersjöländerna i 
allmänhet. Det är en ännu outgifven »Geographia Univer- 



* Oervasins TiU)., Otia Imperialia (ed. Leibnitz, Ss. rer. Brimsv. 
s. 912). Delvis finnes Gervasii arbete utgifvet hos den nyssnänide Lie- 
brecht samt af Stevenson i S. R. B. 66, s. 417 fP. 

* Se Miller, TIT 68—94. Flere af dem finnas tryckta i S. R. Britt. 
— Ordericus Vitalis (ed. Migne) känner också något litet om Norden. 
Han omtalar t. ex. (lib. X c. 5) sex städer i Norge (CJopenga, Berga, A Isa, 
Burgus, Turesberga och Cuneghella) samt öarne Islanda och Orenelanda 
samt Finlanda, hvarmed afses Finland eller Finnmarken. 

* Mattheiis Parisiensis har för oss ett alldeles särskildt inti*esse, då 
han själf en längre tid vistats i Norge — han var ditsänd för att åter- 
ställa klostertukten i klostret Munkholmen vid Throndhjem — och han 
lemnar oss också flera intressanta underrättelser om därvarande förhållan- 
den och händelser. Så berättar han t. ex. om staden Bergens brand 
1249 m. m. Märklig är hans berättelse, om att päfven under striden med 
Staufema ville göra konung Håkan till kefsare, hvilket denne emellertid 
synes hafva afböjt. Mattheus Paris, Chron. Maj. (S. R. B. 57) VI s. 
458 ff., Y. s. 35, 201. 

12 



178 

salis» ett slags geografiskt lexikon från 1200-talet af en 
anonym författare ^ 

Geographia Universalis omnämner Dada, som gränsar 
till Tyskland. Det består af många provinser och öar. Det 
är väl befolkadt, innevånarne äro resliga och vackra, tappra 
och fromma 2. 

Svedas område skildras som fruktbart och betesrikt, 
ehuru det saknar vin. Det är bebodt af ett starkt och här- 
dadt folk (gens valida et robusta), från hvilket enligt Isidor 
Amazonerna utgingo. 

Oothia^ som troligen fått sitt namn af Jafets son Magog, 
är ett mycket vidsträckt land. Det gränsar i norr till Nor- 
wegia och Dacia men oragifves på öfriga sidor af Oceanen. 
Detta land har äfven en ö, som heter Oothlandia^ hvilken 
fått sitt namn af Goterna, som fordom bebott densamma, 
ön är fruktbar och betesrik, rik på vatten och fisk, samt 
framför allt en viktig handelsort; ity att till denna ö föras 
från de andra länderna alla slags varor, som sedermera sän- 
das öfver hafvet till Germania, Gallia, Brittannia och Hispania. 

Norwegia är också ett mycket stort land. Det om- 
gifves nästan på alla håll af vatten. Det sträcker sig långt 
emot norr och gränsar intill Gothernas länder. Från dessa 
skiljes det af en flod som kallas Alba (Göta elf). Det är 
ett vildt och skogigt bergland (asperrima, montuosa, nemo- 
rosa). Dess innevånare lefva mera af jagt och fiske än af 
åkerbruk. Här blir nämligen sällan någon skörd för den 
starka köldens skull, och vin och olja måste man införa. 
Här finnas många vilda djur, hvita björnar och bäfrar. I 
detta land finnas ock många märkvärdiga och vidunderliga 
ting. Här finnas nämligen källor, som ha den egenskapen 
att förvandla trä, som i dem nedkastas, till sten. Om som- 



^ Den finnes delvis tryckt som anmärkningar i editionerna af Higden 
och Eulog. Hist. i Scriptores Rerum Britannicarum (9, II; 41, I). 

^ »Danimarchia, insula maris reiiim et maxime horainum fertilitate 
fecunda» säger Matth. Vestm. Sfeenstrup I 221. 



179 

maren synes solen gå ned i norr; om vintern synes den 
däremot ej alls, hvadan landets innevånare vid denna tid 
arbeta vid ljus. Folket är mycket högväxt, starkt och mo- 
digt. Det idkar stundom sjöröfveri. — Landet har i öster 
Gallacia (Hallandia?), i söder Dacia och Gothia, i väster 
Hibernia och den Britanniska oceanen samt i norr Island, 
där hafvet är fruset (congelatur). 

Island är Europas yttersta land, beläget bakom (ultra) 
Norwegia. Det har i öster Scytia superior, i söder Nor- 
wegia, i vester Oceanus Hibernicus och i norr Ishafvet 
(mare congelatum). Det kallas Island, emedan här snön 
säges vara sammanfrusen till isens hårdhet — Här påträfias 
kristaller i stor mängd. Här finnas också hvita björnar, som 
äro mycket vilda (ferocissimi). Landet är mycket ofruktbart 
om man undantager några dalsträckningar, i hvilka hafre 
och gräs växer. Följaktligen lefver hela folket af jakt och 
fiske och äter hufvudsakligen kött. Får kunna för den 
starka .kölden ej lefva här, hvarföre landets innevånare 
skydda sig mot kölden med kläder af skinn af björnar och 
andra vilddjur, som de döda på jakten; några andra kläder 
hafva de ej. Innevånarne äro storväxta och härdade och 
mycket begifna på jakt och fiske. 

Författaren af Geographia Universalis omnämner också, 
som ofvan påpekats, ett Vinland, men att detta ej kan vara 
Vinland det goda ser man ögonblickligen af hans skildring. 
» Winlandia^, säger han, »är ett land, som i öster gränsar 
intill Norwegias berg. Det ligger vid Oceanens kust och 
är ej fruktbart, men bevuxet med gräs och skogar. Folket 
är rått och barbariskt och hängifvet åt magiska konster. 
Särskildt omtalas deras förmåga att kunna frambesvärja 
vind. De göra nämligen ett nystan af en tråd, på hvilken 
de ha slagit en mängd knutar. Om man nu vill ha vind 
så upplöser man en eller flera af dessa, allt eftersom man 
vill ha stark eller svag. Dessa nystan sälja de åt sjömännen. 



180 

som vid deras kuster uppehållas af vindstilla; dock bringar 
trolltyget köparne ofta i olycka. 

Det är tydligt, att det Vinland, som här omtalas, är 
den norska Finnmarken, om hvars trollkunniga innevånare 
som vi sett redan Adam talar; sedermera omtalas lapparnes 
troUdomskonster ej sällan och hos Ziegler förekommer nästan 
fullständigt samma beskrifning öfver deras sätt att frambe- 
svärja vind^ 

För öfrigt må påpekas,, att författaren till Geographia 
Universalis i likhet med Adam af Bremen förlägger Island 
norr om Norge. I olikhet med denne identifierar han det 
emellertid icke med Thule. — 

Äfven beträffande de öster om Östersjön belägna län- 
derna känner författaren af Geographia åtskilligt. Så om- 
talar han t. ex. Lectonia, Livonia och Vironia, och ger äfven 
ett par korta men karaktäristiska skildringar af dessa ländere 
natur, skildringar, som ådagalägga, att författaren äfven om 
dessa trakter varit ganska väl underrättad. 

Geographia Universalis blef under den följande tiden i 
England ganska mycket använd, och de underrättelser, som 
såväl Ranulphus Higden som författaren af Eulogium Histo- 
riarum på 1300-talet lämna oss om Norden äro till en stor 
del så godt som alldeles ordagrannt hämtade från densamma. 

Från denna tid ser man emellertid dels i kosmografier 
och dels på kartor, såsom exempelvis Dulcerts karta af år 
13392, att kännedomen om Norden allt mer ökades, och 
flere omständigheter såsom t. ex. italienaren Quirini resa^ 
och Claudius Olavus' karta ^ spridde kunskapen allt all- 
männare bland Europas lärde och bildade i allmänhet; och 



^ Se Ählenius Olaus Magnus s. 374. 

* Nordenskiöld Fac simile Atlas s. 47. 

® Ramtcsio^ Navigationi II. På svenska delvis återgifven i Hl. Sv. 
Hisi IL, s. 168 if. samt (mycket dåligt efter Eyries franska öfversättning) 
1 Pabarij Äfventyrliga skeppsbrott, Sthlm 1859. 

* Jfr Storin, Claudius Qavus (Ymer 1889—91).